Bostadspolitiken 1988/89

Motion 1988/89:Bo205 av Olof Johansson m. fl. (c) Mot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Bo205

i

av Olof Johansson m. fl. (c) Mot

Bostadspolitiken 1988/89

Bo205

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. SAMMANFATTNING 3

II. INLEDNING 3

III. BOSTADSMARKNADEN - EN PROBLEMBESKRIVNING 4

Stor bostadsbrist 4

Bostadsbyggandet har minskat 5

Smålägenheter har minskat - antalet ungdomar ökat 5

Arbetsplatsbyggandet i storstäderna har satts före byggandet av

bostäder 5

Boendekostnaderna ökar 6

Miljö och kvalitet åsidosatt 7

Ryckig socialdemokratisk bostadspolitik 7

1989 års budgetproposition 8

Sammanhållen bostadspolitisk utredning 8

IV. CENTERNS FÖRSLAG FÖR FLER, BÄTTRE OCH BILLIGARE
BOSTÄDER 9

1. Fler bostäder 9

Låt koncentrationen betala överkostnaderna i boendet 9

Bättre samband arbete - service - bostad 9

Ökat bostadsbyggande och bättre tillgång på bostäder 9

2. Billigare bostäder 10

Reformerat bostadsstöd och effektivare bostadsfinansiering 10

Stabila spelregler för marknaden 11

Ökad konkurrens och flexibilitet 11

Tillgång på tomter ökas 11

Bostadsbeskattningen 12

Avdragsrätt för energiinvesteringar och reparationer 12

Stimulerat bostadssparande 12

Ekonomisk politik för lägre ränta 12

Minskad byråkrati 12

3.Bättre bostäder 13

VDN-märkning av bostäder 13

Riktade forskningsinsatser 14

Ett saneringsprogram mot radon i bostäder 14

Ökade insatser mot fuskbyggen 15

Skärpt materialkontroll 15

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr Bo205

Byggnormer och låneregler måste främja kvalitet 15 Mot. 1988/89

Effektivare stöd från småhusskadenämnden 15 Bo205

V. ANSLAGSFRÅGOR M. M 16

VI. HEMSTÄLLAN 16

2

I. Sammanfattning

Den grundläggande förutsättningen för en social bostadspolitik är att alla
skall kunna få en bostad till rimlig kostnad i en god miljö. En långsiktig
bostadspolitik måste utformas med omsorg om den totala ekonomin och med
hänsyn till kraven från andra samhällssektorer. De grundläggande sociala
målen måste uppfyllas och rättvisa och solidaritet mellan de boende skapas
genom att samhällets stöd på bostadssektorn riktas främst mot de grupper
som behöver stöd.

Mot denna bakgrund föreslås i denna motion att en parlamentariskt
sammansatt bostadspolitisk utredning tillkallas med uppgift att lägga förslag
till nya riktlinjer för bostadspolitiken och med direktiv att vara klar inom två
år. Vidare föreslås i motionen att riksdagen hos regeringen begär ett konkret
åtgärdsprogram för fler, bättre och billigare bostäder bl a innebärande
införande av en investeringsavgift om 25 % vid byggande av nya lokaler i
delar av Stockholmsregionen för att styra över byggverksamheten till
bostadssektorn, stimulansbidrag till kommunerna för att öka byggandet av
smålägenheter, upphävande av riksdagens beslut om fördubbling av den
garanterade räntan vid ombyggnader, ett effektivare bostadsfinansieringssystem,
insatser för en bättre boendemiljö m m.

I andra motioner på det bostadspolitiska området föreslås bl a ökade
bostadsbidrag till barnfamiljer, förbättrade stödmöjligheter för insatser mot
radon i bostäder, stimulansbidrag till kommunerna för upprustning av
VA-nätet, insatser för att förstärka boendeinflytandet, införande av personliga
investeringskonton för bl a bosparande, förbättrat stöd för underhåll av
kulturhistoriska byggnader, stimulansåtgärder för en snabbare förtida inlösen
av statliga lån, slopat räntestöd för nya s k ROT-lån m m.

II. Inledning

En bra bostad är en social rättighet och en viktig grund för människors
välfärd. Samhället måste ta ett betydande ansvar för att alla ges rätt till en bra
bostad till rimlig kostnad i en god miljö. Ansvaret för att de sociala målen i
bostadspolitiken uppfylls är sedan länge delat mellan stat och kommun.
Statens ansvar är i första hand att ge sådana förutsättningar för kommuner
och enskilda att de sociala målen i bostadspolitiken främjas och kan
uppfyllas. De stora ekonomiska resurser som satsas av stat och kommun
inom bostadssektorn måste utnyttjas för att nå dessa mål. Detta förutsätter
enligt centerns uppfattning en ny och framtidsinriktad social bostadspolitik,
baserad på en decentralistisk grundsyn.

Centern utgår från en helhetssyn på bostadspolitiken som omfattar alla.
Den grundläggande målsättningen för bostadspolitiken måste enligt vår
uppfattning vara att skapa förutsättningar för att alla skall kunna få en bostad
till rimlig kostnad i en god miljö. Samhälls- och bebyggelseplaneringen måste
ske på ett sådant sätt att närhet skapas mellan boende, arbete och service.
Variation och mångfald skall stimuleras.

Verkligheten visar att stadsmiljön försämras vid en snabb och omfattande
inflyttning. Omfattande rivningar och utbyggnad av storskaliga och ensidiga
expansionsområden har på många håll skapat sterila och ensidiga boendemil

Mot. 1988/89

Bo205

3

1 * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Bo205

jöer. Centralisering låter sig svårligen förenas med småskalighet, mångfald
och en god miljö.

