Boendesituationen för äldre

Motion 2013/14:So246 av Eva Sonidsson och Kristina Nilsson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om boendesituationen för äldre.

Motivering

Många oroar sig idag för hur deras boendesituation kommer att se ut när de blir äldre. Därför är det dags att investera i de äldres boende.

Det behövs många alternativ för att man ska kunna välja hur man vill bo när man blir äldre. Ett alternativ är seniorboenden, ofta knutna till en minimiålder av 55 år och oftast nyproducerade med en högre hyra. Det finns många med bostadsrätt eller villa som skulle kunna lämna dessa för att bo i ett anpassat boende. Idag hindras denna rörlighet av den ökade reavinstskatten och räntan på uppskovsbeloppet som regeringen infört. Äldre låses ofta fast i stora villor och lägenheter som är anpassade för fler än en eller två personer.

Därför är det viktigt att det finns attraktiva lägenheter i hyresrätt, kooperativ hyresrätt samt bostadsrätt. Det behövs en ordentlig analys om hur man kan sätta igång flyttkedjorna för äldre.

Det är viktigt att alla äldre kan känna att de har ett tryggt boende där de kan bo hemma så länge de kan och vill. Även om kommunerna gör bostadsanpassning, ofta till stora kostnader, blir det ändå inte alltid så tillgängligt som man kan önska. Man kan behöva se över riktade insatser såsom stöd till fastighetsägare som vill göra om en del av sina bostäder i sitt befintliga bestånd. På så sätt kan en person bo kvar i sitt område där hon eller han känner sig trygg, även om personen i fråga måste flytta. Förutom att öka tillgängligheten kan detta även leda till ett mer blandat boende. Att installera en hiss är ofta en dyr investering men ett effektivt sätt att öka tillgängligheten. Den som har hiss i sitt boende får en bättre tillgänglighet och kan på så vis bli mindre beroende av hemtjänst för att handla och ta sig till mötesplatser och lokaler för service och kommunikation.

De som bor i särskilt boende är oftast i behov av mycket omvårdnad och personalbemanningen är anpassad därefter, men alla behöver inte denna form av boende.

En annan form av boende, ett trygghetsboende, som inte enbart är fysiskt anpassat utan även innehåller utrymme för social gemenskap för de boende samtidigt som det kan fungera som mötesplats för boende i området är ett behov som behöver tillgodoses. För att öka incitament och möjligheten för kommunerna att utveckla denna form av boende kan det vara motiverat med någon form av stimulansåtgärder, vilket alltså bör ses över.

Stockholm den 24 september 2013
Eva Sonidsson (S)	Kristina Nilsson (S)