Biogas och naturgas som fordonsbränsle

Motion 2004/05:MJ343 av Maria Larsson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fordonsgas och gasfordon.

Motivering

Sedan flera år har det funnits starka och växande skäl för att öka andelen alternativa bränslen i vägtrafiken. De klimatpolitiska skälen väger tyngst när det gäller att hitta bränslealternativ som minskar utsläppen av koldioxid. Vägtransporterna är till nästan hundra procent beroende av olja och riskerna för framtida försörjningsproblem och prisstegringar gör att frågan om en minskning av oljeberoendet dessutom blir alltmer strategiskt viktig.

Sverige är mycket beroende av effektiva person- och godstransporter med bil och lastbil på grund av långa avstånd. Vi har också en stark fordonsindustri och den svenska ekonomin är mer beroende av bilindustrin än genomsnittet inom EU. Fordonsindustrin och dess underleverantörer spelar en avgörande roll för industrisysselsättningen med 150 000 direkt sysselsatta personer. Fordonsindustrin exporterar för 110 miljarder kronor per år, vilket motsvarar 14 procent av exporten. Detta gör att en omställning till nya, alternativa fordonsbränslen måste ske på sånt sätt att vi kan behålla, och helst stärka, den inhemska fordonsindustrin.

EU har sedan några år en strategi för alternativa fordonsbränslen med målet att 20 procent av bränslena inom vägtrafiken år 2020 skall vara biobränslen, naturgas eller vätgas. Detta gör att marknaden för dessa bränslen och fordon kommer att växa snabbt om några år.

När det gäller alternativa bränslen finns redan i Sverige såväl biogas, naturgas och etanol som vid ett par ställen vätgas i mindre omfattning. På fordonssidan finns idag en svensk tillverkning av gashybridfordon. Ett hybridfordon innebär en dyrare teknik jämfört med en vanlig bensinbil. I en elhybrid adderas i princip en separat drivlina (t.ex. batterier och elmotorer), i en gashybrid adderas ett helt separat bränslesystem till en ordinarie bensinbil. Detta medför naturligtvis en merkostnad vid inköp av denna typ av miljöfordon. Ett allvarligt hinder på hemmamarknaden är att förmånsvärdet missgynnar gashybridbilar jämfört med andra miljöbilar. Samtidigt som drivmedelspolitiken hålls teknikneutral och låter alternativen konkurrera på egna meriter måste vi underlätta dess utveckling på en växande internationell marknad för gasfordon. Vi måste därför sträva efter att undanröja hinder för gasfordon på marknaden och skapa stabila villkor för investeringar i biogasproduktion, gasledningar och tankställen genom följande åtgärder:

• Fordonsgas, som i Sverige till 45 procent består av biogas, bör anges som ett långsiktigt huvudalternativ i drivmedelspolitiken.

• Fortsatt klimatpolitiskt investeringsstöd bör ges till biogasframställning ur bland annat avfall.

• Reglerna för reducerat förmånsvärde för miljöbilar bör justeras så att gashybridfordon inte missgynnas jämfört med andra miljöfordon.

Stockholm den 30 september 2004

Maria Larsson (kd)