Det är väsentligt att man vid planeringen av bostäder och annat byggande
tar stor hänsyn till den yttre miljön. Det är nödvändigt att det ökande
behovet av nya bostäder inte tillgodoses på bekostnad av vare sig den yttre
eller inre miljön. Strävan måste vara att skapa en boendemiljö med närhet till
rekreation i parker och andra grönområden. Planering och byggande måste
även ske på ett sådant sätt att ett bra inomhusklimat och en god komfort kan
ges de boende.

Bostadspolitiken måste präglas av enkelhet och långsiktighet i de åtgärder
som vidtas. Såväl aktörerna på bostadsmarknaden som de boende måste
kunna planera sitt boende på sikt och veta vilka regler som skall gälla under
överskådlig tid. De bostadspolitiska besluten måste utformas så att marknadens
aktörer får klara riktlinjer för sitt agerande och signaler att man i fri och
öppen konkurrens skall arbeta för kvalitativt bra bostäder till en rimlig
kostnad.

Reformerna inom bostadspolitiken måste präglas av minskad detaljstyrning
och byråkrati. De enskilda människorna skall ges möjlighet till större
engagemang och ansvar för sitt boende. Av särskild betydelse är att enkla och
lätthanterliga villkor för finansiering av och statligt stöd till byggande skapas.
Bostadspolitiken i dess helhet, finansiering av ny- och ombyggnad, regler för
bostadsstöd och normer för byggandet måste ha en grundläggande inriktning
för skapande av sunda och trivsamma boendemiljöer. Förutsättningar måste
skapas för varierande bostadsbestånd i syfte att tillgodose vars och ens
önskemål om hur man vill bo till en rimlig kostnad i landets olika delar.

En långsiktig bostadspolitik måste också utformas med omsorg om den
totala ekonomin i samhället och med hänsyn till kraven från andra
samhällssektorer. De grundläggande sociala målen måste uppfyllas och
rättvisa och solidaritet mellan de boende skapas genom att samhällets stöd på
bostadsområdet noga prioriterar de grupper som främst behöver stöd.

III. Bostadsmarknaden-enproblembeskrivning

Stor bostadsbrist

Utvecklingen efter regeringsskiftet 1982 har inneburit att problemen på
bostadsmarknaden efterhand har förvärrats alltmer. Bristen på bostäder har
ökat kraftigt. Den är inte längre ett problem enbart för storstadsområdena,
även om bristen är mest markerad där. Bristsituationen har inneburit att
boendekostnaderna ökar mer än lönerna. En ökad segregation med uppdelning
efter bl a ekonomiska förutsättningar är redan märkbar i boendet.

Sedan 1982 har antalet kommuner som rapporterat bostadsbrist till
bostadsstyrelsen ökat varje år. 1983 rapporterade 43 kommuner bostadsbrist,
medan antalet 1988 var 214. Enligt den senaste tillgängliga statistiken
står ungefär 450 000 människor i bostadskö över hela landet varav 138 000 är
ungdomar.

De som drabbas värst av bostadsbristen är således ungdomarna. Enbart i
Stockholm rapporteras 48 000 bostadssökande ungdomar stå i kö. Av dessa
48 000 uppges 42 000 sakna egen bostad.

Mot. 1988/89

Bo205

4

Bostadsbyggandet har minskat

Efterfrågan på bostäder har inte i rätt tid mötts med ett ökat bostadsbyggande.
I budgetpropositionen framhåller föredraganden att bostadsbyggandet
nu ökar i snabb takt. Det skall då sättas i relation till att nybyggnadstakten
19821985 varit mycket låg. 1985 var nyproduktionen av lägenheter den
lägsta sedan 1940-talet. Preliminära siffror visar också att bostadsbyggandet i
t ex Stockholm under 1988 minskat i förhållande till året innan.

Om bostadsbyggandet haft samma omfattning under den socialdemokratiska
regeringsperioden som när centern var i regeringsställning skulle det nu
ha funnits över 60 000 fler lägenheter i Sverige.

Smålägenheter har minskat - antalet ungdomar har ökat

Behovet av lägenheter från en växande grupp ungdomar och ökad andel
ensamhushåll har av regeringen mötts med en politik som genom förändrade
låneregler stimulerat till sammanslagning av små lägenheter till större.
Antalet ungdomar mellan 20 och 24 år har sedan mitten av 1970-talet ökat
med ca 75 000. Detta har medfört att andelen ungdomshushåll sedan mitten
av 1960-talet har ökat med ca 10 % och nu uppgår till 35 % av det totala
antalet hushåll. Samtidigt har andelen smålägenheter minskat med nära
10 % till drygt 35 % av det totala antalet lägenheter.

Arbetsplatsbyggandet i storstäderna har satts före byggandet av bostäder

Den socialdemokratiska bostadspolitiken har inte enbart varit i otakt med de
generella förändringarna i landet. Trots att man gav klara och entydiga
besked i valrörelsen 1982 om att öka bostadsbyggandet har insatserna inte
ens räckt till för att klara den allmänna efterfrågan av bostäder. Ännu mindre
har de räckt till för att följa upp den koncentrationspolitik som bedrivits. Den
socialdemokratiska bostadspolitiken är således inte enbart i otakt med tiden.
Den är också i otakt med den egna politiken.

Det kan belysas med följande exempel. Under åren 1984 till 1986 ökade
Storstockholms befolkning med 42 000 människor. Samtidigt minskade
nettotillskottet av lägenheter per år kraftigt från 8 800 till 4 900 under 1986.
Under 1988 påbörjades knappt 8 000 lägenheter i Stockholms län mot
planerade 12 000-13 000. Ökningstakten i bostadsbyggandet var betydligt
lägre (22 %) än ökningstakten vad avser byggandet av kontorslokaler
(30 %).

Den bristande balansen mellan bostäder och arbetsplatser skapar problem.
För många arbetsplatser leder till koncentration. För få bostäder leder
till bostadsbrist.

