Den ekonomiska och organiserade brottsligheten

Motion 1991/92:Ju810 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

Bakgrund

Den ekonomiska brottsligheten tillfogar medborgarna
och samhället mycket stora ekonomiska förluster. Utgår
man från en samhällsförlust på 30 miljarder
kronor varje år till följd av ekobrott -- vilket är
lågt räknat -- handlar det om att varje enskild skattebetalare
blir ''bestulen'' på 5 000
kronor. Som exempel kan nämnas att enbart de
skalbolag som f.n. förekommer hos
kronofogdemyndigheterna är restförda för skatter och
avgifter m.m. med sammanlagt drygt 6 miljarder
kronor.

Ekobrottsligheten riktar sig inte enbart mot staten. Den
riktar sig i hög grad mot enskilda rättssubjekt och orsakar
dem betydande skador. Ett mycket stort antal enskilda
företagare drabbas av snedvriden konkurrens, då
ohederliga konkurrenter arbetar på den svarta och grå
marknaden. I första hand är det småföretagare som
drabbas. Hela branscher riskerar att snedvridas
konkurrensmässigt.

Det allvarligaste är kanske ändå att ekobrottslighetens
utbredning ytterst hotar samhällssolidariteten och den
välfärd som byggts upp med denna som grund. Det är därför
enligt vår mening en mycket väsentlig förutsättning för ett
fortsatt solidariskt samhällsbyggande att vi effektivt kan
motverka och beivra denna typ av brottslighet.

Med anledning av motioner från (s), (m), (c), (v) och
(mp) uttalade justitieutskottet våren 1991 enhälligt kritik
mot rikspolisstyrelsen (RPS) för dess bristande efterlevnad
av statsmakternas intentioner i fråga om åtgärder mot
ekobrottsligheten. Utskottet konstaterade att läget i detta
avseende var så allvarligt att regeringen med skyndsamhet
borde vidta åtgärder för att komma till rätta därmed. Enligt
utskottet borde regeringen också ta initiativ till att en mer
övergripande översyn skedde av åtgärderna mot den
ekonomiska brottsligheten (JuU 1990/91:23).

Justitieutskottet anordnade en utfrågning den 12 mars
1991 om ekonomisk brottslighet. Denna utfrågning
visade på utomordentliga brister vad gäller samhällets
insatser för att beivra denna typ av brottslighet.
Riksåklagaren uttalade bl.a. att missmodet sprider sig
alltmer bland konkursförvaltare och skattefolk. Andra
experter uttalade bl.a. följande: ''...brottsbekämpningen
inom det här området är stadd under avveckling'',
''...mycket allvarlig bild på gränsen till det skandalösa'' samt
''...uppfattar det som en väldig uppgivenhet och hopplöshet
och närmast som att hela apparaten har stannat upp''.

Regeringen gav under våren 1991 ett utredningsuppdrag
till riksåklagaren (RÅ) och RPS att gemensamt undersöka
vilka åtgärder som bör vidtas för att statsmakternas
prioriteringar i fråga om bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten skall förverkligas. Den 7 januari
1992 redovisade utredningen sitt uppdrag till
regeringen.

Utredningen bekräftar bilden av en brottsbekämpning i
kris. Vi anser att situationen är mycket allvarlig och kräver
krafttag från regeringens sida.

Trots den allvarliga situationen och den starka kritik som
riksdagen riktat mot den bristande efterlevnaden av
prioriteringen av den ekonomiska brottsligheten anges i
budgetpropositionen att den inte skall prioriteras på sätt
som tidigare skett under lång tid. Det är endast vålds- och
narkotikabrott som skall tillmätas högsta prioritet.

Vi anser att ekobrottsligheten samt vålds- och
narkotikabrott skall ha samma höga prioritet i
brottsbekämpningen. Det är klart otillräckligt att som sker
i budgetpropositionen kampen mot ekobrottsligheten ''står
också i förgrunden''. Denna förändring avvisas bestämt, då
den inte svarar mot behovet och ger en helt felaktig signal
till de olika myndigheter som har att ansvara för
efterlevnaden av statsmakternas intentioner i fråga om
brottsbekämpningen. Regeringen söker genomföra en ny
politik på detta område, som tidigare endast moderata
samlingspartiet ställt sig bakom.

