Dalarna

Motion 2000/01:N264 av Per Erik Granström m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om fungerande kommunikationer i Dalarna.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att förhindra arbetskraftsbrist i Dalarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om tillgång till riskkapital.2
4.
1 Yrkande 1 hänvisat till TU.

2 Yrkande 3 hänvisat till SkU.

Regional utveckling i
Dalarna

Dalarna - problem och möjligheter

Säg Dalarna och Du tänker på Vasalopp eller vackra faluröda
hus som liksom skapade för Carl Larsson att bara måla av.
Säg Dalarna och Du tänker på den sköna Siljansbygden,
dalahästarna från Nusnäs, Koppargruvan i Falun eller Dan
Anderssons djupa skogar. Säg Dalarna och Du tänker på
envisa bönder som med kraft protesterat mot Gustav Vasas
pålagor eller på ett företagsamt dalfolk som framgångsrikt
kunnat slå mynt av naturtillgångarna i skog och mark.

Men det finns också ett annat Dalarna. Ett Dalarna där befolkningen
minskar och allt färre flyttar in. Det finns ett Dalarna som ännu inte märker av
den ekonomiska uppgången lika tydligt som t.ex. tillväxtområdena runt
huvudstaden. Ett Dalarna som liksom många andra skogslän drabbats hårt av
saneringen av den svenska ekonomin under 1990-talet.

Vi vill bryta den utvecklingen. Vi vill skapa förutsättningar för Dalarna att
växa. Möjligheterna finns i form av initiativrika, företagsamma människor
som trivs i den goda miljön. De statliga insatserna bör inriktas på att ta
tillvara allt detta samt skapa olika strukturella förutsättningar för länet att
utvecklas. På några viktiga områden behövs en kraftsamling för att främja
tillväxt och arbete.

Dalarna behöver goda
kommunikationer

Det handlar för det första om tillgång till goda
kommunikationer och annan infrastruktur. Flera kommuner
bildar tillsammans en lokal arbetsmarknad. För att den ska
fungera väl krävs goda kommunikationer i form av vägar,
järnvägar, data- och telekommunikation. Det måste gå snabbt
att förflytta sig till arbete, studier och olika former av
samhällsservice inom den lokala arbetsmarknaden.

Kollektivtrafiken bör vara väl utbyggd. Sänkningen av momsen på
kollektivtrafik är en välkommen åtgärd som kan öka tillgängligheten till de
allmänna kommunikationerna. Emellertid finns i ett delvis glest befolkat län
som Dalarna områden som kollektivtrafiken inte når. För att komma till
arbetet och olika former av service är därför tillgång till bil många gånger en
nödvändighet. Höjt reseavdrag förbättrar situationen för pendlande löntagare.
Den ökade bensinpriserna, främst till följd av stigande dollarkurs och priser
på oljemarknaden under senare år, medför att pensionärer, studerande,
arbetslösa och andra som inte omfattas av reseavdragen får en allt mer
pressad situation.

När det gäller vägnätet kan konstateras att det inte är tillräckligt bra för att
möta den omfattande turisttrafiken. Inte minst för näringslivets utveckling är
det angeläget att väganslagen höjs för att säkra underhåll, bärighet och andra
insatser för industrins transporter. En stor satsning på utbyggnad av E 16 från
Bergen i Norge, via Torsby i Värmland fram till Malung och Borlänge och ut
i Gävle är angelägen.

Tillgången till tågtrafik kommer att förbättras avsevärt genom den
interregionala satsningen på Tåg i Bergslagen. För turisttrafiken är en
utbyggnad av elektrifierad järnväg till Sälenområdet med förlängning till
Norge avgörande. Denna bör lyftas fram i kommande satsningar på
infrastruktur.

Dalfolket måste kunna bo kvar i länet

För det andra måste olika åtgärder vidtas för att underlätta för
människor att bo och verka i Dalarna. En sådan möjlighet är
att se över reglerna för så kallad arbetskraftspendling. Genom
att ge ett skattemässigt gynnat stöd kan en person, kanske
under en lågkonjunktur, bo kvar i ett utflyttningslän men
arbeta i en tillväxtregion. Ur ett samhällsperspektiv måste det
vara mer rationellt att en person som har en viss utbildning
eller visst yrkeskunnande kan fortsätta med denna typ av
arbete i en annan region genom t.ex. veckopendling. På så
sätt kan flaskhalsar och inflationstryck undvikas i
tillväxtregionen.

Alternativet kan annars i många fall vara att hela familjen nödgas flytta.
Underlaget för skolor, daghem etc. minskar. Om dessutom sambon eller
maken arbetar i offentlig sektor accentueras arbetskraftsbristen och det
uppkommer en ond cirkel.

Dalarna står inför arbetskraftsbrist

För det tredje kompetensförsörjningen. Det är i grunden bra
för ett samhälle att dess ungdomar ser sig omkring i världen
genom att flytta till arbete, högre utbildning eller företar resor
efter avslutad gymnasieskola. Det som är allvarligt är att
alldeles för få av dessa ungdomar återvänder till sin hembygd
senare i livet. Det kommer att bli allt svårare för den grupp av
unga människor som finns kvar i utflyttningslänen att räcka
till för att möta det ökade behovet av arbetskraft i sektorer
med stora pensionsavgångar.

Redan idag finns svårigheter t.ex. att rekrytera nyckelpersoner inom
vården eller industrin. I takt med att de gamla blir allt fler och behovet av
välfärdstjänster regelmässigt ökar med stigande ålder är det ytterst angeläget
att med kraft möta denna problematik. Tillgång till högre utbildning i
närområdet, fungerande lokala arbetsmarknader som underlättar för
medflyttande make/sambo att få arbete är viktiga faktorer som måste fungera
väl i detta syfte.

Dalaföretagen behöver riskkapital

För det fjärde riskkapitalförsörjningen. Undersökningar visar
att bristen på så kallat riskkapital är ett stort hinder för tillväxt
i många av Dalarnas små företag. Det finns affärsidéer som
inte förverkligats men som med tillgång till riskkapital kan
leda till mer företagande och fler arbetstillfällen som vårt län
så väl behöver.

Det finns många förklaringar till detta. Riskkapitalbolag investerar sällan i
tidiga skeden. Många av länets tillväxtföretag är dessutom små, vilket betyder
att behovet av riskkapital relativt sett är litet. I en avvägning där
riskkapitalbolagens arbets- och uppföljningsinsats ställs mot det måttliga
engagemanget riskerar därför våra tillväxtföretag att bli utan riskkapital.

Ett sätt att öka riskkapitalförsörjningen i Dalarna och andra skogslän är att
ge de riskkapitalbolag som arbetar mot små och medelstora företag i området
en ur skattesynpunkt gynnad situation. Den modell med löntagar- och
pensionskapital med Québec i Canada som förebild torde kunna vara
intressant också ur ett Dalaperspektiv.

Stockholm den 29 september 2000

Per Erik Granström (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Laila Bäck (s)

Barbro Hietala Nordlund (s)