Demokratiseringen i Vitryssland, Ukraina och Moldavien

Motion 2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Demokratisk utveckling är av största vikt för den övriga utvecklingen i ett samhälle. Under slutet av 1900-talet gick en demokratiseringsvåg över världen. Trots det finns det fortfarande länder som inte kan kallas demokratiska. Ett av de minst demokratiserade länderna, Vitryssland, finns i vårt närområde.

Vilken väg Vitryssland, Ukraina och Moldavien väljer att gå, om det blir österut mot Ryssland och de andra forna Sovjetstaterna eller västerut mot EU, har en påverkan på oss i Sverige. I och med den kommande utvidgningen av den europeiska unionen blir dessa länder våra nya grannländer, vilket högst troligt innebär ökade kontakter mellan våra länder.

Svenska organisationer och föreningar har under de senaste åren utökat sitt samarbete med dessa länder. Samarbetet har i stor utsträckning handlat om demokratiuppbyggnad och mänskliga rättigheter.

Europeiska unionens kommission har tagit ett initiativ kallat Nya grannar som går ut på att skapa ett område av välstånd och stabilitet baserat på unionens demokratiska värden och mänskliga rättigheter, ekonomisk integration och förstärkning av politisk samhörighet.

Det arbete som bedrivs både från Sveriges och EU:s sida är av största betydelse för dessa länder i deras strävan att uppnå en bättre levnadsstandard och livskvalitet. Detta arbete behöver allt stöd det kan få.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Inledning 3

5 Demokratins utveckling och verktyg 4

5.1 Civila samhället 5

5.2 Rättssystem 5

5.3 Medier 6

5.4 Korruption 6

6 Våra nya grannar 6

6.1 Vitryssland 6

6.2 Ukraina 8

6.3 Moldavien 9

7 Sveriges roll 10

8 Rysslands roll 12

9 Europeiska unionens roll 12

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att demokrati skall ses som en universell rättighet på samma sätt som mänskliga rättigheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fungerande rättssystem och fasta spelregler i samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av en fortsättning på landstrategierna för Vitryssland och Ukraina.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de svenska frivilligorganisationernas och de partinära organisationernas roll i utvecklingsprocessen i Vitryssland, Ukraina och Moldavien.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i samarbete med Vitryssland, Ukraina, Moldavien, samarbetspartner i EU, OSSE och FN driva demokratiseringens betydelse för utveckling.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dialogen med Ryssland.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioriteringar i EU:s samarbete med Vitryssland, Ukraina och Moldavien.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samarbetet mellan EU och olika organisationer för demokratisering av Vitryssland, Ukraina och Moldavien.

4 Inledning

I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna sägs att envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmaktens myndighet. Endast demokratier kan garantera alla de mänskliga rättigheterna. Därför är en vilja till demokratisk samhällsutveckling en förutsättning för en hållbar fattigdomsbekämpning.

Världen är idag mer demokratisk än tidigare. Under 1980- och 1990-talen gjorde världen framsteg när politiska system öppnades och politiska friheter utökades. 81 länder gjorde betydande utveckling mot demokrati under den här perioden. Viktiga medborgerliga och politiska friheter begränsas dock fortfarande i 106 länder, enligt UNDP. Tyvärr har även ett antal länder som började demokratiseras efter 1980 återgått till ett mer auktoritärt styre. Andra länder har stannat upp någonstans mellan demokrati och diktatur med begränsade politiska friheter och en politik som är inskränkt eller fungerar dåligt.

Demokrati är tyvärr ännu inget självklart begrepp och kommer heller inte att uppfyllas om inte försvaret för de demokratiska värderingarna hela tiden hålls vid liv. Samtidigt som demokratin är på frammarsch lever fortfarande stora delar av världens befolkning i samhällen som inte präglas av något som alls liknar folkligt styre. Det finns ett fortsatt behov av att demokrater från hela världen samarbetar för demokratins fördjupning och att nya former för samarbete utvecklas.

