Blod, blodprodukter och infusionslösningar

Motion 1990/91:So456 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Sammanfattning

I motionen uppmärksammas Sveriges ansvar att vara
självförsörjande när det gäller blod och blodprodukter och
de hinder som finns för att målet skall uppnås. För att lösa
problemen föreslås att ett nationellt samordnande organ
skapas med uppgift att följa och bedöma behovet av blod
och blodprodukter och att tillskapa resurser för ett bättre
utnyttjande av blod och dess komponenter. I motionen
uppmärksammas också Sveriges importberoende av
infusionslösningar. Bättre nationella förutsättningar måste
skapas för att garantera tillräcklig produktion av sådana
lösningar i händelse av avspärrning och krig.

Bakgrund

Inom sjukvården är fullgod tillgång på blod,
blodprodukter, blodersättningsmedel och
infusionslösningar en nödvändighet. Utan dessa kan man
inte klara av större operationer, behandling av
brännskador, olycksfall med stora blodförluster samt
behandlingen av människor med blödarsjuka och olika
blodsjukdomar. I Läkartidningen har bristerna i
blodförsörjningen uppmärksammats i ett par artiklar
(Läkartidningen l989;86:3031, l990;87:3193). På senaste
tiden har också risken för brist på infusionslösningar i
händelse av avspärrning och krig uppmärksammats. Kabi
Pharmacia planerar nämligen nedläggning av en av
produktionsanläggningarna för sådana lösningar.

Blod

En vuxen person innehåller fyra till sex liter blod, varav
drygt hälften utgörs av plasma och resten av röda samt vita
blodkroppar och blodplättar. Blod och dess komponenter
används inom hälso- och sjukvården för en rad ändamål.
Om en person förlorat upp till två liter blod är transfusion
av i första hand röda blodkroppar nödvändig för att sörja
för kroppens syretransport. Är blodförlusten ännu större
måste plasma eller plasmaprodukter och i bland blodplättar
tillföras. Plasma ges för att upprätthålla det osmotiska
trycket. Blodplättarnas funktion är att reparera kärlskador
och åtstadkomma blodstillning. Blodplättarna ges också vid
andra tillstånd, t.ex. för att förhindra blödningar vid
modern cancerterapi.

Plasma innehåller proteiner, salter och vatten och ges vid
stora operationer och brännskador. Plasma används även
vid tillverkning av läkemedel, t.ex. albumin,
immunglobuliner och koagulationsfaktorerna VIII och IX
som används för behandling av blödarsjuka.

Blodförsörjningen

År l975 gav Världshälsoorganisationen (WHO) ut en
rekommendation om blod och blodprodukter med
innebörden att medlemsländerna bör organisera frivillig
och ersättningsfri blodgivning och att nationell
självförsörjning bör eftersträvas. Bakgrunden var att den
kommersiella blodtappningen ökat kraftigt, särskilt i
utvecklingsländerna. Europarådet kom under slutet av l989
med en likartad rekommendation till sina medlemsländer.

I Sverige liksom i vissa andra länder ansvarar
blodcentralerna för insamlingen av blod och plasma från
friska blod- och plasmagivare medan framställning av
renade plasmaprodukter utförs av läkemedelsföretaget
Kabi Pharmacia.

Tillgången på blodgivare och helblod i Sverige är enligt
uppgift god. År l989 fanns 324 497
blodgivare registrerade i landet. Det krävs ett
ihållande rekryteringsarbete för att upprätthålla givarnivån.
Tillfälliga bristsituationer för den del av blodet som används
för transfusion kan dock uppstå.

Årligen framställer Sveriges 91 blodcentraler 450 000
helblodsportioner à 500 ml som praktiskt taget
hundraprocentigt delas upp i komponenter. Därtill kommer
l30 000
plasmagivningar. Av totalt 200 000
kg plasma gick l988 l40 000
kg till Kabi Pharmacia för industriell fraktionering
medan 45 000
kg användes i ofraktionerad form i sjukvården.
Resterande l5 000
kg finns i koncentraten av röda blodkroppar och
blodplättar eller används för laboratorieändamål.

