Bostadsbidragen

Motion 2001/02:Bo237 av Knut Billing m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bostadsbidragen bör samordnas med social- och skattepolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bostadsbidraget skall ersättas av ett generellt grundavdrag för barn.

3. Riksdagen beslutar att bostadsbidrag endast skall utgå till barnfamiljer i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att avveckla bostadsbidragen till ungdomar under 29 år.

5. Riksdagen beslutar att bostadsbidrag skall grundas på familjeinkomsten i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen beslutar ett avskaffa ytbegränsningen i bostadsbidragen i enlighet med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen beslutar att avskaffa reglerna där barnpension räknas in som bidragsgrundande inkomst i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen beslutar att avskaffa reglerna där ersättning till följd av barns skada, som endast får användas för barnets vård, utbildning och rehabilitering, räknas in som bidragsgrundande inkomst i enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen beslutar att reglerna för näringsidkares bidragsgrundande inkomst ändras i enlighet med vad som anförs i motionen.

2 Bostadsbidragets historik

Bostadsanknutna inkomstprövade stöd inrättades redan i mitten av 1930-talet för mindre bemedlade barnrika familjer. 1947 utvidgades stödet på förslag av Bostadssociala utredningen. Det då inrättade familjebostadsbidraget utgick till hushåll med minst två barn under 16 år. En högsta inkomst bestämdes för hushåll som kunde erhålla stödet. Denna högsta inkomst ökade med antalet barn. Stödet utgick till en början endast till hushåll som bodde i nybyggda hus. Bostadsstödet har sedan dess förändrats ett antal gånger.

3 Moderata utgångspunkter

Vår målsättning är att varje människa med heltidsarbete skall kunna leva på sin inkomst. Det är orimligt att människor skall behöva vara beroende av bidrag sedan man betalat sin skatt. Grundprincipen måste vara att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den som behöver bidrag inte skall betala skatt. Vi vill föra en ekonomisk politik som sätter tillväxten och individerna i centrum. Därmed ökar också människors möjligheter att efterfråga den bostad som passar det egna hushållet bäst.

Det behövs en ny trygghet som utgår ifrån att varje människa har möjlighet att råda över sin framtid. Det kräver stort utrymme för personligt ansvar. För de flesta ger lägre skatter en sådan trygghet i det egna hushållet. Tryggheten för var och en måste i första hand grunda sig på vetskapen att man kan påverka sin egen situation utan att vara beroende av ständiga förändringar och politiska beslut. Samtidigt måste varje individ som behöver stöd och hjälp vara förvissad om att man får hjälp då det verkligen behövs. Därmed kan också statens insatser riktas mot dem som har särskilda behov.

4 Ett förslag för framtiden

Hänsyn till försörjningsbörda kan tas på huvudsakligen två sätt, bidrag eller avdrag. Moderata samlingspartiet föreslår i en rad andra motioner åtgärder som stärker barnfamiljernas ställning. Vi förespråkar att avdrag skall användas i stället för bidrag. I de fall en familj inte kan tillgodogöra sig ett avdrag, t.ex. för att inkomsten är för låg, skall bidrag utgå. Grundprincipen skall vara att den heltidsarbetande som betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den som behöver bidrag inte skall betala skatt.

Bostadsbidraget skall ersättas av ett system som bygger på principen om generella grundavdrag för barn i stället för bidrag. Detta innebär att merparten av utgifterna för bostadsbidrag ersätts med ett högre avdrag som tar hänsyn till försörjningsbördan i en familj. Alla barnfamiljer skall omfattas av detta barnavdrag. Som resultat av detta kommer marginaleffekterna att minska.

I de fall avdrag ej kan komma i fråga utgår bidrag. Ensamstående föräldrar med låga inkomster har ofta svårt att få ekonomin att räcka till. I dag utgår en stor del av det totala bostadsbidraget till ensamstående föräldrar. För att dessa skall kompenseras då bostadsbidraget tas bort, kan man överväga att öka underhållsstödet.

5 Dagens bostadsbidrag

Tills bostadsbidraget ersatts av våra nya förslag måste reglerna för bostadsbidrag ses över.

Det är den samlade hushållsinkomsten som skall ligga till grund för bostadsbidraget.

Vi anser att ytnormen skall avskaffas som beräkningsunderlag för bostadsbidraget. I många fall, framför allt på landsbygden, kan man bo billigare i ett eget hus än i en mindre lägenhet. Det har visats att begränsningen i bidragsgrundande bostadsyta och individuella inkomstgränser för sammanboende föräldrar medfört att det är hushåll boende i småhus och sammanboende föräldrar i vissa inkomstintervall som fått störst minskning av sina bostadsbidrag. Denna effekt uppstår även om hushållen har låga inkomster, exempelvis hushåll med få barn, relativt låga inkomster och eget hus. Det kan röra sig om lantbrukarfamiljer och ensamstående föräldrar i eget småhus.

Bostadsbidrag bör endast ges till barnfamiljer som inte har samma möjligheter att anpassa sitt boende efter den egna plånboken. Det i dag befintliga bostadsbidraget till ungdomar under 29 år bör följaktligen avskaffas.

Barnpension skall inte ingå i den bidragsgrundande inkomsten om den inte kan användas för att täcka del av boendekostnaden. Detta skall även gälla för barns skadeersättningar som finns på förmyndarspärrade konton och som enbart får användas till barnets utbildning, vård, rehabilitering och dylikt.

Reglerna för beräkning av näringsidkares bostadsbidragsgrundande inkomst bör ändras så att justeringsposter, som avsättning till periodiseringsfond, fortsättningsvis inte skall ingå i den inkomst som läggs till grund för bostadsbidraget. Ovanstående förändringar bör riksdagen fatta beslut om redan i höst.

Vi anser att bostadsbidragen bör samordnas med den övergripande social- och skattepolitiken. I normalfallet måste en familj ges förutsättningar att leva på sin lön. Familjerna måste kunna göra nödvändiga prioriteringar som hänför sig till de önskemål och preferenser som finns i familjen. Ständiga förändringar ger otrygghet och oöverskådliga konsekvenser för hushållen. Därför är det nödvändigt att ändra snåriga och otydliga regler som slår blint och dessutom diskriminerar vissa familjer.

Stockholm den 3 oktober 2001
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)	Inga Berggren (m)
Carl-Erik Skårman (m)	Ewa Thalén Finné (m)
Gunnar Axén (m)	Anna Lilliehöök (m)
Margareta Cederfelt (m)