Den offentliga sektorn, m.m. 1989/90

Motion 1989/90:Fi501 av Carl Bildt m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi501

av Carl Bildt m.fl. (m)

Den offentliga sektorn, m.m. 1989/90

Fi501-504

Det finns huvudsakligen två alternativ som står mot varandra i svensk politik.

Det ena utgörs av socialdemokraterna. Det är ett socialistiskt parti, även
om det under de senaste åren sällan framhävt sin socialistiska övertygelse.
Det är resultatet av den socialdemokratiska politiken som kan avläsas bland
annat i den accelererande krisen inom den offentliga sektorn, i det ständigt
stegrade skattetrycket, i vaktslåendet om monopol och förstelnade strukturer
och i mängden av regleringar och kontroller.

Den socialdemokratiska politiken har lett till att 1980-talet i många hänseenden
är att betrakta som ett förlorat decennium.

Det andra alternativet utgörs av den moderata frigörelsepolitiken. Med
moderat politik som grund för 1990-talet blir det i dag omöjliga möjligt.
1980-talets misslyckanden kan vändas till 1990-talets framgångar. Med moderat
politik kommer Möjligheternas Sverige att växa fram under 1990-talet.

Ett förlorat decennium

Socialdemokraterna bär i allra högsta grad ansvaret för utvecklingen i Sverige
under det gångna decenniet. Den tredje vägens politik, som lanserades
vid socialdemokraternas regeringstillträde 1982, har gått i cirkel. Sverige
är i snabb fart på väg mot i stort sett samma situation som när den stora devalveringen
1982 genomfördes. De kostnadsfördelar som denna medförde
är redan uppätna. 1980-talet är därmed att betrakta som ett förlorat decennium.
Sverige är tillbaka i tidigare underskottsproblem.

En ny devalvering löser inte Sveriges grundläggande ekonomiska problem.
Och med devalveringsvägen stängd förefaller den socialdemokratiska
regeringen handlingsförlamad. Partiet är inte kapabelt att lösa problemen
och tycks också sakna den inre kompassen. Till yttermera visso ägnar sig regeringen
i mångt och mycket åt en tvärt-om-politik: när hushållssparande
behöver stimuleras införs straffbeskattning av det långsiktiga sparandet för
ålderdomen och höjda boendeskatter, när nyföretagandet behöver öka införs
skatteregler som försvårar just detta, när inflationen behöver dämpas
höjs en rad indirekta skatter som ytterligare tvingar upp pris- och kostnadsstegringen,
när arbetsutbudet behöver öka vidtas åtgärder som verkar återhållande
på utbudet av arbetskraft. 1980-talets socialdemokratiska politik

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Fi501-504

har därmed bäddat för en fördjupad kris under 1990-talet med växande un- Mot. 1989/90
derskottsproblem, arbetslöshet och försämrad välfärd. Fi501

Den offentliga välfärdssektorn har - trots tillgång till större ekonomiska
resurser än i något annat land - hamnat i en accelererande kris.

Trots att kvaliteten sjunker på område efter område skjuter kostnaderna
i höjden. Den kombinerade kvalitets- och kostnadskrisen i välfärden har
drabbat enskilda individer och familjer som gjorts beroende av t.ex. den offentliga
sjukvården , äldreomsorgen eller barnomsorgen. Daghem stängs på
grund av brist på personal. Köer till livsnödvändiga operationer hör till vardagen.

Den svenska välfärden har fått en orättfärdig profil. Den som förväntat
sig en god sjukvård eller trygghet på äldre dagar har fått erfara att han inte
har några rättigheter gentemot välfärdsstaten. De som valt att försöka leva
sina liv efter egna värderingar och önskemål, t.ex. genom att själv ta hand
om sina barn, har fått möta den politiskt styrda välfärden enbart som finansiär
av dess ständigt växande kostnader.

Under 1980-talet har förmågan att klara många av statens kärnuppgifter
urholkats. Upprätthållandet av respekten för lag och ordning har eftersatts,
liksom det nödvändiga värn för vår yttre trygghet som försvaret av vår nationella
frihet utgör.

