Den fackliga representationen i kommunala

Motion 1988/89:K603 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: K603

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
Den fackliga representationen i kommunala
nämnder

I de allmänna valen väljs kommunfullmäktigeledamöter och ledamöter i
landstingen direkt av folket. Utgången av dessa val avgör sammansättningen
av alla de nämnder och styrelser som finns i kommuner och landsting och som
är viktiga beredningsorgan, ibland med egen beslutanderätt.

I de kommunala organen blir olika grupper i samhället representerade,
fackliga liksom andra, genom de politiska partiernas nomineringar. Men alla
ledamöter i nämnder och styrelser har det gemensamt att de är utsedda i
demokratisk ordning och får ta ansvar och stå till svars inför väljarna som
politiker.

Det sätt på vilket ledamöterna i kommunernas och landstingens olika
organ nu utses är en konsekvent tillämpning av grundläggande principer i en
politisk demokrati.

I november 1985 beslöt den socialdemokratiska och kommunistiska
majoriteten i riksdagen på förslag av regeringen, att fackliga organisationer
från och med den 1 januari 1986 skall ha obligatorisk rätt till tre representanter
och tre ersättare för dessa i landstingens och kommunernas nämnder och
styrelser med undantag av förvaltningsutskott och kommunstyrelse (prop.
1984/85:200, KU 1985/86:3). Riksdagen följde utskottet.

Genom det beslut som riksdagsmajoriteten fattade kommer inte längre de
kommunala nämnderna att vara en avspegling av den viljeyttring som
väljarna avgett genom de allmänna valen. Den demokratiska representationsprincipen
bryts av en intresserepresentation. Den nya ordningen är
således ett utslag av ett korporativistiskt synsätt. Vissa intressen garanteras
representation helt vid sidan av de demokratiska valen. Detta är en ur
principiell synpunkt helt oacceptabel ordning.

I KU 1985/86:15, KU 1986/87:21 och KU 1988/89:3 har riksdagen
behandlat denna fråga. Centerpartiet ser ingen anledning till en förändrad
ståndpunkt i frågan efter dessa beslut och genomförda debatter.

Till dessa grundläggande invändningar mot det nya systemet kan fogas en
rad andra. Om man har den - enligt vår mening helt förkastliga uppfattningen
att den politiska demokratin skall inskränkas i kommunerna
är det omöjligt att finna hållbara skäl för att just de fackliga organisationerna
och enbart dessa skall tillförsäkras särskild representation. Det finns i varje
kommun en mängd andra intressegrupper som med lika goda skäl skulle
kunna kräva representation. Den nya ordningen innebär således ett otillbörligt
gynnande av vissa intressen på bekostnad av andra.

Mot. 1988/89
K603

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer vi

att riksdagen beslutar att upphäva bestämmelserna i kommunallagen
om representation för fackliga organisationer i kommunala
nämnder och styrelser.

Stockholm den 10 januari 1989

Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Birger Andersson (c)

Karin Starrin (c)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Martin Olsson (c)
Anders Svärd (c)
Rosa Östh (c)
Stina Eliasson (c)
Kjell Ericsson (c)

För kommunerna medför den påtvingade fackliga representationen ökade
ekonomiska bördor och utökad byråkrati.

Riksdagsmajoritetens beslut får ses som en eftergift åt mäktiga intressegrupper
i samhället. Det är synnerligen oroande att sådana hänsyn skall få
diktera allvarliga ingrepp i den politiska demokratin.

6