I hela Stockholmsområdet sker en kraftig utbyggnad av lokalytor för
arbetsplatser. Enbart i Stockholms stad byggdes under åren 1983-1987 1,5
milj m2 lokalytor för arbetsplatser. I genomsnitt beräknar man att det går en
sysselsatt per 43 m2 lokalyta. På fem år har det i Stockholm byggts för ett
sysselsättningstillskott på 35 000 arbetstillfällen samtidigt som man under
samma tid färdigställde 13 000 lägenheter. Bortfallet av lägenheter genom
ombyggnad och rivningar var under samma tid över 4 000, vilket innebär att
nettotillskottet av lägenheter var ca 9 000.

Mot. 1988/89

Bo205

5

Trots byggregleringen har arbetsplatsbyggandet fortsatt. 1987 påbörjades
byggandet av 637 000 nr lokalyta, dvs arbetsplatser för nästan 15 000
anställda. Samtidigt påbörjades i Stockholms stad 2 828 bostadslägenheter.

Under de senaste fem åren har man alltså färdigställt 1 lägenhet per 2,7 nya
arbetstillfällen. 1987 påbörjades 1 lägenhet per 5,3 nya arbetstillfällen.
Denna ohämmade utbyggnad av arbetsplatser i Stockholm planeras fortsätta.
Under de närmaste fem åren planeras om- och nybyggnad av 3 milj m2
lokalytor. Det motsvarar 300 hötorgshus. Byggkostnaderna beräknas till
mellan 30 och 40 miljarder kr. Den förda politiken har således lett till att i
stället för de bostäder som borde byggas är det i första hand kontor och
lokaler för arbetsplatser i storstadsområdena som byggs, ofta i ren spekulation
och utan att tillgodose ett direkt behov.

I de flesta andra kommuner i landet är planeringen omvänt haltande
mellan arbetsplatser och bostäder. Där planeras för byggande av bostäder.
Betydligt mindre resurser kan satsas på att bygga arbetsplatser.

Detta förhållande har förvärrats ytterligare av att riksdagens majoritet på
regeringens förslag beslutat om en neddragning till 95 % av 1988 års nivå av
det oprioriterade byggandet för innevarande år utanför Stockholms- och
Göteborgsregionen.

Det är de enskilda människorna som får lida för en sådan politik. De som
drabbas värst är de som omgående är i behov av en ny bostad, ungdomar som
för första gången söker bostad, unga barnfamiljer som behöver ny bostad,
familjer som splittras och de som flyttar. Den socialdemokratiska politiken
slår hårt och hänsynslöst mot de svaga grupperna i samhället medan vissa
andra kan sko sig på de svagas bekostnad. Denna politik motverkar dessutom
rörligheten som regeringen i andra sammanhang uttalat sig för.

Boendekostnaderna ökar

De ökade boendekostnaderna utgör ett andra mycket allvarligt hot mot den
sociala bostadspolitiken. Byggkostnadsutvecklingen har medfört att byggpriserna
19851987 stigit med ca 40 %, medan den genomsnittliga prisökningen
har varit ungefär 15 % under samma tid.

Av statistik från Stockholms fastighetskontor framgår att kostnaderna för
nyproduktion av bostäder i vissa fall stigit från 8 000 1987 till 12 000 kr/m2
1988. Det innebär att kostnaderna stigit med 50 % på ett år. År 1978 utgjorde
hyran för en genomsnittlig 80 nr lägenhet i bostadsbeståndet 20 % av
bruttolönen för en industriarbetare. År 1987 hade hyrans andel av lönen ökat
till 23 %.

Det finns en rad faktorer som medverkat till att byggkostnaderna stigit så
snabbt.

Koncentrationen inom byggbranschen som regeringens ekonomiska politik
stimulerat fram har minskat konkurrensen på byggmarknaden, vilket
medfört att såväl byggkostnaderna som kostnaderna för material stigit
kraftigt.

De regionala obalanserna medför en hård prispress uppåt. Idag kostar det
t ex nära 100 000 kr mer att producera en 80 m2 normallägenhet i Stockholm i
förhållande till vad det kostar att bygga samma lägenhet i t ex Kalmar län.

Mot. 1988/89

Bo205

6

I takt med att storstadsbyggandet drar till sig allt mer av byggmarknadens
totala resurser stiger också kostnaderna i övriga delar av landet. Det gör de
genom den bristsituation som då uppstår där. Denna saxningseffekt medför
en onormal marknadssituation med ett ständigt tryck uppåt på byggkostnaderna.
Regeringens högräntepolitik och generella subventionspolitik framför
att prioritera ett ökat personligt bosparande och ett mer riktat stöd driver
också upp boendekostnaderna.

Obalansen mellan tillgång och efterfrågan framförallt i storstäderna
skapar överpriser. En del tjänar stora pengar med hjälp av skattemedel
medan det stora flertalet tillhör förlorarna. Många ställs utan en bostad
därför att de inte har ekonomiska resurser att hänga med i priskarusellen.
Stora resurser binds till bostäder utan att vi får vare sig fler eller bättre
bostäder. Så är t ex det senaste årets mycket kraftiga prisuppgång på villor
den största reala värdeökning på villor som uppmätts av SCB de senaste 10
åren.

Miljö och kvalitet åsidosatt

Larmrapporter om dåliga bostäder kommer nu allt oftare. Radonproblemet
växer. Antalet fukt- och mögelskadade hus ökar. Felaktig isolering och
bristfälliga ventilationssystem ger dålig luft, försämrar inomhusklimatet och
gör allt fler bostäder osunda.

En stor del av dessa problem har sin grund i det s k miljonprogrammet och
den socialdemokratiska bostadspolitikens åsidosättande av kvalitets- och
miljökrav vid byggnation och planering av boendemiljö. Det är först efter ett
kraftfullt agerande och ett enhälligt beslut i anledning av motioner i
riksdagens bostadsutskott som processen för att komma till rätta med
problemen i de sjuka husen kunnat komma i gång. Riksdagen har under
hösten 1988 hemställt om att en bred översyn skall ske i syfte att komma till
rätta med bristerna i byggnaders inomhusmiljö och problemen med sjuka
hus.

