Dammar och exportkrediter

Motion 2001/02:N264 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de sekretessbestämmelser som gällt för Exportkreditnämnden måste ses över och att nämndens verksamhet blir öppnare.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall anta WCD:s riktlinjer samt verka för att Världsbanken, exportkreditmyndigheterna, biståndsorgan samt de stora byggföretagen också antar WCD:s riktlinjer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen genom statens finansiella institutioner skall verka för att ett moratorium för kreditgivning till dammprojekt införs tills WCD:s riktlinjer tillämpas.

1 Yrkande 1 hänvisat till KU.

2 Inledning

Det finns flera stora fördelar med vattenkraft jämfört med andra energikällor. Energi produceras utan att växthusgaserna ökar i atmosfären, som energiframställning genom förbränning av fossila bränslen gör. Hållbarheten på vattenkraftverk är lång, och effekten och flexibiliteten är ofta mycket hög. Det finns dock även negativa sidor, både ekologiska och sociala, speciellt när vattenkraftsbyggena med dess tillhörande dammar blir extremt storskaliga. Detta problem blev mer tydligt när den svenska opinionen fick vattenkraftsutbyggnaden att avstanna i Sverige och dammindustrin hittade nya marknader i syd. I syd finns ständigt ett ökat behov av förhöjd standard, vilket förutsätter en ökad tillgång på energi. Marknaden för de nordiska dammbyggarna är därför stor i Syd. Tyvärr har detta lett till extremt storskaliga projekt som ofta motiveras genom att de hävdas bidra till utveckling i mottagarlandet, till modernisering och välstånd. De negativa effekterna av de storskaliga byggena kommer i skymundan, och man glömmer bort att både människorna och naturen drabbas av oerhörda negativa konsekvenser just på grund av de stora dammprojekten. Värdefull skog och jordbruksmark går förlorad, ursprungsfolkens kultur trängs tillbaka, marken eroderas och försaltas, fisket förstörs, epidemier drabbar dem som lever vid det stillastående vattnet i reservoarerna och miljontals människor tvångsevakueras. Minst 30 och kanske ända upp till 60 miljoner människor, främst i tredje världen, har förflyttats från sina hem för att ge plats åt dammar. Väldigt få av dessa har kunnat komma upp till sin gamla levnadsstandard i sina nya hem.

De många negativa effekterna är bekymmersamma ur flera aspekter, men en av de viktigaste aspekterna är att svenskt bistånd används för att understödja denna utveckling. Flera stora svenska och europeiska företag har stått för en stor del av dammbyggnaderna, oftast med stöd av sina hemländers exportkreditorgan.

3 Sveriges agerande

I början av 1999 dödades sex indianer i Colombia då de protesterade mot konsekvenserna av ett dammbygge. Miljöorganisationer över hela världen protesterade, och Amnesty International agerade starkt för att förhindra ytterligare blodbad. Konflikter och katastrofer i Sydamerika brukar visserligen inte få särskilt stor uppmärksamhet i svenska medier, men den här gången fanns det anledning att närmare granska vad som hade hänt. Dammbygget de dödade colombianska indianerna hade protesterat mot var Úrra, byggd av Skanska. Genom Exportkreditnämnden, som garanterat att täcka eventuella förluster, kunde det kontroversiella projektet genomföras utan att riskera en förlust. Projektet var alltså garanterat att kunna genomföras trots varningar om ekologiska och sociala problem.

Ett annat exempel hittar man i det pågående Narmada Valley Development Project som syftar till att anlägga 30 större dammar i delstaterna Gujarat, Madhya Pradesh och Maharashtra i Indien, och därutöver 135 mellanstora och 3 000 små. Allt detta sker för att motverka torka och försörja landsbygden med elkraft, hävdar projektets förespråkare. 320 000 människor beräknas bli tvångsförflyttade för att ge plats för dammens gigantiska reservoar, och nedströms dammen kommer minst en miljon människor att drabbas av minskad vattentillgång för jordbruket, försämrat fiske m.m. Man har dåliga erfarenheter från de sex dammar som redan är klara. Bevattningskapaciteten är t.ex endast 3 % av vad som var beräknat när dammarna byggdes. Dammbyggena fortsätter dock, trots att flera stora bevattningsprojekt kan lösas med alternativa metoder.

Detta är enbart ett par exempel. Förutom dessa två projekt har svenska företag och finansiärer även varit engagerade i fler av 90-talets mest kontroversiella dammprojekt, exempelvis utbyggnader i BioBíofloden i Chile och byggandet av det gigantiska projektet Tre Raviner i Kina. Dammar planeras, byggs och rättfärdigas utan respekt för folkets rättigheter att själva bestämma över nyttjande av naturresurser och vilka utvecklingsinsatser man vill dra nytta av. Mycket lite utrymme har givits för hänsyn till det som miljökonsekvensbeskrivningar eller analyser av sociala effekter visat i de beslutsprocesser som föregått de flesta stora dammbyggen.

4 EKN

Genom sin myndighet Exportkreditnämnden (EKN) och sitt ägande i Svensk Exportkredit AB (SEK) har staten tills nyligen kunnat ställa ut garantier och krediter åt det svenska näringslivet utan någon som helst prövning av de berörda projektens miljömässiga och sociala effekter.

4.1 Miljöpolicy

Förra året gav dock regeringen EKN i uppdrag att utarbeta en miljöpolicy som även skulle omfatta miljöbedömningar av garantigivningen. Efter viss försening trädde EKN:s nya policy i kraft i april i år. Detta är ett rejält steg framåt i jämförelse med den tidigare ordningen. Policyn har dock stora brister, bl.a. föreskrivs att EKN skall begära in och granska miljökonsekvensbedömningarna (MKB) för projekt som skall beredas, men bara för större projekt i branscher med stora miljörisker. Vidare ställer policyn inte upp några kriterier för vad som är acceptabel miljöpåverkan. Slutligen innebär den nya policyn ingen som helst förändring i fråga om den omfattande sekretess som omgärdar hela EKN:s verksamhet. Detta är inte acceptabelt.

