Colombia

Motion 2003/04:U244 av Lars Ohly m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den öppet bör deklarera på vilket sätt Sverige samarbetar med Colombia när det gäller narkotikabekämpning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den genom redovisning av hur biståndspengarna används garanterar att dessa inte kopplas till Plan Colombia och USA:s militära stöd och operativa verksamhet i Colombia.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i händelse av att garantier för att svenska biståndsmedel ej kan ges genom revision av oberoende källor bör biståndet tills vidare frysas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige verkar för att de internationellt överenskomna avtal gällande skydd av personer i utsatt situation respekteras även när det gäller Colombia.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en oberoende kommission tillsätts för att utreda om militärer i den colombianska armén opererar och begår brott mot mänskliga rättigheter i paramilitära organisationer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i den händelse anklagelserna är riktiga om att den reguljära colombianska armén deltar och samarbetar med de paramilitära styrkornas brutala hantering bör den svenska regeringen frysa sina förbindelser med Colombia.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen lämnar en officiell protest till USA mot den av USA:s senat öppet deklarerade avsikten att godkänna förändringen i Plan Colombia som innebär att de resurser som planen avser används för militär inblandning i ett annat lands interna konflikter.

2 Svenska pengar och amerikanska militärer

Inledningsvis vill vi hänvisa till förra årets motion som ej behandlats under året 2002/03. Motionens skrivningar om situationen äger i dag ett år senare all tydlig relevans. Sedan motionen skrevs har våldspiralen ytterligare ökat, exemplifierat i texten efter inledningen.

USA har i senaten tagit beslut om att frångå att den ursprungliga versionen av Plan Colombia som enbart skulle handla om narkotikabekämpning. Nu innefattar den också direkt militärt stöd till den colombianska militären – stöd i form av militär utbildning och delaktighet av USA:s militär i krigföring mot landets gerillarörelser FARC och ELN. Mot bakgrund av denna förändring är det av största vikt att den svenska regeringen tydligt redovisar på vilket sätt Sverige samarbetar med Colombia när det gäller narkotikabekämpning och hur det svenska biståndet till Colombia används i denna specifika fråga. Vittnesmål som lämnats i rättsväsendet i Colombia visar att det finns misstankar om att militärer i den colombianska armén även återfinns i de paramilitära grupperna. Detta är en allvarlig anklagelse mot en regim som påstår sig värna mänskliga rättigheter och vilja skapa fred åt ett folk som plågats av en 50-årig blodig konflikt, där mänskliga rättigheter dagligen kränkts.

Sålunda bör den svenska regeringen öppet deklarera på vilket sätt Sverige samarbetar med Colombia när det gäller narkotikabekämpning. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Den colombianska regeringen bör redovisa hur biståndspengarna används för att garantera att dessa inte kopplas till Plan Colombia och USA:s militära stöd och operativa verksamhet i Colombia.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Vidare bör regeringen i den händelse garantier för att svenska biståndsmedel ej kan ges genom revision av oberoende källor tills vidare frysa biståndet.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

3 En brutalare tid med ny president

Sedan Álvaro Uribe tillträdde som president i Colombia augusti 2002 har våldet ytterligare eskalerat i Colombia som redan tidigare räknas som ett av världens farligaste länder. President Uribe har sedan tillträdet på flera sätt levt upp till de under valet utlovade löftena om hårdare tag mot gerillarörelserna FARC och ELN. I stället för att fortsätta de direkta förhandlingar som förekom under Uribes föregångare president Pastranas tid har den nuvarande regeringen valt att bekämpa gerillarörelserna militärt. I stället för att genomföra de fångväxlingar som FARC och ELN begärt har försök till fritagningar av gisslan hos gerillarörelserna gjorts, trots anhörigas protester. Vid flera tillfällen har detta lett till att gisslan dödats. Kidnappningar är ett brott som skall fördömas starkt och på intet sätt accepteras. Parterna bör dock uppmuntras att komma till förnyade förhandlingar och upphöra med de brott mot mänskliga rättigheter som begås av båda sidor.

Regeringen Uribe har föreslagit en fredsförhandling via FN som FARC accepterat med villkoret att förhandlingarna sker direkt med regeringen i Colombia och att FN:s roll blir budbärarens. I denna process bör Sverige som övriga FN-medlemmar verka för att fredsprocessen återupptas och kräva att konflikten löses mellan huvudaktörerna i konflikten med bistånd från FN.

