Biologisk mångfald

Motion 1991/92:Jo673 av Annika Åhnberg m.fl. (v)

Målet för naturvårdspolitiken är att säkerställa den
biologiska mångfalden och den genetiska variationen.
Växtoch djursamhällen och deras förutsättningar skall
bevaras så att naturligt förekommande växt- och djurarter
ges möjligheter att fortleva under naturliga betingelser och
i livskraftiga bestånd.

Ytterst är naturvård att slå vakt om förutsättningarna för
liv på jorden. Människan och hennes samhälle är beroende
av det globala ekosystemet, som producerar rent vatten,
syre och föda.

För att uppnå målen måste vi gå två vägar. Dels måste
naturvårdshänsynen öka i alla verksamheter som påverkar
naturen, dels måste både stora och små arealer skyddas i
olika grad från mänsklig verksamhet. För dessa ändamål
behövs både förändrad naturvårdslagstiftning och ökade
anslag.

Att bevara den biologiska mångfalden måste vara ett
av miljöpolitikens främsta mål ty en försvunnen art kan
aldrig återskapas. En försvunnen art innebär en obotlig
förlust.

Samma förhållande råder för hela biotoper
(livsmiljöer). En försurad sjö kan t.ex. i bästa fall återställas
rent kemiskt och fysikaliskt men dess naturliga biologiska
tillstånd kommer aldrig åter.

Upprätta en nationell naturvårdsstrategi

Regeringen har inte redovisat någon nationell
naturvårdsstrategi. Vänsterpartiet anser att en framsynt
ambition ska vara att upprätta en nationell
naturvårdsstrategi. Den ska fungera som underlag för
arbetet med att skydda hotade arter, unika naturområden
och naturområden som representerar olika naturtyper. I
arbetet ingår att rangordna skyddsinsatserna och göra en
plan för genomförandet.

Den nationella naturvårdsstrategin måste också förhålla
sig till det internationella naturskyddsarbetet -- speciellt till
vad som sker i våra närmaste grannländer -- så att åtgärder
för att t.ex. bevara arter blir effektiva och framgångsrika.

Ekologisk grundsyn i naturvårdslagen

En utredning med uppgift att utföra en samlad översyn
av naturlagstiftningen har nyligen genomförts. Kritik har
riktats mot att översynen i huvudsak kom att bli lagteknisk.
Vänsterpartiet instämmer i den kritiken och anser därför att
en ny utredning måste genomföras med det uttalade syftet
att tydligare basera lagen på en ekologisk grundsyn.

Utredningen bör även ha till uppgift att tydliggöra den
ekologiska grundsynen i skogsvårdslagen och skötsellagen
och genomföra den anknytning till naturresurslagen som
diskuterades redan vid naturresurslagens tillkomst. Det kan
lämpligen ske genom att portalparagraferna i dessa lagar
utformas så att de slår vakt om skogen och
jordbruksmarken som mångsidiga resurser. I skötsellagarna
är utgångspunkten nu i första hand att marken är en
produktionsresurs.

Naturresurslagen har hittills i praktiken visat sig vara
svag. Det fortsatta utredningsarbetet måste leda till att
lagen blir ett skarpare instrument.

Biotopskydd

För att biotopskyddet skall bli ett effektivt redskap för
naturvården krävs dock att bestämmelserna kan tillämpas
med måttliga arbetsinsatser från länsstyrelsernas sida. Om
biotopskyddet innebär att varje enskilt objekt skall
avgränsas och ersättningsfrågor regleras gentemot
markägarna kommer biotopskyddet i praktiken att bli
nästan lika tungarbetat som inrättande av naturreservat,
och de arbetsinsatser som krävs kommer att bli orimligt
stora i relation till de små områden som omfattas av
skyddet.

Vi föreslår att reglerna för biotopskyddet utformas på så
sätt att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom
generella regler skydda smärre områden av viss marktyp
inom länet eller delar av länet. Biotopskyddet skall anses
falla inom ramen för den naturvård markägaren är skyldig
att ansvara för, och därför normalt inte innebära rätt till
intrångsersättning för markägaren.

Vi föreslår också att huvudansvaret för att genomföra
skyddet av skogliga biotoper läggs på länsstyrelserna och
inte på sektorsmyndigheten.

Miljövårdsenheterna på länsstyrelserna har en renodlad
roll i naturskyddsarbetet, därför bör ansvaret ligga där.