Demokrati bygger på människornas lika värde och rättigheter, oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund, trosuppfattning, ursprung, sexuell läggning eller eventuella funktionshinder. Centerpartiet vill se demokrati som en universell rättighet på samma sätt som mänskliga rättigheter. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Det finns ingen fredligare metod att hantera och lösa konflikter på än genom demokrati. Demokrati bygger både på rätten att fritt hävda sina åsikter, kämpa för dem och respekt för fattade beslut, vilket förutsätter lyhördhet och kompromissvilja i demokratier. Medborgarreaktioner mot svält i ett demokratiskt samhälle tvingar fram fördelningsinsatser som förebygger katastrofer och demokratins form tvingar fram hänsynstagande även till svaga medborgare.

Demokrati måste också baseras på de behov och traditioner som uppstår i olika politiska kulturer. Genom att stödja sådana processer kan demokratin bli bärkraftig och hållbar i olika omgivningar med olika förutsättningar. Det är viktigt att inse att demokrati kan existera i flera olika modeller och former, att det inte finns endast en modell som är rätt och riktig. Det gäller att hitta en demokratisk modell som lämpar sig just i den regionen/landet.

Ett stabilt och blomstrande Östeuropa är av stor vikt för utvecklingen även i Sverige. Det är viktigt att den positiva utveckling som de senaste åren har präglat flera av länderna i Östeuropa fortsätter och vidgas till samtliga länder i regionen. Utvidgningen som EU står inför kommer att bidra till en positiv inverkan både på nuvarande och blivande medlemsstater, liksom på de nya grannländerna. De nya möjligheterna som utvidgningen medför kommer att åtföljas av nya utmaningar: skillnader i levnadsstandard, miljö, hälsa samt förebyggande mot och bekämpande av organiserad brottslighet. Demokratisering av de nya grannländerna skulle med största säkerhet förbättra livsvillkoren för människorna som bor där.

5 Demokratins utveckling och verktyg

Demokrati är ingenting som växer fram av sig självt. För att ett land ska övergå från ett auktoritärt styre till en demokratisk modell krävs att alla berörda parter är införstådda och arbetar för detta. Demokrati kan heller aldrig påtvingas utifrån utan initiativet måste komma inifrån ett land. Det är viktigt att alla nivåer – lokalt, regionalt och nationellt – av samhället är involverade i demokratiseringsprocessen.

En grundläggande utmaning för demokrati är att skapa viktiga institutioner för en demokratisk samhällsstyrning. UNDP har identifierat följande institutioner:

• ett representativt system med väl fungerande politiska partier och intresseorganisationer

• ett valsystem som garanterar fria och rättvisa val samt allmän rösträtt

• ett maktfördelningssystem med ett självständigt rättsväsende och parlament

• ett dynamiskt civilsamhälle som kan övervaka regeringen såväl som privata affärsintressen och som ger alternativa möjligheter till politiskt deltagande

• fria, oberoende medier

• effektiv civil kontroll över militären och andra säkerhetsstyrkor

5.1 Civila samhället

Utan ett starkt civilt samhälle kan aldrig en långsiktig stabil demokratisk utveckling uppnås. För att det civila samhället ska fungera måste människor känna att de kan påverka utvecklingen i samhället, att deras åsikter har en betydelse och att de respekteras.

Folkrörelserna, de politiska partierna och de enskilda organisationerna spelar en oerhört viktig roll i det sammanhanget. De besitter kunskaper både om lokal och nationell miljö och det som sker där samt känner folket. Deras kontaktytor och nätverk är oftast mycket stora. Det civila samhället utövar samtidigt en viktig kontrollfunktion gentemot makthavare av olika slag.

Det finns många hinder till utvecklandet av ett starkt civilt samhälle bland länderna inom OSS (Oberoende staters samvälde). Det största hindret är avsaknaden av historiska traditioner och en utbredd okunskap om vad det civila samhället är eller borde vara. Sverige med sina gamla traditioner av stora folkrörelser och lokala medborgargrupper kan bidra med mycken information och kunskap i hur det civila samhället kan byggas.

