De djurförsöksetiska nämnderna

Motion 1992/93:Jo526 av Pär Granstedt m.fl. (c)

Som ett led i strävandena att begränsa plågsamma
djurförsök och djurens lidanden inrättades s.k.
djurförsöksetiska nämnderna 1979. Deras uppgift är att
göra en etisk bedömning av planerade djurförsök. Vissa
ändringar av nämnderna genomfördes i samband med att
djurskyddslagen reviderades 1988. Det finns i dag sju
djurförsöksetiska nämnder i landet. Huvudman sedan 1988
är centrala försöksdjursnämnden. I snitt behandlas mellan
1 500 och 2 000 ansökningar per år.

Nämnden skall göra en avvägning mellan lidandet för
djuren och den nytta experimentet kan få. I praktiken
innebär det att en avvägning ska göras mellan två
motstridiga intressen för att söka fastställa vilket val som
ger största möjliga nytta (lycka) åt flest antal individer.
Någon diskussion om att andra moraliska principer skulle
kunna tillämpas har aldrig förts av ansvariga myndigheter.

Sedan starten 1979 har mycket få ansökningar avslagits
av nämnderna. Antalet kan räknas i promille av alla
bedömda ansökningar. Reservationer mot godkända
ansökningar förekommer i princip vid nästan varje
nämndsammanträde i majoriteten av nämnderna.
Avvägningen mellan lidandet för djuren och den förmodade
nyttan av försöket för människan (eller andra djur än de
individer som används i försöket) slutar nästan alltid till
djurens nackdel.

Efter nyordningen 1988 har nämndernas modifieringar
eller rekommendationer till försöksledaren ökat och det rör
sig om ett relativt stort antal ansökningar per år, där
nämnden som grund för sitt godkännande föreslår någon
typ av förändring av försöket i förhållande till ansökan. Det
kan röra sig om avlivningsmetoder, val av smärtstillande
medel, behandling vid uppvaknande etc. Modifieringarna
innebär i många fall större hänsynstagande till djurens
villkor under eller efter experimentet än vad som angetts i
ansökan.

De djurförsöksetiska nämnderna är rådgivande, men det
förväntas att försöksledaren ska följa rådet. Anslagsgivande
organ har uttalat att medel inte ska anslås till djurförsökare,
som utför sina experiment i strid med nämndens beslut.

Problemet är att ingen regelbunden uppföljning görs av
huruvida nämndens råd följs av försöksledaren. Detta
gäller både avslagna experiment och det stora antal
ansökningar som nämnden godkänner med någon typ av
förbehåll. Tillsynsmyndigheten, den lokala miljö- och
hälsoskyddsnämnden, har inte resurser att följa varje
enskilt fall och såvitt är känt har ingen av de lokala
tillsynsmyndigheterna kontrollerat att nämndernas råd följs
utom stickprovsvis. En undersökning, som genomfördes av
Göteborgs miljö- och hälsoskyddsnämnd i mitten av 80-
talet, avslöjade brister i över hälften av fallen gentemot
gällande lagstiftning. Undersökningen rörde
doktorsavhandlingar vid Göteborgs universitet, där
djurförsök ingick. Den djurförsöksetiska nämnden har
ingen lagstadgad rätt att gå in på institutionerna, när så
önskas. Eftersom ledamöterna har annan yrkesverksamhet
sker studiebesök endast vid enstaka tillfällen.

Det är alltså okänt huruvida nämndens modifieringar
verkligen följs. Det är synnerligen otillfredsställande att
kunskap saknas om i vilken utsträckning djuren kan
tillgodogöra sig de restriktioner i hanteringen av dem som
nämnden utfärdar vid behandling av ansökan. Bristen på
uppföljning av nämndens beslut innebär dels att djurens
rättsskydd försämras, dels att en utvärdering av
nämndernas arbete ter sig rätt meningslös.

Det är angeläget att regeringen tar initiativ till en
utredning av huruvida de modifieringar och
rekommendationer som de djurförsöksetiska nämnderna
fattar beslut om efterlevs av försöksledarna. På grundval av
ett sådant utredningsunderlag kan beslut fattas om vilka
åtgärder som behöver vidtas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning angående hur de
beslut efterlevs som de djurförsöksetiska nämnderna fattar.

Stockholm den 26 januari 1993

Pär Granstedt (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Elving Andersson (c)