Den ekonomiska politikens koncentrationsinriktning förstärker obalansen
och den negativa kostnadsutvecklingen. Vidare sker finansiering, planering
och byggande av bostäder och arbetsplatser på ett sådant sätt att koncentrationen
till de expansiva storstadsregionerna och andra expansiva centra
främjas. Detta förhållande driver fram en onormal situation på bostadsmarknaden
och bäddar för dåliga boendemiljöer.

Ryckig socialdemokratisk bostadspolitik

Regeringens politik efter regeringsskiftet 1982 har präglats av kortsiktighet.
De grundläggande bostadspolitiska problemen har knappast berörts. De
konkreta förslagen har därmed fått en felaktig utformning och förvärrat
problemen på bostadsmarknaden. Bostadskommitténs försök till en samlad
helhetslösning på de bostadspolitiska problemområdena har således ryckts
sönder av regeringsförslag med fortsatt inriktning på detaljreglering och
subventioner. Fastighetsskatten är t ex en sådan åtgärd som radikalt ändrat
förutsättningarna för en helhetsbedömning av boendekostnaderna. De
äldres boende, ungdomars boende, de sjukas och handikappades boende har

Mot. 1988/89

Bo205

7

behandlats var för sig när krav på insatser blivit akuta och utan att någon
hänsyn tagits till de samlade effekterna av åtgärderna.

1989 års budgetproposition

I årets budgetproposition finns dock uttalanden från föredragandens sida
som ansluter till de krav som vi tidigare ställt från centerns sida. Det gäller
bl a den aviserade parlamentariska översynen av kostnaderna för boendet,
förstärkningen av insatserna mot fukt och mögel, prövning av möjligheterna
att stoppa kontoriseringen av bostäder och hur s k övernattningslägenheter
skall kunna ställas till den reguljära bostadsmarknadens förfogande. Steg i
rätt riktning är också förslaget att bostadslån inte utan särskilda skäl skall
lämnas för installation av direktverkande el vid nybyggnad eller för byte till
direktverkande el vid ombyggnad liksom den aviserade förändringen för
beräkning av låneunderlag och pantvärde genom övergång till en förenklad
schablonmetod. Dessa förslag är i linje med de krav vi framfört från centerns
sida. Däremot saknas fortfarande omedelbara konkreta åtgärder för att
komma till rätta med den akuta bostadsbristen och den accelererande
kostnadsutvecklingen inom byggsektorn.

Genom flera nu aktualiserade delutredningar ter sig också översynsarbetet
fortfarande mycket splittrat och dåligt samordnat. Det finns därför fortfarande
en uppenbar risk för att möjligheterna att återupprätta den sociala
bostadspolitiken kan gå förlorade.

Sammanhållen bostadspolitisk utredning

Mot denna bakgrund anser vi från centerpartiets sida att den aviserade
översynen av bostadssubventionerna bör breddas och att en samlad översyn
av bostadspolitiken utifrån ovan skisserade riktlinjer måste ske. Förutsättningar
måste skapas för att beslut skall kunna tas som förhindrar att
tryggheten i boendet för alltfler går förlorad. Det gäller inte minst för de
många människor som står utan bostad främst i storstäderna.

En sammanhållen bostadspolitisk utredning är också nödvändig med
hänsyn till den planerade reformeringen av beskattningen och behovet av att
noggrant analysera den påverkan denna kommer att få på boendekostnaderna
och därmed många människors bostadssociala situation. En bostadspolitisk
utredning skulle ge bättre förutsättningar att bedöma denna fråga.

Arbetet bör ske inom ramen för en parlamentariskt sammansatt bostadspolitisk
utredning med målsättningen att ta fram ett underlag för att
återupprätta den sociala bostadspolitiken. Riksdagen bör enligt vår mening
hos regeringen begära förslag om en bostadspolitisk utredning enligt ovan
skisserade riktlinjer och med direktiv att slutföra sitt arbete inom två år.

En bostadspolitisk utredning får dock inte tas som intäkt för att angelägna
åtgärder på det bostadspolitiska området uppskjuts. Den förda koncentrationspolitiken
har skapat akuta problem på det bostadspolitiska området.
Dessa måste lösas. Det är mot denna bakgrund våra förslag nedan till
omedelbara åtgärder skall ses.

I särskilda kommittémotioner på bostadsområdet tar vi dessutom upp
anslagsfrågor m m i anledning av budgeten, upprustning av VA-nätet,
hyresgästernas situation, lokalhyreslagstiftningen och energisparfrågor.

Mot. 1988/89

Bo205

8

IV. Centerns förslag för fler, bättre och billigare bostäder

1. Fler bostäder

Låt koncentrationen betala överkostnaderna i boendet

Åtgärder måste vidtas både för att klara bostadsbristen i storstäderna och för
att förhindra att koncentrationen av befolkning och näringsliv fortsätter.
Den pågående utvecklingen innebär ett allt starkare tryck på bostadsmarknaden
med ökande kostnader för boendet i koncentrationsorterna.

Det som främst orsakar koncentrationen är arbetsmarknadens utseende.
Det är därför enligt vår mening rimligt att de som både orsakar och tar ut
vinsterna av koncentrationen får betala åtminstone en del av de kostnader de
boende oförskyllt drabbas av. Vi anser att koncentrationen måste bära en del
av de kostnader den åstadkommer i form av krav på ökad service, fler skolor,
bostäder, barnomsorg m m.

Detta innebär att de avgifter som bör belasta koncentrationen också måste
kunna återföras till den region där den tas ut. Intäkterna kan då bl a användas
till investeringar som syftar såväl till nyproduktion av bostäder som
förbättringar av miljö och infrastruktur. Detta är nödvändigt för att
kompensera de boende för ökade kostnader som följer av koncentrationen
och för åtgärder som vidtas på andra områden för att främja en utveckling
mot regional balans.

