Brottsförebyggande åtgärder

Motion 1992/93:Ju844 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

Brottsutvecklingen

Antalet polisanmälda brott i Sverige uppgår till ca 1,2
miljoner per år. Denna siffra har i princip varit oförändrad
under 1990-talet. Andelen brottsbalksbrott har dock ökat
med ca 37 %
sedan 1981 och uppgår nu till 1,045 miljoner.

Brottsförebyggande rådet har gjort en prognos över
utvecklingen av polisanmälda brott fram till år 2000. I
denna spås en årlig ökning av antalet anmälda brott med ca
25 000
per år om inga nya insatser görs från statsmakternas
sida. Vid sekelskiftet skulle det med en sådan utveckling
innebära att antalet polisanmälda brott har ökat till mellan
1,35 och 1,53 miljoner. Brottsbalksbrotten skulle komma
att ligga mellan 1,2 och 1,3 miljoner anmälda brott varav
680 000--870 000
skulle utgöras av stöldbrott och 51 000--57 000
av våldsbrott.

För att en sådan utveckling skulle bli verklighet talar
tyvärr många faktorer. Inte minst den förändring av
medborgarnas sociala tillvaro, särskilt den kraftigt ökande
arbetslösheten, kan komma att påverka brottsligheten
uppåt. Likaså kan de nedskärningar som görs lokalt i
kommunerna på förebyggande verksamhet för barn- och
ungdomar leda till en ökad brottsfrekvens.

En sådan utveckling skulle leda till att statens kostnader
för brottsligheten skulle öka under resten av 1990-talet.
Stora resursförstärkningar till polis, åklagare, domstolar
m.m. skulle bli nödvändiga för att inte minska den
ambitionsnivå vi i dag har i kampen mot brott. Även
enskilda, företag och lokala myndigheter/kommuner skulle
lida stor ekonomisk skada med tanke på ökat antal inbrott
och stölder, vandalisering och våldsbrott.

Brottsförebyggande rådet poängterar i sin rapport att
denna brottsutveckling är trolig om inga nya åtgärder
vidtas. Rådet pekar på att nästan det enda som kan
vända denna trend är en ökad satsning på
brottsförebyggande verksamhet.

Regeringens politik

Regeringen väljer i årets budgetproposition att beskriva
detta problem. Men några konkreta åtgärder föreslås inte.
Man ger förvisso BRÅ, Rikspolisstyrelsen och
Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att ta fram en framtids-
och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska
arbetsfältet, men några nya mer konkreta åtgärder mot det
ökande antalet polisanmälda brott är svårt att finna i
regeringens proposition.

Justitieministern väljer istället att fortsätta den
inriktning som kriminalpolitiken fick i och med
regeringsskiftet 1991. Det är de repressiva åtgärderna och
åtgärder när brott redan begåtts som prioriteras. Nya
ekonomiska resurser satsas på att förlänga
fängelsevistelserna för flertalet personer som har begått
brott och dömts till fängelse. I det besvärliga statsfinansiella
läge som staten befinner sig i är detta märkligt. På en rad
områden vill man dessutom skärpa straffsatserna.

Bara den förändring av den villkorliga frigivningen som
regeringen föreslagit kommer under 1993/94 att belasta
statskassan med ca 20 miljoner i nyinvesteringar för att
åstadkomma fler anstaltsplatser. Driften av dessa kommer
årligen att medföra en ökad kostnad om ca 50 miljoner
kronor budgetåret 1993/94 och ca 100 miljoner kronor för
budgetåret 1994/95.

Några offensiva satsningar för att bryta trenden med
ökat antal anmälda brott är svårt att återfinna i
budgetpropositionen. En av de få åtgärder som på lite sikt
skulle kunna förändra denna bild -- brottsförebyggande
arbete -- blir styvmoderligt behandlad av regeringen. I ord
säger man sig prioritera det brottsförebyggande arbetet,
men några nya resurser eller initiativ föreslås inte.

