Brottsoffer

Motion 2001/02:Ju341 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att unga brottsoffer särskilt skall uppmärksammas i arbetet med brottsoffer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att speciell utredningskompetens när det gäller barn och unga skall finnas i enlighet med vad i motionen anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att brottsoffrets roll i brottsutredningen skall förstärkas i enlighet med vad i motionen anförs.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att stöd till brottsoffer även skall omfatta anhöriga i enlighet med vad i motionen anförs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att verksamheten med vittnesstöd i brottsofferjourernas regi skall utvidgas och omfatta alla domstolar.

2 Inledning

Att bli utsatt för brott är för många människor en oerhört traumatisk upplevelse. Det kan innebära att tilliten till omgivningen förloras samtidigt som kontrollen över livet försvinner. Allmänt tycks gälla att även om ett brott medfört ekonomiska förluster eller fysiska skador så är de psykiska effekterna av att med avsikt ha blivit kränkt eller skadad av en annan person det som är svårast att hantera. Detta gäller inte minst vid brottstyper som bostadsinbrott, enklare stölder och liknande. De ekonomiska konsekvenserna kan vara mycket allvarliga, men effekter i form av minskat livsutrymme som integritetskränkningen i sig innebär är oerhört viktiga att uppmärksamma.

En annan viktig insikt är att sexualbrott leder till mer allvarliga psykiska reaktioner än våldsbrott, som i sin tur leder till mer allvarliga reaktioner än egendomsbrott.

Ganska ofta har det visat sig att brottsoffret initialt skuldbelägger sig själv för det inträffade och gör uttalande som till exempel; Om jag inte hade haft så utmanande klädsel eller Vad var det hos mig som gjorde att just jag blev slagen?

Vanligt är också att brottsoffer använder sig av olika försvar som förnekande eller bortträngning. Detta görs för att man skall kunna handskas med den ångest som brottet gett upphov till. Detta är vanligt bland annat hos misshandlade kvinnor och människor som utsatts för sexuella övergrepp.

Att hålla känslor av sorg, smärta och vrede under kontroll innebär att mindre kraft återstår för att klara av det dagliga livet. Att nå blockerade minnen eller att åter börja minnas det man behövt glömma är en krävande process som kan behöva ta tid.

Det är ju naturligtvis också så att likartade brott påverkar olika beroende på livssituationen i stort, men det är också beroende på tidigare upplevelser av kränkningar och våld. En kvinna som arbetar i bank eller butik och blir utsatt för ett andra rån riskerar en svårare kris, i vart fall om den första rånsituationen inte har bearbetats. För en flykting som har upplevelser av krig och/eller dramatisk flykt och drabbas av nya hot eller ytterligare våld fördjupas traumat. Forskningen visar att spåren efter att ha varit utsatt för upprepat våld i en nära relation har likheter med de spår som tortyr och krigsupplevelser medför. Om våldet upprepas så förhindras en rimlig bearbetning och detta sargar personligheten djupare. Upprepningen gör också att de olika traumatiska händelserna kan bli svårare att särskilja.

I mötet med den som utsatts för brott är informationen från den drabbade ofta avgörande för att korrekta åtgärder, behandling m.m. skall kunna vidtas och erbjudas. Polisens sätt att bemöta ett brottsoffer, till exempel en kvinna som utsatts för våld, kan vara avgörande för hennes vilja att stå fast vid en polisanmälan. Kommunen och socialtjänsten ska kunna erbjuda hjälpinsatser av olika slag på ett tidigt stadium och både lämna stöd och information. Ett bra omhändertagande och bemötande från hälso- och sjukvården med uppföljande stöd och hjälp kan vara avgörande för en misshandlad kvinnas möjlighet att förändra sin situation både i ett kort och långt perspektiv.

Att hela rättskedjan fungerar är naturligtvis viktigt. Anmälan, förundersökning och fördjupad bottsutredning måste samverka. Att det finns en samverkan och förståelse för brottsoffrets situation är också viktigt hos åklagar- och domstolsmyndigheterna.

3 Vem är ett brottsoffer?

Det finns ingen allmänt accepterad definition av vem eller vilka som är att betrakta som brottsoffer. Begreppet brottsoffer förekommer inte heller i lagstiftningen. Den juridiska termen för en person som utsatts för brott är målsägande. Rättegångsbalken definierar målsägande som den mot vilken brott har blivit begånget, som blivit förnärmad av brottet eller som har lidit skada.

