Bostadssituationen i Stockholmsregionen

Motion 1989/90:Bo212 av Anita Johansson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Bo212

av Anita Johansson m.fl. (s)
Bostadssituationen i Stockholmsregionen

Bostadssituationen i Stockholmsregionen är kanske den svåraste i hela
landet. Vi har en mycket stor brist på bostäder. Kostnadsökningarna i nyproduktionen
har varit vida högre än på de flesta andra håll i landet. Vi har
dessutom många stora bostadsområden som är i stort behov av upprustning
av bostadsbeståndet och bostadsmiljön.

Allas rätt till en god bostad är grundläggande i socialdemokratisk politik.
Denna rätt är inte förverkligad för stora grupper i Stockholmsregionen. En
bostadskö med mer än 140 000 sökande ger en föreställning om hur allvarlig
bristsituationen är i dag.

För att häva bostadsbristen krävs en hög och jämn takt i bostadsbyggandet.
Länets kommuner måste gemensamt, under de närmaste åren, bygga
omkring 12 000 lägenheter per år för att målet om allas rätt till en god bostad
skall kunna uppnås.

Men åtgärder behövs också för att återföra lägenheter till bostadsändamål.
Kontorisering - laglig eller olaglig - övernattningslägenheter, tillfälliga
uthyrningar etc. har gjort att antalet bostadslägenheter utan mantalskriven
boende ökat.

Vi anser att dessa lägenheter så långt möjligt skall återföras till bostadsmarknaden.
Dessutom bör åtgärder vidtas som motverkar att företag och
organisationer kan köpa lägenheter som inte används till fastboende och tillgodoser
de behov som dessa har.

Stockholm som huvudstad måste naturligtvis kunna erbjuda möjligheter
för ett mer tillfälligt boende. Särskilda lägenhetshotell för affärsmän och
andra tillfälligt boende bör byggas i större utsträckning för att motverka att
den ordinarie bostadsmarknaden utnyttjas av dem.

En av orsakerna till den nuvarande bostadsbristen är den betydande inflyttningen
till Stockholmsregionen under 1980-talet. Det är därför nödvändigt
att verksamma regionalpolitiska insatser vidtas för att uppnå en bättre
balans i landet.

För en del år sedan var tomma lägenheter i vissa delar av Stockholmsregionen
ett problem. Det finns många faktorer som påverkar efterfrågan på bostäder
att en total balans inte kan uppnås. En viss lägenhetsreserv är därför
att föredra framför en situation med stor bostadsbrist.

Kostnaderna för en sådan lägenhetsreserv kan inte bäras av en enskild

kommun eller hyresgästerna i ett visst bostadsföretag. Därför bör det utredas
hur en sådan lägenhetsreserv kan finansieras på ett solidariskt sätt.

I många nybyggda bostadsområden ligger i dag inflyttningshyrorna på
över 650 kr. per kvadratmeter och år. För en lägenhet på 75 kvadratmeter
innebär det en hyra på över 4 000 kr. per månad.

Den snabba kostnadsutvecklingen i bostadsproduktionen är oacceptabel.
Därför bör ytterligare åtgärder vidtas för att motverka kostnadsstegringen.

Effekten av försöket att införa en investeringsavgift på allt kommersiellt
byggande inom Stockholms- och Uppsalaregionen bör utvärderas. Bl.a. bör
den inomregionala utjämningseffekten prövas.

För att begränsa boendekostnaden för den enskilde kan en rad olika åtgärder
komma ifråga. Några exempel är följande:

- Förstärkta generella bostadssubventioner

- Förbättrade bostadsbidrag och KBT för pensionärer

- Flexiblare statlig fastighetsskatt för att skapa en bättre utjämning.

Kostnadsutvecklingen vid byggandet av nya bostäder i Stockholms län har

enligt boverkets statistik 1986-1988 varit tre gånger så stor som prisutvecklingen
i allmänhet. Detta beror bl.a. på att byggnadsindustrin i en högkonjunktur
har mycket stora vinster. Ryckigheten i bostadsbyggandet har också
haft negativa effekter. Eftersom denna utveckling är ett hot mot hela den
sociala bostadspolitiken måste samhället vidta kraftfulla åtgärder för att begränsa
kostnadsfördyringarna.

