De boendes ställning

Motion 1989/90:Bo420 av Knut Billing m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Bo420

av Knut Billing m.fl. (m)
De boendes ställning

Moderat bostadspolitik

En bra boendemiljö, valfrihet och ett ökat bostadsägande är grunden för
moderat bostadspolitik. För att på detta sätt stärka de boendes ställning
krävs att ett antal lagar som reglerar boende och byggande upphävs eller
ändras. I vår partimotion 1989/90:Bo403 redovisas våra principiella ställningstaganden.
Den moderata bostadspolitiken ger ett ökat utrymme för de
enskilda medborgarnas egna önskemål. När den enskilde kan tillgodose sina
önskemål blir trivseln större och såväl den yttre som inre boendemiljön
bättre. Ett ökat ansvarstagande och aktsamhet om människor och miljö blir
följden.

Ökad rörlighet

Bostadsmarknaden är i obalans. Många köar efter en bostad. Andra önskar
byta sin nuvarande lägenhet mot en ny. Effekten av den socialistiska bostadspolitiken
blir att en naturlig rörlighet på bostadsmarknaden motverkas.
För att få en bostadsmarknad i balans, där människor har möjlighet att bo
enligt sina egna önskemål, krävs en mängd åtgärder.

Inte ens en snabb ökning av byggandet löser problemen. Den årliga bostadsproduktionen
motsvarar inte mer än en eller annan procent av det totala
bostadsbeståndet i Sverige. Ett omfattande bostadsbyggande kan därför
endast marginellt bidra till att de bostadssökande kan få en egen bostad. Vad
som krävs, utöver bostadsbyggande, är en råd åtgärder för att öka rörligheten
på bostadsmarknaden.

Hyressättningssystemet måste förändras så att det bättre speglar de boendes
preferenser. Bruksvärdessystemet behöver reformeras. Inom bruksvärdessystemets
ram sker även en omfördelning av bostadskostnaderna mellan
fastigheter med samma ägare i olika områden och åldrar. Detta medför att
nya, små bostadsförvaltare utestängs eftersom de får svårt att nå erforderlig
hyrestäckning då dessa ägare saknar möjlighet att omfördela kostnader till
äldre fastigheter. Resultatet blir att man inte kan bygga alls. Ett ökat utbud
av bostäder skulle även uppnås om hyreslagens reglering av hyran vid andrahandsuthyrning
avskaffades.

En annan åtgärd som skulle betyda mycket för att öka valfriheten vore att
nuvarande katastrofala minskning av nyproduktionen av egna småhus kunde
brytas. Många tiotusentals barnfamiljer vill inget hellre än att flytta från sin
nuvarande hyres- eller bostadsrätt till ett eget småhus. I dag tvingas de i stor
utsträckning att bo kvar i sina lägenheter. Detta leder till att antalet lediga
lägenheter blir färre, vilket självfallet i första hand går ut över dem som
ingen bostad har.

En naturlig rörlighet måste återuppstå på bostadsmarknaden. Först då får
vi en bostadsmarknad i balans.

Bostadsrätt

Enligt vår uppfattning skall bostadspolitiken syfta till att erbjuda människorna
största möjliga valfrihet vad gäller val av bostad. Den bostadspolitik
som socialdemokraterna bedriver, oftast med stöd av kommunisterna, har
motsatt inriktning.

För att förverkliga sina önskemål om att bo i bostadsrätt är det för många
en bra lösning att förvärva det hus de bor i samt ombilda det till bostadsrätt.
För att underlätta detta infördes under den borgerliga regeringsperioden rätt
för boende i hyreshus att vid försäljning träda i köparens ställe för att kunna
bilda bostadsrätt. Den socialistiska riksdagsmajoriteten avskaffade 1983
denna förköpsrätt för alla hyresgäster i hus ägda av stat, landsting och kommun.
Genom detta beslut undantas cirka 700 000 hyresgäster i de s.k. allmännyttiga
bostadsföretagen från möjligheten att vid en försäljning förvärva
huset för att ombilda till bostadsrätt. Det är för oss obegripligt varför boende
i dessa hus skall ha sämre möjligheter att ombilda till bostadsrätt än boende
i enskilt ägda fastigheter. Vi föreslår därför en ändring som ger alla samma
möjligheter att bilda bostadsrättsföreningar.