5.2 Rättssystem

För att säkra demokrati och mänskliga rättigheter i ett land krävs ett fungerande rättssystem som anger spelreglerna i samhället. Gott styrelseskick innefattar också att främja institutioner som är rättvisa, kan ställas till ansvar och som värnar mänskliga fri- och rättigheter. Det handlar inte bara om utbildning av domare, utan om de följer gällande rätt och struntar i ras- och klasskillnader. Det rör sig inte bara om huruvida skolor byggs eller inte, utan om studenter i fattiga områden har lika bra förutsättningar som studenter i rikare områden. Vad som ovan sagts om ett fungerande rättssystem och fasta spelregler i samhället ges regeringen till känna.

Erfarenheten visar att demokratiska styrsystem med stabila politiska institutioner och rättstrygghet är grundläggande förutsättningar för såväl ekonomisk och social utveckling som respekt för mänskliga rättigheter. Brister när det gäller rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter drabbar fattiga kvinnor och män i särskilt hög grad eftersom de saknar makt och inflytande i samhället.

5.3 Medier

Media är en viktig hörnsten i demokrati. Deras uppgift är att ge en öppen, allsidig, fördomsfri och rättvis täckning av vad som sker. EU:s grannländer kännetecknas av svåra förhållanden för medierna. Journalister som har vågat kritisera regimen har i ett flertal fall försvunnit eller fängslats.

5.4 Korruption

De 12 före detta sovjetrepublikerna är förenade av den systematiska naturen av deras korruption, som är ett arv från sovjettiden. Då var mutor och korruption det enda sättet för vanliga människor att få en ineffektiv och dominerande byråkrati att utföra de uppgifter den borde. Genom hela regionen har initiativ mot anti-korruption tagits. Ironiskt nog har initiativen kommit uppifrån och den hastighet med vilken förändringar genomförs, bestäms och kontrolleras av statscheferna. Det som saknas är effektiva sätt att förvandla retoriken till konsekventa och effektiva program för att motarbeta korruptionen.

6 Våra nya grannar

För att fortsättningsvis ha fred och stabilitet i Europa bör våra närmaste grannar vara självständiga, ha politiskt stabila institutioner och vara ekonomiskt starka. Länderna i vår absoluta närhet efter utvidgningen, dvs. Vitryssland, Ukraina och Moldavien, har inte uppnått detta än.

Länderna har alla olika problem att tampas med – det handlar om fattigdom, icke-existerande eller väldigt svag demokrati, korruption, utbredd brottslighet, dåliga sociala förhållanden och svaga ekonomier. Europeiska unionen och dess medlemsländer får inte låta sig nedslås av detta. Vi har alla ett ansvar att hjälpa framförallt människorna i dessa länder att uppnå en bättre levnadsstandard. Genom vårt engagemang och samarbete i föreningar och organisationer kan vi bidra till den utveckling av länderna som folken är värda att få.

6.1 Vitryssland

Vitryssland är ett av de minst demokratiska länderna i världen. Lukasjenkas totalitära regim och de övergrepp som begås mot grundläggande mänskliga rättigheter är väl dokumenterade. Det civila samhället förtrycks genom begränsningar av organisationers möjligheter att verka, medierna kontrolleras och oppositionella försvinner. Trots att det i landet finns politiska partier och val till de beslutsfattande organen är landet egentligen styrt av en enväldig diktator.

Vitryssland blev självständigt 1991. Landets nuvarande ledning, under Lukasjenka, har sett till att radera de allra flesta spåren av demokratisk utveckling efter självständigheten. Han förflyttade sig i en mer auktoritativ riktning 1996 genom en ändring av 1994 års konstitution så att makten koncentrerades alltmer runt presidenten. Demokratiska förhållanden underminerades i all synnerhet genom ersättandet av ett demokratiskt valt parlament till förmån för en nationell församling som nomineras av presidenten, men även genom förtryckandet av oppositionen och medierna.