Enligt Svenska Akademiens ordlista anges att offer är en person som drabbats av något och brott förklaras som förbrytelse. Men kombinationen av dessa båda ord, dvs. begreppet brottsoffer, saknas.

Brottsoffer var länge en undanskymd grupp i samhället som fick lite uppmärksamhet inom forskning och kriminalpolitik. Det är under de senaste 30 åren som brottsofferfrågor har förts upp på den politiska dagordningen. Forskning om brottsoffer och dennes situation kallas den viktimologiska forskningen (viktimologi = läran om offer).

I Förenta nationernas deklaration om brottsoffrens rättigheter från 1985 definieras brottsoffer (victims) som en person som har lidit fysisk eller psykisk skada, ekonomisk förlust eller påtaglig försämring av sina grundläggande rättigheter genom handling eller underlåtenhet som strider mot landets straffrättsliga lagstiftning. I den klassiska definitionen av brottsoffer handlar det om personer som har blivit utsatta för traditionell brottslighet, dvs. de är offer för vålds- och tillgreppsbrott. Till kategorin brottsoffer räknas här inte de som faller offer för statens brottslighet eller ekonomisk kriminalitet. Vissa forskare har kritiserat inriktningen i den nuvarande brottsofferforskningen och påpekat att det är fler som är offer för ekonomisk brottslighet, miljöförstöring och liknande än de som faller offer för traditionell brottslighet.

Nya grupper som vi bör definiera som brottsoffer är barn till en misshandlad kvinna, övriga anhöriga till någon som blir utsatt för övergrepp, men också anhöriga till dömda. Vi tänker då speciellt på barn som har en förälder som döms till vård eller fängelse, men också barn till utvisade. När det gäller andra anhöriga till dömda, som föräldrar och syskon, är känslorna av skam och skuld ofta mycket nedbrytande.

Vid undersökningar har det också visat sig att många av de som faller offer för brott själva har varit involverade i kriminella aktiviteter. Utsatta grupper som missbrukare och kriminella kan också vara brottsoffer och skall bemötas som sådana.

4 Unga brottsoffer

En majoritet av de brott som begås drabbar enskilda i deras närmiljö. Sådan brottslighet påverkar i hög grad upplevelsen av trygghet och livskvalitet. Ungdomar begår ofta brott i det område där de bor och inte sällan drabbar det jämnåriga. Att våga gå till polisen och anmäla att en bekant i ungdomsgänget har tagit mobiltelefonen är säkert inte lätt. Att göra en anmälan om en misshandel och ett sexuellt ofredande som den unga tjejen varit med om på skolan eller fritidsgården kräver mycket styrka och mod.

För de ungdomar som blir utsatta för ett brott är det viktigt att de bemöts med respekt av myndigheter som polis eller åklagare. För ungdomar är det också viktigt att brottet snabbt utreds och att lagföring sker snabbt. Som ung och brottsoffer är det viktigt att man får stöd i form av samtal, information och kan känna tillit till hela rättsprocessen.

Ungdomskriminaliteten kännetecknas av att den ofta är gängbrottslighet som är oplanerad och impulsartad. Brottet blir ett sätt att umgås och tillfället gör tjuven Typiska ungdomsbrott är väskryckning, bilstöld, legitimationsförfalskning, inbrott i skola, kiosk eller idrottsanläggning. Den drogliberala trend som sveper genom samhället påverkar också ungdomsbrottsligheten. Fler ungdomar riskerar att dras in i kriminella kretsar genom att de handlar narkotika. Narkotika bjuds i allt större utsträckning ut på nya arenor.

Hot med kniv är också vanligt förekommande inom gängbildningen. Och det är bara några få som vågar att anmäla detta till polisen på grund av rädsla för repressalier. Dessa ungdomar söker sig knappast till brottsofferjourerna. Det finns i dag mycket lite stöd och hjälp för de drabbade. Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin är mycket långa, vilket gör att det är svårt att få hjälp därifrån. Nedskärningarna i skolorna har ofta betytt att skolpsykologer, elevassistenter och liknande försvunnit. Att det nu sker en rejäl satsning på skolan välkomnas verkligen dock bör särskilda åtgärder vidtas för att ge ungdomar som utsatts för brott det stöd som behövs.