Enligt gällande regler för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt krävs
att två tredjedelar av hyresgästerna är överens om beslutet. Detta krav gäller
den partipolitiskt obundna organisationen Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation (SBC), dock ej HSB eller Riksbyggen. Dessa två sistnämnda
organisationer favoriseras i vanlig ordning av socialdemokraterna.
Enligt vår uppfattning skall samtliga organisationer behandlas lika. Vi anser
det vara tillräckligt om mer än hälften av hyresgästerna förordar ombildning
till bostadsrätt, dvs enkel majoritet, oberoende av blivande organisationstillhörighet.

En ökad mångfald vid nyproduktion av bostadsrättsbostäder bör eftersträvas.
Via politiska beslut i form av markanvisning mm. favoriseras ofta HSB
och Riksbyggen. En jämförelse av hyresnivåerna i nyproducerade bostäder
i bl.a. Uppsala visar att boendekostnaden är lägre i de privata bostadsrättsföreningarna.
Räknat på en trerumslägenhet är skillnaden mellan den billigaste
privata bostadsrättslägenheten och den billigaste HSB-lägenheten över
150 kronor per m2 vilket för tre rum och kök gör drygt tusen kronor i månaden.

Det är enligt vår uppfattning angeläget att de kommunalägda bostadsföretagen
aktivt arbetar med att avyttra delar av sitt bostadsbestånd till av hyresgästerna
bildade bostadsrättsföreningar. Köpeskilling bör fastställas efter

Mot. 1989/90

Bo420

13

förhandling. För de kommunalägda företagen leder en försäljning av delar
av bostadsbeståndet till fördelar. Företagen får bl.a. bättre förutsättningar
att efter en sådan försäljning underhålla och förvalta kvarstående innehav något
som skulle hälsas med stor tillfredsställelse av många hyresgäster.

För att underlätta ombildning till bostadsrätt föreslår vi att förbudet mot
s.k. dubbelupplåtelse hävs. Det skulle exempelvis möjliggöra att bostadsföretagen
övergångsvis blir bostadsrättsinnehavare av de lägenheter där de
boende ej önskar byta upplåtelseform. En sådan lagändring skulle även bidra
till att få till stånd en mer flexibel bostadsmarknad. Det skulle möjliggöra
att en och samma fastighet samtidigt kunde bestå av lägenheter med såväl
ägande- som bostadsrätts- och hyresrättsupplåtelse.

Vi anser att upplåtelseformerna i ett hus skall kunna förändras, allt efter
bostadskonsumenternas ändrade preferenser. Då ökar valfriheten.

Realisationsvinstbeskattningen är en av de viktigaste orsakerna till att rörligheten
på bostadsmarknaden är låg. En ökad rörlighet skulle underlätta
för bostadskonsumenterna att tillgodose sina önskemål. Vi anser därför att
realisationsvinster vid försäljning av bostäder bör bli föremål för utredning.
Därvid bör övervägas hur beskattningen skall utformas så att den endast omfattar
tidsmässigt korta innehav eller om den t.o.m. helt kan slopas.

För att jämställa de ekonomiska effekterna för bostadsrättsboende bör
ändringar i beräkningsgrunderna för bostadsbidragen genomföras. De bostadsrättsboendes
månadsavgifter är betydligt lägre än de hyresrättsboendes
eftersom bostadsrättsinnehavaren betalat ett grundkapital. Vi föreslår att
bostadsrättsinnehavare, vid ansökan om bostadsbidrag, även får medräkna
50 procent av kapitalräntekostnaden.

