De homosexuellas situation i samhället

Motion 1990/91:So307 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

1. Att få vara annorlunda

Toleransen är en av liberalismens viktigaste
grundprinciper. Den har vuxit fram ur respekten för varje
människas rätt att hävda en avvikande mening; med
upplysningstidens krav på politisk frihet följde också kravet
på tolerans.

Men ett liberalt förhållningssätt går längre än att endast
acceptera andra uppfattningar än den man själv omfattar.
Det ger också människan rätt att vara annorlunda utan att
det tisslas och tasslas bakom ryggen på henne, utan att hon
utsätts för mobbning eller annan förföljelse. Liberalismen
räds inte det som är olika.

Toleransens motsats föds nästan alltid ur rädslan, ur
osäkerheten inför det som är främmande. Den osäkerheten
är uråldrig, den finns inom oss alla. Ofta riktar den sig mot
människor från andra länder, andra kulturer och
religioner -- osäkerheten riktar sig inte sällan också mot
människor som på andra sätt är avvikande.

Mot rädslan måste vi ställa toleransens princip och idén
om att människor har lika värde, samma värdighet, oavsett
personlig läggning, nationalitet, ras eller religion.
Människovärdet kan aldrig graderas -- ingen är mer eller
mindre värd än någon annan.

2. Rätt till asyl för förföljda homosexuella

Homosexuella har som få andra under seklernas lopp
varit utsatta för fördomar, diskriminering och förföljelse. I
Hitlertyskland förföljdes de på samma hänsynslösa sätt som
judarna. Tusentals homosexuella slutade sina dagar i
koncentrationslägrens gaskamrar.

Förföljelserna fortsätter också i vår tid: Homosexualitet
bestraffas med dödsstraff i Iran. I ungefär hälften av USA:s
delstater är homosexuella förbindelser straffbara. Så är
fallet även i Sovjetunionen, republiken Irland, Rumänien
och ett stort antal utomeuropeiska länder.

Mot den bakgrunden anser folkpartiet liberalerna att
Sverige bör kunna bevilja asyl för flyktingar som förföljs i
sitt hemland på grund av sin sexuella läggning.

3. Fortsatt strid mot diskriminering

I Sverige var sexuella relationer mellan personer av
samma kön förbjudna enligt svensk lag fram till l944. Det
skulle dröja fram till 1979 innan socialstyrelsen avskaffade
homosexualitet som sjukdomsbegrepp i den svenska
versionen av världshälsoorganisationens internationella
klassifikation av sjukdomar.

För människor med rötter i en liberal och frisinnad
tradition har det varit naturligt att envist hävda att
toleransens princip måste omfatta också människor med
homosexuell läggning. Striden mot diskriminering har till
stor del varit framgångsrik.

Men trots att diskriminerande hinder har röjts undan
lever många människor i ständig rädsla för att få sin
homosexualitet avslöjad. De plågas av skamkänslor och
vilsenhet. De vågar inte träda fram av fruktan för hur
omgivningen ska reagera, många homosexuella väljer eller
tvingas att leva i det gömda Sverige.

Attityder kan förändras. Genom information och
opinionsbildning kan kunskap spridas och fördomar
skingras. Ansvaret vilar främst på oss som enskilda att
öppet och fördomsfritt möta människor, som inte lever som
andra. Även myndigheter kan på olika sätt stödja en positiv
utveckling.

Socialstyrelsen är den myndighet som sedan l987 har
övergripande ansvar för samordningen av insatser för
homosexuella. Det innebär att man skall följa utvecklingen
av homosexuellas situation framför allt vad beträffar
förekomsten av kvarvarande diskriminering. Styrelsen har
också ett ansvar för att överväga i vilka former
diskriminering kan motverkas av samhället.

Vi vill understryka vikten av att socialstyrelsen på olika
sätt informerar om vad homosexualitet är. En viktig
utgångspunkt bör vara att den enda säkra skillnaden mellan
homo- och heterosexuella är att de homosexuella dras till
människor av samma kön.

En annan utgångspunkt bör vara att samhället
underlättar stabilitet i homosexuell samlevnad och
möjliggör för homosexuella att träffa andra homosexuella
under goda sociala förhållanden. Vi vill framhålla vikten av
detta inte minst mot bakgrunden av HIV-epidemin, som har
blivit vår tids farligaste farsot.

4. Homosexuellas rättsliga förhållanden

Flera viktiga förbättringar av rättslig karaktär för
homosexuella beslutades av riksdagen 1987. Homosexuella
fick bland annat ett straffrättsligt skydd mot olaga
diskriminering, förtal och förolämpningar. Därefter har
arvs- och gåvoskattereglerna förbättrats så att sambor av
samma kön jämställas med äkta makar.