EU, Europarådet och OSSE var oroade över denna utveckling och har vid ett flertal tillfällen gjort samlade insatser i landet. Under våren 1997 erbjöd de diskussioner och medverkan för att hjälpa Vitryssland att återvända till demokrati, vilket de vitryska myndigheterna tackade nej till. EU har även ensamt uttalat en önskan om att Vitryssland skulle ta sin plats bland de europeiska demokratiska länderna och har erbjudit Vitryssland hjälp i detta avseende.

I ett uttalande av Europeiska unionens ordförandeskap i september 2001 påpekade unionen att utvecklingen av dess relation med Vitryssland är huvudsakligen beroende av landets respekt för mänskliga rättigheter och demokratisering. EU välkomnar utvecklingen av pluralism samt det civila samhället, vilket är demokratiseringens utmaningar.

Situationen vad gäller yttrandefrihet, religionsfrihet och mänskliga rättigheter försämrades ytterligare under våren 2002. Förhållandet till EU försämrades i och med att Vitryssland vägrade förnya ackrediteringen av utländsk personal vid OSSE:s kontor i Minsk, och som en följd av det stängdes kontoret. Efter den diplomatiska krisen tillät den vitryska regimen OSSE att åter öppna sitt övervakningskontor den första januari 2003.

Kvinnorna har det extra svårt i Vitryssland. Kvinnorna är ytterst få i politiken och behöver stöd för att kunna göra sig sedda och hörda på den politiska arenan. Dels är det politiska systemet oerhört repressivt och odemokratiskt, många försök att organisera sig slås ned av regimen genom uteblivna tillstånd och svårigheter att få tillgång till lokaler drabbar de allra flesta organisationerna i landet, dels är kvinnorna av tradition inte speciellt aktiva i politiken eller i det civila samhället. För att underlätta situationen för de vitryska kvinnorna och hjälpa dem att delta i politiska sammanhang har ett flertal samarbetsprojekt med föreningar, organisationer, stiftelser och partier i Sverige påbörjats.

Efter den negativa politiska utvecklingen i landet har EU sagt att man prioriterar stöd till demokrati och det civila samhället och att kontakterna med de vitryska myndigheterna och ministerierna ska begränsas. Centerpartiet hävdar bestämt att det finns omättliga behov av utbildning när det gäller mänskliga rättigheter, yttrande-, organisations-, mötes- och åsiktsfrihet i Vitryssland. Här har de partinära organisationerna en viktig uppgift att fylla att ge stöd till uppbyggnad av ett demokratiskt partiväsende, stöd till utveckling av det civila samhället och ge människorna mod och kraft att ta initiativ och påverka vardagen.

6.2 Ukraina

Ukrainas demokrati är skör med ett mycket svagt och splittrat partisystem. Formellt uppfyller landet många av demokratikraven, bland annat med mångpartisystem och pressfrihet. Tyvärr brister uppfyllandet av dessa. Presidenten, som är statschef och överbefälhavare, har långtgående befogenheter. Dessa balanseras till viss del av parlamentet men stridigheterna om hur makten ska fördelas har varit många och är ännu inte avslutade.

Partiväsendet är än så länge outvecklat. Maktapparaten domineras fortfarande av samma personer som tillhörde det ledande skiktet under den sovjetiska tiden, den s.k. nomenklaturen. Precis som inom det civila samhället och ideella organisationer är partierna mycket personcentrerade.

Något regeringsparti finns inte. Däremot talas det ibland om olika klaner som kämpar om makten, det vill säga grupper där lojaliteten bygger på gamla vänskapsband. Klanerna leds ofta av rika affärsmän, s.k. oligarker, som förenar sin affärsverksamhet med politisk verksamhet. Ledamöterna i parlamentet är grupperade i löst sammanfogade fraktioner. Det finns inte någon enhetlig organiserad opposition.