Ägda småhus

Drömmen om ett eget hus är djupt rotad hos många människor. Det kan
vara allt från den moderna välplanerade villan i mexitegel till den pietetsfullt
renoverade sjuttonhundratalslängan, en rappad funkisvilla från trettiotalet,
det röda huset med vita knutar eller ett förfallet kråkslott som lyser av
snickarglädje. Många vill bygga något helt nytt eller köpa ett nyckelfärdigt
grupphus.

För att förverkliga denna dröm är man under lång tid beredd att avstå från
mycken annan konsumtion för att kunna spara ihop till insatsen i det egna
hemmet. Belöningen består i att kunna välja just den bostad som stämmer
överens med de egna önskemålen i fråga om läge och utseende, storlek och
standard.

Om man jämför de nuvarande boendeformerna har den som äger sitt hus
det största inflytandet över sitt boende. Med äganderätten följer att ägaren
inom de ramar som lagar och förordningar ställer upp fritt får råda över sin
egendom. Många ägare lägger ner utomordentligt mycket tid och pengar på
att vårda och underhålla hus och tomt. De bidrar därmed aktivt till en positiv
kapitalbildning, vilket också är bra för hela vårt samhälle.

Trots att de flesta människor vill äga sina hus har ägandet successivt försvårats
under den socialdemokratiska regeringens tid. För närvarande byggs
det knappast några småhus med äganderätt. Anledningen är att låne- och

Mot. 1989/90

Bo420

14

skatteregler kraftigt missgynnar sådant byggande. Månadskostnaden är
mycket lägre i äganderätt än i bostads- och hyresrätt för identiska bostäder.

Vi vill underlätta för människor att skaffa ett eget hus. Fler hus med äganderätt
måste nu byggas för att tillgodose människors efterfrågan. Lånereglerna
måste därför förändras. Husbyggande bör ske på lika villkor och inte
knytas till upplåtelseform. För att uppmuntra människor att spara till en
egen bostad vill vi införa ett förmånligt bosparande. Detta bosparande ska
premieras av staten. Det bör administreras och hanteras av banker och andra
kreditinstitut samt ha följande inriktning:

* Bosparandet skall ske regelbundet under en tidsperiod av minst tre år.

* Eftersom sparbeloppet i princip binds till banken eller kreditinstitutet
under minst tre år bör man kunna påräkna högre ränta än för annat
sparande.

* Sparmedlen får disponeras av låntagaren efter tre år mot uppvisande av
ingånget köpeavtal.

* När sparbeloppet lyfts för inköp av bostad utgår en statlig skattefri premie
för det sparbelopp som stått inne minst tre år. Premien utgår med
10%, dock högst 10000 kronor.

* I det fall bosparandet avbryts tidigare än efter tre år eller medlen disponeras
för annat ändamål utgår ingen skattefri statlig premie.

Vi föreslår också att fastighetsskatten avvecklas när de samhällsekonomiska
förutsättningarna föreligger.

Bostadsmarknaden för ungdomar

Ungdomarna drabbas mycket hårt av den genomreglerade bostadsmarknaden.
Regleringar föder problem, som ytterligare förvärras av nya regleringar.
Att som regeringen gjort tillsätta en delegation för ungdomsboende
löser inga problem.

En orsak till ungdomarnas problem på bostadsmarknaden är bl.a. att fördelningen
av bostadsstorlekar har baserats på kommunalt uppställda procentsatser
i stället för människornas önskemål. Byggandet av smålägenheter
har legat på en låg nivå.

