De handikappade och arbetsmarknaden

Motion 1988/89:A270 av Göran Ericsson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :A270

av Göran Ericsson (m)

De handikappade och arbetsmarknaden

Inledning

En motion med nedanstående innehåll har av undertecknad väckts både till
1986/87, 1987/88 års riksmöten mot bakgrund av att RH-förbunden önskat
att motionen åter skall underställas riksdagens prövning.

Det är naturligtvis ingen slump att de rörelsehindrades förbund pekar på
ett förslags nödvändighet. De är representanter för många rörelsehindrade
och de har en fullständig insikt i de krav som samhället bör uppfylla för att
deras medlemmar skall kunna fungera som fullvärdiga samhällsmedborgare
både på arbetsmarknaden och på fritiden.

Motioner i Sveriges riksdag kan väckas av många olika skäl, denna motion
väcks av det skälet att undertecknad och moderata samlingspartiet har den
attityd till handikappade som framkommer i motionen, men det viktigaste
skälet är att motionskravet har ett brett stöd bland de människor som är
rörelsehandikappade och som i välfärdsstaten Sverige faktiskt har rätt att
kräva de begränsade insatser som motionen tar upp.

Principer för lönebidraget

Lönebidraget skall vara individanknutet, dvs. relaterat till varje enskild
individs handikapp och dennes arbetsförmåga med hänsyn tagen till den
arbetsuppgift som avses. Storleken på lönebidraget bestäms genom en
sedvanlig läkarundersökning och efter bedömning av länsarbetsnämnden.
Därvid kan olika nivåer bli aktuella.

Av denna konstruktion följer att ett individanknutet lönebidrag inte tar
hänsyn till vilken arbetsgivare som anställt den handikappade, vilket nu är
förhållandet. Enligt min mening är det individens medfödda eller förvärvade
skada eller sjukdom som är intressant och den grad av arbetsnedsättning som
denna skada eller sjukdom medför. Det är alltså inte viktigt hos vem
individen arbetar, och därmed skall detta kriterium inte styra storleken av
lönebidraget.

Omprövning av lönebidraget

Beträffande omprövningen av lönebidraget kommer även här individuella
hänsyn att kunna tas. Vid handikapp med stor varaktighet bör omprövningen
kunna ske vartannat år. Beträffande sjukdomar, som utgör handikapp, leder

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. NrA269~275

de i många fall till en fortlöpande försämring. Omprövningen bör då kunna Mot. 1988/89
ske med kortare intervaller, ett år eller kanske sex månader. A270

Med stigande ålder försämrar handikapp snabbt funktionsförmågan.

Lönebidrag skall inte enbart kunna trappas av från en hög nivå utan lika ofta
trappas upp från en inledande lägre nivå.

Lönebidraget i denna skepnad får två viktiga funktioner. Dels blir
lönebidraget följsamt, dvs. det anpassar sig till den arbetsnedsättning som
den handikappade just vid det tillfället har, dels har det också en bättre
anpassning mellan förändringar i arbetsuppgiften och förändringar i handikappet.
Med detta menas att också handikappades arbetsuppgifter förändras
i takt med befodran, mer kvalificerade arbetsuppgifter etc. Därvid blir
lönebidraget mer attraktivt inte enbart för arbetsgivare i den privata sektorn
utan i lika hög grad för den offentliga sektorn.

Lönebidragets nivå och längd

Lönebidragets nivå måste således avgöras utifrån handikappets storlek i
förhållande till arbetsuppgiften. Men lönebidraget bör variera mellan 100%
och 25% av lönesumman. Inom denna ram kan det finnas minst två
ytterligare nivåer.

Lönebidragets utsträckning i tiden måste avgöras på basis av den
arbetsinsats som presteras av den handikappade. I denna bedömning skall
man inte ta upp kringkostnader för att den handikappade skall kunna fungera
socialt på arbetsplatsen. Härvid skall bidrag för arbetsbiträde komma in.

Kvarstår ett handikapp, eller förvärras det, skall lönebidraget finnas kvar.

Det bör dock inte erfodras någon kompensationsnivå under 25% av
lönesumman.

Lönebidragets finansiering

Ett nytt och flexibelt lönebidragssystem, som är väl anpassat till individen,
kommer att medföra att antalet handikappade ökar ute i den reguljära
arbetsmarknaden.

Vidare innebär ett sådant lönebidragssystem att antalet förtidspensionerade
kommer att minska och arbetsmarknaden öppnas för människor med
delfunktionshinder.

Slutligen får förutsättas att ett attraktivt lönebidragssystem leder till att
antalet handikappade inom Samhällsföretags verkstäder minskar. Eftersom
det inom Samhällsföretag förekommer att statsbidraget överskrider 100% av
lönesumman, utgör ett bra lönebidrag en direkt besparing om en överströmning
från Samhällsföretag till den öppna arbetsmarknaden kan åstadkommas.
Det finns därför anledning att antaga att ett attraktivt lönebidrag, som
skissats ovan, kommer att på någon sikt statsfinansiellt betala sig genom
utgiftsminskningar på andra håll inom socialförsäkringssystemet. Den viktigaste
vinsten är dock av social karraktär. De handikappade kan få arbete och
en meningsfull tillvaro.

4

Mot. 1988/89
A270

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs,

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande
till ett nytt flexibelt och individanknutet lönebidragssystem i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av en bredare försöksverksamhet
med inbyggda avdelningar av Samhällsföretag i större koncerner.

Stockholm den 25 januari 1989

Göran Ericsson (m)

Försöksverksamheter

I anslutning till frågan om ett nytt och flexibelt lönebidrag är det viktigt att
åstadkomma försöksverksamheter med inbyggda delar av Samhällsföretag i
större koncerner. Den verksamhet som pågår i vapensmedjan vid Husquarnafabriken
borde vara möjlig att åstadkomma inom fler områden i svenskt
näringsliv. Denna verksamhet medför dels att de handikappade får arbete i
en riktig industri/företag - det har ett stort socialt värde, dels blir det
lättare att åstadkomma en överföring till ordinarie arbete inom företaget av
handikappade, eftersom de i lugn och ro får arbeta sig in i miljön och
arbetsuppgiften. Lönebidragsersättningen blir slutligen det som gör hela
bilden så positiv med en naturlig överföring in i ordinarie arbetsuppgifter.

5