Den kommunala räddningstjänstens finansiering

Motion 1990/91:Fö801 av Magnus Persson m.fl. (s)

Samhällets räddningstjänst består av åtgärder som syftar
till att vid olyckor eller överhängande fara för olyckor
hindra eller begränsa skador på människor eller egendom
eller i miljön. En del uppgifter i räddningstjänsten -- t.ex.
insatser vid sjöolyckor, flygolyckor och olyckor som leder
till utsläpp av radioaktiva ämnen -- har bedömts vara av
sådan karaktär att ansvaret lagts på statliga organ.

Staten har dessutom ett övergripande ansvar för
räddningstjänsten och de förebyggande åtgärderna mot
olyckor. Det innebär bl.a. insatser vid brand, ras, skred,
översvämningar, vägtrafikolyckor och utflöden av olja eller
kemikalier. Staten utövar också tillsyn över kommunernas
åtgärder i den förebyggande verksamheten.

Riskerna för olyckor påverkas av förändringarna i
samhället. Det ökar kraven på räddningstjänsten och den
förebyggande verksamheten. Verksamheten hos de statliga
och kommunala räddningsorganen utvecklas hela tiden
tekniskt och organisatoriskt. Den utbildning som äger rum
förbättrar kunnandet. Erfarenheterna som personalen
oavbrutet gör bidrar till utvecklingen.

På många håll i landet pågår just nu en översyn av den
kommunala räddningstjänsten. Kommunernas ekonomiska
situation gör det nödvändigt att rationalisera.
Möjligheterna till besparingar är emellertid i många fall
begränsade, om inte det skydd och den säkerhet människor
ställer krav på skall reduceras drastiskt.

I en rad kommuner förekommer mot den redovisade
bakgrunden också en diskussion om vilka möjligheter det
finns att tillföra räddningstjänsten medel på andra sätt än
genom skattefinansiering. Nya slag av avgifter, överföring
av försäkringsmedel och särskilda skatter på fastigheter är
exempel på finansieringskällor som företrädare för
kommunerna diskuterar. Till detta hör också den s.k.
sponsring som börjar övervägas. Den senare formen av
finansiering kan leda till svåra gränsdragningsproblem,
vilket bl.a. beror på att räddningstjänsten är
myndighetsutövning från kommunernas sida.

Om utvecklingen får fortsätta kommer en del kommuner
att kunna förstärka verksamheten ekonomiskt sett. Andra
kommuner kommer sannolikt att vara mindre aktiva i
strävandena att hitta nya lösningar. Resultatet kan bli att
skillnaderna mellan olika kommuner i möjligheterna att
skydda människor, egendom och miljö kommer att bli ännu
större i framtiden. Enligt de uttalanden som gjordes när
riksdagen antog räddningstjänstlagen är syftet att
olikheterna i standard inom räddningstjänsten mellan
kommuner tvärtom skall minska.

Vi anser att staten mot bakgrund av sitt ansvar för
räddningstjänsten bör klargöra vilka principer som skall
gälla för finansieringen av den statliga och kommmunala
räddningstjänsten. Frågan har enligt vår mening stor
principiell betydelse och bör av detta skäl bli föremål för en
översyn. En sådan översyn skulle bli en naturlig länk i den
kedja av principiella överväganden om den statliga och
kommunala räddningstjänstens utveckling som har ägt rum
de senaste tio åren.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
principerna för finansieringen av den kommunala
räddningstjänsten.

Stockholm den 16 januari 1991

Magnus Persson (s)

Oskar Lindkvist (s)

Sten Östlund (s)

Kurt Ove Johansson (s)