Valet 2002 kritiserades både av företrädare för den ukrainska oppositionen och av de många utländska valobservatörerna som fanns på plats. Enligt Europarådets representanter hade hotelser och påtryckningar förekommit i valkampanjen. Själva röstandet gick så långsamt att många väljare aldrig fick möjlighet att avge sina röster. Också USA uttryckte sin besvikelse över de oegentligheter som hade förekommit före och under valet. Kritiken avvisades dock av centrala valkommissionen i Ukraina.

De sociala förhållandena är svåra i Ukraina. Omställningen från Sovjettiden har varit svår för många. Trots allt överlever människor mycket på grund av en blomstrande informell sektor. De ekonomiska och sociala omständigheterna för en stor del av folket i Ukraina gör att få engagerar sig i det politiska livet. Om inte människorna ser framsteg och fördelar med att engagera sig finns det risk att de inte fortsätter. Detta kan undvikas genom stöd till organisationsutveckling inom partiväsendet, kapacitetsuppbyggnad och goda kontakter mellan partier och det civila samhället. Intresset för politik är svagt på många håll i landet. Om ungdomar engageras i politik och samhällsutveckling finns det större möjligheter för att ett mer demokratiskt Ukraina kan växa fram.

Jordbruksutveckling och landsbygdsutveckling är av yttersta vikt för det ukrainska folket och för att skapa förutsättningar för en mer positiv utveckling behövs en annan politik samt att människor som bor på landsbygden deltar i det politiska arbetet. De långsiktiga effekterna av att fler landsbygdsboende deltar i politiken är en demokratisk utveckling.

2002 hävdade 62 % av landets journalister att de hade blivit utsatta för politisk censur. Alla större TV-bolag, liksom alla nyhetsbyråer och regionala medier censureras av presidentens personal. Ett 20-tal journalister har mördats sedan landets självständighetsförklaring 1991. Incidenter av fysiskt våld ökar konstant, speciellt på landsbygden.

Ukrainas president Leonid Kutjma presenterade i ett linjetal 2002 visionen om ett EU-medlemskap för landet. Ukraina ska i enlighet med detta arbeta mot och uppfylla de relevanta kriterierna till år 2011. Detta ska ske stegvis i en process som även innefattar WTO-medlemskap. Ukraina har även ingått ett så kallat partnerskaps- och samarbetsavtal med EU. Trots detta ser det ut som om Ukraina har valt öst före väst i sin utrikespolitiska strategi. Kutjma signerade i september avtalet om en enad ekonomisk sfär med Ryssland, Vitryssland och Kazakstan. Det uttalade syftet är att öka den ekonomiska integrationen mellan de fyra före detta sovjetrepublikerna, och det ska ske bland annat genom en enad utrikeshandelspolitik och tullfri handel mellan länderna. I Ukraina är avtalet omstritt. Stora delar av oppositionen ser det som att Kutjma vänder sig ifrån samarbete med Europeiska unionen och påskyndar driften åt öster.

6.3 Moldavien

Trots konflikten i Transnistrien och den starkt Rysslandsberoende ekonomin har man sedan självständigheten 1991 fört en reforminriktad ekonomi som i många avseenden lett till påtagliga förändringar. Politisk pluralism med demokratiska val etablerades redan i början av omvandlingsprocessen. Andra uttryck för konsolidering av demokratin har varit framväxten av det civila samhället och förhållandevis oberoende och aktiva medier.

De förändringar som i slutet av 2000 gjordes i den moldaviska konstitutionen, vilket ledde till en minskning av presidentens makt, gjorde Moldavien till den enda parlamentariska demokratin i OSS (Oberoende staters samvälde).

Moldavien höll sitt tredje flerpartival till parlamentet i februari 2001 (det förra hölls i mars 1998). OSSE:s valobservatörer bedömde valet som fritt och rättvist. Moldaviska medborgare boende i Transnistrien röstade endast i mycket begränsad omfattning, då de tvingades ta sig till den västra sidan av floden Dnestr och ofta vid övergången blev fotograferade av de transnistriska myndigheterna. Minoriteterna är fortfarande dåligt representerade i offentliga institutioner.

