Biodlingen

Motion 1990/91:Jo272 av Paul Ciszuk m.fl. (mp)

Det finns i dag ca 120 000 bisamhällen i Sverige. Som väl
alla märker i butikerna är vi inte självförsörjande med
honung. Det skulle vi gott kunna vara, men honungsbristen
är dock inget större samhällsproblem. Det är däremot
bristen på pollinerande insekter. Modern landskapsskötsel
och kemikalieanvändning har gjort att stammarna av vilda
pollinerande insekter gått ned.

En god pollination har stor betydelse för odlingen av
många kulturväxter. Rödklöverfröodlingar utan bin ger
enligt jämförande försök endast 5 % av den skörd som kan
uppnås med bin. Ett annat exempel är vår odling av rybs (70
000 ha) med ett skördevärde på omkring 460 milj.kr. där
bina bidrar med 25--30 % d.v.s. mer än 100 milj.kr. För
rapsodlingen betyder bina en genomsnittlig skördeökning
på 10 %. Pollineringens betydelse för fruktträden är
välkänd. Det gäller både kvalitet och kvantitet.

Många av oss har fruktträd och alla har vi behov av en
natur med vilda växter. Här gäller det inte bara
skördeökningar, som 200--300 % för blåbär och 40--60 %
för hjortron, utan faktiskt också våra utrotningshotade
arter. Av de 120 arter som beräknas utrotningshotade är 106
beroende av insekter för sin pollination.

På senare tid har det visat sig att bina skulle kunna
användas direkt i miljö-övervakningen (se artikel av J.
Stark i Bitidningen februari 1991). Genom sitt sätt att samla
nektar, pollen och vatten samt flyga flitigt i en luftmassa kan
de samla in prov från nästan hela livsfären i sitt
verksamhetsområde. Prov som kan beskriva spridningen av
miljögifter. De höga halterna av cesium 137 i ljunghonung
från Gävletrakten visade till exempel att ljungen anrikar
cesium och bidrog till förklaringen av de höga
cesiumhalterna i rådjurskött.

Förutom den direkta ekonomiska nyttan har en
småskalig biodling ett oskattbart kulturellt värde. Biet är
den enda insekten vi håller som husdjur. Biodlingen ger
fantastiska möjligheter att exemplifiera och demonstrera
insektsliv i våra skolor. Den ger ett unikt exempel på
kombination av mänsklig nytta och ekologisk uppbyggnad.

En stark biodling ger oss möjligheter att även bedriva
forskning och utveckling inom pollineringsområdet.
Vanliga bin kan inte hållas i växthus. Idag börjar man
importera humlor för detta ändamål. Forskningen kring
odling av humlor fick för 20 år sedan inte det stöd man
ansökte om. Det finns anledning att nu värna om vår
biodling och därmed om andra pollinerande insekter. Det
är hög tid att på allvar börja räkna bin -- såväl som oxar, kor
och svin -- till våra husdjur.

De 120 000 bisamhällen vi har idag räcker inte för en
fullgod pollinering. Föreståndaren för biavdelningen vid
Sveriges Lantbruksuniversitet, Josef Stark, beräknar att vi
skulle behöva ungefär 300 000 eller det antal, som fanns i
slutet av 40-talet. Den beslutade omläggningen av
skattesystemet har den negativa sidoeffekten att
skattebefrielsen för hobbybiodling (max 14 samhällen)
försvinner. Många mindre biodlare slutar. Krånglet att
behöva deklarera inkomst från bina är inte tilltalande.

Ansvaret att främja biskötseln kan inte läggas över på
lantbruksnäringen. Som framgår av det tidigare anförda är
det ett samhällsintresse. Samhället bör betala åtminstone
för pollineringsservicen vad gäller vilda växter, parker och
hemträdgårdar. Det är inte alldeles lätt att finna bra former
för denna betalning. Det är viktigt att biodlingen blir
utspridd och inte bara koncentrerad till de områden där
stora honungsskördar står att hämta. Det är likaså viktigt
att lokaler för utrotningshotade växter besätts med
bisamhällen. Naturvårdsanslag bör kunna användas för
detta ändamål. I skogs- och mellanbygder bör man erbjuda
ett generellt bidrag av storleksordningen 500 kr per år och
bisamhälle upp till 15 samhällen per biodlare. En
utredningsman bör tillsättas att lämna ett mer precist
förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ekonomiskt stöd för småskalig biodling enligt motionens
intentioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att lokaler med utrotningshotade växter bör besättas med
bin med hjälp av befintliga naturvårdsanslag.

Stockholm den 24 januari 1991

Paul Ciszuk (mp)

Lars Norberg (mp)

Anita Stenberg (mp)

Eva Goe s (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)

Inger Schörling (mp)

Kent Lundgren (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)