De s.k. undantagspensionärernas situation

Motion 1991/92:Sf281 av Ulla Tillander (c)

Under lång tid var de s.k. undantagspensionärerna en
grupp som med all rätt ansågs orättvist behandlad, trots
ständiga påpekanden främst från centerpartiet gentemot
den dåvarande regeringens passivitet i frågan.

Nu är det problemet äntligen löst. Det finns emellertid
ytterligare en liten grupp människor som lever bara på sin
folkpension. De får inget pensionstillskott och därmed inte
heller något kommunalt bostadstillägg (KBT).

För att överhuvudtaget kunna överleva hänvisas de till
att söka socialhjälp. Men många äldre vägrar att uppsöka
socialbyråer för att, som de upplever det, förnedra sig till
att be om hjälp.

Det är här fråga om människor som oftast arbetat hela
sitt liv och mestadels haft familj och barn att dra försorg om.
Därför anser de sig vara berättigade till åtminstone det
blygsamma stöd som tillfaller de annars sämst ställda
grupperna i samhället: pensionstillskott.

Denna begäran har hitintills inte kunnat villfaras. Allt
tyder på att bakom ställningstagandet ligger ett strikt
juridiskt resonemang, som rent juridiskt en gång må ha haft
sin relevans. När numera konsekvenserna blivit
uppenbara -- social misär i många fall -- ter sig sambandet
mellan orsak och verkan utan all rimlig proportion. Här
borde istället nåd gå före rätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
förbättra de allra sämst ställda pensionärernas situation.

Stockholm den 27 januari 1992

Ulla Tillander (c)