Bilstödet till handikappade

Motion 1990/91:So328 av Marianne Jönsson och Marianne Andersson i Vårgårda (c)

Det nya bilstödet till handikappade trädde i kraft den 1
oktober l988. Riksdagens behandling av frågan föregicks av
en livlig debatt om systemets utformning. Denna debatt
lever fortfarande.

Det har nämligen visat sig att det förekommer skevheter
i såväl utformning som tillämpning av de nya reglerna. Förr
kunde bl a armamputerade och personer med svagheter i de
övre extremiteterna få bilstöd av länsarbetsnämnden enligt
då gällande regler. Stödet utgick framför allt i form av
anpassningsbidrag för att kunna köra bilen till arbetet. På
så sätt gick det att arbeta heltid. De nya reglerna förutsätter
att det ska föreligga väsentliga svårigheter att förflytta sig
på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Är
kommunikationerna bristfälligt utbyggda på orten kan inte
den bedömningen ske att det föreligger väsentliga
förflyttningssvårigheter.

Många som förut fick bilstöd genom LAN nekas nu
sådant vid ansökan. De får avslag med motiveringen att
funktionshindret inte är särskilt omfattande. Vissa av dessa
personer har måst minska sin arbetstid då de inte har klarat
av att arbeta heltid och åka allmänna kommunikationer.
Försäkringskassan har beviljat personerna halv
förtidspension/sjukbidrag. Den åldersgräns vid 49 år som
nu föreligger för rätten att erhålla bilstöd upplevs av många
som snäv och orättvis. I centerns partimotion om
handikappolitiken föreslås en gräns vid 65 år. Vi upprepar
här samma förslag.

Vissa försäkringskassor har dessutom låtit bilstödet
påverka handikappersättningens storlek. Hur skiftande
bedömningarna kan vara vid landets 26 försäkringskassor
har framkommit i en studie vid rättssociologiska institutet
vid Lunds universitet.

Många som tidigare genom LAN beviljats
anpassningsbidrag har hamnat i kläm. Försäkringskassan
har enligt de nya bestämmelserna ingen möjlighet att gå in
enbart med ett mindre anpassningsbidrag. Detta är
avhängigt rätten till bilstöd, där man först provar rätten till
grundbidrag. Kraven här är strängare än tidigare och
''väsentliga förflyttningssvårigheter'' ska föreligga om
bilstöd ska beviljas.

Kassorna avslår därför många ansökningar som tidigare
godkändes av LAN. Det kan gälla automatutrustning,
servostyrning, annat säte etc, utrustningar som är relativt
billiga men som möjliggör för den sökande att använda sin
bil.

När det gäller den som använder sin bil i jobbet och där
bilen är att betrakta som ett arbetsredskap, t ex en
försäljare, är tolkningen mycket osäker.

Vi anser därför att en skyndsam översyn över
tillämpningen bör göras och att förtydliganden i
regelsystemet bör ske.

Det är därför mycket viktigt att så snart överklagade
beslut avgjorts, rättsfallsöversikter snabbt når kassorna så
att enhetlig bedömning sker i hela landet.

När det gäller stödets utformning har det visat sig att de
nuvarande reglerna ger mycket otillfredsställande effekter.
Inkomst av förmögenhet beräknas på samma sätt som vid
fastställande av KBT. En ändring bör göras så att inkomst
av kapital och arbete likställs. Däremot ska inte tillgångar
som eget hus eller fritidshus påverka det inkomstprövade
bidraget.

Det nya bilstödet var tänkt som en reform men har inte
motsvarat ställda förväntningar. Ifrågasättande, väntetider
och krångel vid handläggningen gör att många ifrågasätter
om detta var en reform.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn och behov av
förtydliganden i regelsystemet för bilstöd till handikappade.

Stockholm den 25 januari 1991

Marianne Jönsson (c)

Marianne Andersson (c)i Vårgårda