Bättre samband arbete - service - boende

Samhället måste planeras så att arbete, service och boende får ett nära
samband med varandra i lokalsamhällen. Det grundläggande måste vara att
med en samlad politik för regional balans förhindra de krafter som styr mot
fortsatt koncentration och segregation. Bostadspolitiken måste ligga i
överensstämmelse med en sådan strävan.

De angelägnaste uppgifterna inom bostadssektorn just nu är att lösa
ungdomens bostadsproblem och den accelererande kostnadsutvecklingen.
Det måste ske utan kategorilösningar.

Ökat bostadsbyggande och bättre tillgång på bostäder

Vi anser att en bostadspolitik med målsättningen att komma till rätta med
bostadsbristen skall inrymma följande åtgärder:

- En politik för regional balans som minskar trycket på bostadsmarknaden i
de överhettade områdena.

- Införande av en 25-procentig investeringsavgift på nya lokaler för att styra
över byggandet till bostadssektorn och bromsa utbyggnaden av kontorsoch
lokalytor i de mest expansiva delarna av storstadsregionerna.

- Ett särskilt statligt stimulansbidrag på 30 000 kr inrättas som skall utgå till
kommunerna för varje ny lägenhet under 65 m2 som tillskapas.

- Ett omedelbart stopp för sammanslagning av smålägenheter. Lånereglerna
skall ändras så att statliga lån inte utgår för ombyggnation som medför
lägenhetssammanslagningar utan särskilda skäl.

Mot. 1988/89

Bo205

9

- Riksdagens beslut (prop 1988/89:47, Fi 1988/89:10) om fördubbling av
den garanterade räntan för statliga ombyggnadslån i vissa fall bör rivas
upp. Det är inte ombyggnadsverksamheten som medfört att nyproduktionen
av bostäder inte motsvarat behovet utan det alltför omfattande
byggandet av kontor och lokaler. Enligt vår mening bör därför ombyggnader
av bostäder som är nödvändiga av bl a kvalitets- och miljöskäl
kunna genomföras enligt de räntevillkor för ombyggnadslån som gällde
tidigare. Motsvarande bör även gälla ombyggnader som ger tillskott av
bostäder t ex inredning av vindar till ungdomslägenheter. Däremot bör
ombyggnader som bedöms alltför luxuösa, ersätter normalt underhåll
eller leder till sammanslagningar av lägenheter ej komma ifråga för
ombyggnadslån. Detta bör kunna frigöra resurser för nyproduktion av
bostäder.

- Förändrade beräkningsgrunder för bostadslån som syftar till att minska
byråkratin och behovet av administrativ hantering i avsikt att nå en så
snabb handläggning av låneärenden som möjligt.

- Åtgärder som gör det lättare för fler att hitta en lämplig bostad genom att
bl a nu tomma övernattningslägenheter frigörs för bostadsmarknaden.

- Möjligheter bör öppnas så att i bruksvärdeshyran hänsyn kan tas också till
bostadens belägenhet.

2. Billigare bostäder

Byggkostnaderna får inte stiga i den takt som skett under de socialdemokratiska
regeringsåren om en rimlig boendesituation skall kunna garanteras alla.
Kraftfulla åtgärder måste sättas in med syftet att kostnadsutvecklingen för
boendet skall pressas ned under gällande pris- och löneutveckling. Grundläggande
för möjligheterna att nå en sådan utveckling är vid sidan av en ny
bostadspolitik, offensiva regional- och näringspolitiska satsningar för att nå
en regional balans.

Vi anser att en politik för billigare bostäder skall innehålla följande
åtgärder:

Reformerat bostadsstöd och effektivare bostadsfinansiering

Samhällets stöd till bostadssektorn måste utgå från att alla, även vanliga
inkomsttagare, skall kunna efterfråga en bra bostad. Stödet måste samtidigt
utformas så att dels marknaden inte blir kostnadsokänslig, dels prioriterar
dem som bäst behöver det. Enkelhet i regelsystemet måste eftersträvas. En
rättvis resursfördelning över landet är också angelägen. Mot denna bakgrund
bör finansieringen av bostadsbyggandet enligt vår mening förändras enligt
följande riktlinjer:

- Generella räntebidrag skall utgå endast till normalkostnaden för en bra
bostad - lika för hela landet, med en övre gräns satt för storlek och med
hänsyn till kvalitet och funktion.

- Merkostnader eller mervärde som beror på läge, extra utrustning eller
större yta, som inte direkt motiveras av kraven på god kvalitet och
funktion skall finansieras utan statliga subventioner.

Mot. 1988/89

Bo205

10

- De direkta bostadsbidragen höjs så att de kompenserar låg- och
normalinkomsttagarna för den generella räntebidragsjusteringen.

- En reformerad beskattning får inte innebära att boendekostnaderna i
normalfallet förändras på ett sådant sätt att de boende försätts i en
ohållbar social situation.

Ett bostadsstöds- och finansieringssystem efter dessa riktlinjer tvingar
byggföretagen att bygga bra och till en lägre kostnad om de skall vara
konkurrenskraftiga på marknaden. Lånehanteringen blir också klart enklare.

Stabila spelregler för marknaden

En bättre stabilitet i bostadsproduktionen måste eftersträvas. Dagens
ryckighet måste ersättas av stadga i de bostadspolitiska besluten som ger
marknadens aktörer klara spelregler som sedan måste gälla under en längre
tidsperiod.

Besluten om att bygga måste grunda sig på bättre och aktuell kännedom
om verklig efterfrågan och behov av bostäder i landets alla delar.