I kärva ekonomiska tider ställs politiken inför svåra val.
Den borgerliga regeringen väljer att ta fram stora nya
resurser och prioritera de repressiva åtgärderna i form av
längre fängelsevistelser. Hade regeringen på allvar velat
bryta den negativa brottsutvecklingen borde man istället ha
prioriterat det brottsförebyggande arbetet.

Socialdemokratins syn

Socialdemokratin har en annan syn på dessa frågor än
den borgerliga regeringen. Vår utgångspunkt är att det
brottsförebyggande arbetet -- centralt och lokalt -- måste
prioriteras. Bl.a. måste nya ekonomiska resurser avsättas i
statens budget för den brottsförebyggande verksamheten.

För socialdemokratin är den brottsförebyggande
verksamheten en central del i en strategi för att på sikt
minska den anmälda brottsligheten. Vi delar BRÅ:s
uppfattning att den prognostiserade ökningen av brott
nästan enbart kan brytas med hjälp av ökat antal
brottsförebyggande åtgärder.

Socialdemokratin är starkt kritisk till den repressiva och
passiva politik som regeringen för. Vi är också kritiska till
regeringens förslag att använda nya ekonomiska resurser till
att hålla de dömda inlåsta längre tid än i dag. Det kan starkt
ifrågasättas om det i dagens ansträngda budgetläge är
rimligt att satsa ökade resurser på att totalt öka
anstaltstiderna. Vi menar för vår del att införandet av
tvåtredjedelsfrigivning bör ske efter det att
straffsystemkommittén lämnat sitt förslag. Förändringen
bör förenas med åtgärder för att åstadkomma en ökad
användning av andra påföljder än fängelse. En sådan
förändring i den villkorliga frigivningen måste ses i ett större
sammanhang så att statens kostnader inte ökar dramatiskt.

Straffsystemkommittén utreder på regeringens uppdrag
straffsystemets uppbyggnad, andra påföljdsalternativ som
exempelvis samhällstjänst samt den villkorliga frigivningen.
Vi menar att denna utredning bör avvaktas innan riksdagen
tar ställning till en förändring av den villkorliga
frigivningen.

Socialdemokratin är i stället beredd att öka resurserna
till det brottsförebyggande arbetet, både i form av ökad
forskning och stöd till lokala brottsförebyggande projekt.
De allmänna uttalanden om hur viktigt det
brottsförebyggande arbetet är måste nu följas av konkreta
åtgärder från riksdagens sida. Totalt vill
socialdemokraterna öka anslagen med 10 miljoner kronor
till detta område under budgetåret 1993/94.

Det är också vår uppfattning att en sådan satsning på
några års sikt lönar sig för samhället i stort. Kan man minska
antalet brott minskar behovet av resursförstärkningar till
polis, åklagare, domstolar, socialnämnder, kriminalvård,
frivård etc. I bästa fall kan en kraftfull satsning på
brottsförebyggande verksamhet kanske leda till att
totalkostnaden för brott minskar.

Samhällets kostnader för den brottsförebyggande
verksamheten

De direkta satsningar som staten hittills gjort för att
stimulera den brottsförebyggande verksamheten är mycket
små. Av de ca 10,5 miljarder som staten under budgetåret
1992/93 anslog för den brottsbekämpande verksamheten
(polis, åklagare, domstolar etc.) gick bara ca 1 %
direkt till den brottsförebyggande verksamheten.

Även om staten via statliga myndigheter något
ytterligare har bidragit till projektverksamhet med lokalt
brottsförebyggande arbete är den sammantagna bilden att
denna verksamhet är satt på undantag.

Lokalt avsätter man också ekonomiska medel och
personella resurser för att stimulera den
brottsförebyggande verksamheten. Hur mycket som
kommuner och landsting anslår, sammantaget under ett år,
är i dag omöjligt att ange. Det finns dock stor risk att de
insatser som hittills gjorts med lokala medel kommer att
minska på grund av kommunernas kärva ekonomiska läge.