Parallellt med ökat militärt våld mot gerillarörelserna förhandlar den colombianska regeringen med delar av den illegala paramilitären om att år 2005 lägga ned vapen mot att det ges amnesti för begångna och pågående grova övergrepp mot mänskliga rättigheter som dessa styrkor begått. Detta är ett erbjudande som ställts enbart till de paramilitära grupperna men ej i dagsläget till de båda gerillarörelserna. De båda gerillarörelserna har under året som gått eskalerat sina terrorverksamhet genom ökat antal kidnappningar och likartade handlingar, som Sverige och det internationella samfundet bestämt måste ta avstånd ifrån.

Övergreppen, försvinnanden och morden på liberala politiker och vänsterpolitiker, fackliga representanter, journalister, bondeledare, människorättsaktivister och ursprungsbefolkning som begås av paramilitären har även de eskalerat under det senaste året. Samtidigt som denna försämring av situationen ägt rum har regeringen i Colombia tagit bort livvaktsskyddet för ledande vänsterpolitiker såsom tidningen VOZ redaktör tillika medlem i colombianska kommunistpartiet verkställande utskott, Carlos Lozano, samt fackföreningsledare som Wilson Borja – för att nämna några exempel.

Bondeledare, fackföreningsledare och sociala organisationers ledare och aktivister mördas eller kidnappas och torteras. I samband med tortyr förekommer det att offren tvingas erkänna att de är gerillamedlemmar. De tvingas underteckna dokument att de behandlats väl. Det senare förekommer enligt vittnesmål då aktivister i civila samhället förhörs av den reguljära colombianska armén. Företrädare för bondeorganisationer har vittnat i domstolar om att officerare i den reguljära armen även uppträtt i paramilitära organisationer med deras uniform och beteckningar på uniformen.

Om detta är med sanningen överensstämmande är det anklagelser som är ytterst graverande för en nations militära styrkor. Mot bakgrund av de grova väl dokumenterade brott mot mänskliga rättigheter som paramilitären, enligt internationellt erkända organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch, begår bör Sveriges regering ställa krav på den colombianska regeringen att dessa anklagelser omedelbart undersöks av oberoende instanser.

Sverige bör verkar för att internationellt överenskomna avtal gällande skydd av personer i utsatt situation respekteras också när det gäller Colombia.

Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

Är anklagelserna mot den reguljära colombianska armén att den deltar i de paramilitära styrkornas verksamhet riktiga bör Sverige frysa sina förbindelser med Colombia.

Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

Regeringen Uribe har infört ett belöningssystem för dem som ger upplysning om misstänkta gerillasoldater – ett tjallar- och angivarsystem. I ett samhälle med stor arbetslöshet, fattigdom och intern exilproblematik kan dessa pengar bli en av få möjligheter att få försörjning. Det är ett system som innebär att otaliga oskyldiga drabbas av hotet att bli utpekade och därmed löper risken att utsättas för paramilitärens repression.

4 Plan Colombia och USA:s militära bistånd

Som nämndes i inledningen har senaten i USA beslutat att ekonomiska och militära resurser för Plan Colombia även skall användas till gerillabekämpning. USA deltar idag aktivt med militär träning av colombianska förband, och amerikanska soldater deltar i direkt krigföring mot gerillaorganisationerna. USA har idag militära baser placerade i Araucaområdet på gränsen till Venezuela för att – som man påstår – skydda de stora oljepipelines som för ut den olja som utvinns av de amerikanskägda oljeföretagen i Venzuela.

Arauca är ett av de områden som paramilitären dominerar och där människorättsorganisationer vittnat om massakrer på ursprungsbefolkningen genomförda av såväl paramilitär som reguljär colombiansk militär.

Från Arauca kommer vittnesmål i domstolar om officerare i den reguljära armén som uppträder i paramilitära grupper och begår brott mot mänskliga rättigheter. Med hänvisning till USA:s öppet deklarerade och den av senaten godkända förändringen i Plan Colombia bör Sveriges regering lämna en protest till USA för militär inblandning i ett annat lands interna konflikter.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Stockholm den 5 oktober 2003
Lars Ohly (v)
Berit Jóhannesson (v)	Karin Thorborg (v)
Sermin Özürküt (v)