Bostadsbidrag

Motion 2001/02:Bo219 av Sten Lundström m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändring av bostadsbidragen med hänsyn till inkomst- och boendekostnadsutveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda införandet av en godtrosparagraf.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda frågan om återbetalningskrav vid tillfälliga inkomster.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns kapital och kapitalinkomster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försäkringskassornas tillgång till kontrolluppgifter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda konsekvenserna av åldersgränsen och återkomma med förslag till ändringar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över effekterna av ytnormen.

Analys och översyn av gällande regler

Bostadsbidragen skall vara ett bostadspolitiskt instrument med uppgift att ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheten att efterfråga goda och tillräckligt rymliga bostäder. Bidraget skall ge ett skydd när hyran är för hög i förhållande till inkomsten och därmed ge hushållen en möjlighet att efterfråga bostad efter behov och inte enbart efter betalningsförmåga.

Under 1990-talet har de fattiga barnfamiljernas ekonomiska villkor försämrats och otryggheten har ökat. De fattiga hushållen har inte ökat i antal under 1990-talet, men de har blivit fattigare. Många hushåll har permanenta svårigheter vad gäller den ekonomiska situationen. Barnfamiljer som är beroende av bostadsbidrag har gått från att vara fattiga arbetarfamiljer till ensamstående kvinnor och invandrarfamiljer – närmare vart tionde barn växer upp under knappa ekonomiska villkor. Små förändringar i bostadsbidragets storlek, hyra eller inkomst kan få förödande konsekvenser för en fattig familjs hushållsekonomi – återbetalningskrav är ofta rena katastrofen.

Bidragen har utretts tillsammans med övriga familjepolitiska stöd. I avvaktan på regeringens proposition fortsätter kostnaderna för bostadsbidragen att sjunka, långt utöver vad som beräknades bli fallet när bostadsbidragsreglerna ändrades i mitten av 1990-talet. De ändringarna hade, som en del av saneringen av statens finanser, som huvudsyfte att få stopp på kostnadsutvecklingen. Det finns anledning att uppmärksamma att besparingarna av förändringarna beräknades uppgå till cirka 2 miljarder kronor, men att det verkliga utfallet fram till 1999 pekar på en minskning med närmare 3 miljarder kronor totalt per år. Enligt budgetpropositionen 2002 kommer minskningen av kostnaden att fortsätta och mellan 2001 och 2004 kommer kostnaderna att sjunka med ytterligare en halv miljard kronor.

Naturligtvis är det ingen självklarhet att kostnaderna för bostadsbidragen skall öka –tvärtom kan det ses positivt om färre människor blir beroende av bidrag för att klara sin försörjning. Att minska kostnaderna för bostadsbidrag genom sänkta boendekostnader och/eller ökade löner och minskad arbetslöshet är det naturliga målet för den boendepolitik Vänsterpartiet förespråkar.

Regeringen förklarar kostnadsminskningen enbart med ökade reallöner och stigande sysselsättning och blundar för det faktum att bostadsbidragsreglerna samt yt- och inkomstgränserna också är skäl till de minskade kostnaderna. Resultatet av Boverkets rapport från februari 2000 Bostadsbidrag under 90-talet visade att bostadsbidraget numera fått en prägel av ensamförälderstöd i framför allt hyresrätt, och att familjer med två inkomsttagare och flera barn alltmer sällan får bostadsbidrag, trots att försörjningsbördan ökar ju fler barn familjen har. Det senare kan förklaras med att bostads- och inkomstgränserna varit oförändrade sedan 1996. För att bostadsbidraget inte skulle urholkas, höjdes dessa gränser årligen fram till 1996, i takt med boendekostnads- och inkomstökningarna. De oförändrade inkomstgränserna har därför främst drabbat familjer med två inkomsttagare. De hushåll som nu får del av bostadsbidragen har låga inkomster och få barn; 1999 var genomsnittsinkomsten för ensamstående ca 129 000 kronor och för samboende 134 000 kr. Av de ensamstående föräldrarna utgör kvinnorna ca 90 %. Bostadsbidragssystemet gör ingen åtskillnad mellan kvinnor och män. De olikheter som kan konstateras bland annat i fråga om antal bidragstagare beror i första hand på att fler ensamstående kvinnor än män har hemmavarande barn och att den bidragsgrundande årsinkomsten skiljer sig mycket mellan de båda grupperna.

