Definitiv preskription

Motion 2003/04:L267 av Jan Ertsborn (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av regler om definitiv preskription.

Motivering

Den allmänna preskriptionen av fordringar är tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Preskriptionstiden för en konsumentfordran är dock tre år.

I annan lagstiftning finns speciella preskriptionsregler. Som exempel kan nämnas att fordringar på underhållsbidrag preskriberas efter fem år. Samma tid gäller för statens fordringar på skatter och avgifter. Andra preskriptionstider finns i trafikförsäkringslagen och i konsumentförsäkringslagen samt i hyres- och anställningsförhållanden. I andra länder finns olika preskriptionstider. I Tyskland har nyligen den allmänna preskriptionstiden kortats ned från trettio år till tre år.

Den allmänna preskriptionen om tio år respektive tre år vad gäller konsumentfordringar kan enkelt avbrytas av fordringsägaren och på så sätt förlängs preskriptionstiden med ytterligare tio respektive tre år. Sådant avbrytande kan ske flera gånger, vilket i realiteten får till följd att preskription aldrig inträder. Inte minst den moderna datatekniken har medfört att fordringsägare på detta vis bevakar sina fordringar och fortlöpande avbryter preskriptionen. En redan preskriberad fordran kan också återuppstå genom viss aktivitet från gäldenärens sida, vanligtvis då aktualiserat genom att nya krav framställts från fordringsägaren som exempelvis fått till följd att gäldenären i sin iver att göra rätt för sig påbörjat en avbetalning på den egentligen preskriberade fordringen. Även en ansökan om skuldsanering kan få denna effekt att en redan preskriberad fordran återuppväcks. Det finns inget hinder för en fordringsägare att fortsätta försöka få betalt för preskriberade fordringar. Det finns inte heller någon skyldighet eller ens rättighet för kronofogdemyndigheten att vägra verkställighet, om inte gäldenären gör gällande att preskription inträtt. Kunskapen om preskriptionsreglerna är hos gäldenärerna mycket bristfällig. Det förekommer att inkassobyråer upplyser om reglerna kring preskriptionsavbrott på så vis att man i kravbrev anger att skulden aldrig kommer att avskrivas.

Konsumentverket har i somras rapporterat att hushållens skuldsättning kraftigt ökat de senaste åren. Samtidigt har allt fler personer problem med att betala sina skulder. Konsumentverket föreslog i sin rapport bl.a. att införande av s.k. sociala lån skulle utredas. Konsumentverket konstaterade också att skuldsanering som regel kom för sent och när skuldsättningen blivit för stor. Två grupper utpekades särskilt av Konsumentverket, nämligen hushåll med små ekonomiska marginaler och egenföretagare.

Skuldsaneringsinstitutet, som nu är föremål för en översyn, kan endast i begränsad utsträckning hjälpa personer ut ur skuldfällan. Definitiva preskriptionstider är ett bättre alternativ, som dessutom kommer att påverka kreditgivningen i positiv riktning. Det får också bedömas vara högst rimligt att personer någon gång skall bli befriade från ett betalningsansvar och på så vis kunna återkomma till en ekonomiskt tillfredsställande situation.

De skäl som åberopats för de femåriga preskriptionstiderna beträffande underhållsbidrag och skatter gör sig lika starkt gällande beträffande andra skulder.

Ett system med definitiva preskriptionstider kan se ut så att det krävs att fordringsägaren innan preskriptionstidens utgång vänt sig till kronofogdemyndighet eller domstol för att få fastställt gäldenärens betalningsskyldighet. Utöver den tiden kan fordringsägaren få ytterligare någon tid på sig att få till stånd verkställighetsåtgärder hos kronofogdemyndigheten. Hur långa dessa tider skall vara är lämplighetsavgöranden men förslagsvis skall den totala tiden inte vara längre än tio år.

Ett införande av definitiva preskriptionstider innehåller en mängd frågeställningar utöver tidsaspekterna såsom från vilken tidpunkt preskription skall anses ha inträtt m.m. och måste därför föregås av en noggrann utredning. Kanske skall viss samordning komma ifråga med vad som gäller inom övriga EU-länder eller eventuellt pågående arbete inom EU.

Stockholm den 5 oktober 2003

Jan Ertsborn (fp)