Brandvarnare i varje hushåll

Motion 2001/02:Bo302 av Sonja Fransson och Berndt Ekholm (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om införande av lag om brandvarnare i varje hushåll.

Motivering

Varje år dör drygt 100 människor till följd av bränder. Den vanligaste dödsorsaken är förgiftning av brandröken och inte av själva elden. Trots det saknar var fjärde hyresgäst brandvarnare.

Det är inte nog med att bränder förorsakar stora mänskliga tragedier; de förorsakar dessutom stora samhällskostnader. Varje brand som kan förhindras genom ett gott förebyggande arbete sparar enorma resurser för samhället.

Riksdagen gjorde 1997 ett tillkännagivande om behovet av brandvarnare. Man pekade på att brandvarnare i det befintliga bostadsbeståndet borde komma till stånd. Bostadsutskottet har dessutom tidigare uttalat att även om brandvarnare i dag finns installerade i betydande delar av bostadsbeståndet är detta inte tillräckligt... vikten av att alla hem och lokaler där människor vistas utrustas med brandvarnare kan enligt utskottets mening inte nog betonas. Man säger vid ett senare tillfälle att det är nödvändigt att öka användningen av brandvarnare även i det befintliga bostadsbeståndet. Man hänvisar till de kommuner som tar lagen i egna händer och själva inför obligatorisk brandvarnare.

Vi anser det vara ett mycket bra initiativ som nu några kommuner med Malmö i spetsen tagit. Det kommer säkert att innebära större skydd och färre dödsolyckor för de medborgare som bor i dessa kommuner, men varför inte införa en nationell lag som gör att alla kommuninvånare skyddas på samma sätt?

I en interpellationsdebatt framhöll miljöministern att han följer frågan med intresse och är beredd att ta ytterligare initiativ som kan krävas för att öka tryggheten.

Vi anser att det nu är dags att ta initiativ till en nationell lag. Låt oss ta ett exempel över hur tokigt det kan bli när vi inte har en nationell lag.

I en kommun fanns några lägenheter som hyrdes ut till personer som hade speciella behov. Brandmyndigheten ansåg att det krävdes brandvarnare eftersom man kunde se detta som en form av gruppboende. Fastighetsägaren överklagade, och fick rätt, eftersom var och en hade enskilda hyreskontrakt. Efter en tid uppstod brand i en lägenhet utan brandvarnare, varav en man brändes inne. Hade vi haft en lag om obligatorisk brandvarnare i varje lägenhet hade detta inte inträffat.

Det vill nu till kraftfullare åtgärder över hela landet för att kunna rädda fler människoliv och minska skadeverkningarna i samband med bränder. Det är nu dags att skapa en lagstiftning som innebär skyldighet för alla hushåll att ha brandvarnare. Denna lag skall gälla retroaktivt. Vi bör ställa krav på att det inom en snar framtid skall finnas minst en brandvarnare på varje våningsplan i alla bostäder.

Norge är föregångare i denna fråga. Redan 1991 lagstiftade man om krav på en godkänd brandvarnare per lägenhet eller bostad. Lagen gällde retroaktivt. Ansvaret för installationen lades på fastighetsägaren. Detta bör också vi i Sverige klara.

Stockholm den 4 oktober 2001
Sonja Fransson (s)	Berndt Ekholm (s)