Att vara mobbad kan också innebära att man blir ett offer. Cirka 100 000 barn och ungdomar beräknas utsättas för mobbning varje år. Mobbning är inte bara ett problem för skolan utan en angelägenhet för hela samhället och omfattningen gör att det måste ses som ett samhällsproblem. Ofta är mobbning en konsekvens av konflikter som kommer ur dåliga relationer och bristande kommunikation. Öppna kränkningar avslöjar att något har gått snett, och problemen bottnar ofta i brister i den sociala miljön.

Under senare år har kopplingen mellan mobbning och grövre våld och brottslighet uppmärksammats allt mer. Mobbning har gradvis utvecklats till att innefatta grövre våldshandlingar. En kartläggning av våld bland ungdomar i en mellanstor svensk stad visar att över hälften av åttondeklassarna som upprepade gånger mobbat andra i skolan också har attackerat, sparkat och/eller hotat andra i gatumiljön. Det finns därför en klar anledning att varna för ett samband mellan mobbning och annat våld. Mobbning i såväl skolan som i arbetslivet i övrigt leder dessutom allt oftare till så drastiska konsekvenser för den enskilde som självmord.

Ungdomars uppfattning är att skolpersonal som inte agerar mot mobbning är indirekt delaktiga och medansvariga. Ungdomarna efterlyser handling och engagemang, inte bara mot mobbningen som sådan utan i elevernas livssituation överhuvudtaget.

5 Brottsutredning

Det är mycket viktigt att den som drabbas av brott får information om vilka möjligheter det finns att få juridisk, ekonomisk eller annan hjälp. Det är också viktigt att denna information ges vid rätt tillfälle och på ett lämpligt sätt. Även om brottet inte har upplevts så traumatiskt är det ofta så att målsäganden har svårt att ta till sig den information som lämnas.

I Kvinnofrid – ett utbildningsmaterial om mäns våld mot kvinnor – sägs bl.a. För att förmå en misshandlad kvinna att själv berätta vad hon varit med om är det viktigt att bemöta henne på ett respektfullt och korrekt sätt och visa att man utöver att utreda brottet även bryr sig om hennes situation. Vidare framgår det i detta studie- och utbildningsmaterial att de första utredningsåtgärderna många gånger är helt avgörande för om en brottsutredning skall bli framgångsrik eller inte.

Att bli bemött på ett respektfullt och korrekt sätt är kanske det viktigaste och detta bör vara en naturlig kunskap som genomsyrar hela rättskedjan. Förhör och brottsutredningar är väldigt ofta smärtsamma upplevelser där traumatiska saker spelas upp gång på gång.

Det kan behövas en speciell brottsutredningskompetens när det gäller barn och unga. Det är också bra om samma åklagare handlägger målet från förundersökning till huvudförhandling. För brottsoffret/målsäganden är det också viktigt att fortlöpande information lämnas om vad som händer och om anmälan leder till åtal. Om anmälan inte leder till åtal är det viktigt att motiven förklaras. Brottsoffer har i många undersökningar sagt att information bidrar till deras känsla av trygghet och till att de kan känna sig delaktiga i processen.

6 Vem har ansvaret?

Det naturliga borde vara att hela samhället har ett ansvar för att hjälpa ett brottsoffer. I dag har det vuxit fram ett hundratal lokala brottsofferjourer. En brottsofferjour består av ett antal ideellt arbetande stödpersoner samt en brottsofferassistent eller samordnare. Stödpersonerna är noggrant utvalda och får en speciell utbildning.

En annan viktig frivilligorganisation som tar ett mycket stort ansvar är kvinnojourerna. Över ett 100-tal kvinnojourer arbetar mot våld och förtryck av kvinnor samt för kvinnors frigörelse och jämställdhet på alla plan i samhället. Kvinnojouren får bidrag från i första hand kommunen men även från Brottsofferfonden och Socialdepartementet. Det har enligt ROKS blivit allt svårare för de lokala jourerna att få bidrag från kommunerna. Enligt socialtjänstlagen har socialtjänsten ett ansvar för alla brottsoffer i kommunen. När det gäller barn eller unga som brottsoffer så spelar naturligtvis föräldrarna en oerhört viktig roll. Vuxenvärlden måste kunna ge stöd och råd och det är därmed också viktigt att även föräldrar till barn och unga som utsatts för brott får adekvat stöd.

