Biståndet och dess finansiering

Motion 2001/02:U232 av Carl-Axel Johansson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om framtida ekonomiska åtaganden angående biståndspolitiken samt finansieringen av biståndet i övrigt.

Motivering

IMF:s mjuka utlåning till de fattigaste medlemsländerna sker genom två olika åtgärder, PRGF-lån samt HIPC-initiativ. PRGF är ett låneprogram inriktat på tillväxt och minskning av fattigdomen i de aktuella länderna, där låntagarlandet i samråd med det civila samhället och representanter från IMF samt Världsbanken utarbetar en strategi för att minska fattigdomen.

HIPC-initiativet avses mer ges som en gåva till mottagarlandet ifråga och användas till att minska utlandsskulden till hållbara nivåer.

Vad gäller detta initiativ kan man inte ännu säga något om hur länderna använt stödet till att förbättra villkoren för de fattiga.

År 1999 ingick 94 länder, däribland Sverige, en principöverenskommelse om fortsatt finansiering av IMF:s mjuka utlåning. Det svenska åtagandet, som förutsattes kunna täckas av biståndsanslaget i statsbudgeten och av Riksbanken, har inte ännu uppfyllts. Riksbanken avser nu efter Riksdagens godkännande att bidra till att uppfylla Sveriges andel av principöverenskommelsen via en räntefri deposition hos IMF med medel som tas från valutareserven.

Jag anser att man måste gå en annan väg för att ge de fattiga länderna bättre möjligheter att bygga upp sin ekonomi på egna villkor och med egna förutsättningar och därmed minska fattigdomen och förbättra villkoren för de fattiga. Detta arbetar Sverige bättre för genom att verka för att minska de handelshinder som finns för de fattiga länderna gentemot den rikare världen och genom att verka för ökad öppenhet och transparens i de globala ekonomiska systemen. Detta gagnar de fattiga länderna bättre liksom skuldavskrivningar på redan givna lån.

Fortsatt lånegivande och depositioner till de fattiga länderna på den rikare världens villkor kommer inte, enligt min uppfattning, att förbättra de fattigaste ländernas möjligheter att förbättra villkoren för sina fattiga. Det må gälla miljö, hälsa, sjukvård eller ekonomisk tillväxt.

I framtiden sker detta bättre genom att regeringen nu låter utarbeta en global strategi, där den ekonomiska tillväxten för det fattiga länderna främjas genom ökad öppenhet och att handelshinder i form av tullar och andra ekonomiska hinder för det arbetande tillväxtkapitalet minimeras och avskaffas och att framtida bistånd liksom skuldavskrivningar till de fattiga länderna i sin helhet finansieras via statsbudgeten utan att Riksbankens valutareserv tas i anspråk.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 2 oktober 2001

Carl-Axel Johansson (m)