Förändra 4 § i lagen om skötsel av jordbruksmark

I samband med riksdagens beslut om ny
livsmedelspolitik 1990 beslutades att brukningsplikten
enligt lagen om skötsel av jordbruksmark skulle ersättas
med en anmälningsplikt. Marken får tas ur bruk 8 månader
efter anmälan till länsstyrelsen. I lagen sägs att om marken
har ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten så
behövs ingen anmälan. Men om avsikten är att garantera
naturvårdshänsyn, så är det kanske just marken med liten
betydelse som produktionsmässigt är mest värdefull.
Regeringen bör därför få i uppdrag att återkomma med
förslag till formulering, som bättre uttrycker den höga
naturvårdsambitionen.

Anläggningsstöd för våtmarker

Våtmarkerna är naturliga reningsverk. De fungerar som
fällor för närsalter och minskar därmed läckaget av
näringsämnen till hav och sjöar. Undersökningar visar att
återskapande av våtmarker är ett mycket effektivt sätt att
förbättra vattenmiljön. Det är dessutom billigare än många
andra artificiella reningsanläggningar.

Den växande insikten om de problem som utsläpp av
s.k. växthusgaser skapar har lett till ökat intresse för
våtmarkernas betydelse som kolförråd. Nedbrytningen av
organiskt material går långsamt i våtmarker, därför lagras
stora mängder kol där. Vid utdikning och torvbrytning
frigörs dessa stora förråd och förstärker därmed den icke
önskade ''växthuseffekten''.

Inom ramen för 1990 års livsmedelspolitiska beslut
anslogs ett rambelopp på 400 000 000 kr för anläggande av
energiskog, lövskog och våtmarker. Med tanke på den stora
betydelse återskapandet av våtmarker har både ur
naturvårdssynpunkt och för att förhindra
näringsämnesläckage till hav och sjöar, måste rambeloppet
för anläggningsstödet höjas. Dessa utökade medel skall
specialdestineras till anläggande av våtmarker. Vi föreslår
att 20 000 000 kr anslås för detta ändamål budgetåret
1992/93.

Ökat skydd för naturområden

Det finns ett stort uppdämt behov av att skydda
naturområden, redovisat bland annat i naturvårdsverkets
aktionsplan Natur--90. Samstämmiga fakta visar, att de
åtgärder som hittills vidtagits varit helt otillräckliga. Mellan
5 och 10 procent av Sveriges växt- och djurarter är idag
hotade, i den meningen att deras överlevnad på sikt inte är
säkrad. Arbetet med att skydda natur har avstannat på
senare år.

Det största hindret för att uppfylla målen för
naturvårdspolitiken för närvarande är brist på resurser, dels
i form av personal vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter,
dels i form av medel för skydd och vård av naturområden
samt för skydd av hotade arter.

För att snabbt få naturvårdsarbetet på fötter, och rädda
arter och miljöer som annars inom kort oåterkalleligt
kommer att vara förlorade, krävs ökade resurser för
inrättande och vård av nationalparker och naturreservat.

Det krävs också ökad information och utbildning -- bl.a.
i våra skolor -- kring naturvården och dess olika former av
reservat m.m.

Ökade resurser för säkerställande

För större delen av landet finns idag genom
landsomfattande och regionala naturvårdsinventeringar
god kännedom om skyddsvärda områden av olika slag. Ett
stort antal mycket angelägna skyddsobjekt är väl
definierade och ''står på kö''. Många reservatsärenden
ligger dessutom oavslutade på länsstyrelserna i brist på
resurser.

Dock kan det på sina ställen i landet finnas en brist på
kunskap om till ytan små skyddsvärda biotoper.
Naturskyddsföreningen har t.ex. i Dalarna genomfört en
inventering och fann då ett flertal små biotoper som är
mycket skyddsvärda. Värdet av dessa biotoper är så högt att
samhället inte kan hoppas på att frivilliga organisationer ska
''hitta'' landets alla unika små biotoper. Därför bör
naturvårdsverket ges i uppdrag att föreslå åtgärder för att
hela landet ska inventeras på små skyddsvärda biotoper.

En försummad verksamhet i dessa sammanhang är
behovet av inventeringar av havs- och sjöbiotoper. Dessa är
jämfört med landbiotoper relativt okända. Detta bör
beaktas av naturvårdsverket när man planerar det vidare
inventeringsbehovet.

Vänsterpartiet tar upp anslagsäskande för detta område
i partimotionen om miljön.

