Den allmänna mulbetesrätten

Motion 2001/02:Bo277 av Agneta Brendt och Carina Hägg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bred och allsidig information om den hävdvunna mulbetesrätten i skog och utmark.

Motivering

Vår fysiska miljö ska användas så att en långsiktigt god hushållning tryggas och så att ett kretslopp uppnås. En hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser våra behov idag utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina. De areella näringarna ska bedrivas så att återväxt och reproduktion säkras. Fäbodbruket är den verksamhet i dagens jordbruk som bäst fyller de krav som ställs på hur vår miljö ska användas. Professor Lars Kardell vid Lantbruksuniversitetet har påvisat att i traditionellt fäbodbruk kan insatsen av en energienhet generera ett uttag av fyra medan mjölkproduktion i modern form kräver en insats av tre enheter för att avkasta en. Då är mjölkproduktion ändå den energisnålaste verksamheten i dagens animaliebaserade jordbruk.

Det är en nationell angelägenhet att bevara möjligheterna till fäbodbruk i traditionell form. Inte minst för att ha referensområden vid uppbyggnaden av ett långsiktigt hållbart jordbruk. Den mångåriga betes- och slåtterhävden har format en unik biologisk mångfald där utrotningshotade lantrasdjur ingår som en viktig komponent. Miljöerna är ett fint svenskt bidrag till det internationella kulturarvet. Fäbodarna ingår också i turismens Sverigebild. Det fria skogsbetet gynnas genom EU:s miljöstöd. Rätten till detta är emellertid inte lagfäst utan grundas alldeles som rätten att fritt färdas i skog och mark på gammal sedvana. Den som på fäbodarna haft odlingar eller annat som krävt skydd mot betesdjuren har fått inhägna dessa.

Kunskapen om vad den allmänna mulbetesrätten på utmark innebär är dock begränsad. Många fäbodägare och fäbodbrukare avstår idag från att ha sina djur fritt på skogen av rädsla för att få obehag i umgänget med sina grannar ifall de skulle idka skogsbete. Det finns också exempel på sådana som avstår från att återuppta bruket av sin fäbod beroende på att rätten till fritt skogsbete är oklar.

Naturvårdsverket har under hela den tid myndigheten funnits bedrivit en massiv information om vad den sedvanerätt som ger oss människor möjlighet till vistelse i skog och mark egentligen innebär i form av krav och friheter. Bland annat har framstående jurister anlitats för att utreda frågan, populära trycksaker har producerats, information har lämnats i TV och annonsering sker ständigt i tidningar. Jordbruksverket och Skogsvårdsorganisationen, SVO, borde få motsvarande uppdrag att bedriva information om den hävdvunna mulbetesrätten på utmark.

Stockholm den 3 oktober 2001
Agneta Brendt (s)	Carina Hägg (s)