Deltidsarbetslöshet

Motion 1991/92:A243 av Sonia Karlsson (s)

Den svenska arbetsmarknaden består av drygt 4,5
miljoner människor, varav drygt 1 miljon arbetar på deltid.

Av de deltidsarbetande är 86 procent kvinnor. Några
sektorer har en markant högre andel deltidsarbetande än
resten av arbetsmarknaden. Det är kommuner, landsting,
detaljhandeln och servicenäringen.

Att kvinnorna i så stor utsträckning arbetar deltid beror
bl.a. på att när den offentliga sektorn började expandera
rekryterades arbetskraften i stor utsträckning bland kvinnor
med hemarbete. Hemarbetet och tillsynen om barnen var i
långt större grad en fråga enbart för kvinnorna. Därtill var
barnomsorgen mindre utbyggd. Önskemålen om
arbetstider låg därför i linje med de arbetstider som faktiskt
erbjöds.

I dag har utbyggnaden av barnomsorgen gjort att
kvinnor efterfrågar utökad arbetstid, men nu har
förstelnade arbetsformer gjort att önskemålen ej kan
tillgodoses.

Man kan dela in de deltidsarbetande i tre olika grupper:

1. De som deltidsarbetar och markerar a-kassa för ökad
eller full arbetstid.

2. De som deltidsarbetar men önskar ökad arbetstid utan
att för den skull markera a-kassa.

3. De som deltidsarbetar och vill fortsätta med det.

Det gäller att skapa förutsättningar för de första två
grupperna att utöka sin arbetstid samtidigt som man låter
den tredje gruppen fortsätta arbeta deltid.

På frivillighetens väg har de fackliga organisationerna
försökt lösa problemet. Rekommendationer till kommuner
och landsting att tillgodose de undersysselsattas önskemål
om mera arbete har utfärdats. Emellertid har
rekommendationen inte gett mer än ytterst marginellt
resultat.

Några lokala försök har gjorts att erbjuda de
deltidsarbetslösa mer arbete, bl.a. i Askersund. Resultatet
av detta försök visar bl.a. att personalomsättningen minskat
samt att de anställda känner större tillfredsställelse i arbetet
utan att kostnaderna ökat.

Dessa försök har emellertid endast blivit
engångsföreteelser som inte fått någon större spridning.

Alla anställda ska ha rätt att arbeta i den utsträckning
de själva önskar och inte vara beroende av ersättning från
arbetslöshetskassan eller socialbidrag för sin försörjning.

Ett problem är att arbetsgivarna saknar motiv för att
förändra bristande eller förstelnade system för
personalplanering.

Deltidsproblematiken är så angelägen att den kräver en
lösning. Hittills prövade frivilliga metoder har gett ringa
resultat. Därför återstår att ge alla anställda en lagstadgad
rätt till heltidstjänst. Rätten skall dock inte vara en
skyldighet för den anställde. Alla som av olika anledningar
vill ha någon form av deltid skall kunna få det efter
överenskommelser mellan arbetsgivaren och de anställda
via kollektivavtal.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om på
vilket sätt man via lagstiftning bäst tillgodoser de
deltidsanställda som önskar utöka sin arbetstid.

Stockholm den 24 januari 1992

Sonia Karlsson (s)