Bistånd till Östtimor

Motion 2001/02:U296 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, v, kd, fp, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall ge bilateralt bistånd till Östtimor omfattande hela landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall ge bidrag till framställning av läromedel i Östtimor samt till återuppbyggnaden av skolor och universitet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall bidraga till att främja en demokratisk utveckling i Östtimor utifrån alla människors lika värde.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall ge bistånd till miljövård i Östtimor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall ge bistånd till hälsovård i Östtimor.

Uppbyggnaden av ett fritt Östtimor

Två år har nu gått sedan 78,5 % av väljarna i folkomröstningen den 30 augusti 1999 röstade för ett självständigt Östtimor. Landet står nu inför uppgiften att bygga upp ett nytt samhälle med en fungerande ekonomi, nya politiska institutioner, ett nytt rättsväsende, en ny poliskår och ett nytt utbildningssystem. Ett viktigt steg på vägen mot självständighet, som väntas utropas under år 2002, är valet till en konstituerande församling som hölls den 30 augusti. Församlingen tillträdde den 20 september och skall utarbeta en konstitution som förberedelse för presidentval som väntas hållas i mars eller april.

För att uppbyggnaden av det fria Östtimor skall kunna ske med rimlig fart, som möter befolkningens förväntningar, och leda till ett samhälle med demokrati och tolerans som kännetecken krävs hjälp utifrån. Östtimor har utmärkta förutsättningar för en god ekonomisk utveckling främst tack vare de rikliga olje- och naturgastillgångarna i Timor-havet. Betydelsefullt är att Untaet (United Nations Transitional Administration in East Timor) och Australien i juli slöt ett avtal om oljeutvinning i Timor-havet. Enligt avtalet skall Östtimor få 90 % av intäkterna, vilket väntas göra landet mindre beroende av utländskt bistånd. Oljetillgångar lär även finnas på land. Det finns goda förutsättningar för att utveckla jordbruket. Mycket viktigt är att få i gång den betydelsefulla kaffeexporten. Också fisket och turismen har goda möjligheter att utvecklas.

Det krävs emellertid utländskt bistånd i form av kapital och kompetensutveckling för att denna utvecklingspotential skall kunna utnyttjas till fullo. Sverige skulle kunna göra en viktig insats för Östtimor genom att ge bilateralt bistånd. Att Sverige inte har något kolonialt förflutet i regionen bör vara en stor fördel. Bilateralt bistånd, till skillnad från multilateralt bistånd, skulle underlätta kontakterna mellan myndigheter i Sverige och Östtimor. Därigenom kan biståndet styras till områden där Sverige har särskilt goda möjligheter att bidra med erfarenheter. Svenskt bistånd kan få stort genomslag, eftersom Östtimor är ett litet land.

För att uppnå bästa möjliga resultat måste biståndet till Östtimor ges på landets egna villkor. Biståndet får alltså inte undergräva möjligheterna att utveckla en fungerande ekonomi, i kontrast till den konstgjorda ekonomi som den stora FN-närvaron på Östtimor skapat. Enligt entydiga uppgifter är utlänningarna i Östtimor en privilegierad grupp – deras närvaro kommer primärt utländska företag till godo och ej den inhemska ekonomin. Den utländska närvaron har även skapat en omfattande prostitution.

Östtimor måste få tillträde till världsmarknaden – med goda villkor för exporten för att landet skall kunna utvecklas ekonomiskt. På så sätt skulle förutsättningar kunna skapas för en långsiktigt positiv ekonomisk utveckling, vilket är en förutsättning för landets stabilitet. Förmånliga villkor för exporten på världsmarknaden är av lika stor betydelse som bilateralt bistånd för Östtimors utveckling; p.g.a. handelshinder går många länder i tredje världen miste om exportinkomster till belopp som överstiger biståndet man erhåller.

Utbildningens betydelse för att utveckla ett land kan inte nog betonas, som utvecklingen i ekonomiskt framgångsrika länder i Öst- och Sydöstasien som Japan, Singapore, Sydkorea och Taiwan visar. Östtimor behöver för sin utveckling fler utbildade människor än den minoritet som var lärare före den indonesiska invasionen 1975 och som studerat i Indonesien eller utbildat sig i exil.

Sverige kan här göra en betydelsefull insats genom att ge bidrag till framställning av läromedel, som det nu råder stor brist på, och återuppbyggnad av skolor samt det enda universitetet i Dili.

Stöd till utbildningen skulle på sikt betyda att tillgången på specialister ökar och att läskunnigheten stiger från den nuvarande nivån på, enligt uppgift, bara 45 %. I kombination med finansiellt och materiellt stöd till de många inhemska frivilligorganisationerna skulle Sverige genom att stödja utbildningen kunna bidra till att främja framväxten av ett demokratiskt samhälle med politisk pluralism och tolerans som karakteristika. Detta skulle i sin tur underlätta försoningen inom Östtimor mellan dem som var för respektive emot områdets integration i Indonesien samt försoningen mellan länderna, liksom upprätthållande av fred.

Uppbyggnad av förvaltningen är ett område där Sverige har särskilt goda förutsättningar att bistå Östtimor tack vare lång förvaltningstradition. En effektivt fungerande administration är av fundamental betydelse, för annars kommer landet ej att kunna ta itu med de många uppgifter som väntar. Ett annat område där Sverige har särskilt goda förutsättningar att bistå Östtimor är jämställdhetsfrågor. En specifik fråga som är viktig när det gäller jämställdhet, bekämpning av kriminalitet och korruption och därmed stöder demokratin är åtgärder för att förhindra och bekämpa prostitution.

Den 24 år långa brutala indonesiska ockupationen av Östtimor har lett till stora skador på miljön i form av skogsskövling och åtföljande erosion. Stöd för att genomföra den plan för skogsplantering som ekoorganisationen Haburas lagt fram är därför viktigt. Bistånd till ekoodling är en annan möjlighet.

Hälsovård är ytterligare ett viktigt område att stödja. Hälsosituationen i Östtimor är dålig – bl.a. är malaria ett stort problem och bara en minoritet av barnen vaccineras. Sverige skulle kunna bidra till en förbättring av hälsovården genom att stödja uppbyggnaden av t.ex. mödravårdscentraler. Genom stöd till mödravården skulle den reproduktiva hälsan kunna förbättras till gagn för Östtimors utveckling. Viktigt är att detta stöd, liksom biståndet i sin helhet, inte bara går till den gynnade huvudstaden Dili utan att det även kommer mindre städer och landsbygden tillgodo.

Stockholm den 3 oktober 2001
Marianne Andersson (c)
Margareta Cederfelt (m)	Berit Jóhannesson (v)
Margareta Viklund (kd)	Kerstin Heinemann (fp)
Marianne Samuelsson (mp)