Den marina ledningen på ostkusten

Motion 1988/89:Fö419 av Gunhild Bolander m.fl. (c, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fö419

av Gunhild Bolander m.fl. (c, fp)
Den marina ledningen på ostkusten

Regeringen föreslog i proposition 86/87:95 en gemensam marin ledning på
lägre regional nivå på ost- och sydkusten och att det ankom på regeringen att
närmare utforma organisationer för dessa marinkommandon.

Riksdagens försvarsutskott övervägde regeringens förslag i utskottsbetänkande!
FöU 86/87:11.1 ett flertal motioner hade med anledning av bl.a. den
ökade sårbarheten på Muskö föreslagits att införandet av en gemensam
marin ledningsorganisation på Muskö borde avvaktas. Något alternativ till
Muskö förelåg inte vid denna tidpunkt. Utskottet fann dock att det med vissa
förutsättningar kunde föreslå riksdagen ett införande av en ny gemensam
ledningsorganisation enligt propositionens inriktning. En viktig förutsättning
därvid var att Marin Kommando Ost skulle organiseras med två
självständigt verkande mobiliseringsfunktioner inom ramen för den nya
myndigheten. Andra viktiga förutsättningar var att en stark rörlig marin
ledningskapacitet skulle organiseras för den lägre regionala nivån samt att
nuvarande flottilj- respektive brigadledningen (motsvarande) skulle bibehållas.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Det fortsatta utredningsarbetet har nu visat att det föreligger ytterligare
vägar att undanröja bristerna i den nya marina ledningsorganisationen. De
avser en gruppering av Marin Kommando Ost stab m.m. till Tullinge samt en
vidareutvecklad kaderorganisation för vissa marina förband. Vi anser det
angeläget att statsmakterna inriktar organisationsarbetet så att bristerna i
marinkommandoorganisationen undanröjs. En gruppering till Tullinge
innebär att de flesta nackdelarna med Musköalternativet försvinner. Ledning
och varv/basverksamhet separeras, vilket innebär minskad sårbarhet.
Visserligen kommer myndigheten fortfarande att ansvara för hälften av
marinens förband men genom separeringen har en avsevärd nackdel
undanröjts. Vid en lokalisering av Marin Kommando Ost stab,

1. helikopterdivisionen och kustbevakningens östra region till Tullinge blir
investeringskostnaderna 108125 miljoner kronor billigare än motsvarande
gruppering till Muskö. Med marinens ekonomi i kris är detta en avsevärd
besparing som måste tas tillvara. SK/KA l:s och kustbevakningens personal
förordar entydigt en flyttning till Tullinge framför motsvarande till Muskö.
Mot Tullinge-alternativet har framförts att risken finns för luftlandsättningar
då ett flygfält är samgrupperat.

Överbefälhavaren har i FU 88 angett: Den nya MKO-staben kan ges ett
bättre försvar/närskydd på Tullinge. Möjligheterna att tidigt bevaka och
skydda staben mot sabotage och luftlandsättning bedöms svårare vid Muskö.

Har en angripare väl fått fast fot på Muskö fordras det en relativt sett större
och mer komplicerad insats för att kunna påverka hans företag där än vid
Tullinge.

Några tekniska begränsningar att leda aktuella sjö-, kustartilleri- och
arméstridskrafter från Tullinge finns ej. Dagens lednings- och sambandssystem
medger detta. Ingen skillnad finns i skyddsnivåerna på Tullinge
respektive Musköalternativet. Det bör dock observeras att enda förbindelsen
till Muskö går i en tunnel under vatten. Denna tunnel kan vid sabotage
och bekämpning vattenfyllas varvid verksamheten kommer att bli hänvisad
till färjeförbindelse.

En lösning med Marin Kommando Osts ledning och 1. helikopterdivisionen
på Tullinge, bas- och varvsverksamheten på Muskö och utbildningsförbandet
KA 1 och delar av förvaltnings- och varvsverksamheten på Rindö ger
en lösning som mycket påminner om flygvapnets sektorlösning t.ex. lfc mitt,
F 16 i Uppsala och F 13 i Norrköping. Erfarenheterna visar att en sådan
lösning är funktionell och resurssnål. Denna lösning kräver dessutom ett
delegerat arbetsgivaransvar och delegerade uppgifter så att avståndet mellan
chefer och anställda ej blir 15 mil.

Överbefälhavaren uppdrog därefter åt chefen för marinen att i samråd
med MBÖ översiktligt belysa operativa, ekonomiska och andra konsekvenser
att förlänga Marin Kommando Osts ledning av den taktiska verksamheten
till Tullinge.

