Biodynamisk odling och forskning

Motion 1990/91:Jo222 av Ylva Annerstedt (fp)

Statens och myndigheternas inställning till alternativ
odling har på den senaste tiden blivit mycket mera positiv.
Det var grundtanken i jordbruksminister Mats Hellströms
anförande i somras, när han tog emot en samling estniska
jordbrukare som var i Sverige för att studera alternativ
odling i Järna och på andra ställen.

Han uttalade bl.a. sin stora respekt för de
alternativodlare som under decennier arbetat under svåra
förhållanden, eftersom det etablerade samhället ''inte trott''
på dem. Men nu har det vänt. Nu vinner både jordbrukarna
och deras företrädare allt större respekt.Samhällets stöd
till alternativodlingen har successivt tagit sig uttryck i att
man gett anslag till konsulentverksamhet, rådgivning,
efterhand också forskartjänster inom
lantbruksforskningen.Alternativodlarna har på ett helt
annat sätt än tidigare inte bara accepterats utan också visats
stort intresse från dem som tidigare sett dem och deras
arbete över axeln.Från och med i år ger staten
ekonomiskt stöd till de bönder som vill gå över till alternativ
odling, och även till dem som redan tidigare lagt om driften
på sina gårdar.

Jordbruksministern berättade också att staten tagit
initiativ till ett så kallat alternativodlingsråd vid
Lantbruksstyrelsen, där alla de viktigare organisationerna
inom alternativodlingen är representerade. Detta för att det
ska finnas ett forum där förslag och krav verkligen kan lyftas
fram. Förhoppningsvis kommer detta råd också att ge nya
impulser till forskningsprojekt och liknande.Ett av de
största praktiska problemen idag är bristen på kunniga
rådgivare, konstaterade jordbruksministern också.

Denna motion vill peka på några av dessa praktiska
hinder, som ligger i vägen för att tillgodose den stora
efterfrågan på biodynamisk rådgivning som finns hos
landets jordbrukare.

Konsulent för biodynamisk odling

Hittills har Biodynamiska föreningen i Järna avlönat en
heltidsanställd konsulent sedan 1965.

Rådgivningsarbetet har utvecklats sakta men säkert och
helt i takt med efterfrågan. Ekonomiskt och mänskligt har
det kunnat fungera tack vare stora uppoffringar och en
idealitet, som verkligen hör hemma under en pionjärfas.

Under 1980-talet fick alternativodlingen i landet ett
uppsving, som verkar att ha nått en topp under 1989, i och
med det statliga omläggningsstödet. Denna utveckling har
lett till en skärpt situation på marknaden, som kulminerat
med kontrollproblematiken. Om omläggningsstödet
förlängs, vilket vissa signaler antyder, så kan man under
1990-talet räkna med viss ytterligare ökning av antalet
odlare.

Alternativodlingsrådgivningen byggs ut på
lantbruksnämnder och hushållningssällskap, och den är tills
vidare gratis. Hittills har de nya rådgivarna inte tillägnat sig
någon särskild kompetens i biodynamisk odling.

Det är mot denna bakgrund det framstår som så oerhört
viktigt, att den biodynamiska rådgivningen nu byggs ut.
Dels måste den växa rent kvantitativt i takt med en ökande
efterfrågan. Dels måste den anpassas efter odlarnas allmänt
sett allt svårare situation. Konsulenternas internutbildning
måste intensifieras, så att rådgivningen hela tiden motsvarar
vår tids behov vad det kvalitativa innehållet beträffar.

Rent praktiskt innebär denna förändring att konsulenten
måste ägna mer tid åt varje odlare än vad som i dag är
möjligt. Detta innebär i sin tur att det måste bli fler
konsulenter för att hinna med utan orimlig tidspress.

Den insamlade dokumentationen kommer att
databehandlas centralt, och kan sedan finnas tillgänglig som
underlag vid nästa rådgivningsbesök.

Konsulentverksamheten bör helst också decentraliseras,
så att konsulenten själv bor i distriktet. Då kan han/hon vid
akut behov snabbt vara på plats.

Denna utvidgade rådgivningstjänst kommer
biodynamiska föreningen att ta på sig, i mån av möjligheter.
Vad som här fordras från statens sida är ett bidrag som
motsvarar åtminstone en helårstjänst, så att detta ''det
största praktiska problemet'', enligt jordbruksministern,
skall kunna lösas.

Lagerlokaler en flaskhals

Ett annat område som skulle behöva stöd och medel är
utbyggnaden av lager och distributionslokaler
för lokalt odlade ekologiska produkter. Det som behövs är
lagerlokaler, kontinuerlig skötsel av dessa och likaså
kontinuerlig distribution främst till skolor, daghem,
vårdinrättningar och liknande, som ju inte har egna lager
utan behöver leverans varje vecka.

Som bekant beslutar allt fler kommuner att deras
institutioner av ovan nämnd art skall ha alternativa
livsmedel. Men det är i praktiken ofta svårt att ordna
distributionen. Efterfrågan här är mycket större än
tillgången. Bristen på lager- och distributionslokaler är ofta
en flaskhals.

Biodynamiska odlare har ingen stor livsmedelskedja
eller andra kapitalstarka finansiärer bakom sig utan innehar
småskaliga jordbruk. All distribution får därför byggas upp
från grunden. Statliga medel som sätts in på denna
strategiska punkt skulle göra mycket större nytta än vad
som egentligen motsvarar medlens storlek.