Former för brottsförebyggande åtgärder

Det brottsförebyggande arbetet kan ske på två nivåer --
centralt eller lokalt. Kriminologisk forskning visar att det
bästa resultatet nås genom det lokala brottsförebyggande
arbetet. Det lokala brottsförebyggande arbetet förutsätter
dock att man centralt bidrar genom förändrad lagstiftning,
projektmedel, forskning/utvärdering, förändrade
myndighetskrav och samordning.

Det lokala brottsförebyggande arbetet måste främst
riktas mot ungdomar. Det är denna grupp som behöver
påverkas normmässigt för att minska tillflödet av nya
brottslingar. Enligt forskningsrapporter från Danmark har
ett tioårigt arbete med brottsförebyggande insatser riktade
mot ungdomar nu resulterat i en minskning av antalet nya
ungdomsbrottslingar.

Det lokala brottsförebyggande arbetet måste också ha
som inriktning att förbättra den sociala kontrollen genom
skolan, familjen, grannarna och kompisarna.

För att insatserna ska bli framgångsrika är den lokala
samordningen mellan olika myndigheter (skola, social,
fritid, kultur, polis, åklagare, domstol m.fl.) oerhört viktig.
Drar inte dessa åt samma håll är risken stor att det positiva
resultatet uteblir.

De ideella föreningarna har också stor betydelse för det
lokala brottsförebyggande arbetet. Genom dessa kan
framförallt ungdomar lotsas in i bra fritidsverksamhet,
gemenskap och positiv normbildning.

Runt om i landet bedrivs många lokala projekt med
inriktning på brottsprevention. Brottsförebyggande rådet
bedriver en försöksverksamhet på 5 platser i landet
(Karlskoga/Degerfors, Linköping, Malmö, Stockholm och
Östersund). Man medverkar från BRÅ också i det s.k.
Fisksätraprojektet och Stockholmsprojektet.

Erfarenheterna från dessa visar att det är avgörande att
det lokala brottsförebyggande arbetet bedrivs på ett
systematiskt sätt. Man måste noggrant undersöka hur
verkligheten ser ut (antal invånare, brottslighetens storlek
och art, lokala resurser etc.). Därefter måste tydliga mål för
verksamheten sättas upp som alla samverkande parter
delar. Först därefter kan man välja vilka medel som ska
användas för att nå de uppsatta målen. Slutligen bör man
analysera och utvärdera om man har lyckats eller
misslyckats och vad orsakerna till detta kan vara.

Det lokala brottsförebyggande arbetet kan bedrivas i
projektgrupper, genom tillskapandet av lokala
brottsförebyggande råd, genom bl.a. organisationer som
Samverkan mot brott och Våga värna varandra. Oavsett
vilken form som väljs är det dock viktigt att poängtera att
det sker på det systematiska sätt som angivits ovan.

Det centrala brottsförebyggande arbetet är av en annan
karaktär. För riksdag och regering handlar det om att
kontinuerligt se över lagstiftningen, så denna på bästa sätt
understödjer det brottsförebyggande arbetet. Ett exempel
på en sådan åtgärd var när man införde legitimationstvång
för checkar, vilket resulterade i en kraftig minskning av
antalet checkbedrägerier.

Via de statliga myndigheterna kan kraven på tillverkare
av bilar, låsanordningar m.m. skärpas för att försvåra brott.
De centrala myndigheterna, exempelvis Rikspolisstyrelsen,
har en viktig roll att fylla när det gäller påverkan av
inställningen hos de enskilda poliserna till det lokala
brottsförebyggande arbetet och att prioriteringen av detta
arbete tydligt framgår av den centrala myndighetens
direktiv till sina lokala motsvarigheter.

De centrala instanserna kan också med ekonomiska
anslag bidra till en ökad lokal brottsförebyggande
verksamhet. Detta förutsätter dock att riksdag och regering
prioriterar detta och anslår tillräckliga medel.

