De homosexuellas situation

Motion 1989/90:So246 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So246

av Lars Werner m.fl. (vpk)
De homosexuellas situation

Förmågan till kärlek är människans kanske viktigaste egenskap och kärlek
finns det inte för mycket av i världen.

Att vara heterosexuell är att ha förmågan att älska och attraheras av någon
människa från det motsatta könet. Att vara homosexuell är att ha förmågan
att älska och attraheras av sitt eget kön. Den ena förmågan applåderas, medan
den andra förtrycks och osynliggörs.

I vårt samhälle råder ett heterosexuellt kärleksmonopol. Både samhället
och de flesta människor förväntar sig, kanske utan att reflektera över det,
att alla andra är heterosexuella. Homosexualitet osynliggörs. Vi får nästan
aldrig se, höra eller läsa om homosexuell kärlek och om parförhållanden
mellan två kvinnor eller två män.

Mest fördold och förtigen är den lesbiska kärleken, eftersom den kvinnliga
sexualiteten betraktas som underordnad i ett mansdominerat samhälle.
Speciellt i dessa aids-tider är det nästan alltid manlig homosexualitet som
åsyftas då man talar om homosexualitet.

Men osynliggörandet betyder inte att den homosexuella kärleken inte
finns; 5-10% av befolkningen beräknas vara homosexuella!

I regeringens proposition till riksdagen om homosexuellas situation i samhället
(prop. 1986/87:124) slås fast att homosexuella inte skall diskrimineras
och att alla former av diskriminering aktivt bör motarbetas (s. 11). Regeringen
menade i propositionen vidare att det måste vara en viktig samhällsuppgift
att underlätta för homosexuella att träffa andra homosexuella under
goda sociala förhållanden liksom att underlätta en stabil homosexuell samlevnad
(s. 12). Riksdagen ställde sig bakom propositionen och undanröjde
delar av den diskriminering som drabbar homosexuella. Men fortfarande
diskrimineras homosexuella i vissa avseenden.

Därutöver kan, vilket också gjordes i propositionen, konstateras att det
förekommer en ofta dold, ibland omedveten, oacceptabel behandling av homosexuella
i det dagliga livet. Unga homosexuella har det i vissa avseenden
speciellt svårt.

Många unga homosexuella tvingas växa upp helt utan positiva förebilder,
eller som de ibland själva uttrycker det: Vi finns ju inte ens. Alldeles särskilt
gäller detta lesbiska tjejer. I skolan förutsätts som regel att alla elever
är heterosexuella. När det någon gång talas om homosexuella och homosex

ualitet i skolan förmedlas bilden av ett främmande fenomen som eleverna
kan komma att stöta på hos andra människor, utanför skolan.

Tyvärr finns det också åtskilliga exempel på undervisning och information
i skolans samlevnadsundervisning som förmedlat bilden av homosexualitet
som något sjukt och onormalt och som varit både kränkande och fördomsfull.
Sådant sker fortfarande i våra skolor trots att den absurda sjukdomsklassifikationen
avskaffades år 1979 och Sveriges riksdag redan 1973
uttalade att homosexualitet är en ur samhällets synvinkel fullt acceptabel
samlevnadsform.

Enligt vpk:s mening behövs särskilda insatser för att göra de homosexuellas
situation synlig och homosexualiteten allmänt accepterad. Sådana insatser
skulle t.ex. kunna vara förbättring av skolans undervisning, stöd till de
homosexuellas egna organisationer, stöd till de homosexuellas tidningar och
kultur. På så sätt kan homosexuella göras synliga i alla sammanhang. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag om sådana insatser.

Redan 1973 godkände riksdagen lagutskottets betänkande LU 1973:20
där man uttalade att en samlevnad mellan två parter av samma kön är en
från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform.

Utredningen om homosexuellas situation i samhället slog i sitt betänkande
(SOU 1984:63) fast att homosexuell läggning innebär detsamma för homosexuella
som heterosexuell läggning innebär för heterosexuella. 1 konsekvens
med detta konstaterades i samma betänkande att det är samma känslomässiga
och ekonomiska sammanbindning som utgör grunden för både heterosexuell
och homosexuell samlevnad.

Homosexuella par har idag ingen möjlighet att gifta sig eller på annat sätt
registrera sin samlevnad för att komma i åtnjutande av t.ex. efterlevandeskyddet
i lagen om allmän försäkring och i statliga grupplivförsäkringar.

Det finns anledning att snarast lösa problemet med efterlevandeskyddet
för homosexuella sambor. Så länge homosexuella par inte har möjlighet att
via t.ex. registrerat partnerskap jämställas med gifta heterosexuella i dessa
avseenden måste frågan lösas på annat sätt. Därför bör riksdagen hos regeringen
skyndsamt begära förslag om nödvändiga tillägg och ändringar i lagen
om homosexuella sambor för att lösa problemet med deras efterlevandeskydd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om insatser
för att stärka de homosexuellas situation i samhället i enlighet med
vad som anförs i motionen,

[att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om lagändringar
för att trygga efterlevandeskyddet för homosexuella sambor
i enlighet med vad som anförs i motionen.1]

Mot. 1989/90

So246

7

Stockholm den 22 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Mot. 1989/90

So246

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

1 1989/90:Sf277