Polis- och åklagarväsendet

Den utredning som överlämnades till regeringen den 7 januari
har under den korta tid som stått till buds gjort
ett bra arbete och redovisar nu förslag rörande ett stort
antal frågor som har betydelse för ekobrottsbekämpningen.
Det gäller lagstiftningsfrågor, metodfrågor, utbildnings- och
andra kompetensfrågor, kontroll och tillsynsmyndigheter,
samverkan mellan myndigheter samt organisations-,
prioriterings- och resursfrågor.

Utredningen visar entydigt på två grundläggande
orsaker till de nuvarande bristerna. Dels är resurserna
otillräckliga på de flesta områden som har betydelse för
ekobrottsbekämpningen. Dels är samhällets styrmedel inte
tillräckligt effektiva för att inom polisen styra resurser till
ekobrottsbekämpningen.

Det är enligt vår mening anmärkningsvärt att det är
tillsynsmyndigheten RPS som gått i spetsen och inte följt
statsmakternas prioritering av bekämpningen av ekobrott.
Vi finner det märkligt att RPS utan riksdagsbeslut bestämt
sig för en delvis annan prioritering än vad statsmakterna
beslutat. Vi anser att bristerna i styrningen inom polisen i
huvudsak har sin orsak i RPSs agerande. Därmed har de
lokala polismyndigheterna inte heller känt sig bundna av
statsmakternas prioritering. Till skillnad från utredningen
anser vi således inte att det är systemet med fria resurser
inom polisen som är orsak till bristerna inom polisens
ekobrottsbekämpning.

Vi anser att de flesta förslagen i utredningen är väl
genomtänkta och snarast bör bli föremål för
regeringsförslag. Dock anser vi att det är nödvändigt att det
också avsätts väsentligt utökade ekonomiska resurser för en
upprustning av polisens och åklagarväsendets insatser mot
ekobrotten. Det behövs en betydande nyrekrytering både
av poliser och åklagare. Det behövs också temporära extra
insatser för att råda bot på det akuta krisläget, inte bara i
Stockholm utan även i andra större städer.

Särskilt om Stockholmspolisen

Utredningen framhåller att situationen är ytterst
besvärande inom Stockholmspolisen vad gäller
ekobrottsutredningarna. Den nuvarande tillgången på
utredningspersonal motsvarar endast omkring två
tredjedelar av det antal tjänster som har inrättats för
verksamheten. Enligt utredningen krävs därför särskilda
åtgärder i Stockholm. Dels för att arbeta ned de befintliga
balanserna på närmare 800 ekobrottmål. Bara det skulle ta
tio år -- utan hänsyn till nya ärenden -- med nuvarande
personalinsats. Dels krävs särskilda åtgärder för att på sikt
organisera arbetet så att polisen på ett rimligt sätt förmår
fullgöra sina uppgifter att beivra brott på detta av
statsmakterna prioriterade område. Enligt utredningen bör
RÅ och RPS tillsammans överväga vilka åtgärder som skall
vidtas i Stockholm. En lämplig lösning kan enligt
utredningen vara att respektive centralmyndighet i sin
tillsynsverksamhet tar upp denna fråga.

Vi delar utredningens krav på särskilda åtgärder mot
bristerna inom Stockholmspolisen. Det är angeläget att
detta sker skyndsamt.

Skattemyndigheterna

Också skattemyndigheterna har mycket stora brister och
då särskilt på personalsidan. Behovet av utbildning är stort.
I Stockholm har avgångarna varit så stora att under lång tid
hälften av handläggarna haft kortare anställningstid än ett
år. Ca 250 revisorer skall i princip utöva kontroll på 75 000
företag och 100 000-tals
enskilda skattebetalare. Resurserna är så
knappa att revision av företag bara kan ske vart fyrtionde år
i medeltal. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande i
f.d. Västtyskland är vart åttonde år.