Den biodynamiska forskningens självständighet

Slutligen vill vi framhålla, att så länge medlen till
forskning kring alternativ odling enbart kanaliseras via
traditionella akademiska kanaler, kommer resultaten inte
att bli vad de kunde vara. Ett typexempel, som kan
företräda många andra, är när exempelvis statskonsulent
Olle Pettersson vid Lantbruksuniversitetet gång på gång
upprepar att det inte finns några näringsmässiga fördelar
med ekologisk odling.

Vid ett seminarium om alternativ odling på Kungliga
Skogs- och Lantbruksakademin i mars förra året sade Olle
Pettersson:

De undersökningar som gjorts tyder inte på att
odlingsformen är en viktig kvalitetsbestämmande faktor. Vi
finner inga avgörande skillnader mellan konventionellt och
alternativt odlat. Såväl vår erfarenhet som vår teori säger
oss att man kan göra bra mat både med alternativa och
konventionella metoder.

Ändå var agr.dr. Josef Dlouhy, alternativforskare vid
Ultuna, närvarande och redogjorde för sitt sexåriga försök.

Han konstaterade bl.a:

Jag kan komma med konkreta exempel på skillnader i
kvalitetsegenskaper hos produkter från olika
odlingssystem. Det genomfördes en stor undersökning vid
Institutionen för Växtodling i början av 1970-talet i
samarbete med Nordisk Forskningsring i Järna. Det var Bo
D Pettersson som stod för försöket i Järna och det var ett
jämförande försök mellan alternativ (i detta fall
biodynamisk) odling och konventionell odling.

Den alternativt odlade potatisen hade högre
torrsubstanshalt, bättre biologiskt värde hos proteinet,
uttryckt i EAA-index. Vidare hade den högre C-
vitaminhalt, lägre lagringsförluster med 29 procent och
bättre kokningskvalitet, dvs. färre felenheter enligt SMAK.

Vi har också undersökt vete, korn, vall och jag kan påstå
att tendenserna var likadana i båda försöken. Detta
stämmer väl med utländska undersökningar som har gjorts
i bl.a. Tyskland och i Schweiz.

De få forskare som arbetar med ekologisk odling är ofta
tvingade att arbeta med andra problem istället för att
helhjärtat få ägna sig åt den forskning de helst vill.
Problemets mångsidighet och att det spänner över flera
olika fack gör en vetenskaplig bearbetning utomordentligt
komplicerad.

Liknande åsikter framförs av agr.dr. Artur Granstedt,
Ultuna:

Forsknings- och försöksverksamheten på
alternativområdet riskerar att anpassas och
konventionaliseras. Arbetet blir i hög grad präglat av
forskning på den konventionella forskningens villkor --
inom ekonomi (marknadsfrågor...) biologi och teknik.

Dialogen är viktig och nödvändig. Samtidigt måste det
nya som de alternativa odlingsformerna bär in i de
etablerade forskningssammanhangen få frihet och resurser
att utvecklas vidare.

Frågor om etik, alternativ djurmedicin och
livsmedelskvalitet är viktiga områden som har föga eller
ingen tradition inom den etablerade lantbruksforskningen.

Ett påfallande exempel på den nämnda enkelriktningen
inom jordbruksforskningen är den i maj 1990 framlagda
rapporten om riskerna med användning av kemiska
bekämpningsmedel i jordbruket.

Biodynamiska föreningen säger i sitt utlåtande om
denna rapport bl.a:

Genomgående redovisas i rapporten ökade kostnader
för jordbruket och för samhället vid en minskning av
användningen av kemiska bekämpningsmedel, medan
däremot minskade kostnader eller andra vinster förbigås
med tystnad.

Utredningen har helt enkelt koncentrerat sig enbart på
debetsidan. Under punkt 4.4.4 ''Samhällsekonomiska
konsekvenser'' sägs till exempel direkt: ''Det är inte möjligt
att sätta ett pris på värdet av de minskade risker, som en
begränsad eller upphörd användning av bekämpningsmedel
innebär.''

Det är en önskan hos allmänheten att få tillgång till
livsmedel som odlats fram med så liten kemikalieinsats som
möjligt, helst helt utan. Miljöorganisationernas intressen
sammanfaller med allmänhetens. Även lantbrukare säger
sig i stor utsträckning vilja odla så kemikaliefritt som
möjligt, bara det är ekonomiskt genomförbart. Det
allmänna intresset är alltså, till skillnad från utredningens, i
princip helt inriktat på kreditsidan.

Utredningen har med andra ord endast fullföljt halva sin
uppgift.

Den måste ovillkorligen kompletteras med en utredning
om de vinster för den enskilde lantbrukaren, miljön,
sårbarheten, allmänna hälsoläget osv. som eventuellt kan
bli följden av en verkligt kraftfull nydaning av jordbruket.

Vi föreslår att man startar med att på allvar se på de
alternativ som redan idag finns. Då blir svårigheterna
betydligt mindre än den nu framlagda rapporten ger sken
av.

Så länge denna inställning till alternativa odlingsformer
är den rådande inom de vetenskapliga institutionerna, är
det viktigt att staten inte låter medlen till sådan forskning
utdelas enbart av statliga institutioner och akademier, utan
att de biodynamiska forskarna, med egen erkänd
vetenskaplig utbildning, får fördela åtminstone en del av
medlen, eftersom de har den bästa kompetensen för att se
var sådana anslag gör mest nytta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att inom ramen för beslutade
anslag till Lantbruksstyrelsen anslå medel till en heltids
konsulenttjänst i biodynamisk odling,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utformning av stöd till lagerhållning och distribution i
enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att viss del av medlen till
forskning i biodynamisk odling skall fördelas via Nordisk
forskningsring respektive Biodynamisk förening i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 23 januari 1991

Ylva Annerstedt (fp)