I det äldre bostadsbeståndet har andelen små lägenheter minskat kontinuerligt.
Reglerna för upprustning av äldre fastigheter har lett till att många
lägenheter har slagits ihop till större. Trots att riksdagen på moderat initiativ
nyligen fattat beslut om att endast i undantagsfall tillåta statliga subventioner
vid lägenhetssammanslagningar i samband med ombyggnad, fortsätter dessvärre
utvecklingen. I Stockholm, exempelvis, har de tre stora kommunala
bostadsföretagen slagit ihop mellan 40 och 50 smålägenheter per år de senaste
åren och utvecklingen har på intet sätt avstannat. I detta fall är det
framförallt ungdomarnas möjlighet att få tillgång till bostad som minskat.
Denna utveckling är mycket olycklig.

Lägenhetssammanslagningar med statligt stöd bör enligt vår mening förhindras.
Detta bör ges regeringen till känna.

En stelbent, kommunal bostadsförmedling har ytterligare förstärkt ungdomarnas
problem på bostadsmarknaden.

Riksdagen har fattat olika beslut i anledning av ungdomarnas problem på

Mot. 1989/90

Bo420

15

bostadsmarknaden. Besluten har bl.a. inneburit att bidrag utgår för s.k. genomgångsbostäder,
att ett bostadsbidrag för vissa hushåll utan barn införts
samt att den speciella delegationen för ungdomsboende erhåller medel för
sitt arbete. Vi moderater motsatte oss besluten eftersom de inte löser några
problem. Dessa beslut leder inte till att en enda ny bostad tillkommer. Samtidigt
snedvrider ytterligare subventioner bostadsmarknaden ännu mer. Bestämmelserna
om och bidragen till genomgångsbostäder för ungdomar bör
avskaffas, liksom delegationen för ungdomsboende och bostadsbidrag för
hushåll utan barn.

Med en rörlig bostadsmarknad skulle ungdomarnas bostadssituation förbättras
avsevärt.

Borttagande av regler och normer skulle medföra förbättringar. Genom
att frångå de normer som föreskriver speciella kvadratmeterantal, minsta
storlek på bostadsrum, takhöjder, fönsterutformning, m.m. skulle boendekostnaderna
kunna sänkas betydligt. Redan i dag finns exempel på att boendekostnaderna
har minskats med mer än 20 procent när vissa normer har
frångåtts. Det är även viktigt att normerna kan minskas vid ombyggnad av
bostäder och inredning av vindar. Då blir det möjligt att bibehålla smålägenheter
vid ombyggnad. Fler vindslägenheter skulle medföra tillskott av smålägenheter.

De mycket detaljerade och styrande normerna medför inte endast att
kostnaderna ökar och att människornas önskemål åsidosätts. Reglerna på
isolerings- och energiområdena har förstärkt eller t.o.m. givit upphov till de
alltmer utbredda problemen med allergier och s.k. sjuka hus. En förändring
av regelsystemet skulle även medföra minskade problem inom dessa områden.
Det bör ges regeringen till känna.

Bostadsförmedling

Vi anser att förmedling av bostäder kan ske i privat kommunal regi. På så
sätt uppnås en bättre service och större effektivitet till gagn för de bostadssökande.

Skilda undersökningar visar att de kommunala bostadsförmedlingarna endast
svarar för en liten del av förmedlingen av bostäder. I departementspromemorian
Ds Bo 1984:10 Bostäder åt unga redogörs för att endast en fjärdedel
av ungdomarna får sin första bostad via bostadsförmedlingen. En genomförd
studie vid Byggforskningsinstitutet i Gävle Vern ska ta hand om
förmedlingen av lägenheter - det offentliga eller det privata? visar att bostadsförmedlingen
i Stockholm enbart i 18 procent av fallen förmedlat bostäder
vid inflyttning.

Kommunal bostadsförmedling är många gånger både byråkratisk och
kostsam. Det skulle medföra stora fördelar om olika aktörer, t.ex. privata
och allmännyttiga fastighetsägare själva fick förmedla lägenheter inom sitt
bestånd. Utöver detta kunde andra fristående förmedlingar erbjuda motsvarande
tjänster. För att öppna dessa möjligheter bör det bl.a. vara möjligt att
ta ut en avgift vid bostadsförmedling. Regeringen bör få i uppdrag att föreslå
riksdagen en ändring av den aktuella lagstiftningen.

