Den grundläggande högskoleutbildningen

Motion 1992/93:Ub638 av Britta Bjelle (fp)

Bakgrund

Högre utbildning i Norrland är en relativt ny företeelse.
Det är först de senaste tio åren som utbudet av högre
utbildning i norra regionen någorlunda svarar emot den
nivå och mångfald som gäller för landet i övrigt.
Fortfarande är benägenheten för högskolestudier låg i
många inlandskommuner där studietraditionerna är svaga.
Distansutbildningen har dock bidragit till att de grupper
som inte får del av högre utbildning direkt efter
gymnasieskolan fått en andra chans.

Successivt har tillgången till behörig och kompetent
personal ökat och akuta brister har kunnat åtgärdas. Inom
den enskilda sektorn är dock andelen högskoleutbildade
mycket låg sett i såväl ur ett nationellt som internationellt
perspektiv.

I ett framtida kunskapssamhälle är tillgången till
utbildning av god kvalitet en nyckelfråga. Enligt vår mening
bör högre utbildning så långt möjligt även fortsättningsvis
vara socialt och geografiskt fördelad. Den har i stor
utsträckning hittills betraktats som en regionalpolitisk
satsning. Det är angeläget att den även fortsättningsvis ges
de resurser som behövs för att erbjuda god kvalitet och
bredd i utbudet.

Det nya resurstilldelningssystemet

Det som kommer att styra pengaflödet till den
grundläggande utbildningen fr o m ht 1993 är ett s k
utbildningsuppdrag som upprättas mellan regeringen och
universiteten/högskolorna.

I utbildningsuppdraget fastslås vilka examina varje
universitet/högskola har rätt att utfärda, och det anges
också minimiantal när det gäller examina över 120 poäng --
t ex civilingenjörs-, läkar-, tandläkar- samt olika
lärarexamina.

Det nya resurstilldelningssystemet innebär att
universiteten/högskolorna får en över hela landet enhetlig
ersättning efter prestation samt en studentpeng.

Olika utbildningsområden får olika ''prislappar''.
Prestationsprislappen och studentpengen är högst för
medicin och lägst för humaniora, juridik och
samhällsvetenskap som ligger på samma ersättningsnivå.

Problem för påbyggnadskurser och alternativa
studieinriktningar

Det nya resurstilldelningssystemet kan göra det svårare
för mindre högskoleenheter att erbjuda påbyggnadskurser
och alternativa inriktningar inom olika utbildningsprogram.
Storskaligheten medför betydande fördelar för de stora
universiteten som gynnas av en ''per capita''-baserad
tilldelning.

Om utbildningsministerns uttalande om en fördubbling
av avlagda doktorsexamina framåt år 2000 även skall
omfatta högskoleenheter i norra Sverige måste
rekryteringen till Coch D-nivån förbättras.

Det är mot denna bakgrund rimligt att
utbildningsuppdraget formuleras på ett sådant sätt att det
inte inverkar på möjligheten att rekrytera till påbyggnads-
och forskarutbildningen.

Hur påverkas internationaliseringen

Internationaliseringen högprioriteras av både riksdag
och regering när det gäller skola, högre utbildning och
forskning. Internationalisering av forskning och utbildning
är också en viktig policyfråga för de norrländska
högskolorna.

En hämmande faktor för de norrländska högskolornas
del är dock trots dagens snabba kommunikationer de långa
reseavstånden som gör främst studerandeutbudet klart
dyrare än för de mellan- och sydsvenska universiteten och
högskolorna.

Det nya resurstilldelningssystemet kan försvåra en
fortsatt snabb tillväxt av grundutbildningens
internationalisering. Av olika skäl -- främst pga det höga
prisläget i Sverige -- är antalet svenska studenter som vill
läsa utomlands större än antalet utländska studenter som
tillbringar en del av sin studietid i Sverige.

Tillämpas det nya systemet strikt på detta ''nettoutflöde''
av svenska studenter till utländska universitet tappar de
svenska universiteten/högskolorna motsvarande
helårsprestationer samt studentpeng.

En lösning vore om de återvändande svenska
studenternas utomlands förvärvade poäng får räknas inom
det nya resurstilldelningssystemet.

Praktikkostnader m.m.

För att främja en kompetensutveckling i framförallt
Norrlands inland är det viktigt att praktikplatser och
examensarbeten kan förläggas utanför högskoleorterna.
Effekterna kan bli gynnsamma för den framtida
rekryteringen av behöriga sökande till kvalificerade
befattningar. Fler arbetsplatser kan också på detta sätt
upprätthålla en kontakt mellan högskolorna och därigenom
få bidrag till sin verksamhet. Praktikplatserna som förläggs
runt om i Norrland har dock ett något högre pris p g a
kostnaderna för resor för såväl praktikanter som
handledare. Norrlandshögskolorna bör därför få en extra
tilldelning. Det är ändå vår bedömning att denna
verksamhet är av stort värde. Om Norrland skall kunna
hävda sig i ett internationellt sammanhang är satsningar på
kompetensutveckling av hela regionen en viktig
förutsättning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionalpolitiska
hänsynstaganden vid utformningen av det nya
resurstilldelningssystemet för den grundläggande
högskoleutbildningen.

Stockholm den 22 januari 1993

Britta Bjelle (fp)