I praktiken har president Voronin, sedan han kom till makten efter kommunistpartiets stora valseger 2001, bara stärkt sin ställning och kontrollerar såväl regeringen som parlamentet. Två oppositionspartier klarade 6 %-spärren och finns representerade i parlamentet: det kristdemokratiska folkpartiet CDPP och den s.k. Braghis Alliance, en koalition av mittenpartier och oberoende parlamentariker.

I den södra provinsen Gaguzien råder lokalt självstyre, med en folkvald guvernör och en folkförsamling. Den centrala regeringen anklagas ofta för att inte respektera självständigheten i tillräcklig utsträckning. Valet av ny guvernör i oktober 2002 har från olika håll kritiserats, då det centrala kommunistpartiet på ett otillbörligt sätt såg till att allt medieutrymme och alla administrativa resurser före valet gick till partiets egen kandidat, som också vann valet.

Moldavien är det fattigaste landet av dessa tre. Landet är på grund av sin låga inkomstnivå klassificerat som DAC-land (OECD:s Development Assistance Committee) och starkt beroende av utländskt stöd under många år.

Grundläggande i utvecklingen av Moldavien bör vara strävan efter en långsiktigt hållbar utveckling. Kretsloppssamhället bör utvecklas, liksom ett stärkt förebyggande hälsoarbete. Demokratiutveckling är av största vikt.

Även Moldavien har ett så kallat partnerskaps- och samarbetsavtal med EU. EU uppfattar samarbetet med Moldavien som gott både på det politiska och det ekonomiska planet.

7 Sveriges roll

Det har varit förbluffande tyst i Sverige om utvecklingen i de länder som kommer att bli EU:s närmsta grannar i öst. Utvecklingen i dessa länder bör i allra högsta grad ses som en fråga av svenskt nationellt intresse. Samarbetet länder emellan måste bli intensivare. Samarbetet både kan och bör utökas inom en rad frågor som är av intresse både för Sverige och Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Hit hör bland annat frågor om miljö, mänskliga rättigheter, demokrati, gränsöverskridande brottslighet och säkerhetsaspekter.

Regeringen har upprättat landstrategier för utvecklingsarbete med Vitryssland, Ukraina och Moldavien, liksom för de övriga prioriterade länderna i Central- och Östeuropa. Dessa strategier ska styra inriktningen på det svenska utvecklingssamarbetet med berörda länder.

Det övergripande målet är, enligt landstrategierna, att främja en hållbar utveckling, fördjupad integration och partnerskap utifrån behoven i samarbetsländerna och med utnyttjande av den svenska resursbasen. Tre riktlinjer styr samarbetet: att främja systemförändringar och integration i europeiska samarbetsstrukturer, att främja relationerna med Sverige samt att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla samarbetet.

Dessa landstrategier har olika tidsperioder. Landstrategierna för Vitryssland och Ukraina sträcker sig till sista december 2004, landstrategin för Moldavien är i kraft till slutet av 2003.

Behoven i de tre länderna är olika. Vitryssland har ett väldigt stort behov av att få hjälp med att transformera sitt land från en diktatur till en demokratiskt styrd stat. Landet har strukturella problem, det sovjetiska systemet ses fortfarande som något positivt, författningen är odemokratisk och ineffektiv. Ukraina har andra behov. Landet har påbörjat och kommit förhållandevis långt i demokratiseringsprocessen. Landet behöver stöd med att stärka den demokratiska utvecklingen som är på gång och de demokratiska institutionerna. Det svenska målet med utvecklingssamarbetet med Moldavien är att skapa förutsättningar för minskad fattigdom och ökat välstånd. Det demokratiska styrelseskicket behöver också stödjas.

