Biverkningar av dentala material

Motion 1989/90:So522 av Marianne Andersson och Jan Hyttring (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So522

av Marianne Andersson och Jan Hyttring (båda c)
Biverkningar av dentala material

Debatten om amalgam och om de alternativa materialen förs vanligen utan
beaktande av eller tillgång till elementära fakta om användning, hur valet
av material utvecklas, kostnader för olika material och den redovisning av
förgiftningar och andra biverkningar som finns. Detta leder till att argument
av följande slag kan användas som försvar för att behålla amalgam: Utskottets
majoritet tycker att det är en självklarhet att man skall ha ett färdigprovat
alternativ när man fattar ett beslut.

Diskussionen bör beakta kostnadsnivån för olika grupper av tandlagningsmaterial
för att bli meningsfull. En grupp omfattar guld, glaskeramer, porslin
m.fl. De ligger på kostnadsnivån 1 000 kr. per lagning eller däröver. I den
lägre prisklassen finns amalgam (200 kr./lagning) med främst compositer och
eventuellt olika cement som alternativ i prisnivån 300 kr. Det huvudsakliga
valet vid vanliga tandlagningar står därför mellan amalgam och compositer,
material som har använts i mer än 150 resp. 30 år.

Materialanvändning i privattandvården 1975-1987. 1000-tal. Källa RFV

År	Amalgam	Compositer m.m.	% Compositer
1975	1 057	240	18
1980	996	330	25
1981	1 091	417	28
1982	1 070	446	29
1983	1 020	467	31
1984	1 001	511	34
1985	925	578	38
1987	ca 772	ca 690	47

Jämförelsen avser medelstora fyllningar i kindtänder, eftersom främre tänder
nästan aldrig lagas med amalgam.

Som framgår ovan har andelen compositer hela tiden ökat och torde för
1989 överstiga 50%. Detta visar att privattandläkare idag oftare använder de
alternativa materialen än amalgam, även för medelstora lagningar på tuggytor,
trots att dessa enligt Socialstyrelsen bara skulle få användas för små fyllningar.
Med den starka dominans de alternativa materialen haft sedan länge
för lagningar i de främre tänderna innebär detta att större delen av befolkningen
i praktiken har testats för överkänslighet mot plastcompositer. 1

Mot.
1989/90
So522529

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr SoS22-529

Hållbarheten hos amalgam resp. alternativa material är en annan fråga
som diskuteras. Hållbarheten brukar mätas i hur stor andel som inte behövt
ersättas/repareras inom en femårsperiod. Tre under senare år publicerade
internationella forskningsrapporter (Bayne år 1989 och Hendriks 1988 i J of
Dental Res. och Fukushima 1988 i JADA) redovisar samstämmigt att compositer
har påtagligt bättre hållbarhet än amalgam. Andelen med fel är upp
till 50 % högre för amalgamfyllningar. Undersökningarna avser medelstora
lagningar på tuggytor.

Förgiftning, allergiska reaktioner m.fl. biverkningar

I tandvårdstaxan finns en omgörningsparagraf, § 9, som innebär att försäkringskassorna
beviljar gratis tandvård/utbyte vid konstaterad avvikande
reaktion mot dentala material. Enligt Riksförsäkringsverkets statistik beviljas
gratis omgörning i ca 1 000 fall per år fördelat på orsaker enligt följande:

Prövade omgörningsfall 1985-1988.	Källa RFV
1985	1987'	1988	Avslag 87/88
Oral lichen	382	810
Kvicksilverförgiftning	50	76	104
Allergi	184	240
Övrigt	118	139
Totalt 1 294	734	1 265
Avslag ca 200	155	224

1 Avser 11 månader och ändrad redovisningstidpunkt

I gruppen Övrigt kan dölja sig enstaka fall med överkänslighetsreaktion avseende
dentala material.

Den kan konstateras att försäkringskassorna i minst 22 fall år 1987/88 har
godkänt diagnosen kvicksilverförgiftning från amalgam, samtidigt som 104
personer fått avslag. Andelen avslag är hög då människor har svårt att få
hjälp med diagnos, som dessutom skall ställas efter metoder som Socialstyrelsen
år 1989 funnit vara irrelevanta. Många faller också ifrån på grund av
svårigheter att hantera försäkringsreglerna. Man kan därför inte längre som
LEK-utredningen år 1987 hävda: 1 själva verket vet vi inte om sådana fall
(kvicksilverförgiftning av amalgam) existerar.

Mot bakgrund av att fakta talar mot kvicksilveranvändning både när det
gäller överkänslighet, förgiftning och skador på foster, har vi svårt att dela
följande i riksdagen framförda farhågor: Med en tidsbegränsad awecklingsplan
riskerar man sannerligen att hoppa ur askan i elden. Vi har exempel
från läkemedelsområdet där man alltför snabbt bytt från ett gammalt till
ett nytt läkemedel i tron att det nya var bättre och säkrare. Neurosedynkatastrofen
med ett par hundra missbildade barn i Sverige och tusentals utomlands
är exempel på detta. Som vi här visat skulle vi i så fall redan befinna
oss i elden efter 30 års användning.

Det är alltid väsentligt för debatt och beslut att grundfakta finns tillgängliga.
I avvaktan på proposition betr. produktkontroll och biverkningsregister
för dentala material som departementet nu avser försena ytterligare är det

Mot. 1989/90

So522

2

av stor vikt att grundfakta hämtas ur officiell statistik och myndigheters sammanställningar.
Dessa uppgifter bör ingå i underlaget för prövning av förslaget
om förbud mot amalgam som vi yrkar på i en annan motion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av utvecklingen t.o.m. 1989 av användningen
av olika dentala material samt framtagning av biverkningsrapporter
och redovisning av hållbarhets- och biverkningsstudier.

Stockholm den 25 januari 1990

Marianne Andersson (c) Jan Hyttring (c)

Mot. 1989/90

So522

3