Statens olika myndigheter och institutioner kan också
stödja den brottsförebyggande verksamheten långsiktigt
och bidra till dess utveckling genom forskning och
kontinuerlig utvärdering av de olika insatser som görs lokalt
och centralt. Här har universiteten och BRÅ en särskilt
viktig uppgift.

Genom BRÅ, Rikspolisstyrelsen, universiteten m.fl.
kan man upprätta internationella kontakter för att kunna ta
del av erfarenheter från brottsförebyggande verksamhet i
andra länder. En viss samordning av
forskningsverksamheten kan och bör göras. Inte minst mot
bakgrund av de förändringar som sker i EG med mer öppna
gränser och ett eventuellt svenskt EG-medlemskap kommer
detta att bli av central betydelse.

Effekter av brottsförebyggande åtgärder

Det är svårt att i dag entydigt påvisa att benägenheten
att begå brott går att påverka. Därtill saknas erforderlig
forskning och utvärdering. Att detta till stor del saknas kan
förklaras av att det först på senare tid har skett en
systematisering av de brottsförebyggande projekt som
bedrivs med denna inriktning.

Det brottsförebyggande arbete som riktar in sig på att
påverka normer och moraluppfattning är svårt att mäta på
kort sikt. Först efter 5--10 år kan man dra säkra slutsatser
av sådana projekt.

För de brottsförebyggande projekt som riktat in sig på
att öka grannkontakterna och att förbättra lås på
lägenhetsdörrar, tekniska förbättringar i garage och källare
etc. visar preliminära utvärderingar att detta haft stor effekt
på brottslighet som inbrott och stöld.

Som tidigare nämnts har man i Danmark nu, efter ca 10
år, börjat se de positiva effekterna av ett intensivt
brottsförebyggande arbete riktat mot ungdomar. Andelen
nya ungdomsbrottslingar verkar nu minska.

En slutsats man kan dra av detta är att det
brottsförebyggande arbetet måste bedrivas långsiktigt och
med tålamod.

Polisens brottsförebyggande arbete

Polisen spelar en central roll i det brottsförebyggande
arbetet. Framförallt kan polisen lokalt vara den instans som
tar initiativ till brottsförebyggande projekt och som bidrar
aktivt till projektens genomförande.

Polisen måste synas på gator och torg, i skolor, på
daghem etc. Genom sin närvaro på sådana platser kan
polisen indirekt dämpa brottsligheten. För medborgarna
skapar en sådan patrullering ökad känsla av trygghet och
underlättar allmänhetens kontakter med polisen.

Framförallt måste sådana uppgifter åligga de lokala
kvarterspoliserna/områdespoliserna. Tyvärr finns i dag allt
för få sådana för att garantera ett lokalt brottsförebyggande
arbete på samtliga orter i landet. Enligt
budgetpropositionen uppgår antalet
kvarterspoliser/områdespoliser i dag till ca 350 st.

Antalet kvarterspoliser måste därför ökas. Från
Rikspolisstyrelsens sida måste denna form av polisarbete
prioriteras. Från centralt håll måste man tydligt markera
vikten av att man i de lokala polisdistrikten avsätter resurser
och värnar om kvarterspolisernas/områdespolisernas
brottsförebyggande arbete.

Brottsförebyggande rådet

BRÅ fyller flera viktiga funktioner i det
brottsförebyggande arbetet.

BRÅ kan samordna det lokala och centrala arbetet med
brottsprevention. Rådet kan också fungera som
initiativtagare till nya projekt inom områden där
exempelvis inte tidigare prövats olika former av
brottsförebyggande verksamhet.

Genom sin vetenskapliga inriktning kan BRÅ bidra till
en systematisering av den brottsförebyggande
verksamheten och att utveckla modeller för den lokala
brottsförebyggande verksamheten. De har också kunskaper
om hur man kan analysera och utvärdera effekterna av den
bedrivna verksamheten.