I proposition 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling skriver regeringen att den avser att återkomma till utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa respektive västra Balkan i kommande budgetpropositioner. I budgetpropositionen för 2004 är det enda konkreta förslaget på det här området att de anslag som tidigare funnits under politikområde 9 Samarbete med Central- och Östeuropa flyttas till politikområde 8 Internationellt utvecklingssamarbete. I själva brödtexten i budgetpropositionen skriver regeringen att tyngdpunkten i det bilaterala utvecklingssamarbetet ska förskjutas, från de kandidatländer som under 2004 uppnår medlemskap i EU, i en östlig och sydostlig riktning till förmån för bland annat Ukraina och Moldavien. I Vitryssland kommer utvecklingssamarbetet framförallt att inriktas på demokratifrämjande insatser. Att regeringen väljer att prioritera demokratifrämjande insatser är välkommet.

Det är med blandade känslor vi läser budgetpropositionen för år 2004. I bilaga 1 till utgiftsområde 7, Befintliga och planerade landstrategier, är det glädjande att se att strategin för åren 2004–2006 för Moldavien är under beredning. Däremot är det en stor besvikelse att se att det inte planeras någon förlängning av landstrategierna för Ukraina eller Vitryssland. Detta går stick i stäv med regeringens ambition att utveckla arbetet med landstrategier. På ett annat ställe i budgetpropositionen skriver regeringen att syftet är att skapa ett bredare planeringsinstrument som omfattar insatser för global utveckling på flera politikområden och samverkan med andra aktörer. Det är oklart på vilka grunder regeringen ämnar fortsätta samarbetet med Ukraina och Vitryssand när fortsatta landstrategier inte är under planering.

Både Ukraina och Vitryssland är fortsättningsvis beroende av vårt stöd och vårt bidrag till framförallt deras demokratiutveckling, men även till utveckling av andra delar av deras samhällen. Därför är det ytterst viktigt att Sverige fortsätter sitt arbete i och med länderna och att nya landstrategier för dessa länder utarbetas. Vad som ovan anförts om betydelsen av en fortsättning av landstrategierna för Ukraina och Vitryssland bör ges regeringen till känna.

Vitryssland, Ukraina och Moldavien brottas fortfarande med en mängd problem och de har alla en lång väg att gå innan de kan klassas som fullvärdiga demokratier och uppnå samma levnadsstandard som EU:s medlemsländer. Svenska frivilligorganisationer och partinära organisationer har fortsättningsvis en stor roll att spela i utvecklingsprocessen i dessa länder. För Vitrysslands, Ukrainas och Moldaviens skull, och i förlängningen även för vår skull, är det viktigt att det svenska utvecklingssamarbetet fortsätter. Stödet till de svenska organisationer som bedriver utvecklingsarbete i länderna bör ökas. Vad som ovan anförts om de svenska frivilligorganisationernas och de partinära organisationernas roll i utvecklingsprocessen i Vitryssland, Ukraina och Moldavien bör ges regeringen till känna.

De av UNDP identifierade institutionerna för demokratisk samhällsstyrning kan inte sägas vara uppfyllda i vare sig Vitryssland, Ukraina eller Moldavien. Länderna har kommit olika långt i demokratiseringsprocessen. Sverige bör fortsättningsvis driva dessa frågor. Vi bör såväl i våra kontakter direkt med länderna, som via våra samarbetspartners i EU, OSSE och FN driva demokratiseringens betydelse för utveckling. Detta bör ges regeringen till känna.

8 Rysslands roll

Sverige och EU är inte de enda aktörerna av vikt i Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Ryssland har fortfarande ett nära samarbete med alla dessa länder. Tätast är samarbetet med Vitryssland. Mellan Ryssland och Vitryssland finns ett sju år gammalt unionsavtal. Första steget i detta avtal är en valutaunion mellan länderna. Därefter, via allt fler överstatliga organ, skulle länderna bli ett i en unionsstat. Vitryssland skulle då upphöra att existera som självständig stat. Detta ser dock inte ut att förverkligas. Det rysk-vitryska samarbetet skakar i grunden. Lukasjenko har börjat tveka till samarbete, med beaktande av att han då skulle bli utan all formell makt. Med de övriga länderna har Ryssland ingått en enad ekonomisk sfär, som har EU:s integrationsmodell som förebild. Det är helt förståeligt att dessa länder har behov av ett ekonomiskt samarbete med varandra. Detta får dock inte betyda att länderna vänder Västeuropa ryggen.