Vi anser att det behövs särskilda ekonomiska medel till
en upprustning av skattemyndigheternas förutsättningar att
delta i kampen mot ekobrottsligheten. Det erfordras också
att en särskild myndighet, förslagsvis Riksskatteverket, får
ett särskilt ansvar för att samordna olika myndigheters
verksamhet. Av särskild betydelse därvidlag är kronofogde-
och skattemyndigheterna, som också behöver
resursförstärkningar.

Utvärdering

Brottsförebyggandet rådet (BRÅ) har haft regeringens
uppdrag att utvärdera ekobrottsligheten i sju olika
branscher, nämligen restaurang-, taxi-, åkeri-, städ-,
bilreparations- samt måleribranschen och ROT-sektorn
inom byggbranschen. Resultatet i t.ex. en av de undersökta
branscherna innebär att det förekom misstanke om
ekobrott i 50 %
av de undersökta företagen. BRÅ-utredaren Dan
Magnusson har konstaterat att det inte finns någonting som
talar för att ekobrottsligheten skulle vara mer utbredd i de
sju undersökta branscherna än i andra. Brottsligheten i de
sistnämnda branscherna har dock enligt vår mening pågått
under mycket lång tid, vilket också påvisats i utredningar
och undersökningar av olika slag i ett mycket tidigt skede.

En stor del brottsmisstankar avser smärre belopp. Det
har visat sig att skatterevisionen har avsevärda
begränsningar i sina instrument för att upptäcka ekobrott.
Det är dock de instrument som står till buds i dag. Man
borde därför söka utveckla effektivare metoder.

Vi anser att det är angeläget med en genomlysning och
utvärdering av samtliga näringsbranscher och områden
inom rättsväsendet, som ännu inte varit föremål för en
genomgripande utvärdering.

Beträffande restaurang- och åkeribranscherna som varit
föremål för BRÅs utvärdering är det angeläget att påkalla
en utökad lämplighets- och kompetenskontroll. För städ-,
taxi-, bilreparations- och måleribranschen samt ROT-
sektorn inom byggbranschen är behoven lika starka att
införa en lämplighets- och kompetenskontroll.

Miljöbrottsligheten

Miljöbrottsligheten fordrar särskild uppmärksamhet.
Miljöskyddskommitténs arbete syftar till att åtgärda en rad
av de problem som behandlats i BRÅs rapporter.
Lagstiftningens och myndigheternas strävanden att söka
höja straffvärdet har ännu inte slagit igenom i praktiken. En
genomgång av 1991 års domar för brott mot
miljöskyddslagen visar, liksom tidigare år, att domstolarna
inte uppfattar miljöbrottslighet som en allvarlig
brottslighet. Domarna lyder fortfarande på ett i genomsnitt
mycket lågt antal dagsböter.

En uppsats från Lunds universitet (professor Hans
Klette handledare) belyser svårigheten att införliva
företagsbot i rättsordningen. I maj 1991 hade företagsbot
endast förekommit i elva fall.

I BRÅ-rapporten 1991:10, Ambitioner och flaskhalsar,
föreslås på sid 71 ff
att samhällets reaktioner mot miljöbrottslighet skärps
och framför allt riktas mot företaget som sådant.

Särskild myndighet för samordning

För att de pengar och resurser som anvisats till
bekämpning av ekobrottslighet och skattebrott skall
komma till avsedd användning föreslås att lagstiftningen
ändras på sådant sätt att regionåklagarna blir huvudmän för
en egen brottsutredande organisation eller att den
organisation som finns -- dvs. ekorotlarna -- förs över till en
ny huvudman -- RPS -- som får i uppdrag att tillsammans
med riksåklagaren organisera en slagkraftig organisation.

Vi anser att det bör utredas vilket alternativ som är mest
ändamålsenligt samt att förändringen därefter sker snarast
möjligt.

Brottsförebyggande verksamhet

Ekobrotten har i dag tagit sig så allvarliga uttryck att
även banker och andra kreditinstitut känner sig drabbade.
Det märks nu ett ökat intresse hos företag och
näringslivsorganisationer för de problem ekobrottsligheten
innebär. Det gäller omfattningen av brottsligheten, vad stat
och myndigheter gör samt vad man själv kan göra för att
skydda sig mot denna brottslighet.

