Cyperns enande

Motion 2005/06:U250 av Håkan Larsson och Sven Bergström (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svenska initiativ i processen för en återförening av Cypern.

Motivering

Turkiet väntas få börja förhandla om medlemskap i EU den 3 oktober i år. Eftersom alla villkor som satts upp har uppfyllts från turkisk sida måste EU hålla löftet om att förhandlingarna ska inledas. Inga nya krav bör få sätta stopp för förhandlingsstarten.

Att förhandlingarna får starta innebär dock inte att medlemskapet för Turkiet är klart. Fortfarande har landet mycket kvar att bevisa när det gäller att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna, inte minst vad gäller kurdernas och andra minoriteters rättigheter. Mycket återstår också att göra för att anpassa ekonomin och det juridiska systemet, liksom när det gäller att avskaffa politikens beroende av militären.

Möjligheten att utvecklingen fortsätter i demokratisk riktning är hursomhelst större om Turkiet får inleda medlemskapsförhandlingar än om EU stänger dörren. Därför vore det fel att nu föra in nya villkor för att skjuta upp förhandlingsstarten eller på andra sätt ändra på förutsättningarna.

Ett krav som antytts från vissa länder är att Turkiet innan förhandlingarna kan starta officiellt måste erkänna den cypriotiska regeringen. Men detta villkor har inte satts upp tidigare och Cypernfrågan bör lösas genom fortsatt arbete genom FN. Det är inte bara Turkiet som är ett problem i denna process.

Cypern fick bli EU-medlem innan frågan om enande av ön hade lösts – trots att den grekcypriotiska regeringen och majoriteten av grekcyprioterna i en folkomröstning sa nej till FN:s plan för återförening. Denna eftergift till grekcyprioterna får inte leda till att Turkiet förvägras att få börja förhandla om medlemskap.

Den cypriotiska regeringens rätt att representera hela Cypern kan ifrågasättas så länge den motsätter sig en återförening enligt FN-planen. Det viktiga är nu att göra nya ansträngningar för att arbetet för en återförening ska återupptas. Grunden för detta arbete måste vara den FN-plan som utarbetades under ledning av generalsekreteraren Kofi Annan och som godkändes av en majoritet av turkcyprioterna, liksom av Turkiet och EU, inklusive Grekland.

Sverige bör ta initiativ inom EU och i FN för att frågan om en återförening av Cypern ska nå en lösning. En mer aktiv svensk utrikespolitik är i detta fall högst önskvärd.

Stockholm den 26 september 2005
Håkan Larsson (c)	Sven Bergström (c)