Medan världen i övrigt har frigjort och avreglerat har socialdemokraterna
slagit vakt om gamla monopolföreställningar. Monopolet på radio- och TVsändningar
finns fortfarande kvar, trots en dynamisk internationell utveckling
mot mångfald och valfrihet. De offentliga tjänstemonopolen har snarast
stärkts.

När socialismen i allt snabbare takt rasat samman och fallit sönder i resten
av Europa har de svenska socialdemokraterna under 1980-talet ökat den politiska
sektorns omfattning i Sverige genom att höja skattetrycket med inte
mindre än 70 miljarder kronor. De har stoppat alternativ i välfärden och cementerat
de offentliga monopolen. Det är mot denna bakgrund inte märkligt
att Sverige under 1980-talet har haft den lägsta tillväxten under hela detta
sekel.

1980-talet blev ett förlorat decennium. 1990-talet får inte förloras.

Ett socialistiskt Sverige

Den socialdemokratiska politiken framstår som allt mer idélös. Utan egen
färdriktning och vision har den blivit en haltande kombination av frampressad
högeranpassning och underliggande vänstersträvan. Med en sådan politik
kommer Sveriges problem att fördjupas och förvärras.

Till grund för den socialdemokratiska politiken ligger en negativ människosyn
som utgör basen för förslag om en fortsatt kollektivisering av det
svenska samhället.

Den socialdemokratiska vägen innebär ett fortsatt omyndigförklarande av
svenskarna. Förmyndarmentaliteten tar sig ständigt nya uttryck, eftersom
socialdemokraterna alltid tror sig veta vad som är bäst för alla människor.

På område efter område anges en lösning, som skall passa alla. Valfriheten
blir förbehållen dem med tjocka plånböcker och goda kontakter.

För socialdemokraterna är välfärden kollektiv. Det allmänna skall ta Mot. 1989/90
hand om medborgarna från vaggan till graven. Fi501

För dem är frihet ett relativt och inskränkt begrepp. Kon är visserligen fri
att beta var som helst inom de gränser som gärdets staket sätter. Men kon är
inte fri för det. Den får inte beta det friska gröna gräset på andra sidan staketet,
inte ens när det egna gräset tagit slut. Och människor i Sverige får inte
gå utanför de staket den offentliga sektorns monopol sätter upp. Och medan
gräset växer där utanför riskerar kon att dö.

Den socialdemokratiska doktrinen föreskriver att kommunala daghem är
den bästa formen av barnomsorg och att denna ensidigt skall gynnas. De föräldrar
som vill ha en annan barnomsorgsform, själva vill vara hemma för att
ta hand om barnen när de är små och de som inte har turen att få plats i den
kommunala barnomsorgen har i praktiken ingenting att säga till om. Den
socialdemokratiska politiken ligger som en bromsklots för en familjevänlig
utveckling av 1990-talet.

Val av skola - oavsett om det är en fristående skola eller skolor inom det
allmänna skolväsendet - diskuteras sällan i svenska hem. Valmöjligheterna
är oftast obefintliga. Om en fristående skola över huvud taget finns i närheten
krävs i regel stora ekonomiska och andra uppoffringar från föräldrarna
för att detta skall vara ett reellt alternativ. För socialdemokraterna finns det
bara en skolform, inom vilken valet av skola avgörs av i vilket bostadsområde
man bor. Med ett socialdemokratiskt driftsansvar för skolan under
1990-talet kommer kompetens och kvalitet att ytterligare undergrävas.

Den som blir sjuk hänvisas till landstingens vårdinrättningar eller till de
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som landstingen i nåder tillåtit
ingå i det allmänna ersättningssystemet. Politiska prioriteringar avgör hur
snabbt man kan bli behandlad på sjukhusen. En industriarbetare som under
ett yrkesverksamt liv betalt ca två miljoner kronor i landstingsskatt och sjukförsäkringsavgift
och kanske aldrig varit sjuk tidigare finner att han kanske
måste vänta i flera år på den nödvändiga starroperationen. Långa väntetider
är kännetecknande för flertalet viktiga operationer. Anonymiteten i vården
är stor för såväl anställda som patienter. Socialdemokratiskt stordriftstänkande
och låsning vid monopolen kommer att göra situationen akut redan i
början på 1990-talet.

