Bistånd till de baltiska staterna

Motion 1992/93:U219 av Lars Moquist och Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

Kreativt bistånd

Sveriges bistånd till vår omvärld uppgår till ungefär 14
miljarder kr. En miljard går till Central- och Östeuropa
medan 13 miljarder går till traditionella u-länder. Av det
svenska biståndet är en mycket liten del bundet till
leveranser från svensk industri.

Obundet bistånd innebär att mottagarländerna själva
väljer var de vill göra sin upphandling. Sverige lämnar en
större del av sitt bistånd obundet jämfört med andra
givarländer. Detta innebär att svenska industrier
missgynnas i förhållande till utländska industrier.

Under 1993 förväntas en halv miljon människor bli
arbetslösa eller omfattas av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Detta kan komma att kosta ''det allmänna'' mer
än 100 miljarder kr.

Sverige ska självfallet bidra till att lindra nöden i världen
och stimulera den ekonomiska och sociala utvecklingen i
fattiga länder. Därmed inte sagt att vi ska ha ambitionen att
vara världsmästare i u-hjälp. Vi bör inte klä på
skattebetalarna en kraftigare tagelskjorta än medborgarna
i andra länder har.

Trähusindustrin

Trähusindustribranschen genomgår just nu ett stålbad
för att inte säga ett blodbad. 30 000 människor riskerar att
mista sin anställning. Det kan kanske tyckas naturligt och
nödvändigt eftersom vi under ett antal år förbyggt oss till
följd av att boendet subventionerats med skattemedel.
Subventionerna ska bort men för småhustillverkarna har
det förvärrat en situation som lågkonjunkturen redan gjort
besvärlig. Många trähustillverkare har fått slå igen
fabriksportarna för gott. Produktionskapacitet och
kunnande -- som kan komma att efterfrågas i ett senare
skede -- slås ut. Men trähusindustrin borde ha en framtid i
Sverige. Vi har både råvara och kunnande. Marknaden
ligger runt knuten.

Bygg 1 000 lägenheter för 90 miljoner

Genom att utnyttja ledig industrikapacitet i Sverige för
att producera hus till de baltiska staterna skulle vi till en låg
samhällsekonomisk kostnad kunna hjälpa de grannar som
en gång i tiden var våra landsmän.

Ekonomiska beräkningar från företrädare för svensk
trähusindustri visar att vi skulle kunna leverera byggsatser
till 1000 enkla småhuslägenheter på 50 kvm för en kostnad
av cirka 90 miljoner kr. Detta skulle ge arbete under ett år
för 50 personer i den svenska småhusindustrin samt för 2--3
gånger så många i samhället i övrigt. Man skulle skapa jobb
för 150--200 arbetslösa svenskar samtidigt som montering,
grundläggning m m skulle ge välbehövliga jobb i Baltikum.
Självklart skulle också våra samarbetspartners få inblick i
svensk produktionsteknik. Detta är kunskapsöverföring.
Detta är kompetensutveckling.

Så småningom lär sig balterna vår produktionsteknik
och kan starta egen tillverkning och då också få nytta av sin
skogsråvara. Men starta med tillverkning i Sverige nu -- om
några år är balterna mogna för egen tillverkning. Då är det
dags för oss att lämna över -- då kanske hjulen på nytt börjat
snurra i Sverige.

Regeringens arbete med att omsätta krispaketen i
budgettermer pågår nu. En satsning på bundet bistånd till
Baltikum för svenska industriprodukter är synnerligen
angeläget. Syftet är dubbelt -- att hjälpa mottagaren och oss
själva. Det kan därför vara rimligt att finansiera stödet till
hälften med arbetsmarknadsstöd och till hälften med
biståndsmedel.

Behovet av bistånd är stort inom de flesta sektorer i
Baltikum. Visserligen är människorna inte lika fattiga som
i flera av de u-länder som vi ger bistånd till, men det kalla
klimatet och energibristen gör behovet av bostäder stort. I
utvecklingen mot en hållbar demokrati är primära behov
som tillgång till mat, kläder och bostäder av största vikt.

Utvecklingseffekten av svenskt bundet bistånd till
Baltikum kan förväntas bli god. Människorna har fram till
andra världskriget haft likartade förhållanden som i
Sverige -- självklart har de goda förutsättningar för
utveckling.

Det går med vinst

Vad kostar det för samhället att satsa 90 miljoner kr på
att bygga 1000 bostäder för leverans till Baltikum? Om vi
bara räknar med de 50 som arbetar i trähusföretaget så får
dessa en ungefärlig lön på 7 miljoner kr inkl sociala avgifter.
Om man beaktar de sociala kostnader som går tillbaka till
staten samt skatten på lönen så blir nettolönekostnaden
cirka 2,8 miljoner kr. Om A-kassan i stället betalar ut 8 000
kr/mån till var och en som i stället blir arbetslös så kostar
detta 4,8 miljoner kr. Staten skulle alltså göra en vinst på
omkring 2 miljoner kr.

Vi har då inte räknat med den samhällsekonomiska
vinsten för de ytterligare 100--150 personer som beräknas få
sysselsättning inom annan verksamhet, d v s inom industrier
och företag som har anknytning till småhusbyggandet. Vi
har också beräknat samhällskostnaden för en arbetslös
väldigt lågt. Många hävdar att en arbetslös industriarbetare
kostar samhället minst 200 000 kr/år.

I motionen har vi beskrivit ETT exempel på ETT
projekt. Exemplet kan mångfaldigas. Se på effekterna -- för
oss och för dem.

Prioritering

Var ska man då starta? Med vem ska man samarbeta?
Säkert onödiga frågor. Huvudansvaret läggs på BITS.

Den ekonomiska och politiska utvecklingen på andra
sidan Östersjön indikerar att Estland och Lettland får de
första leveranserna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avsätter ett belopp om högst 90 000 000
kr för svenska trähusprojekt i de baltiska staterna i form av
bundet bistånd,

2. att riksdagen beslutar finansiera det svenska
trähusprojektet i de baltiska staterna med
arbetsmarknadsmedel och biståndsmedel.

Stockholm den 21 januari 1993

Lars Moquist (nyd)

Dan Eriksson (nyd) i Stockholm