Därtill kommer att BRÅ har de internationella
kontakter som behövs för att ta tillvara erfarenheter av
sådan verksamhet i andra länder. De internationella
kontakterna kan också användas för att initiera gemensam
forskning inom området brottsprevention.

För att kunna fullgöra dessa uppgifter behöver BRÅ ges
ordentliga resurser. Dels för att ta initiativ till, medverka,
samordna och utvärdera de lokala brottsförebyggande
projekten, dels för att kunna genomföra en utvidgad
forskning nationellt och internationellt.

Kriminologisk forskning

Det brottsförebyggande arbetet är starkt beroende av att
omfattande och kontinuerlig kriminologisk forskning sker.
Forskningen kan ge värdefulla svar på frågor som varför
vissa börjar begå brott, allmänhetens rättsmedvetande och
moral, kostnaderna för brottslighet, vilka
brottsförebyggande insatser som är effektiva resp.
ineffektiva, vilka behandlingsinsatser som ger positiva
resultat osv.

Frågan om den kriminologiska forskningens
organisation och resurser har nyligen utretts av en
ensamutredare (SOU 1992:80). Regeringen förväntas
under våren 1993 lämna en proposition i frågan till
riksdagen.

Redan nu vill vi redovisa några av de utgångspunkter vi
har angående den kriminologiska forskningen:
Resurserna måste förbättras för att möjliggöra en utvidgad
forskning inom kriminologins område. Inte minst bör nya
resurser tillföras för att kunna inrätta professurer inom
kriminologins område.Det internationella
forskningssamarbetet måste intensifieras och utbytet av de
olika ländernas erfarenheter av exempelvis lokalt
brottsförebyggande arbete ske kontinuerligt.En tydlig
uppdelning av forskningsansvaret mellan BRÅ, polisen,
universitet m.fl. måste göras för att undvika dubbelarbete
och resursslöseri.Forskningen måste ges status och
stadga genom inrättande av flera professurer och
doktorandtjänster. Vi har tidigare förespråkat inrättandet
av tre professurer inom detta område.BRÅ bör även i
framtiden ha en central roll i den kriminologiska
forskningen. BRÅ kan med sin direkta koppling mellan
forskning och praktisk tillämpning tillföra området speciella
kunskaper. BRÅ bör därför bli basen för en av de
föreslagna professurerna. Vi är också tveksamma till att
flytta de resurser som i dag finns på BRÅ och som används
för att stödja fristående forskningsprojekt. Nya
organisatoriska former kan dock vara nödvändigt att
överväga.Forskningsresultaten måste på ett effektivt sätt
spridas till alla dem som arbetar med brottsprevention och
brottsbekämpning. Även här har BRÅ en viktig roll att fylla
genom sitt vittförgrenade distributions- och kontaktnät.

Våra förslag

Målsättningen för det brottsförebyggande arbetet är,
som vi ser det, att på sikt minska brottsligheten i Sverige och
därigenom minska kostnaderna för samhället som helhet.
Den brottsförebyggande verksamheten måste långsiktigt
bidra till att minska belastningen på polis, åklagare och
domstolar.

Central samordning

I dag är ansvarsfördelningen mellan de olika centrala
instanser som arbetar med brottsförebyggande verksamhet
något oklar. Vi tror att det skulle vara till fördel om ansvaret
för den centrala samordningen av det centrala och lokala
brottsförebyggande arbetet åligger en myndighet.
Lämpligen kan Brottsförebyggande rådet ges denna
uppgift.

Samordningen skulle kunna innebära följande:
Framtagande av åtgärdsprogram, förslag till lagändringar
m.m. Samordning av forskning inom det
brottsförebyggande området. Stöd till lokala
brottsförebyggande projekt. Systematisering och
utvärdering av de lokala och centrala insatserna.
Internationella kontakter. Spridning av erfarenheter och
forskningsresultat inom det brottsförebyggande området.