Den som på sin ålders höst vill bestämma hur han vill bo och leva upptäcker
att beslutet inte är hans. Om socialdemokraterna bestämmer att ålderdomshem
inte är en bra form av boende gör det detsamma att det finns
de som har en annan åsikt. Med socialdemokraterna vid rodret blir det svårt
att bli gammal på 1990-talet.

De som arbetar inom den offentliga vården, inom skolan eller barnomsorgen
har inte heller de någon valfrihet. De kan inte byta arbetsgivare om de
så önskar. Möjligheterna att påverka verksamheten på den egna arbetsplatsen
är begränsade i de enhetliga system som socialdemokraterna anser vara
de bästa. Avsaknaden av konkurrens möjliggör en enhetlig lönesättning på
lägre nivå. Allt detta drabbar i första hand kvinnorna, eftersom det är de
som utgör majoriteten av de anställda. Förblir 1990-talet socialistiskt kommer
personalkrisen att förvärras och därmed försämras också den offentliga
välfärden. 3

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Fi501-504

Ett fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav skulle ytterligare för- Mot. 1989/90

stärka den kollektivistiska utvecklingen. Barnomsorg, vård, utbildning, kul- Fi501

tur, äldreomsorg m.m. skulle förbli avskärmade från det nytänkande och den
mångfald som följer av många alternativ och idéer. Sparandet och ägandet
skulle fortsätta att kollektiviseras. Efter löntagarfonderna skulle följa nya
system med liknande utformning och inriktning.

Den vägen skulle fortsätta att bära högskattepolitiken som sitt signum.

Som en följd av oförmågan att tänka om och att tänka nytt, blir jakten på
nya skatteobjekt en politikens huvudsyssla. Höjda och nya skatter blir nödvändiga
enbart för att klara det ökade trycket på den offentliga sektorn, vilket
skulle leda till ännu större behov av bidrag och stöd. Nya skatteomläggningar
måste genomföras. Skattetrycket ökar. Samtidigt blir utrymmet för
nya och högre skatter alltmer begränsat. Risken för att de minskande underskotten
och skulderna i statens finanser bara var ett kort andrum synes i dag
uppenbar.

Effekterna av denna stelbenta politik skulle också bli alltmer synbar.

Hos hushåll och familjer som tvingas konstatera att hur de än anstränger
sig är det svårt att leva på sin lön, när direkta och indirekta skatter är betalda
och tvångssparande m.m. fått sitt.

Hos företagen som finner att konkurrenskraften gentemot utlandet ständigt
försvagas till följd av höga skatter, ständigt förändrade spelregler, dramatiska
energiprishöjningar till följd av kärnkraftsavvecklingen, bibehållna
monopol och en vacklande Europapolitik, och som därför kanske tvingas
flytta verksamheten utomlands.

Hos arbetsmarknadens organisationer, som tvingas konstatera att en för
dem framgångsrik avtalsuppgörelse blir en pyrrhusseger som skadar svensk
konkurrenskraft, och som mest skapar skattehöjningar och inflation i medlemmarnas
utfall.

Och hos den offentliga servicens många anställda och brukare, som
tvingas konstatera att - trots att kostnaderna stiger för vart år - bristerna
i kvaliteten blir allt mer påträngande. Bristerna i åldringsvården, köerna i
sjukvården, förslitningen i skolan, den sjunkande andelen brott som klaras
upp eller ens utreds, kränkningarna av svenskt territorium som inte upphör.

På område efter område kommer tecknen på att det offentliga fungerar dåligt
just där det offentliga är som viktigast. Det sprider en känsla av vanmakt
bland dem som arbetar i det offentligas tjänst och de medborgare som har
rätt att förvänta sig att det som de betalat så dyrt för också skall fungera.