Ökad konkurrens och flexibilitet

Koncentrationen inom byggbranschen måste stoppas och fri konkurrens och
flexibilitet främjas. Detta innebär enligt vår mening

- att möjligheter öppnas för företag som riskerar att bli uppköpta att själva
under begränsad tid få köpa av egna aktier,

- att konkurrenslagstiftningen ses över i syfte att främja en friare konkurrens,

- att näringsfrihetsombudsmannen NO och statens pris- och konkurrensverk
(SPK) omgående ges ett uppdrag att specialgranska koncentrationen
inom byggbranschen och redovisa på vilket sätt den har påverkat bostadsoch
kostnadsutvecklingen och den fria konkurrensen inom byggsektorn,

- att skattelagstiftningen ses över så att skattefördelar vid fusioner begränsas.

Tillgång på tomter ökas

Bristen på byggklara tomter driver ofta upp priserna. Kommunerna har
planmonopol och måste därför ta ett större ansvar för en god planberedskap,
så att en sund konkurrens håller tomtpriserna nere. Markvillkoret i samband
med den statliga bostadslånegivningen bör enligt vår mening avskaffas.

Kommunerna svarar också ofta för exploateringen fram tills husen skall
byggas. Inte sällan är det mer rationellt att den som bygger husen även svarar
för markexploateringen. Målet måste vara att välja den handlingslinje som
ger bäst kvalitet och lägsta kostnad. Den risk som finns att kommunala
fastighetskontor/gatukontor utför exploatering mera för att värna om sitt
eget fögderi istället för att välja den bästa och billigaste exploateringen måste
uppmärksammas och motverkas.

Mot. 1988/89

Bo205

11

Bostadsbeskattningen

En reformering av skattesystemet måste ha som mål att boendekostnaderna
inte ökar i fast penningvärde. Det måste noggrant analyseras vilka effekter
den planerade skatteomläggningen får för boendekostnaderna så att den inte
leder till så kraftiga fördyringar att enskilda människor försätts i en
ekonomiskt ohållbar situation. Den kommande omläggningen av skatteuttaget
måste vidare utformas så att det blir möjligt att till rimliga kostnader byta
bostad mellan och inom olika upplåtelseformer samt att den kommande
fastighetstaxeringen inte tillåts slå igenom i kraftigt ökade boendekostnader.

A vdragsrättför energiin veste ringar och reparationer

Möjlighet till avdragsrätt för energiinvesteringar och reparationer i den egna
villan eller bostadsrätten bör öppnas så att en omställning av energisystemet
underlättas och inte ger oönskade kostnadsökningar för boendet.

Stimulerat bostadssparande

Möjligheter till en rejäl egen insats i bostaden sänker kostnaden och ger en
sundare och stabilare ekonomi för den enskilde.

Centerns förslag om personliga investeringskonton ger denna möjlighet. I
ett första steg skall alla enligt förslaget ha möjlighet att årligen spara ett halvt
basbelopp (13 950 kr) skattefritt (avdrag på deklarationen på samma sätt som
ränta) om de sätts in på ett personligt investeringskonto. De sparade
pengarna skall utan skattekonsekvenser bl a kunna användas för att
finansiera en egen bostad. På detta sätt blir det möjligt att öka den egna
insatsen i bostaden.

Ekonomisk politik för lägre ränta

En avgörande post i boendekostnaden är räntan. En lägre räntenivå är
avgörande för billigare bostäder och för att sänka skattebetalarnas kostnader
för räntebidrag. Centerns ekonomiska politik har som en väsentlig målsättning
att sänka räntenivån och därmed underlätta investeringar i såväl
bostäder som i producerande företag och resurssnål teknik. Den i budgetpropositionen
aviserade avvecklingen av valutaregleringen är också ett krav som
centern sedan länge aktualiserat. Denna åtgärd bör kunna medverka till en
viss sänkning av räntenivån.

Minskad byråkrati

Den kostnad som i allmänhet ökat mest är kostnaden för tillstånd och
beredning av ett byggnadsärende. Långa handläggningstider innebär också
väsentliga kostnadsökningar. Det krävs en radikal och förutsättningslös
genomgång av byråkratin kring bostadsbyggandet. Förenklingar och mer
förutsebar tillståndshandläggning är nödvändiga om byggkostnaderna skall
kunna pressas. Detta är speciellt viktigt eftersom onödig byråkrati innebär
kostnader utan något som helst nyttigt tillskott till bostaden.

Vi föreslår att varje myndighet som har med byggande och boende att göra

Mot. 1988/89

Bo205

12

ges i uppdrag att starta en kontinuerlig förenklingsprocess och ges ansvar för
avbyråkratise ringen.

3. Bättre bostäder

I en social bostadspolitik är insatser för att komma till rätta med brister i både
den yttre och inre boendemiljön centrala. En sådan politik innefattar både
åtgärder som förhindrar att nya boendemiljöproblem uppstår och åtgärder
som är förebyggande. Det krävs emellertid också insatser för att lösa de
bomiljöproblem som redan finns. De som drabbats måste dels erhålla reella
möjligheter till ett varaktigt boendealternativ, dels hållas skadeslösa.

De många dåliga boendemiljöerna måste uppmärksammas och orsakerna
till dem noggrant analyseras. Boendemiljöfrågorna är viktiga för livskvaliteten
hos varje människa. Det är nödvändigt att i planeringen av byggandet
föra in ökade kvalitets- och miljökrav. I annat fall kommer den förda
koncentrationspolitiken att leda till att kvantitet sätts framför kvalitet med
fortsatt dåliga boendemiljöer och en orimlig boendesituation för alltfler
människor i vårt land.

En viktig del i en social bostadspolitik är att planeringen av bostäder och
bostadsmiljön sker utifrån en helhetssyn på människans hela tillvaro. God
boendemiljö omfattar inte enbart en kvalitativt god inomhusmiljö. Utformningen
av boendemiljön måste utgå ifrån människans hela dygnstillvaro och
planeras utifrån kravet på närhet ifråga om arbete, boende och service i
lokalsamhällen.