En sådan samordnande funktion skulle inte innebära att
andra centrala myndigheters ansvar skulle minska i
förhållande till dagsläget. Den samordnande myndigheten
skulle inte överta det verksamhetsansvar som redan i dag
åvilar exempelvis Rikspolisstyrelsen och de lokala
polismyndigheterna. Uppgiften skulle som tidigare nämnts
vara att samordna och därmed åstadkomma en
effektivisering av det brottsförebyggande arbetet.

Resursbehovet

För att klara ett utökat brottsförebyggande arbete,
främst lokalt, krävs utökade ekonomiska och personella
resurser. Framförallt bör staten anslå medel för att stödja
de lokala projekt som kan tänkas startas.

De nya resurserna behövs för att klara
systematiseringen, stödåtgärder, utbildning av
projektdeltagare samt utvärderingen av de lokala
projekten. Nya resurser behövs också för att på bred front
stimulera till start av nya lokala brottsförebyggande projekt
över hela landet.

Socialdemokraterna föreslår därför att
Brottsförebyggande rådet under budgetåret 1993/94 ges ett
projektbidrag om 6 miljoner kronor för utvecklandet av det
lokala brottsförebyggande arbetet. Pengarna bör utbetalas
under budgetåret 1993/94, men ska kunna användas under
en treårsperiod.

Huvuddelen av de 6 miljonerna ska användas som
projektstöd till nya lokala brottsförebyggande projekt.
Ekonomiskt stöd kan erhållas efter ansökan. Beslut om stöd
fattas av BRÅ:s styrelse. En del av projektmedlen bör få
användas för central administration av projektet, för
utvärdering och centrala brottsförebyggande initiativ i
enlighet med vad som tidigare anförts under rubriken --
Central samordning.

Efter projekttidens slut bör en sammanfattande rapport
över projektet göras och spridas.

Utökade forskningsresurser kommer att bli nödvändigt
för att medge en vidgad forskning inom det
brottsförebyggande området. Medel bör finnas för
tillskapandet av tre professorstjänster inom det
kriminologiska området.

I det socialdemokratiska budgetalternativet har 3
miljoner kronor reserverats för detta ändamål. Vi
återkommer med hemställan i denna del när regeringen
presenterat sin proposition om den kriminologiska
forskningen.

Även ett intensifierat internationellt
forskningssamarbete och erfarenhetsutbyte förutsätter
ökad medelstilldeling. Likaså för att klara den nationella
spridningen av forskningsresultat och utvärderingar av
denna verksamhet.

BRÅ har i sin anslagsframställan för perioden 1993/94--
1995/96 begärt ett ökat anslag om 1 miljon kronor under
vart och ett av åren för att kunna hålla verksamheten på den
höga och ambitiösa nivå som i dag präglar BRÅ:s
verksamhet.

Vi föreslår därför att Brottsförebyggande rådets
ordinarie anslag under budgetåret 1993/94 höjs med 1
miljon kronor utöver vad regeringen föreslagit.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade
brottsförebyggande åtgärder för att bryta trenden med ökat
antal polisanmälda brott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om polisens brottsförebyggande
arbete genom kvarterspoliser/områdespoliser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den kriminologiska forskningen
i framtiden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för
forskningsprofessurer inom det kriminologiska området,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av central samordning
av det brottsförebyggande arbetet i Sverige,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad satsning på och utveckling
av det lokala brottsförebyggande arbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om BRÅ:s roll i det
brottsförebyggande arbetet,

8. att riksdagen till Brottsförebyggande rådet för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag om 6

000

000 kr för utvecklandet av det lokala brottsförebyggande
arbetet i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen till Brottsförebyggande rådets ordinarie
verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar 1

000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit.

Stockholm den 26 januari 1993

Lars-Erik Lövdén (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Birthe Sörestedt (s)

Nils Nordh (s)

Göran Magnusson (s)

Sigrid Bolkéus (s)

Kent Carlsson (s)

Alf Eriksson (s)