Uttalanden från bostadsministern om införande av ett kommunalt förmedlingstvång
är illavarslande. En sådan utveckling vore olycklig.

Mot. 1989/90

Bo420

16

Hyressättningssystemet

Dagens system för hyressättning - bruksvärdessystemet - har många nackdelar.
Systemet bygger på att de kommunala bostadsföretagen är hyresledande.
Hyran läggs till grund för hyressättningen även hos övriga fastighetsägare.
I samband med bruksvärdessystemets tillkomst förutsattes att de
kommunala företagens hyror skulle täcka självkostnaden för bostadsförvaltningen.
Systemet har dock givit en hyresnivå som inte medgivit självkostnadstäckning
varvid underhållet släpat efter. De kommunala bostadsföretagens
ekonomi har på detta sätt urholkats. De har blivit beroende av bidrag
från stat och kommuner.

Bruksvärdessystemet påverkas i allt väsentligt inte av marknaden. Systemet
leder härigenom till en bostadssektor med alltför låg rörlighet, eftersom
den som bor i en äldre, större lägenhet - ofta med låg hyra - inte har något
ekonomiskt incitament att flytta till en mindre nybyggd lägenhet med högre
hyra.

Systemet har också motverkat en utveckling av olika servicealternativ
inom boendet. De stela hyressättningsreglerna har gjort det mycket svårt för
fastighetsägarna att erbjuda dem som så önskar en ökad servicegrad på
andra områden än enbart de fastighetsanknutna. Därigenom kan exempelvis
äldre människor nödgas flytta, samtidigt som exempelvis såväl barnfamiljer
som ensamstående inte kan uppleva den trivsel som en mer utvecklad och
flexibel boendeservice kan medföra. Vid den av oss föreslagna reformeringen
av hyressättningssystemet bör denna aspekt även beaktas.

Människor är ofta beredda att betala mer för centralt belägna bostäder än
vad de i genomsnitt gör idag. De största skillnaderna mellan betalningsvilja
och hyror finns i Stockholms innerstad.

Förre riksdagsledamoten (s), professor Bo Södersten, har i skriften En
ny bostadspolitik (NPD RU 2:1989) visat på hur den nuvarande hyressättningen
fungerar i praktiken. I denna skrift finns bl.a. tabellen nedan, med
kommenterande text:

Tabell 1

Hyror hos Stockholmshem 1987	m2	årshyra (70 m2)
Innerstadslägenhet (byggd 1935-39)	284:	20000:
Åsögatan 70-tal	349:	24000:
Förortslägenhet byggd 1986	444:	31000:
Södra station 1987	496:	36000:
Västra Smedshagen, Hässelby	490:	36000:

Tabellen visar att lägesfaktorn inte alls spelar någon positiv roll i meningen
av att bättre läge kostar mer än sämre läge. I stället förhåller det sig tvärtom.
Bor man i en utmärkt 70-talslägenhet på Åsögatan kostar den 2 000 kronor
i månaden medan en lägenhet i Hässelby kostar 3 000 kronor.

Bo Södersten (s) avslutar med slutsatsen:

Denna hyressättningsprincip är fullständigt orimlig och leder till stora
orättvisor.

Det finns också undersökningar som visar på skillnader mellan hyra och

Mot. 1989/90

Bo420

17

betalningsvilja även i andra större städer. Delar av de belopp som bostadskonsumenterna
är villiga att ytterligare betala i hyra försvinner inte helt från
marknaden. Den bruksvärdesreglerade bostadsmarknaden medverkar nämligen
till en lägenhetsmarknad med svarta överlåtelsevärden.