Eftersom Sverige som nation har begränsade kontaktytor till Vitryssland, Ukraina och Moldavien är det svårt att direkt påverka regimerna. Däremot kan Sverige i sitt samarbete med Ryssland vara mer pådrivande för en demokratisk utveckling.

Ryssland är en regional stormakt och dessutom en nära granne till Sverige. Rimligen ligger det i vårt intresse att ha förtroendefulla relationer med Ryssland. Sverige borde inleda en dialog med Ryssland om hur vi gemensamt ska kunna bidra till en demokratisk utveckling i de forna sovjetstaterna. I dialogen med Ryssland bör även frågor av säkerhetspolitisk karaktär, såväl som frågor på miljö- och kärnsäkerhetsområdet tas upp. Vad som ovan anförts om dialog med Ryssland bör ges regeringen till känna.

9 Europeiska unionens roll

Europeiska unionen uttryckte på Europeiska rådets möte i december 2002 att unionen vill stärka sina förbindelser med Ukraina, Moldavien och Vitryssland på grundval av en långsiktig strategi för att främja demokratiska och ekonomiska reformer samt hållbar utveckling och handel. Efter Europeiska rådets möte i Thessaloniki beslutade kommissionen om ytterligare steg för att främja sin politik rörande ett utvidgat europeiskt grannskap.

När det gäller länder såsom Vitryssland, Ukraina och Moldavien kan deras problem lätt bli EU:s. Det är av yttersta vikt att EU tar ett särskilt ansvar för att stärka en demokratisk utveckling i dessa länder. Utvecklingen i framför allt Vitryssland går för närvarande åt helt fel håll både ekonomiskt, demokratiskt och säkerhetsmässigt. Sverige måste genom EU lägga mer tyngd i sitt engagemang för det närområde som finns strax bortom EU:s utvidgade gränser.

Sverige bör inom ramen för sitt arbete i EU uppmärksamma hur samarbetet med dessa länder fortskrider. Framför allt bör frågor som demokratisk utveckling, mänskliga

rättigheter, gränsöverskridande brottslighet, jämställdhet och miljö prioriteras. Vad som ovan anförts om prioriteringar i EU:s samarbete med Vitryssland, Ukraina och Moldavien bör ges regeringen tillkänna.

Genom initiativet Nya grannar (Wider Europe), som godkändes av Allmänna rådet i november 2002, vill EU förstärka förbindelserna med Ukraina, Moldavien och Vitryssland. Målet är att skapa ett område av välstånd och stabilitet baserat på unionens demokratiska värden och mänskliga rättigheter, ekonomisk integration, förstärkning av politisk samhörighet och samarbete inom en rad områden. När ett partnerland är redo ska ett speciellt förhållande utvecklas. Detta kan innefatta ett fullt deltagande i EU:s inre marknad. Unionen uppmanar de nya grannländerna att skapa ett vänskapligt förhållande till alla länder, inklusive Ryssland, samtidigt som de håller fast vid det strategiska partnerskapet med EU.

Europeiska unionen kan tillsammans med organisationer och nätverk, såsom exempelvis Transparency International och World Movement for Democracy stödja och hjälpa länderna att motverka korruption och stödja uppbyggnaden av ansvarskännande och effektiva demokratiska institutioner. Vad som ovan anförts om samarbetet mellan EU och olika organisationer för demokratisering i Vitryssland, Ukraina och Moldavien bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 26 september 2003
Agne Hansson (c)
Maud Olofsson (c)	Eskil Erlandsson (c)
Viviann Gerdin (c)	Kerstin Lundgren (c)
Johan Linander (c)	Claes Västerteg (c)
Margareta Andersson (c)