4.2 Öppenhet

Frågan om bättre insyn i EKN:s verksamhet handlar inte bara om offentlighet och demokrati. Genom att inte informera om vilka projekt som är under beredning avsäger sig EKN även möjligheter att få in kompletterande och oberoende miljöinformation, exempelvis från miljöorganisationer, som underlag för sina beslut. Att utställda garantier inte regelmässigt offentliggörs ens efter att beslut fattats innebär även det en begränsning av informationsflödet från EKN om hur eventuella miljövillkor efterlevs.

En översyn av den nya miljöpolicyn skall göras redan under 2001. Men EKN:s frikostiga användning av hemligstämpeln gör det omöjligt att föra en öppen debatt om hur policyn tillämpas. För att göra en meningsfull utvärdering möjlig måste sekretessen hävas åtminstone kring de projekt som EKN behandlat sedan miljöpolicyn infördes. Miljökonsekvensbeskrivningar och andra beslutsunderlag måste göras tillgängliga för granskning och offentlig debatt. Vidare måste EKN:s bedömningar, och skälen för dessa, kunna redovisas.

Det vanligaste skälet som brukar anföras mot större offentlighet kring EKN:s verksamhet är att större öppenhet skulle ge svenska företag en konkurrensnackdel i förhållande till bolag från andra länder. Det finns dock exempel på flera andra länder med en likartad samhällsstruktur och likartat näringsliv som har ett betydligt öppnare system när det gäller exportkrediter och kreditgarantier än Sverige. Det kan därför inte vara omöjligt att finna former för offentliggörande av värdefull information om aktuella projekt och om vilka företag som erhållit exportkrediter och kreditgarantier. De sekretessbestämmelser som gällt för Exportkreditnämnden måste följaktligen ses över och dess verksamhet bli öppnare. Detta bör ges regeringen till känna.

5 WCD:s rapport

1997 tillsatte Världsbanken och IUCN (Internationella naturvårdsunionen) en Världskommission om dammar (World Commission on Dams, WCD). Kommissionens styrelse hade en bred sammansättning av både representanter från industrin, ursprungsbefolkningars organisationer, miljöorganisationer och akademiker m.fl. som på olika sätt drabbats av konsekvenserna av utbyggnaden av megadammar i syd. WCD:s uppdrag var att ur ett utvecklingsperspektiv granska effektiviteten av de närmare 45 000 dammar som byggts i världen, att bedöma andra alternativ för energiproduktion och utnyttjande av vattenresurser samt att utveckla internationellt accepterade normer och riktlinjer för hur dammbyggen skall beslutas, planeras, genomföras, övervakas och rent av avbrytas. I WCD:s förslag till kriterier och riktlinjer för framtida beslut behandlas problematiken med hur användning och fördelning av vatten- och energiresurser skall hanteras, med eller utan dammar som medel.

I rapporten som presenterades i november 2000 visades t.ex. på att de flesta dammar producerat mindre el eller vatten för bevattningsändamål än projekterat, samtidigt som påverkan på människor och miljö i dammarnas omgivning varit större än beräknat.

I rapporten fastslås att en mera öppen inställning – inte minst hos finansiärer – till alternativ som vind- och solkraft, återanvändning av avloppsvatten m.m., bättre hushållning vid konstbevattning, underhåll av ledningssystem (läckor) o.dyl. och bättre system att kontrollera vattenbehov hos storkonsumenter som industri eller över- och medelklasshushåll i varma klimat, definitivt kan minska behovet av dammar och leda till att flera kontroversiella dammprojekt aldrig blir av.

5.1 Antagande av riktlinjer

WCD:s användbarhet som verktyg för ett hållbart nyttjande av vatten- och energiresurser hänger nu helt och hållet på hur rapportens riktlinjer antas och implementeras av de viktigaste aktörerna. Ännu har ingen institution eller något företag angivit någon som helst strategi för hur man skall förmå Världsbanken eller de regionala utvecklingsbankerna, världens exportkreditnämnder och biståndsorgan samt de stora byggföretagen att anta WCD:s riktlinjer. Sverige, som så gärna vill vara en internationell föregångare inom miljöområdet, skulle genom Sida, Exportkreditnämnden och vår dammindustri kunna göra en stor insats här för att få andra biståndsmyndigheter, exportkreditorgan och företag att följa det goda svenska exemplet. Detta bör ges regeringen till känna.

Världsbanken och exportkreditmyndigheterna har en nyckelroll i dammbyggande världen över. Mer än 100 miljöorganisationer från hela världen stöder ett upprop om ett moratorium för finansiering av nya dammar från Världsbanken och exportkreditmyndigheterna. Världsbanken och exportkreditmyndigheterna måste uppmanas att hålla inne allt ekonomiskt stöd till nya dammprojekt innan WCD:s riktlinjer har antagits av dessa institutioner. För att sätta ytterligare press på kreditgivare bör man införa ett stopp för planering av nya dammar innan projektplanerna stämts av med de kommande rekommendationerna samt fungerande mekanismer för skadestånds- och kompensationsavtal har etablerats. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 28 september 2001
Eva Zetterberg (v)
Murad Artin (v)	Kjell-Erik Karlsson (v)
Maggi Mikaelsson (v)	Lars Ohly (v)
Jonas Ringqvist (v)	Karin Svensson Smith (v)