Den svarta marknaden innebär i praktiken att den bruksvärdesreglerade
prisbildningen på bostadsmarknaden sätts ur spel och ersätts med en friare
prisbildning som bättre stämmer överens med hushållens värderingar av bostaden.

Bruksvärdessystemet är en del av en genomreglerad bostadsmarknad.
Framtidens bostadspolitik måste präglas av ett friare hyressättningssystem
där de boendes preferenser får större genomslag.

Myndigförklara hyresgästerna

Varje myndig svensk har rätt att deltaga i allmänna val och kan vidtaga olika
dispositioner med betydande ekonomiska konsekvenser, t.ex. att köpa en
fastighet eller att starta ett företag. Som hyresgäst är han dock i praktiken
förhindrad att själv eller genom valt ombud, t.ex. en valfri hyresgästorganisation,
förhandla med fastighetsägaren om sin hyra. Hyresgästerna är således
omyndigförklarade i denna sin egenskap. I praktiken har Hyresgästernas
riksförbund (HR) givits ett förhandlingsmonopol. Detta är särskilt stötande
eftersom HR endast representerar en liten del av de 1,5 miljoner hushållen
i hyreshus. Det finns teoretiska möjligheter för de boende att själva förhandla
med fastighetsägare. En förutsättning är dock att man kan visa att
man kan tillvarataga sina intressen. De som avgör om så är fallet är dock HR
och fastighetsägaren, eftersom det avgörs i partsammansatta organ.

Hyresgästens eget inflytande över reparation av den egna lägenheten bör
stärkas. Inflytandet skall kunna avtalas hyresgäst - hyresvärd, utan medgivande
från någon organisation på området såsom nu stadgas i reglerna om
s.k. hyresgästintyg.

Hyrköp-lägenheter

En överväldigande majoritet av landets invånare önskar äga sin bostad. Vi
vill öppna möjligheter för fler, inte minst ungdomar, som saknar kapitalinsats
att i framtiden kunna äga sin bostad. Ett sätt att underlätta ett framtida
bostadsägande är att införa ett speciellt hyr-köp-system på bostadsmarknaden.

I Island har man nyligen infört vad man kallar köprätt-bostäder, där de
boende inledningsvis bor i hyresrätt. Efter fem år erbjuds de dock att förvärva
sin bostad. Ett liknande system bör införas i Sverige.

Lika behandling av fastighetsägare

Utöver centralt beslutade olikheter mellan skilda fastighetsägare förekommer
även lokala styrmedel. Många kommuner låter de allmännyttiga bostadsföretagen
förvärva mark till underpriser. Samtidigt ges dessa förmånligare
finansiering i de fall kommunen går i borgen för lånen varvid de inte
behöver betala pantbrevskostnaden på en procentuell andel av låneunderla

Mot. 1989/90

Bo420

18

get. Detta är enligt vår uppfattning fel. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med förslag i syfte att jämställa fastighetsbolagens finansieringsförutsättningar
i detta avseende. Enligt vår uppfattning kräver principen
om lika behandling att även allmännyttiga bostadsföretag med kommunal
borgen skall lyfta pantbrev.

Ett annat område där de olika företagsformerna bör likställas avser förräntningskravet
på det insatta kapitalet i form av aktieutdelning. Det är enligt
aktiebolagslagen aktieägarna som skall bestämma om utdelningens storlek,
ej staten. Reglerna i förordningen 1986:694 om handläggning, förvaltning
m.m. av bostadslån och räntebidrag bör ändras så att detta framgår.
Detta bör ges regeringen till känna.

Förvärv av hyresfastighet

Lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. har till syfte att förebygga spekulation
i hyresfastigheter och att hindra att hyresfastigheter förvärvas av personer
som anses olämpliga att äga fastigheter. Motivet för dessa regler är att
olämpliga förfaranden kunnat konstateras i vissa fall. Enligt vår uppfattning
bör självfallet olagliga eller uppenbart olämpliga förfaranden motverkas.