Överbefälhavaren har som en följd härav i sin programplan för 8992 sid
65 angett: Chefen för Ostkustens marinkommando grupperas på Tullinge
och inte som tidigare planerats på Muskö.

Chefen för marinen har emellertid fattat ett eget beslut att de viktigaste
delarna av Marin Kommando Osts ledning skall grupperas på Muskö
19901995 både i fred och eventuellt krig. Som argument för detta beslut
anger CM att erforderligt stridslednings- och sambandsunderlag för den
taktiska ledningen ej hinner byggas ut på Tullinge förrän 1995 och att
nuvarande utrustning ej kan flyttas.

CM:s beslut innebär att flyttningen till Tullinge försenas genom att
investeringar i en s.k. interimslösning görs på Muskö. Detta innebär att
resurser satsas på en lösning som enbart skall användas 1990-1995 och
därefter ej utnyttjas vilket innebär att bygg- och installationskostnaderna blir
orimligt höga och får kort utnyttjandetid. Härutöver tvingas personalen från
Vaxholmsområdet och kustbevakningen att först flytta till Muskö för att fem
år senare flytta till Tullinge. Denna lösning är ej rationell utan innebär ett
orationellt utnyttjande av marinens begränsade resurser och som tvingar
personalen från Vaxholm och kustbevakningen att flytta två gånger inom fem
år.

Överbefälhavaren har också i FU 88 angett: Någon interimslösning erfordras
ej. Den slutliga lokaliseringen erhålls snabbare och övergången till en
ny organisation torde vara lättare att genomföra på en ny plats av såväl
praktiska som psykologiska skäl."

Militärbefälhavaren i Östra militärområdet har i samma fråga uttalat: "Att
avsätta betydande ekonomiska resurser för ett provisorium på Muskö kan
endast försvåra ingång i en slutlig lösning. Befintliga resurser bör därför

Mot. 1988/89

FÖ419

13

kraftsamlas till en uppbyggnad av Tullinge och ej till kostnadskrävande
provisorier på andra platser.

Inriktningen bör därför vara att alla krafter och resurser omedelbart satsas
på Tullinge för att så snabbt som möjligt skapa ett fungerande sambands- och
stridsledningssystem. Om så sker bör Marin Kommando Ost kunna organiseras
några år in på 90-talet.

I fråga om kaderorganisation för vissa viktiga staber och förband har
överbefälhavaren i programplan 89-92 föreslagit att för marinens del
marinkommandostaber, rörlig marin ledningsstab, kabrigader, stridsfartygsförband,
helikopterdivisionen samt viktiga marina basförband skall vara
kaderorganiserade i fred samt därvid ges ökat ansvar för bl.a. förbandens
beredskap och krigsduglighet. Avseende de marina förbanden anger dock
överbefälhavaren att en sådan kaderorganisation får införas först på lång sikt
när marinkommandoorganisationen genomförts.

Enligt vår mening har överbefälhavaren fel när han anger att marinkommandoorganisationen
först skall införas och därefter kaderorganisationen
för de förband som nu inte har en sådan. Enligt de principer som
överbefälhavaren själv har angett skall organisationen byggas upp på
grundval av krigsförbandens behov och därför är det angeläget att de
kaderorganiserade förbanden införs samtidigt med marinkommandoorganisationen.
Först därigenom kan ansvarsförhållandena och organisationsuppbyggnaden
inom marinkommandomyndigheterna ske på rätt sätt. Det är
också uppenbart att sårbarheten inom de mycket stora myndigheterna
minskar genom en sådan uppbyggnad som givetvis innefattar en decentralisering
av ansvar och resurser inom organisationerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Marin Kommando Ost stab, 1. helikopterdivisionen
samt kustbevakningens östra regionsledning skall lokaliseras
till Tullinge,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nuvarande organisation och lokalisering för
lägre regional ledning inom östra militärområdet skall bibehållas intill
dess förberedelserna är slutförda på Tullinge och att någon interimslösning
på Muskö därmed inte erfodras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den nya marina ledningsorganisationens utformning
enligt den kaderorganisationsprincip som överbefälhavaren
föreslagit för bl.a. marina förband.

Mot. 1988/89

FÖ419

14

Stockholm den 23 januari 1989
Gunhild Bolander (c)

Kerstin Ekman (fp) Hans Lindblad (fp)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Mot. 1988/89

FÖ419

15