Bostadsstöd för pensionärer

Motion 1990/91:Sf229 av Gunilla Andersson (s)

Den generella välfärdspolitiken är en hörnsten i det
svenska samhället. Välfärden skall omfatta alla, och
samtidigt betalas solidariskt. Alla skall ha rätt till god
service och inkomstskydd, samt bidra till finansieringen
efter bärkraft.

Ålderspension och bostadsstöd till pensionärer är två
instrument i den generella välfärdspolitiken. Ålderspension
är ett gemensamt försäkringsåtagande med en enhetlig
miniminivå i form av grundpension och pensionstillskott.
Boendet är en stor utgiftspost även för pensionärer varför
staten med statsbidrag på 25 % av kostnaden stimulerar
kommunerna att betala ut bostadsbidrag till pensionärer.
Rent praktiskt innebär det att riksdagen beslutar om en
minimiinkomst för pensionärer emedan kommunerna
beslutar om samma pensionärers utgifter. Konsekvensen är
att pensionärer har olika ekonomisk standard beroende på
i vilken kommun de råkar vara bosatta.

De högsta kommunala bostadstilläggen utgår till
pensionärer med grundpension och pensionstillskott.
Antalet pensionärer med endast pensionstillskott eller låg
ATP är 1991 ca 300 000. Även om antalet pensionärer med
ATP och annan högre pensionsförmån ökar för varje år,
kommer det för all framtid att finnas många pensionärer
som endast har grundpension.

Under årens lopp har KBT kunnat höjas generellt
genom samfällda insatser från stat och kommun.
Statsbidraget har dock relativt sett försämrats med tiden,
vilket har fått negativa ekonomiska konsekvenser både för
kommunerna och för de enskilda pensionärerna. Idag utgår
statsbidrag under förutsättning att det kommunala
bostadstillägget täcker minst 80 % av den månatliga
bostadskostnaden som överstiger 80 kr. men inte 1 900 kr.
för ogift pensionär, respektive 80 kr. men inte 2 050 kr. för
makar.

För de flesta pensionärer är boendekostnaden högre än
statsbidragens regler. Hittills har också flertalet kommuner
betalat ut ett högre bostadsbidrag än reglernas miniminivå.
En konsekvens av kommunernas sämre ekonomiska
situation är att bidragen inte kommer att höjas i takt med
bostadsmarknadens kostnadsökningar.

Välfärdsbygget är inte färdigt. En målsättning för
framtiden bör vara att bostadsstödet till pensionärer är lika
oavsett bostadsort.

Reglerna för statsbidrag till KBT anger en lägre nivå för
ensamboende än för samboende/gifta pensionärer. En
målsättning borde vara att den som i ett visst skede av livet
har haft möjlighet att skaffa sig en stor bostad, självklart ska
ha rätt att välja att bo kvar där, så länge han eller hon
önskar. Det kan inte vara rimligt att t.ex. en pensionär, som
förlorar sin make/maka/samboende, av ekonomiska skäl
dessutom skall behöva söka en annan mindre och billigare
bostad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det framtida bostadsstödet till
pensionärer.

Stockholm den 18 januari 1991

Gunilla Andersson (s)