Det bör dock slås fast att den helt övervägande delen av fastighetsägarna,
såväl de privata som allmännyttiga, uppfyller sina lag- och avtalsenliga skyldigheter.

Vi anser att de förändringar som genomförts i anledning av proposition
1982/83:153 skall upphävas. Det avser såväl plikten för SBC men ej HSB och
Riksbyggen att ansöka om förvärvstillstånd som kravet för annan att visa att
han är i stånd att klara skötseln av fastigheten. Det bör övervägas om lagen
kan avskaffas.

Bostadssaneringslagen (BSL)

Genom den skärpning av bostadssaneringslagen (BSL) som riksdagsmajoriteten
genomdrev med anledning av proposition 1986/87:48 ges i praktiken
Hyresgästernas riksförbund (HR) vetorätt vid ombyggnad av bostadsfastighet.

Orsaken till de alltför genomgripande ombyggnaderna är först och främst
att söka i ROT-programmet och dess regler. För att erhålla subventionerade
lån tvingas fastighetsägaren inte så sällan till större ingrepp än som egentligen
vore motiverat.

Den särställning som HR har i ombyggnadsärenden är olämplig och felaktig.
Om en fastighet skall byggas om eller inte kommer beslutas av människor
som inte ens bor i fastigheten. Det kan rent av vara så att de människor
som bor i den berörda fastigheten inte ens är medlemmar i den organisation
- hyresgästföreningen - som fattar beslutet för deras räkning.

Enligt vår mening är det i stället självklart att en fastighetsägare som avser
att renovera sin fastighet skall informera berörda hyresgäster om sina planer.
Det är sedan hyresgästerna som skall få avgöra i vilken form de vill samråda
och diskutera med fastighetsägaren.

Vi anser därför att yttrande från hyresgästföreningen som villkor för ombyggnadslån
skall upphöra.

Mot. 1989/90

Bo420

19

Bostadsförsörjningslagen

I bostadsförsörjningslagen fastslås att kommunerna har det yttersta ansvaret
för bostadsbyggande och boendemiljö. Kommunerna är därför skyldiga att
bedriva en bostadsförsörjningsplanering för både ny- och ombyggande.
Uppgifterna om det planerade byggandet sammanställs och administreras av
centrala statliga organ. Statliga och kommunala myndigheter, byggare och
fastighetsägare lägger varje år ned mycket stora resurser på planering av
byggandet. Denna planering bidrar inte till en förbättrad bostadsförsörjning.
Planeringen har visat sig stämma dåligt med människors önskemål och
med det byggande som verkligen kommer till stånd. Lagen bör därför avskaffas.

Konkurrensvillkoret

Vi har i vår partimotion 1989/90:m508 angående valfrihet i boendet beskrivit
de problem som är förknippade med markvillkoret, d.v.s. kravet på att mark
för bostadsbyggande måste ha ägts av kommunen för att byggsubventioner
skall kunna utgå. Ett annat krav som ger liknande negativa effekter är konkurrensvillkoret.
Även detta villkor medför ett starkt försämrat enskilt byggande
och en fördyrad bostadsproduktion. För att öka flexibiliteten och förbättra
produktutvecklingen inom byggsektorn bör därför konkurrensvillkoret
avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1990.

Lokalhyreslagstiftningen

Riksdagen fattade med anledning av regeringens proposition 1987/88:146
beslut om ändringar i lokalhyreslagstiftningen. Beslutet baserades enligt vår
mening på en övertro på central dirigering och planering. Många av de nya
reglerna har direkt motsvarighet inom bostadsmarknaden. Reglerna om
skäligt hyreskrav har exempelvis sin motsvarighet i bostadssektorns bruksvärdessystem.
Regeln bör avskaffas och bestämmelserna återfå sina tidigare
lydelser, liksom vad avser indexklausuler och lokalägarens rätt att motsätta
sig ändrad användning samt andrahandsuthyrning.

