Decentralisering av arbetsförmedling

Motion 1988/89:A221 av Kjell-Arne Welin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :A221

av Kjell-Arne Welin (fp)
Decentralisering av arbetsförmedling

Från den 1 januari 1987 gäller en ny organisation för arbetsförmedlingarna.
Det inrättas kommunanslutna förmedlingar som delegationer under länsarbetsnämnderna.

Jag menar att i en tid då arbetslösheten för vissa grupper inte minskar,
handikapp och ungdomsarbetslösheten är väsentliga samhällsproblem, då är
det helt fel väg att centralisera ansvar och beslut. I stället borde varje
förmedling ha eget ansvar för de arbetslösa inom sitt område. Med det
ansvaret följer också eget budgetansvar för de tjänster som erbjuds. Detta
ger också möjlighet att använda personalens resurser på ett effektivare sätt,
eftersom det blir mindre byråkrati och tiden inriktas på mera operativt arbete
för de arbetslösa.

Därmed skulle också länsarbetsnämndernas resurser föras ut i operativt
arbete på förmedlingarna. Det skulle ge utrymme för personalen på de olika
förmedlingarna att engagera sig i alla frågor som rör den egna förmedlingen,
t.ex. budget, planering, utvärdering och uppföljning. Arbetet skulle då
upplevas mera meningsfullt av dem som gör jobbet, vilket med stor
sannolikhet skulle minska t.ex. sjukfrånvaron. Fördelningen av personalresurserna
mellan länsarbetsnämndernas kanslier och arbetsförmedlingarna är
enligt min uppfattning felaktig. Det kan inte vara för de arbetslösas bästa att
den styrande övergripande myndigheten har så stora resurser i förhållande
till de ute på förmedlingarna som står i direktkontakt både med dem som
söker arbete och dem som kan erbjuda arbete.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om organisationen av arbetsförmedlingarna och om
omfördelning av resurser från länsarbetsnämnderna till arbetsförmedlingarna.

Stockholm den 23 januari 1989

Kjell-Arne Welin (fp)

Stockholm 1989