Regeringen bör utifrån Boverkets analys återkomma med förslag till förändring av bostadsbidragen som tar större hänsyn till både inkomstutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ett stort problem i dagens bostadsbidragssystem är risken för stora återbetalningar på grund av svårigheten att förutse inkomsterna under året. Att sätta tilltro till ökad information om regelverket som ett medel att komma tillrätta med den mycket låga träffsäkerheten är att underskatta problemet. Riksförsäkringsverkets förslag om att införa en skälighetsbedömning huruvida den återbetalningsskyldige borde ha insett att hon eller han var anmälningsskyldig skulle underlätta situationen men är inte en tillräcklig åtgärd. Så sent som i januari 1998 ansåg samma riksförsäkringsverk att konsekvenserna av nuvarande bidragssystem kan synas oskäliga för dem som under året har stora skillnader i sina inkomster, t.ex. studenter, socialbidragstagare och arbetslösa.

Statistiken för vilka hushåll som får bostadsbidrag visar att 75 % av barnfamiljerna tillhör någon av de nyss nämnda kategorierna, och av ungdomar utan barn är det närmare 100 %. Det bekräftar i högsta grad att konsekvenserna av det nya systemet är oskäligt för vissa grupper. I dag är träffsäkerheten låg och mer än 40 % av bostadsbidragstagarna fick återbetalningskrav under det första avstämningsåret. Skälen är bland annat de nyss nämnda.

Förslag till åtgärder

Vänsterpartiet lämnar här en rad förslag till förändringar av nuvarande bostadsbidragsregler för att öka träffsäkerheten i systemet och öka måluppfyllelsen. Regeringen bör återkomma med ändringsförslag om bostadsbidragsreglerna. Regeringen bör i detta sammanhang beakta Vänsterpartiets förslag till åtgärder.

Vänsterpartiet har redan, i samband med att vissa förändringar i bostadsbidragsreglerna genomfördes, föreslagit att en godtrosparagraf skulle införas i regelsystemet, dels för att ge större tilltro till systemet och gynna dem som har stora svårigheter att beräkna sina framtida inkomster, dels för att minska marginaleffekterna i systemet. Bostadsbidragets marginaleffekt är ca 20 % för familjer och 33 % för ungdomar.

Riksförsäkringsverket hävdar att bostadsbidragssystemet är enkelt att förutse för den enskilde bidragstagaren genom kopplingen till skattesystemet. För många bostadsbidragstagare är det precis tvärtom. Det är svårt att förutse vilka inkomster man får och därför kan behovet av att få bostadsbidrag variera starkt under året. Kraftigt ändrade inkomster under året leder antingen till återbetalning eller ett ökat bidrag, dock i efterskott. Den totala inkomstskatten blir däremot oförändrad. Kopplingen till inkomstskattesystemet är därmed svag. Kopplingen mellan bostadsbidragssystemet och socialbidragssystemet är starkare. Båda är behovsprövade utifrån hushållets inkomster och tillgångar. Systemen är också relaterade till varandra. Har man sökt socialbidrag och även beviljats bostadsbidrag baseras beräkningen av socialbidraget utifrån detta faktum. Om socialbidraget upphör p.g.a. förvärvsarbete kan bidragstagaren bli skyldig att återbetala bostadsbidraget, men kompenseras inte av en höjning av socialbidraget i efterskott. Det betalas inte ut retroaktivt. Trots den svaga kopplingen av bostadsbidragen till inkomstskattesystemet påverkar detta starkt utfallet av bostadsbidragen. Detta gör att många upplever bostadsbidraget som ett tillfälligt lån och inte som en social rättighet. Bostadsbidragets egentliga syfte urvattnas och ekonomiskt svaga hushålls möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder försämras.

I en rapport från Riksförsäkringsverket beskriver man det danska bostadsbidragssystemet där man har ett förlåtande inkomstintervall på 20 000 kronor. Om Sverige skulle ha ett liknande system skulle andelen återbetalningsskyldiga hamna runt 17 %, jämfört med 44 %, vilket var fallet 1999. Ett förslag vore att i bostadsbidragsreglerna införa en godtrosparagraf, som säger att den som handlat i god tro och som hela tiden lämnat korrekta uppgifter om ändrade inkomstförhållanden, skall kunna få bostadsbidraget baserat på en avstämd inkomst som ger ett förlåtande intervall om högst 20 000 kronor, där inte bostadsbidragets storlek påverkas och följaktligen inga återkrav ställs. Kostnaden för detta är naturligtvis svår att beräkna, eftersom det bl.a. beror på hur bidragstagaren lever upp till godtrosparagrafen. Hushållens vilja eller förmåga att anmäla inkomstförändring har hittills varit liten. Av bidragstagarna hade 80 % en differens mellan beräknad inkomst och taxerad inkomst på mer än 10 000 kronor, men bara 26 % hade anmält förändrad inkomst någon gång under året. Av hushållen hade 35 % inkomst av kapital, men 98 % uppgav ingen sådan. Tre av fyra anmäler alltså inte sina inkomstförändringar, vilket gör att de inte kommer i fråga för möjligheterna att minska sina återbetalningskrav enligt detta förslag. Denna möjlighet bör utredas, inte minst för att öka träffsäkerheten i systemet. Det som ovan anförts om att utreda införandet av en godtrosparagraf bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Inkomstöverföring till annat inkomstår