Stor omsorg måste ägnas åt att skapa bostadsområden väl avpassade till
den närmaste omgivningen. Den ensidighet och sterilitet som blev följden av
en felaktig planering under miljonprogrammets framväxt måste tjäna som
varnande exempel.

Enligt vår mening riskerar den nu pågående koncentrationsutvecklingen
med dess ojämnt fördelade tillgång på bostäder över landet och den akuta
brist på bostäder som denna medför i t ex storstadsområdena att innebära att
kraven på en god inre och yttre bomiljö eftersätts. Det är därför viktigt att det
beslut om att en översyn skall ske i syfte att komma till rätta med bristerna i
bomiljön, vilket fattats av riksdagen under hösten 1988 - på initiativ av
bostadsutskottet och enligt vad föredraganden anför pågår - leder till snabba
och konkreta resultat.

Enligt centerns uppfattning måste i detta arbete en bred offensiv för att
förbättra boendemiljön ingå. Det är angeläget att innehållet i de lagar och
regler som styr boendemiljöfrågorna i högre grad riktas mot kvalitetsaspekterna
kring byggande och boende. Vidare är den lagstiftning som skall
garantera goda boendemiljöer idag spridd i olika lagar och regleras av olika
myndigheter. Vi anser därför att en uppgift i det fortsatta översynsarbetet
bör vara att överväga frågan om att samla den lagstiftning som skall garantera
en bra boendemiljö i en särskild bomiljölag.

VDN-märkning av bostäder

Krav på ökat bostadsbyggande kan lätt leda till att planeringen sker alltför
snabbt och samråd med de kringboende minskas. Parker och grönområden

Mot. 1988/89

Bo205

13

riskerar att offras. Liten hänsyn tas ofta till befintlig natur trots att tekniken
att bygga nära naturområden utan att skövla har utvecklats.

Den rådande situationen med snabbt ökande byggkostnader lockar till ett
billigt materialval som är bristfälligt i fråga om hållfasthet och kvalitet. Sänkt
takhöjd i kombination med mindre rumsytor tvingar fram ökad luftomsättning
och högre krav på ventilationssystem som sällan fungerar som de ska.
Nya material, som inte har hunnit testas, kan medföra hälsorisker, låg
slitstyrka och höga boendekostnader. En mindre omsorgsfull planering leder
också till sämre planlösningar.

Ur boendemiljösynpunkt är det därför viktigt att snabbt komma ur den
bostadsbristsituation och kostnadsskruv som den socialdemokratiska politiken
försatt de boende i. Dessutom måste kraven skärpas på en mera
omsorgsfull och noggrann planering av bostäderna.

För att skärpa kraven på noggrann planering föreslår vi att VDN-märkning
av bostäder införs. En sådan VDN-märkning kunde då omfatta bostadens
totala kvalitet som exempelvis möblerbarhet, ljudisolering inom lägenheten
och mellan lägenheterna, ljusförhållanden i lägenheten, ljus på gården
utanför, kvalitet i byggmaterialomgivningens utformning, utsikt, områdesbuller
och omgivande naturmiljö.

Riktade forskningsinsatser

Det forsknings- och utvecklingsarbete för bättre boendemiljö med särskild
inriktning på problemen i flerbostadsbebyggelse som riksdagen begärde
våren 1986 av regeringen har hittills inte avsatt något konkret resultat och
måste omgående intensifieras.

Forskningsinsatserna hittills har också varit för ensidigt inriktade. Tekniker
har arbetat för sig och medicinare för sig. Enligt vår mening bör därför
åtgärder vidtas för att nå ett ökat samband inom byggforskningen mellan
teknik och medicin.

Ett saneringsprogram mot radon i bostäder

Radonproblemet i våra bostäder utgör ett hot för de boende. Trots
genomförda undersökningar är fortfarande radonförekomsten inte kartlagd i
sin helhet. Planläggningen för att undvika nya radonhus är klart otillfredsställande.
Samtidigt kan konstateras att de åtgärder som krävs för att komma
till rätta med problemen inte kan anses särskilt omfattande eller kostsamma.
De allra flesta saneringsåtgärderna stannar vid ett belopp under 50 000 kr.

Ett snabbt och heltäckande saneringsprogram bör därför garantera ett gott
resultat för att få bort ett miljöproblem som utgör ett stort hot mot många
boendes hälsa.

Mot denna bakgrund bör enligt centerpartiets mening

- kommunerna genom statliga insatser stimuleras till att genomföra en
fullständig kartläggning av förekomsten av radon i bostäder,

- det nuvarande bidraget för sanering av radon höjas från 15 000 kr till
25 000 kr och utgå med högst 50 % av investeringskostnaden,

- gränsvärdet för åtgärdernas genomförande sänkas från 400 till 200
becquerell.

Mot. 1988/89

Bo205

14

Ökade insatser mot fuskbyggen

Ett ökat produktansvar måste införas inom byggbranschen för att garantera
att en byggnad uppförs på ett kvalitativt riktigt sätt. Därvid spelar konsumentskyddet
och produktgarantin en viktig roll. Särskilt viktigt är att en
sådan garanti är kopplad till ett försäkringssystem där entreprenören är
skyldig att återförsäkra sig för att kunna lämna fullgod garanti. Vidare bör en
helt fristående besiktningsorganisation liknande virkesmätarföreningens
funktion inom skogs- och virkesbranschen byggas upp för kontroll av
byggenskapen.

Skärpt materialkontroll

Årligen utkommer mängder av nya ämnen och material på marknaden bl a
inom byggmaterialbranschen.

Enligt vår mening krävs en skärpning av kontrollen före användningen av
nya material. Inte bara en kemisk test på själva materialet är nödvändig utan
också en test på vad som händer när materialet sätts samman med andra
material. Tillverkare och importörer av nya byggnadsmaterial skall åläggas
att ta en ansvarsförsäkring för sina produkter för att förstärka kontrollen av
de material som används.