Skydd av hotade arter

Regeringen föreslår en välkommen höjning av anslaget
för åtgärder till skydd för hotade arter. Vänsterpartiet har
under flera år begärt ökade resurser för detta viktiga arbete.
Det finns ett uppdämt behov med tanke på den tidigare
alltför knappa resurstilldelningen. Vänsterpartiet föreslår
därför att för ändamålet anvisas 10 000 000 kr eller 2 100 000
kr utöver vad regeringen föreslår.

Ökat stöd till kommunerna

Stödet till kommunerna från centrala myndigheter måste
ökas. Naturvårdsverket, som har huvudansvaret för
naturvården måste ta ett särskilt stort ansvar. Insatser när
det gäller utbildning, information och rådgivning till
kommunerna måste ökas. Den ekologiska kompetensen
hos kommunerna måste stärkas. I de översiktsplaner som
hittills framställts i kommunerna har behovet av skydd för
känsliga naturområden och små biotoper inte tillräckligt
beaktats.

Utred den kommunala naturvården

Regeringen bör låta genomföra en utredning om den
ekologiska kompetensen och det naturvårdsinriktade
arbetets omfattning på olika områden (skolans, miljö- och
hälsoskyddets, planfrågor m.m.) hos kommunerna. En
sådan utvärdering ska ligga till grund för överväganden om
eventuella ytterligare insatser för att stödja och utveckla
den ekologiska kompetensen hos kommunerna.

Resursförstärkningar

Både hos länsstyrelserna och hos kommunerna behövs
omfattande förstärkningar för att klara de stora behoven.
Vänsterpartiet föreslår att 15 000 000 kr motsvarande 50 nya
tjänster för naturvårdsinriktat arbete anvisas och fördelas
till länsstyrelserna.

Naturskydd på statligt ägd mark

Staten äger och Domänverket förvaltar stora
skogsarealer. Enligt sina instruktioner skall Domänverket
driva skogsbruk på samma villkor som andra markägare.
Den borgerliga regeringen har planer på att privatisera
Domänverkets tillgångar. Det kan innebära att det kommer
att behövas stora anslag i framtiden för markinlösen om
man vill bilda reservat på f.d. domänmark. Detta måste
belysas i samband med en eventuell privatisering av
Domänverkets tillgångar.

Nej till främmande trädslag och andra främmande arter

Ytterligare plantering av contorta-tall bör inte tillåtas
och ett generellt förbud för införande av främmande
trädslag bör införas. Dispens kan beviljas för
forskningsprojekt efter noggranna och allsidiga
miljökonsekvensanalyser.

Även problemen med införsel eller försök till
inplantering av andra främmande arter måste noga
uppmärksammas. Det finns visserligen lagstiftning på
området men dels bryts det mot den dels sker införsel
ofrivilligt av både djur och växter.

Förbud mot vattenskotrar

Vattenskotrar s k jet-skis är nöjesfordon som blir allt
populärare. Höga hastigheter och buller gör att dessa
fordon orsakar stor skada på djurliv och vattenmiljö.
Visserligen är det en inskränkning av friheten att förbjuda
dem, men de orsakar så stora problem att det måste anses
oacceptabelt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att upprätta
en nationell naturvårdsstrategi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny översyn av
naturvårdslagstiftningen i syfte att tydliggöra en ekologisk
grundsyn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regler för biotopskydd bör
utformas så att de ger möjlighet för länsstyrelserna att
genom generella regler skydda områden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ansvaret för skydd av skogliga
biotoper bör ligga på länsstyrelserna,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
formulering av 4 § lagen om skötsel av jordbruksmark, så
att större hänsyn till naturvården garanteras,

6. att riksdagen till anläggande av våtmarker för
budgetåret 1992/93 anvisar 20 000 000 kr på nytt anslag,

7. att riksdagen till skydd av hotade arter för budgetåret
1992/93 anvisar 2 100 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till utvecklande av den
ekologiska kompetensen i kommunerna,

9. att riksdagen hos regeringen begär att
naturvårdsverket får i uppdrag att genomföra en
utvärdering av det naturvårdsinriktade arbetet på
kommunal nivå, i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen till naturvårdsinriktad verksamhet för
budgetåret 1992/93 anvisar 15 000 000 kr. att fördelas till
länsstyrelserna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade anslag till köp
av reservatmark om domänverkets tillgångar privatiseras,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot införande av
främmande trädslag,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot användande av
vattenskotrar, s.k. jet-skis.

Stockholm den 24 januari 1992

Annika Åhnberg (v)

Rolf L Nilson (v)

Jan Jennehag (v)

Bengt Hurtig (v)