På grund av WHO:s rekommendation samt risken för
HIV-smitta via blodprodukter har blodcentralerna försökt
öka självförsörjningsgraden under l980-talet. Samtidigt som
produktionen under perioden l980--l989 ökade från 10 till
l45 ton plasma ökade behovet från 50 ton till 270 ton. Det
ökade behovet var dels betingat av att svenska blödare (f.n.
är antalet ca 650) ökar i antal beroende på ökad invandring,
ökat antal födda barn med blödarsjuka och ökat antal äldre
blödarsjuka. Den förbättrade medicinska behandlingen har
nämligen lett till ökad medellivslängd för blödare. De äldre
blödarsjuka har på grund av tidigare ledblödningar behov
av ortpedkirurgiska ingrepp vid vilka stora mängder
koagulationsfaktorer behöver ges. Det ökade behovet
beror också på att man sedan mitten av 1980-talet behandlar
de blödarsjuka profylaktiskt med stora doser faktor VIII
och på kraftigt minskat utbyte av koagulationsfaktor VIII i
tillverkningsprocessen beroende på introduktion av
högrenade och virussäkrade preparat.

I slutet av l989 tog Kabi Pharmacia i bruk ny teknik som
kraftigt ökat processutbytet av faktor VIII. Med detta högre
utbyte sjunker självförsörjningsbehovet till l60 ton plasma.
Med prognosticerade l57 ton plasmaleveranser för 1990 är
Sverige nu mycket nära självförsörjning.

Det aktuella problemet är att Kabi Pharmacia blott har
drygt hälften av den svenska marknaden för faktor VIII-
preparat. De utländska tillverkare som säljer faktor VIII
och andra plasmaprodukter i Sverige använder
huvudsakligen plasma från USA i sin tillverkning och deras
preparat är billigare än Kabi Pharmacias. Om inga åtgärder
vidtas, kommer sjukvårdshuvudmännen att snabbt minska
plasmaframställningen, i synnerhet som blodcentralerna
inte får sina självkostnader täckta med den prissättning som
f.n. råder vid försäljning till Kabi Pharmacia. City-tappen i
Stockholm kommer troligen att läggas ned i början av 1991.
Kabi Pharmacia hävdar för sin del att det svenska
plasmapriset vida överstiger plasmapriserna i t.ex. USA och
är därför inte villigt att göra mer än marginella
prisjusteringar.

Allt detta kan leda till att Sverige inte når
självförsörjningsmålet och därmed inte lever upp till
WHO:s och Europarådets rekommendationer.

Socialstyrelsen har sedan l985 ett regeringsuppdrag ''att
följa den fortsatt utvecklingen inom hälso- och sjukvården
för att öka självförsörjningen med blod och blodplasma i
enlighet med de rekommendationer som lämnats av
WHO''. Dessutom ankommer det på hälso- och
sjukvårdshuvudmännen ''att vidta de åtgärder som bedöms
erforderliga för att uppnå den av WHO angivna
målsättningen''.

En nybildad referensgrupp i blodfrågor med företrädare
för sjukvårdshuvudmännen, medicinsk sakkunskap inom
området blödarsjuka samt företrädare för olika typer av
blodcentraler arbetar f.n. med att finna lösningar som kan
verka stabiliserande på försörjningsläget. Det är dock
tveksamt om en referensgrupp har de befogenheter som
fordras för att man skall få till stånd beslut som garanterar
en bibehållen inhemsk försörjning av blod och
blodprodukter. Vi anser att ett nationellt samordningsorgan
måste skapas med ansvar för uppföljning av behovet av
blod- och blodprodukter och med befogenheter att teckna
avtal med företag och landsting om leveranser av råvaror
och blodprodukter.

Av Apoteksbolagets leveransstatistik framgår att
albumin används i mycket olika utsträckning vid kliniker
med likartad verksamhet. Ett nationellt samordningsorgan
skulle också kunna informera om hur blod och
blodprodukter kan användas på ett ur hälsoekonomisk
synvinkel effektivt sätt.

Det kan också bli aktuellt med beslut om att
plasmaprodukter som säljs i Sverige skall vara tillverkade
av svensk plasma. Detta skulle i och för sig kunna uppfattas
som ett handelshinder. Motsvarande åtgärder har dock
införts i flera länder i vår omvärld för att nå
självförsörjningsmålet. EG har bestämt ''to promote
Community self-sufficiency'' och fattat beslut som i
praktiken innebär hinder för användning av USA-plasma
inom gemenskapen (Council directive 89/381/EEC).

