Demokratiska Republiken Kongo

Motion 2004/05:U214 av Alice Åström m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i FN och inte minst i EU på ett kraftfullt sätt måste ingripa mot plundringen av östra Kongos naturtillgångar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i FN och i EU på ett kraftfullt sätt måste se till att de restriktioner mot korrumperade politiker, militärer och affärsmän som FN rekommenderar i praktiken genomförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i FN och EU med kraft skall verka för att företagen i östra Kongo vid skyddet av sin egendom skall upphöra med att använda odisciplinerade rebell-
   
   soldater.

2Det blodigaste kriget sedan andra världskriget

Mellan 1998 och 2002 rasade ett blodigt krig i östra delen av Demokratiska Republiken Kongo (DRK). Inblandade i detta krig var flera grannländer - Rwanda, Burundi, Uganda, Zimbabwe och i viss mån även Angola och Namibia. Kriget rasade som värst i Ituri-provinsen och Norra och Södra Kivuprovinsen. De provinser som gränsar till Rwanda och Burundi.

Kriget fördes av och mellan olika rebellgrupper med vacklande lojalitet till de olika regeringarna och till centralmakten i Kinshasa. Kriget har sannolikt kostat fler människor livet än något annat krig sedan andra världskriget. I Kongo dog 3.5 miljoner människor under detta krig.

I dag har en del av de tidigare rebelltrupperna dragit sig tillbaka till sina respektive hemländer eller ingår som en del i den kongolesiska armén. Likafullt pågår strider mellan kriminella grupper från Rwanda, Uganda, Zimbabwe och DRK.

Anledningen till detta är att kriminella nätverk av mycket avancerad karaktär är djupt inblandade i att försäkra sig om att en illegal exploatering av landets rika naturtillgångar kan fortsätta trots att kriget är slut.

3Krigets orsaker

Inte sällan har konflikten i östra och nordöstra DRK framställts som en etnisk konflikt, som stamkrig. Detta är helt felaktigt. Kriget var ingenting annat än ett enda stort plundringståg in i östra DRK. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av den rapport som lades fram för FN:s Säkerhetsråd i oktober 2002 av Panel of Experts on the Illegal Exploitation of Natural Resources and other forms of Welth of the Democratic Republic of the Congo (S/2002/1146).

I den resolution 1457 som antogs enhälligt vid Säkerhetsrådets 4691:a sammanträde och den enhälliga resolution som antogs förklarades följande:

Genom det enhälligt antagandet av resolution 1457 (2003) noterar Säkerhetsrådet med oro den fortsatta plundringen av naturresurser som var ett av sätten att leverera bränsle till konflikten. Säkerhetsrådet kräver att alla berörda stater vidtar omedelbara åtgärder för att sätta stopp för dessa illegala aktiviteter, som underblåser konflikten, hämmar ekonomisk utveckling och förvärrar befolkningens lidanden.

Man bör i sammanhanget notera att för att vara en text författad av ett FN-organ är den osedvanligt rakt på sak och hård i tonen. Det talas om plundring (plundering) och om att man levererade bränsle till konflikten (fuelling the conflict).

Säkerhetsrådet förklarar också att man "starkt fördömer (Strongly condemns) den illegala exploateringen av naturresurser i Demokratiska Republiken Kongo" och man "noterar med oro att plundringen av naturresurserna och andra rikedomar fortsätter." och kräver att utnyttjandet av naturresurserna skall ske på ett transparent, legalt och ett korrekt kommersiellt sätt, som gynnar landet och dess folk.

Resolutionen ger också Expertpanelen i uppgift att fortsätta sitt arbete och undersöka i vilken utsträckning uppmaningen från FN:s Säkerhetsråd följs av de inblandade staterna.

4Kriminella nätverk

Expertpanelens rapport innehåller en lång lista över företag som är inblandade i exploateringen av DRK:s naturtillgångar och som enligt panelen bryter mot OECD:s riklinjer för multinationella företag: De utgör hela 85 stycken till antalet och är hemmahörande i Storbritannien, Sydafrika, Belgien, Ghana, Zimbabwe, Tyskland, USA, Nederländerna, Schweiz, Kanada, Malaysia, Kazakstan, Bermuda, Kina och Finland. Endast "ett" företag är kongolesiskt. Flera av dem mycket kända och etablerade företag som Barclays Bank, Bayer och De Beers och Ango-American Cooperation.

Det finns även ytterligare en lista över företag verksamma i exploateringen av DRK:s naturtillgångar som panelen anser rekommenderar att de beläggs med finansiella restriktioner. De är 29 till antalet. De är hemmahörande i DRK, Zimbabwe, Rwanda, Uganda, Sydafrika och Belgien.

En tredje lista i rapporten innehåller namn på 54 framträdande personer i flera olika länder inblandade i den kriminella exploateringen av DRK:s naturtillgångar. För dessa personer rekommenderar expertpanelen reseförbud och finansiella restriktioner.

