Deltidsarbetslöshet

Motion 1999/2000:A707 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s)

När utvecklingen nu vänt och arbetslösheten sjunker så är det av yttersta
vikt att jobben på arbetsmarknaden inte bara blir fler utan också bättre.
Under 90-talet har antalet deltider ökat. De arbetstagare som av
arbetsmarknadsskäl arbetar kortare tid än de själva önskar har ökat under
90-talet. Antalet deltidsanställda med tillfälliga anställningar har också
ökat.

Erfarenheten visar att arbetstagare under lång tid kan vara fast i en
ofrivillig deltidsarbetslöshet. Här finns stora inlåsningseffekter som på sikt
leder till att den deltidsanställdes situation på arbetsmarknaden försvagas.

Den begränsade inkomst som deltidsarbete utgör innebär lägre a-kassa och
därmed sämre förutsättningar att studera. Den som jobbar deltid används ofta
av arbetsgivaren som arbetskraftsreserv som kan jobba mertid ytterligare
några timmar när det behövs. För den deltidsanställde innebär detta att
ständigt vara beredd att ta mer arbete på arbetsplatsen. Arbetsgivaren för-
fogar inte bara över arbetstiderna utan också över fritiden. Utrymmet för
studier eller för kombinationsanställningar begränsas.

Dessutom måste den som har en fast anställning på deltid lämna sin fasta
anställning för att med nuvarande regler ha rätt till arbetslöshetsersättning
efter 300 dagar.

Till detta kommer att den som är deltidsanställd och går upp i syssel-
sättningsgrad drabbas både av minskade bostadsbidrag och ökade barnom-
sorgsavgifter.

För att förbättra de deltidsarbetslösas situation krävs en lång rad insatser.

Allra viktigast är att arbetsgivarna nu i konjunkturuppgången verkligen tar
sitt ansvar och organiserar arbetet på ett sådant sätt att de som önskar högre
sysselsättningsgrad också får det. Det gäller såväl offentliga som privata
arbetsgivare. Att vältra över kostnaderna för att arbetsgivarna inte förmår
organisera arbetet på ett sådant sätt att de som så önskar får arbeta heltid på
a-kassan är inte acceptabelt. Arbetsgivarna har idag inga tvingande skäl att
minska de ofrivilliga deltiderna. För de fackliga organisationerna är däremot
arbetstiden ett anställningsvillkor bland andra.

De marginaleffekter som drabbar de deltidsarbetande som går upp i
sysselsättningsgrad skulle påverkas i positiv riktning av till exempel ett
införande av maxtaxa i barn- och skolomsorg.

Inom arbetsmarknadspolitikens ram finns också skäl till insatser. Redan
idag skall arbetsförmedlingen kräva av de deltidsarbetslösa att de står till
arbetsmarknadens förfogande och tar anvisade jobb.

Arbetsmarknadspolitiken och arbetsförmedlingarna har under massarbets-
lösheten prioriterat de långtidsarbetslösa så att de inte utförsäkras. När kon-
junkturen nu har vänt finns det däremot anledning att prioritera de före-
byggande åtgärderna. För att effektivt minska deltidsarbetslösheten och de
ofrivilliga deltiderna krävs ett annat arbetssätt från arbetsförmedlingens sida.
Detta måste kännetecknas av fler tidiga insatser. En arbetsgivare kan idag
låta hundratals anställda gå ner i sysselsättningsgrad utan att det föranleder
någon reaktion från arbetsförmedlingens sida.

Ett nytt arbetssätt måste kännetecknas av ett utökat samarbete med
arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. Deltidsarbetslösheten handlar
om arbetsorganisation och om åtgärder som måste anpassas efter individen. I
ett sådant nytt arbetssätt måste också ingå möjligheter till utbildning och
studiefinansiering. När den heltidsanställda personalen utbildas så kan de
deltidsanställda gå upp i sysselsättningsgrad.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en arbetsmarknadspolitik mot deltidsarbetslöshe-
ten.

Stockholm den 29 september 1999

Lena Sandlin (s)

Ingemar Josefsson (s)