Lokalhyresmarknaden har tidigare fungerat. Nu riskerar den att uppvisa
samma problem som bostadsmarknaden i övrigt.

Anpassning till övriga Europa

Vi har i denna motion, liksom partimotion 1989/90m508 visat på de brister
som f.n. finns på den svenska bostadsmarknaden. Dessa brister måste rättas
till.

En mer allmän översyn av regelsystem och fastighetsrättsliga frågor bör
enligt vår mening även genomföras. Syftet med denna skall vara att se i vilken
utsträckning det svenska systemet inte överensstämmer med det som
gäller och kommer att gälla inom EG. En sådan översyn bör genomföras
skyndsamt.

I motionen läggs förslag till lagändringar. Det bör ankomma på vederbörande
utskott att utforma erforderlig författningstext.

Mot. 1989/90

Bo420

20

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i
motionen anförts om ändringar i hyreslagen vad avser reglering av hyran
vid andrahandsupplåtelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad rörlighet på bostadsmarknaden för att få
en bostadsmarknad i balans,

3. att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) i enlighet
med vad i motionen anförts såvitt avser enkel majoritet av hyresgäster
för bildande av bostadsrättsförening,

4. att riksdagen beslutar upphäva förbudet mot s.k. dubbelupplåtelse,

5. att riksdagen beslutar att bostadsrättsinnehavare, vid ansökan
om bostadsbidrag, även får medräkna 50 % av kapitalkostnaden,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att system
för bosparare bör införas i enlighet med vad i motionen förordats1],

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i syfte att underlätta för människor att
skaffa ett eget hus,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts såvitt avser statligt stöd för lägenhetssammanslagningar
i samband med ombyggnad,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder vad avser

a) bidrag till genomgångsbostäder,

b) delegationen för ungdomsboende,

c) bostadsbidrag för hushåll utan barn samt

d) normer vid ny- och ombyggnader i syfte att förbättra ungdomens
situation på bostadsmarknaden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder vad avser reglernas på isolerings- och energiområdena
påverkan på problemen med allergier och s.k. sjuka hus,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet för kommun att ta ut avgift för bostadsförmedling,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder vad avser en reformering av hyressättningssystemet
så att en flexibel boendeservice kan erbjudas,

12. att riksdagen beslutar om en ändring av lagstiftningen i enlighet
med vad i motionen anförts vad avser den enskilde hyresgästens inflytande
över reparation av den egna lägenheten,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jämställa olika fastighetsbolag i vad avser kostnaden
för finansiering,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att be

Mot. 1989/90

Bo420

21

stämmelserna i förordningen 1986:694 bör ändras så att dessa i vad
avser aktieutdelning till vissa allmännyttiga bostadsföretag överensstämmer
med aktiebolagslagens regler,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagen om förvärv av hyresfastighet,

16. att riksdagen beslutar att upphäva de ändringar av bostadssaneringslagen
(1973:531) som föranletts av proposition 1986/87:48 som
stadgar att ombyggnadslån endast lämnas om sökanden företer yttrande
från hyresgästorganisation,

17. att riksdagen beslutar att avskaffa bostadsförsörjningslagen
(1978:397),

18. att riksdagen beslutar att avskaffa konkurrensvillkoret fr.o.m.
den 1 juli 1990,

19. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare ändringar av lokalhyreslagstiftningen
(1988:927) i enlighet med vad i motionen anförts,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skyndsam översyn av regelsystem och fastighetsrättsliga
frågor i syfte att anpassa dessa till det som gäller och förväntas
gälla inom EG.

Stockholm den 24 januari 1990

Knut Billing (m)

Bertil Danielsson (m) Jan Sandberg (m)

Margareta Gard (m) Erik Holmkvist (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Mot. 1989/90

Bo420

1 1989/90:Fi606

22

gotab 99703, Stockholm 1990