Byggnormer och låneregler måste främja kvalitet

Idag premierar inte låneregler och byggnormer kvalitet i byggandet. När det
gäller byggnormerna är de fortfarande trots en omfattande detaljreglering så
oklara att ett byggande som eftersätter kvalitetskrav kan fortgå.

De statliga lånebestämmelserna gör det möjligt att pressa sig under ett
lånetak genom att pruta på kvaliteten.

Vi anser att lånereglerna bör ändras så att de främjar byggnadstekniska
lösningar som samtidigt är energisparande och ger ett brainomhusklimat. Ett
nytt lånesystem måste också prioritera varaktighet och livslängd i material
och byggnadskonstruktioner.

Inflytande om vilken kvalitet som skall väljas måste också i högre grad
flyttas över på den som är brukare. Idag ligger det inflytandet hos den som
bygger och väljer hus och bostäder.

Effektivare stöd från småhusskadenämnden

Reglerna för stöd från småhusskadenämnden till dem som redan drabbats
bör ses över och förenklas. Det är viktigt att alla som har olika typer av
bomiljöproblem kan få stöd och hjälp. Under de tre år nämnden varit i
verksamhet har ytterst få småhusägare hittills fått hjälp.

Den konstanta självrisken på 25 000 kr bör ersättas med en fast avgift som
är relaterad till kostnader för saneringsåtgärder. Självrisken bör begränsas
till ett basbelopp. Det kan t ex vara ett fast belopp på 5 000 kr i botten,
päbyggt med 1/3 av kostnaden för åtgärder upp till ett basbelopp.

Vidare bör en garanti införas som garanterar att den utförda åtgärden ger
avsedd effekt. Villkoret för att få stöd får inte vara kopplat till hur stora lån
som finns på fastigheten.

Mot. 1988/89

Bo205

15

V. Anslagsfrågor m m

I särskilda kommittémotioner tas anslagsfrågor i anledning av budgetpropositionen
samt vissa andra förslag på det bostadspolitiska området upp. I dessa
motioner föreslås bl a:

- Stimulansåtgärder för förtida inlösen av statliga lån med en beräknad
nettoförstärkning av budgeten på 1 miljard kr.

- Slopat räntestöd för nya s k ROT-lån, vilket innebär en minskad
belastning på statsbudgeten med 200 milj kr.

- Höjda bostadsbidrag för barnfamiljer och avveckling av stödet till hushåll
utan barn.

- Upphävande av beslutet om fördubbling av den garanterade räntan för
ombyggnadslån och minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus
på redan beviljade lån.

- Avslag på regeringens förslag att vältra över en större del av kostnaderna
för bostadsanpassning på kommunerna.

- Förbättrade stödmöjligheter för insatser mot radon i bostäder genom att
beloppsgränsen för stöd höjs till 50 000 kr.

- Stimulansbidrag till kommunerna med 30 000 kr för varje påbörjad
lägenhet under 65 kvadratmeter.

- Stimulansbidrag till kommunerna för upprustning av VA-nätet.

Våra förslag på det bostadspolitiska området innebär sammantaget ökade
statsintäkter om ca 1,1 miljard kr, besparingar om totalt 215 milj kr samt vissa
offensiva satsningar med en beräknad kostnad av 570 milj kr. Totalt innebär
våra förslag en nettoförstärkning av budgeten för det kommande budgetåret
med ca 750 milj kr. Vi har då inte tillgodoräknat oss den lägre räntenivå som
vi bedömer att våra förslag om sparstimulanser bör leda till i förhållande till
regeringens bedömning. Kostnadsminskningen för staten är beroende på hur
stor och vid vilken tidpunkt en sänkning av räntenivån sker. En rimlig
bedömning är att varje tiondels procent sänkning av räntan i förhållande till
regeringens bedömning, sänker behovet av räntebidrag med 100-200 milj kr
nästkommande budgetår.

VI. Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om bostadspolitikens inriktning,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning
tillsätts med direktiv att genomföra en översyn av bostadspolitiken
i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram
för fler, bättre och billigare bostäder i enlighet med vad som anförs i
motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om koncentrationsutvecklingens effekter på boendekostnaderna,

Mot. 1988/89

Bo205

16

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om samhällsplaneringens inriktning och behovet av
bättre samband arbete - service - boende,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för ökat bostadsbyggande och bättre
tillgång på bostäder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av reformerat bostadsstöd och effektivare
bostadsfinansiering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av stabilitet och kontinuitet i regler och
ekonomiska förutsättningar för bostadsproduktionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av ökad konkurrens och flexibilitet inom
byggbranschen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att öka tillgången på tomter,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utformningen av bostadsbeskattningen vid en
reformering av skattesystemet,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utvidgad avdragsrätt för energiinvesteringar och
reparationer i småhus och flerbostadshus,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att stimulera bostadssparandet,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sambandet mellan den ekonomiska politikens
inriktning och kostnadsutvecklingen för boendet,2]

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att minska byråkratin vid hanteringen
av byggnadsärenden,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om inriktningen av översynsarbetet och insatserna
för att åtgärda bristerna i boendemiljön och s k sjuka hus,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om VDN-märkning av bostäder,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om forsknings- och utvecklingsarbetet för en bättre
boendemiljö,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av ett saneringsprogram mot radon i
bostäder,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ökade insatser mot fuskbyggen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om skärpt materielkontroll inom byggmaterielbranschen,

Mot. 1988/89

Bo205

17

18. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av kvalitetskrav för byggnormer och
låneregler,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om inriktning, förenkling och effektivisering av
reglerna för stöd från småhusskadenämnden.

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

1 1988/89:Sk327

2 1988/89:Fi201

Stockholm den 17 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Mot. 1988/89

Bo205