Men flera förändringar återstår att genomföra.I dag
gäller i huvudsak samma regler för homosexuella och
heterosexuella sambor som varken varit gifta med varandra
eller har eller har haft gemensamma barn. Det innebär att
parterna i ett homosexuellt förhållande inte omfattas av de
regler som gäller äkta makar. Reglerna om giftorätt,
underhåll m.m. är därmed inte tillämpliga på två sambor av
samma kön. Man har inte möjlighet att erhålla
efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring
(l962:38l).I förordningarna om grupplivförsäkring för
AMU-elever, doktorander resp värnpliktiga (l988:244, 245
och 246) behandlas homo- och heterosexuella sambor olika.
Ett annat exempel på olika behandling av de två
sambogrupperna är bestämmelserna om familjebidrag,
bostadsbidrag och näringsbidrag i familjebidragslagen
(l978:520). Dessa utesluter sambor av samma kön. Sambor
av samma kön har inte rätt att anta den andres efternamn
och inte heller att kombinera den andres namn med sitt
eget.Homosexuella sambor har till skillnad från makar
ingen legal arvsrätt. I stället måste de upprätta testamente.
Om sambon vill få till stånd en bodelning av den
gemensamma bostaden och det gemensamma bohaget
måste hon begära det senast i samband med
bouppteckningen.

5. Registrerat partnerskap

För att underlätta stabila parrelationer har
socialstyrelsen föreslagit en möjlighet för homosexuella att
ingå vad som kallas för registrerat partnerskap. Förslaget
innebär att två personer av samma kön kan låta inregistrera
sitt förhållande och därmed få rätt till äktenskapets alla
rättsverkningar med några få undantag främst rörande
möjligheten till gemensam adoption.

Folkpartiet liberalernas landsmöte har uttalat sitt stöd
för idén om registrerat partnerskap. Vi ser det som ett
uttryck av respekt för de homosexuella, som väljer att leva
i trohet och livslång gemenskap.

I homosexuella och heterosexuella förhållanden finns
motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet
och kärlek. Två människor som bejakar sin kärlek till
varann och troget lever tillsammans skadar inte andra.
Kärlek mellan människorna berikar både dem själva och
omgivningen -- den måste bejakas och värnas. Det är
bristen på kärlek som ger skador och elände. Den insikten
gäller oavsett om det handlar om människor som är hetero-
eller homosexuella.

Vi vill dock peka på att principen om partnerskap för
homosexuella också möter invändningar. De kommer
framförallt från kristna som menar att förslaget strider mot
ett kristet förhållningssätt. Samtidigt betonar de ofta vikten
av att människor med homosexuell läggning möts med
tolerans -- en tolerans som bottnar i evangeliet.

Andra kristna gör en annan tolkning av Bibeln: utifrån
evangeliets kärleksbudskap menar de att homosexuellas
kärlek till varandra inte strider mot en kristen livssyn. Lås
oss citera vad en ledande personlighet inom de fria
trossamfunden yttrade i samband med debatten på
folkpartiet liberalernas landsmöte: '' Enligt min övertygelse
skulle ett registrerat partnerskap vilket inte är detsamma
som äktenskap innebära en större trygghet för
homosexuella, en åtgärd för att bidra till permanenta
relationer mellan homosexuella (viktigt inte minst i AIDS-
hotens tid) och större öppenhet kring homosexualiteten
med möjlighet till samtal och mindre hysch hysch.''

6. Parlamentarisk kommitté

En rad juridiska frågor återstår emellertid att lösa innan
ett registrerat partnerskap kan införas. Vi välkomnar därför
att regeringen i januari l99l har beslutat om en
parlamentarisk beredning av ärendet.

Av direktiven för denna beredning framgår flera viktiga
frågor som skyndsamt bör behandlas:

En fråga handlar om vilket tillämpningsområde som en
lagstiftning om registrerat partnerskap bör ha. Det bör då
bedömas om den t.ex. ska omfatta enbart homosexuella
relationer eller också vara tillämplig på vissa andra slag av
hushållsgemenskap och i så fall vilka.

En annan fråga handlar om vilka undantag vad gäller
rättsverkningar ett registrerat partnerskap skall få i
förhållande till äktenskap. I det sammanhanget är det
viktigt att göra en inventering av de olika rättsverkningar
som berör makar. Det handlar t.ex. om familjerättsliga
regler som berör underhåll, adoption och arv.

Även straffrättsliga regler, som t.ex. rör tvegifte, är
viktiga att uppmärksamma.

Beredningen bör också ta del av de erfarenheter som
man har gjort i Danmark och även i övrigt informera sig om
situationen i de nordiska länderna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om asyl för homosexuella
flyktingar,1]

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om homosexualitet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om registrerat partnerskap.2]

Stockholm den 24 januari l99l

Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Barbro Westerholm (fp)

Ulla Orring (fp)

1 1990/91:Sf636

2 1990/91:L423