De som nämns är framträdande politiker och militärer såsom Rwandas arméstabschef James Kabarebe, DRK:s "minister of Presidency" Augustin Katumba Mwanke, Ugandas arméstabschef generalmajor James Kazini och talmannen i Zimbabwes parlament Emmerson Mnangagwa, bland affärsmännen som nämns finns belgaren George Forrest, "entreprenören" John Bredenkamp som stöds av Zimbabwe, en straffad kriminell från Sydafrika, Nico Shefrer och tre libanesiska "klaner" - Ahmad, Nassour och Khanafer. Några av dessa personer har tvingats lämna sina befattningar, men de flesta sitter ändå kvar. Huvudproblemet är ingalunda löst.

Som exempel på storleken på den systematiska utplundringen nämner rapporten att bara under 1999 lade Rwanda genom sin s.k. "Congo Desk of the Rwandan Patriotic Army" beslag på 320 miljoner dollar, motsvarande 80 procent av den rwandiska militärbudgeten, medan regeringarna i DRK och Zimbabwe tillsammans med sin militär förde över ägarskapet till tillgångar på minst 5 miljarder dollar från den statliga gruvindustrin till privata företag utan någon som helst kompensation eller gottgörelse för staten.

5Strategiska mineraler - koltan

Kongo är oerhört rikt på naturtillgångar - särskilt mineraler. Många av de mineraler som finns i landet är också exklusiva och mycket eftertraktade på grund av sin strategiska betydelse. Det finns förutom ädla metaller stora diamanttillgångar, men det finns ett mineral som i dag kanske är mer eftertraktat än något annat - mineralet koltan. Det talas sällan om det, men det finns i liten mängd i praktiskt taget varenda dator och mobiltelefon.

Koltan produceras under fruktansvärda arbetsförhållanden, det smugglas på illegala vägar ut från DRK till länder som Uganda, Rwanda och hamnar sedan på olika vägar hos dator- och mobiltillverkare. Företagen bevakar sin tillgångar mot fattiga människor som tar risken att stjäla mineraler och anställer outbildade vakter som utan förskoning skjuter ihjäl fattiga kongoleser som för egen del försöker stjäla tillbaka något av landets tillgångar från dem som plundrar dem.

6Fattigdom, krig och plundring

Vad som skedde i östra DRK under kriget rapporterades i ringa utsträckning i västvärlden trots att antalet döda var större än under både Koreakriget och Vietnamkriget. Rapporteringen i västerländska medier var dock ytterligt mager. Och ur det som rapporterades kunde inte orsakerna till kriget utläsas. Vad som sker i dag rapporteras ej om och vad som händer i dagens DRK rapporteras inte heller. Men material finns till en förståelse av situationen. Förenta Nationerna har levererat den. Makthavare världen över bör veta vad som sker där. Men få insatser görs konkret för att förändra situationen. Ytterst lite görs för att hejda den kriminella plundringen av DRK. Sedan kriget är infrastrukturen i de krigshärjade områden fortfarande lika förstörd trots att flera år förflutit. Barnadödligheten är skrämmande hög i dessa områden. Den uppgår till 35 % av alla barn under fem år.

Sverige har på begäran av FN:s generalsekreterare bidragit med personal till en av EU organiserad fredsbevarande militär krigshanteringsstyrka under franskt befäl i staden Bunia, där massakrer på befolkningen tidigare ägt rum. Detta var dock en akut insats och en av flera åtgärder i en svår situation. På lång sikt måste grundorsaken till den svåra humanitära situationen angripas och de åtgärder som föreslås av FN:s expertkommitté om plundringen av Kongos naturrikedomar på allvar sättas i verket.

Även om det i dag råder ett relativt lugn i östra Kongo förekommer det att desperata fattiga människor försöker stjäla något av sitt lands tillgångar för egen del från de plundrande företagen. Dessa bevakar dock sina tillgångar med hjälp av vakter rekryterade från olika rebellförband. Dessa rebellförband saknar utbildning för denna typ av vaktuppdrag och skjuter ofta ihjäl människor.

7Kampen mot kriminella nätverk och plundringen av DRK

Det torde vara en skyldighet för Sverige att i FN och inom EU lägga med stor möda på att ta itu med den hänsynslösa plundringen av DRK:s naturtillgångar och med kraft medverka till att det kriminella nätverk som byggts upp av korrumperade politiker, militärer och obskyra företag tillintetgörs.

När det gäller de åtgärder som föreslås av den ovannämnda och av FN utsedda expertpanelen i form av finansiella restriktioner och reseförbud riktade mot iblandade politiker, militärer och affärsmän har mycket litet hänt. Plundringen av östra Kongo försiggår fortfarande obehindrat och kriget har övergått till att bli "lågintensivt". Själva orsaken till det krig som utspelade sig mellan 1998 och 2002 finns fortfarande kvar. Läget är labilt och krig kan åter blossa upp.

Vi anser att Sverige i FN och inte minst i EU på ett kraftfullt måste ingripa mot plundringen av östra Kongos naturtillgångar.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Vi menar att Sverige i FN och i EU på ett kraftfullt sätt måste se till att de restriktioner mot korrumperade politiker, militärer och affärsmän som FN rekommenderar i praktiken genomförs.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Vi är också av den uppfattningen att Sverige i FN och EU med kraft skall verka för att företagen i östra Kongo i skyddet av sin egendom skall upphöra med att använda odisciplinerade rebellsoldater.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2004
Alice Åström (v)
Berit Jóhannesson (v)	Karin Thorborg (v)
Sermin Özürküt (v)	Sven-Erik Sjöstrand (v)