Bakom statens förvärv av Kabi Pharmacia låg bl.a.
beredskapsskäl. Från beredskapssynpunkt är det angeläget
att vi kan tillverka blodprodukter inom landets gränser.
Beredskapslagring är dyrbar, i synnerhet när det gäller
produkter som dessa. Staten som ägare av Kabi Pharmacia
bör därför sträva efter självförsörjning och inhemsk
produktion av blodprodukter samt efter en
marknadsanpassning av priset på företagets preparat.

I dagsläget belastar kostnaderna för behandlingen av
blödarsjuka med faktor VIII landstingens budget om
behandlingen sker i sluten vård. För att minska landstingens
kostnader skrivs enligt uppgift dessa patienter ofta ut, trots
att de har behov av sjukhusvård, för att
läkemedelskostnaderna i stället skall täckas av
riksförsäkringsverket. Sådana transaktioner försvinner om
regeringens förslag att överföra ansvaret för
läkemedelskostnaderna i öppen vård till
sjukvårdshuvudmännen går igenom. När man beräknar
ersättningen från staten till huvudmannen bör man ta
hänsyn till antalet blödarsjuka inom resp huvudmans
område.

För att på lång sikt minska behovet av plasma för
framställning av koagulationsfaktorer bör forskning och
utveckling av metoder där man använder sig av
rekombinant teknik eller transgena djur (får) stimuleras.

Infusionslösningar

Infusionslösningar används för att ersätta
vätskeförluster av olika slag, t.ex. vid operationer, diarréer
och intorkning.

Vårt fullständiga importberoende av infusionsvätskor är
i dagsläget ett problem. Det fredstida behovet är ca l2 000--l3 000
liter per dygn. I krig räknar man med att behovet
kommer att uppgå till 75 000--100 000
liter per dygn. Enligt andra berökningar är
krigsbehovet ända upp till l5-20 gånger högre än det
fredstida behovet.

Infusionslösningar tillverkas sedan år l987, då
Pharmacias tillverkning upphörde, endast vid
sjukhusapoteken vid Karolinska sjukhuset (ca 2 300
liter/dygn), Södersjukhuset (ca 2 000
liter), Malmö allmänna sjukhus (ca l 500
liter) och Östersunds sjukhus (ca l 000
liter).

I Matfors utanför Sundsvall kan Kabi Pharmacias
nuvarande tillverkning av spolvätskor ställas om till
tillverkning av infusionslösningar med en kapacitet på ca l6
500 liter per dygn. Tillverkningen i Matfors planeras enligt
uppgift att flyttas till Halden i Norge av kostnadsskäl.

I Hornsberg i Stockholm kan den nuvarande
tillverkningen av fettlösningar ställas om till
infusionslösningar. Kapaciteten är ca 30 000
liter per dygn.

Med tanke på Hornsbergsfabrikens och
sjukhusapotekens utsatta läge inom storstadsområdena
finns anledning att skapa resurser för ersättningstillverkning
av infusionslösningar på annat håll för att garantera fullgod
tillgång på sådana lösningar i händelse av en krigssituation.

I ett f.d. mejeri i Grådö utanför Hedemora finns
visserligen maskiner för framställning av infusionslösningar
men där finns ingen fredstida produktion och kapaciteten är
endast ca l2 500
liter per dygn.

Av det anförda framgår att Sverige i ett krigsläge inte
kan klara sin vätskeförsörjning och också i en
avspärrningssituation hamnar i ett bekymmersamt läge.
Därför bör man inte lägga ner fungerande enheter som den
i Matfors utan försöka lösa lönsamhetsproblemen på plats.
Där finns ju också utrustning och kompetent personal.
Förutsättningar måste skapas för en inhemsk produktion av
infusionslösningar som tillgodoser behovet i händelse av
beredskapstillstånd och krig, vilket måste ges regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att garantera
Sveriges självförsörjning av blod och blodprodukter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnader för läkemedel vid
blödarsjuka,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att garantera Sverige
tillgång på infusionslösningar.

Stockholm den 23 januari l991

Barbro Westerholm (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)