Ett flertal personer har fått återbetalningskrav p.g.a. att tillfälliga engångsinkomster fallit ut under inkomståret. Det kan vara retroaktiv ersättning av försäkringsförmån eller avgångsvederlag som betalas ut i slutet av året, men som avser ersättning för förlorad arbetsinkomst under påföljande år. Dessa konsekvenser kan inte ses som rimliga och bör därför utredas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Om inkomstunderlaget

Det finns problem när det gäller beräkningen av inkomstunderlaget för fastställandet av taxerad inkomst. Vänsterpartiet vill att dessa problem undanröjs på så sätt att om barnen i en familj har låsta tillgångar skall dessa vid beräkningar av en återbetalningsskyldighet inte ingå i inkomstunderlaget. I flertalet fall gäller det barns inkomster av kapital. Från den 1 juli 1995 finns inga spärrar för föräldrar att använda sina barns inkomster eller själva kapitalet. Det finns dock möjlighet till undantag:

• Om det finns angivet att pengarna är spärrade till en viss ålder för att användas till utbildning eller liknande.

• Om vårdnadshavaren misskött barnens pengar.

• Är beloppet högre än 8 basbelopp (290 000 kronor) skall en årsräkning lämnas till överförmyndaren. Finns det då pengar kvar, så spärras kontot. Spärren kan, med viss restriktivitet, lyftas för att t.ex. bidra till hyran.

Försäkringspengarna efter avliden förälder sätts in på särskilt konto. Dessa släpps dock av överförmyndaren till den kvarstående föräldern efter några veckor. Socialstyrelsen har, med stöd av överförmyndarna, gått till regeringen med en skrivelse, där man önskar en utredning om barns kapital och kapitalinkomster vad gäller bostadsbidrag, försörjningsstöd, socialbidrag m.m. Denna utredning bör snarast komma till stånd. Det som anförs om barns kapital och kapitalinkomster bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Rätt till kontrolluppgifter

Kontrolluppgifter rörande tillgångar i form av bankkonton, fondandelar, obligationer, aktier m.m. lämnas senast den 31 januari året efter beskattningsåret av bank- och kreditinstitut till skattemyndigheten. Riksskatteverket bearbetar inte dessa kontrolluppgifter om värdet understiger 900 000 kronor. Försäkringskassorna har i dag ingen tillgång till dessa kontrolluppgifter, vilket gör att det inte går att göra någon avstämning av förmögenhetsuppgifterna. Det försvårar möjligheterna att stämma av den bostadsbidragsgrundande inkomsten när den som söker bostadsbidrag lämnar uppgift om preliminär inkomst. Av hushållen hade 35 % inkomst av kapital, men bara 2 % uppgav någon sådan inkomst i sin bidragsansökan. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna bör därför få möjlighet att ta del av dessa uppgifter, något som måste lagregleras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Åldersgränsen

Utöver det ovan nämnda finns det delar av bostadsbidraget som borde utredas ytterligare. Alla partier i riksdagen är idag överens om behovet av det livslånga lärandet och rätten att studera när man blivit äldre. För att samhället skall få den kompetensutveckling som behövs är det betydelsefullt att alla har en möjlighet att förstärka sin kompetens. För individens möjlighet att förverkliga sitt livsprojekt måste de ekonomiska förutsättningarna vara goda. Den föreslagna temporära lagändringen om att endast 80 % av studiebidraget skall vara bidragsgrundande är en riktig åtgärd som förstärker de studerandes ekonomi. Trots insikten om bostadsbidragets betydelse för den studerandes ekonomi ställs en stor grupp utanför rätten till bostadsbidrag. Åldersgränsen för bostadsbidrag för vuxna utan barn kan ha en direkt hämmande effekt för just dessa gruppers möjlighet att studera. Regeringen bör utreda konsekvenserna av åldersgränsen och återkomma till riksdagen med ändringsförslag.

Ytnormen

Ytnormen kan i vissa fall få direkt negativa effekter. För att få bostadsbidrag kan människor ibland tvingas flytta till mindre bostad med samma eller till och med högre boendekostnader. För att bostadsbidraget skall ge alla rätten till ett gott boende efter behov kan det finnas anledning att se över effekterna av ytnormen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 2 oktober 2001
Sten Lundström (v)
Lars Bäckström (v)	Marie Engström (v)
Owe Hellberg (v)	Siv Holma (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)	Johan Lönnroth (v)
Maggi Mikaelsson (v)	Jonas Ringqvist (v)
Per Rosengren (v)