Målsättningen bör vara att bostäder med likvärdig standard har likvärdiga
boendekostnader. Därför måste kapitalkostnaderna mellan nya och äldre
bostäder utjämnas på ett effektivare sätt. Det är viktigt att utreda hur detta
skall kunna åstadkommas. En sådan utjämning får dock inte ske på ett sådant
sätt att de privata fastighetsägarna tillgodogör sig oskäliga vinster.

En flexiblare användning av fastighetsskatten kan vara ett effektivt medel
för att utjämna kostnaderna mellan bostadsbestånd av olika årgångar t.ex.
genom att skatt tas bort från nyproduktionen.

Det är i dag alldeles för enkelt att göra snabba och oskäliga vinster när
man köper och säljer en bostad. Därför menar vi att reavinstbeskattningen
på småhus och bostadsrätter måste inte bara kontrolleras på ett bättre sätt
utan även skärpas. Reglerna för beskattningen måste vidare förenklas och
göras likvärdiga för både småhus och bostadsrätter.

För att förhindra rena spekulationsaffärer med nybyggda bostadsrätter
bör en obligatorisk hembudsskyldighet införas under förslagsvis fem år. Bostadsrättsföreningen
bör också ges möjlighet att förlänga hembudsskyldigheten
utan tidsbegränsning.

Det kan också finnas skäl att utvidga verksamheten med kooperativ hyresrätt.
Denna boendeform fungerar redan i dag så att överlåtelser sker genom
föreningen, som då kan kontrollera prisutvecklingen och överlåtelsevärden.

Att komma tillrätta med spekulationen med hyresrätter är svårare eftersom
det inte finns någon officiell marknad. Den handel som förekommer är
antingen grå eller svart. Ett exempel är att det i dag ofta krävs att en
lägenhet lämnas som dellikvid vid köp av villor.

Vi menar att skärpta åtgärder måste vidtas för att stoppa och beivra handel

Mot. 1989/90

Bo212

7

med hyresrätter. Därför måste bostadsförmedlingen ges ökade möjligheter
att kontrollera förmedlingen av alla lediga hyresrätter.

Inom Stockholmsregionen finns i dag ett 20-tal miljonprogramsområden,
som har stora behov av förbättringar. Dessa områden har fått sin negativa
stämpel genom storskalighet, ensidig miljö och kraftig social segregation.
För att rätta till detta krävs en rad av olika åtgärder för ökad kvalitet i förvaltning,
drift och underhåll. Det handlar om förbättringar av den fysiska
miljön, tekniska förändringar av bebyggelsen och en mer varierad bostadsmiljö.
De boende måste här ges ett direkt inflytande på både förändringarna
inom området och den löpande förvaltningen.

En förutsättning för förnyelsen är att det kan lämnas statliga lån och bidrag.
Exempelvis bör upprustningslån för dessa lämnas på samma villkor
som för nybyggande. Miljonprogramsområdena byggdes för att lösa en akut
bostadsbrist. Det är därför rimligt att staten ger ett sådant stöd att inte kommuner
eller hyresgäster drabbas på ett oskäligt sätt av upprustningen. Det
är i detta sammanhang erforderligt att göra en översyn av ROT-programmet
så att det kan få en positiv effekt både på tillgången på lägenheter och kostnadsutvecklingen
på bostadsmarknaden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skärpta
lagstiftningsåtgärder bör vidtas för att kontoriserade lägenheter och
bostadslägenheter utan mantalsskriven boende skall återföras till bostadsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stimulansåtgärder
bör sättas in för att lägenhetshotell byggs för att avlasta
den ordinarie bostadsmarknaden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kraftfulla
åtgärder bör vidtas för att dämpa kostnadsutvecklingen inom bostadssektorn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bostäder
med likvärdig standard bör ha likvärdiga boendekostnader,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av utökad hembudsskyldighet för bostadsrätter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
kooperativa hyresrätten bör prövas i större omfattning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skärpta
åtgärder vidtas för att motverka och beivra handel med hyresrätter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av lån och bidrag till upprustningen av miljonprogramsområdena.

Mot. 1989/90

Bo212

8

Stockholm den 23 januari 1990
Anita Johansson (s)
Lennart Andersson (s)

Eva Johansson (s)

Erkki Tammenoksa (s)
Anita Modin (s)

Mot. 1989/90

Bo212

9