Deltidsanställning

Motion 2000/01:A280 av Marie Granlund (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om deltidsanställning.
Motivering

Arbetstiden minskar stadigt i takt med att produktiviteten
ökar. Den som i dag jobbar heltid arbetar under ett år ungefär
hälften så många avlönade timmar som man gjorde i Sverige
för hundra år sedan. Med längre semestrar, föräldraledighet,
kortare arbetsveckor och arbetsdagar har vi stadigt minskat
vår arbetstid och ökat fritiden. Utvecklingen mot kortare
arbetstid har varit en del av det framväxande
välfärdssamhället. Mer tid finns över till familj och vänner,
mer tid till fritidsintressen, kultur- och föreningsliv. Kortare
arbetstid har givit oss ett rikare liv.

Samtidigt som åtskilliga önskar förkorta sin arbetstid vill tiotusentals,
mestadels kvinnor, öka sin arbetstid från deltid till heltid för att därigenom
öka sina inkomster.

Ofrivilliga deltider är ett köns-, klass- och åldersrelaterat problem. Detta
tydliggörs i den studie, "Förändring av arbetstider och anställningsformer på
olika delar av arbetsmarknaden", som presenterades av LO:s löne- och
arbetslivsenhet i mars 1998. Om deltidsarbete definieras som en arbetstid på
34 timmar i veckan eller mindre, så arbetade 50 % av LO:s kvinnor deltid i
januari 1998 - därav hade 17 % en vanligen arbetad tid understigande 25
timmar. Bland LO-männen arbetade bara 9 % deltid. Bland TCO-kvinnorna
arbetade 30 % deltid och bland SACO:s kvinnor 21 %. Bara 6 % av TCO:s
och SACO:s män arbetar deltid.

Andelen deltidsarbetande unga kvinnor har ökat kraftigt under 1990. I
början av 1990-talet arbetade knappt 30 % av LO-kvinnorna, i åldrarna under
25 år, deltid. Nu är andelen 53 %. Förändringen bland övriga åldersgrupper
har däremot varit måttliga. Detsamma gäller männen inom LO, vars arbetstid
i genomsnitt bara minskat med en halvtimme under 1990-talet. Den ofrivilliga
korta arbetstiden innebär att många får lägre inkomst än de annars skulle ha
haft. 1998 var det ungefär 350 000 personer som arbetade mindre än de skulle
vilja göra. Av dessa 350 000 personer var 250 000 kvinnor.

Handelsanställdas förbund konstaterar i en rapport publicerad i december
1999 att nära två tredjedelar av de kvinnliga anställda i detaljhandeln arbetar
deltid. Över 40% av de deltidsanställda vill ha en högre sysselsättningsgrad -
av kvinnor under 25 år nära hälften. För Handelsanställdas förbund är
ofrivilliga deltider en del av ett större problem. Det handlar om bristfällig
arbetsorganisation inom detaljhandeln. Denna utmärks av korta arbetstider,
mycket tillfälligt anlitad personal, kortsiktig personalplanering och låga
ambitioner kring kompetensutveckling.

Inkomstskillnaderna i samhället ökar jämfört med om alla kunnat arbeta i
den omfattningen som de själva önskat. Möjligheterna till en egen ekonomi
och egen försörjning minskar. De ofrivilligt deltidsarbetande kvinnorna blir
beroende av make/sambo eller av samhället. Den som är fast anställd är
numera utesluten från möjligheten att deltidsmarkera längre än en a-kasse-
period. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är oftast inte anpassade för
deltidsarbetslösa. Det är svårt att gå en utbildning för den som deltidsmarke-
rar eftersom det är svårare att planera och de flesta arbetsmarknadsutbild-
ningar är på heltid. För att en deltidsarbetslös ska kunna finansiera sitt
deltagande i Kunskapslyftet, med särskilt utbildningsbidrag och få lånedelen
av det särskilda vuxenstudiestödet, så måste han/hon säga upp sig från sin
fasta anställning.

Den ny arbetsrätten innebär en företrädesrätt för deltidsanställda till högre
sysselsättningsgrad men arbetsgivarna måste också bli mer lyhörda för krav
på arbetstiderna. Den av regeringen tillsatta Deltautredningen, Utredningen
om deltidsarbeten, tillfälliga jobb och arbetslöshetsersättning, föreslår flera
åtgärder för att den deltidsarbetslösa ska kunna utöka sin arbetstid. Det är
många vällovliga förslag. Det är emellertid viktigt att också sätta press på
arbetsgivaren.

Jag vet att regeringen och statsrådet Mona Sahlin noga följer utvecklingen
beträffande förekomsten av ofrivillig deltidsanställning. Resultatet av
kommunernas och landstingens ambitiösa åtagande att under perioden
november 1999-november 2000 halvera deltidsarbetslösheten för vård- och
omsorgspersonal blev dock ett kapitalt misslyckande. Regeringen måste
därför ta nya initiativ för att komma till resultat.

Vårdkommissionen, som avslutade sitt arbete i augusti 1999, enades om ett
antal gemensamma åtaganden för kommunerna och landstingen. Ett åtagande
var att deltidsarbetslösheten bland vård- och omsorgspersonal skall halveras
under perioden november 1999-november 2000. Tyvärr visar det sig vid en
avstämning i september 2000 att deltidsarbetslösheten endast har sjunkit
marginellt under perioden.

Åtgärder måste därför vidtagas. I sista hand bör lagstiftningsalternativet
tillämpas för att nå målet att heltidsanställning är en rättighet,
deltidsanställ-
ning en möjlighet.

Stockholm den 30 september 2000

Marie Granlund (s)