Skolan har naturligtvis också en mycket viktig roll när det gäller att ge stöd och hjälp till ett brottsoffer. Kuratorn, skolsköterskan och fritidsledaren kan också vara viktiga personer för ungdomar som har blivit utsatta för brott. De är naturligtvis också viktiga för de ungdomar som börjar komma på glid och riskerar att inleda kriminell verksamhet.

Föreningsverksamhet och politiska ungdomsförbund är också viktiga i ett brottsoffersammanhang. Det kan innebära trygghet och en identitet att vara med i en förening.

7 Alkohol och våldsbrott

Sambandet mellan alkohol och våldsbrott är mycket starkt, vilket bland annat visats i en rad rapporter från Brottsförebyggande rådet, BRÅ. Ledande alkoholforskare har uppskattat att upp emot 80 % av alla våldsbrott utförs av alkoholpåverkade personer, varav män är i kraftig majoritet.

Detta samband är viktigt att återkommande påminna om i samhällsdebatten. När åtgärder vidtas som innebär att alkoholen görs mer lättillgänglig och billigare, är risken överhängande för att antalet våldsbrott med berusade gärningsmän ökar. Det drabbar inte minst kvinnor och barn. De som förespråkar minskade restriktioner, billigare och mer lättillgänglig alkohol bör samtidigt kunna ge svar på hur de avser att motverka den ökande andelen våldsbrott som följer på en alkoholliberal politik. En liberaliserad alkoholpolitik medför betydligt fler brottsoffer.

När det gäller mäns våld mot kvinnor är det viktigt att uppmärksamma att det inte räcker med att förklara detta med att det orsakas av förekomsten av alkohol och andra droger. Forskning visar att män som misshandlar kvinnor i nära relationer kan utöva våld såväl med som utan alkohol i kroppen. Förekomsten av droger kan dock göra våldet farligare och vara en utlösande faktor, samtidigt beskriver många kvinnor att våldet varit som mest hotfullt och kränkande när mannen varit nykter.

8 Behandling av brottsoffer

I samband med de ändringar rörande sexualbrott som gjordes i brottsbalken år 1984 infördes möjligheten att målsägande som har behov av personligt stöd kan åtföljas av stödperson.

Lagen om målsägarbiträde trädde i kraft den 1 juli 1988. Genom lagen om målsägarbiträde infördes rätt för målsägande/brottsoffret att på statens bekostnad få ett särskilt biträde under förundersökning och rättegång rörande vissa brott. De brott det gällde var främst grövre sexualbrott, brott med inslag av våld eller annan integritetskränkning.

1991 utvidgades rätten till målsägarbiträde att gälla samtliga sexualbrott utan begränsning och 1994 förbättrades på nytt bestämmelserna för både målsägarbiträden samt stödperson. I fråga om stödperson fick målsäganden själv rätt att avgöra om hon eller han skulle åtföljas av en stödperson under rättegång.

För många innebär själva rättegången att de besöker en domstol för första gången. Det kan då vara en situation som för både målsägande och vittnen präglas av stor osäkerhet. Någon motsvarighet till målsägandebiträden för vittnen finns inte. Vittnen har heller ingen lagstadgad rätt att åtföljas av stödperson under rättegången. Under den senaste tioårsperioden har istället ideellt anordnad vittnesstödsverksamhet vuxit fram på olika håll i landet. Syftet med vittnesstöd i domstol är att öka grundtryggheten för vittnen och brottsoffer då de sitter och väntar på att målet skall ropas upp samt att vid behov förklara hur en rättegång går till.

Under den gångna mandatperioden har ett antal förändringar skett när det gäller det praktiska arbetet i domstolarna – bl.a. ökade möjligheter till videoförhör, ökade säkerhetsåtgärder och ökade krav på lokalernas utformning för att kunna skilja vittnen, målsägande och tilltalade åt före och under rättegång. Det pågår också diskussioner när det gäller frågan om hot mot vittnen och liknande.

Ett utvecklat samarbete mellan polis, åklagare och domstolar är viktigt för att åstadkomma ett gott omhändertagande av brottsoffer. Det kan också vara betydelsefullt att få till stånd samverkan med andra myndigheter, t.ex. polis, åklagare, socialtjänst och ideella organisationer för att utveckla myndigheternas arbete med brottsofferfrågorna.

Stockholm den 30 september 2001
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Ingrid Burman (v)	Lena Olsson (v)
Ulla Hoffmann (v)	Alice Åström (v)
Rolf Olsson (v)	Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)