Också inom den fackliga rörelsen pågår för närvarande
aktiviteteter för att driva på arbetet mot ekobrottsligheten.
Det kan som exempel nämnas att LO-distriktet i
Stockholms län (statligt anslag har tidigare beviljats med
100 000
kr.), Svenska Målarförbundet och Målarettan,
Fastighetsanställdas förbund och Hotell- och
Restauranganställdas förbund har utarbetat ett förslag till
s.k. ''företagarintyg''. Med företagarintyg avses ett slags
körkort för företagare.

Arbetet med att ta fram konkreta förslag för fler
branscher och inom flera regioner, exempelvis LO-
distriktet i sydöstra Sverige, pågår. LO-distriktet har
tillsammans med skatteförvaltningen och riksdagens
revisorer kunnat konstatera att runt 90 %
av den tillfälliga handeln underlåter att fullgöra sina
skyldigheter med både moms och sociala avgifter. Detta bör
närmare undersökas och lämpliga åtgärder vidtas för att
förbättra redovisning av skatter och sociala avgifter.

En viktig brottsförebyggande åtgärd är att med olika
informations- och utbildningsinsatser påverka attityder och
värderingar. Det går nämligen inte att med bara
kontrollåtgärder vinna denna kamp. Det är av stor
betydelse att informationen genomförs på så bred front som
möjligt i samhället. Det bör vara informationsinsatser vars
syfte är opinionsbildande mot ekobrottsligheten. Sådana
informationsinsatser bör genomföras inte bara av stat och
kommuner utan även i ökad utsträckning av organisationer
som har goda förutsättningar för uppgiften, exempelvis
branschorganisationer och fackliga organisationer, vars
medlemmar är drabbade av ekobrottens skadeverkningar.
Där finns såväl kunskap om problemen som den rätta
motivationen för uppgiften.

Vi anser därför att det behövs ökat stöd till
organisationer som ansöker om bidrag för att kunna
genomföra informationsinsatser mot ekobrottsligheten.
Det är därvid viktigt att upplysning om möjligheter att få
stöd till informationsinsatser och informationsprojekt
förbättras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten bör ha
samma höga prioritering som vålds- och narkotikabrott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de förslag som redovisas i
RÅs och RPS utredning blir föremål för skyndsam
beredning i regeringskansliet samt att ytterligare väsentligt
utökade ekonomiska resurser bör avsättas till polis- och
åklagarväsendet för kraftigt förstärkta insatser mot
ekobrott,

3. att riksdagen beslutar om särskilda och skyndsamma
åtgärder och resurser med anledning av den allvarliga
situationen inom Stockholmspolisen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att upprusta skatte-,
tull- och kronofogdemyndigheterna samt att åtgärder vidtas
för att stärka det centrala ansvaret för verksamheten,1

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
genomlysning och utvärdering av samtliga näringsbranscher
och områden inom rättsväsendet, som ännu inte varit
föremål för en utvärdering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utökad
lämplighets- och kompetenskontroll för restaurang- och
åkeribranschen samt om det lika starka behovet av att
införa lämplighets- och kompetenskontroll inom städ-,
taxi-, bilreparations- samt måleribranscherna och ROT-
sektorn inom byggbranschen,2

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samhällets reaktioner mot
miljöbrottslighet skärps,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av bättre samordning av
brottsutredande verksamhet samt att organisationen för
ekorotlarna överförs till ny huvudman,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot den tillfälliga
handelns bristande redovisning av skatter och sociala
avgifter, 1

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att ekonomiskt stödja
organisationer som vill arbeta brottsförebyggande med
informationsinsatser.

Stockholm den 21 januari 1992

Hans Göran Franck (s)

Oskar Lindkvist (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

Kurt Ove Johansson (s)

Bengt Kronblad (s)

Anita Johansson (s)

1 Yrkandena 4 och 9 hänvisade till SkU

2 Yrkande 6 hänvisat till NU