Med socialdemokratisk politik riskerar 1990-talet att bli ännu ett förlorat
decennium. Den socialdemokratiska politiken hotar i förlängningen välfärden.

Möjligheternas Sverige

Den moderata frigöreslepolitiken är i avgörande hänseenden spegelbilden
av socialdemokraternas politik. I det moderata Möjligheternas Sverige är
tron på den enskilda människans förmåga och på framtidens möjligheter
stark. Medborgarnas frihet är stor. Stort utrymme finns för egna initiativ.

Sådana är inte bara tillåtna; de uppmuntras och tillåts också ge positiva resul

tat. Med moderat politik som grund för 1990-talet blir det i dag omöjliga Mot. 1989/90
möjligt. Fi501

I det moderata Sverige paras den individuella friheten med det ansvar som
är oupplösligt förenat med friheten. Det moderata samhället präglas av omtanke
och framtidstro. Människor litar i större utsträckning till varandra och
till en naturlig gemenskap. Det är på många områden möjligt att utan offentliga
insatser lösa uppkommande frågor och problem. Människan är tryggare
genom den lilla världens alla nätverk i form av bl.a. familj, nära vänner, arbetskamrater
och släktingar som omger henne. Men hon är också trygg i förvissningen
om att staten verkligen står stark där - och när - den måste stå
stark.

Familjerna kommer själva att kunna bestämma över och välja den barnomsorg
som de tycker passar dem bäst. Pengarna för barnomsorgen disponeras
av familjerna själva och inte av det offentliga.

Föräldrar och barn kommer att engagera sig mycket mer i barnens skolgång,
eftersom det bl.a. blir möjligt att välja i vilken skola barnen skall gå i
fristående skolor såväl som i vilken skola inom det allmänna skolväsendet och
också möjligt att välja den inriktning på skolarbetet som mest engagerar
och motiverar den enskilde eleven. Engagemanget kommer automatiskt att
leda till kvalitetsförbättringar inom skolan i många skilda hänseenden. Kunskap
och kvalitet blir ledorden för såväl lärarutbildning som utbildningen i
alla andra skolformer.

Valfriheten är särskilt viktig för den som är sjuk eller gammal. Den som
blir sjuk vet att han alltid kommer att få adekvat vård i rimlig tid. Våra förslag
innebär att det är patienten som bestämmer över sina sjukvårdsresurser
och inte landstingspolitiker och myndigheter. Patienten kan därmed vända
sig till den läkare eller det sjukhus som han har förtroende för, oavsett om
det är en privat läkare, ett offentligt sjukhus eller något annat. Det viktigaste
är att det är patienten själv som bestämmer. Om det är kö på ett ställe kan
han alltid vända sig till ett annat utan att ekonomin blir lidande. Är patienten
inte nöjd med kvaliteten på t.ex. ett sjukhem kan han vända sig till ett annat
som bättre motsvarar hans önskemål och behov. Det offentliga finansierar
större delen av sjukvården, men den drivs av många sins emellan oberoende
vårdgivare.

Den som på sin ålders höst vill flytta in i ett ålderdomshem kan göra detta
utan att det offentliga lägger in sitt veto. Den som hellre vill försöka bo kvar
i det egna hemmet skall så långt möjligt ges förutsättningar för detta. Det
minsta äldre människor skall kunna begära är att själva få bestämma över
hur de skall leva återstoden av sina liv.

De som är anställda inom den offentliga verksamheten får känna en större
tillfredsställelse och en större trygghet i sina jobb. Konkurrensen med andra
arbetsgivare skapar större möjligheter för nytänkande och för att de anställdas
kunskaper och engagemang bättre tas till vara. De anställda känner sig
tryggare, bl.a. eftersom de vet att de alltid kan söka sig till en annan arbetsgivare
eller starta eget när de så önskar.

Kommunerna ges frihet att utan dagens styrning genom detaljreglerade
lagar och statsbidragsbestämmelser utforma den kommunala verksamheten
så att den anpassas till kommuninnevånarnas önskemål. Den kommunala 5

servicen i Pajala, Burlöv och Stockholm kommer därmed att bättre anpassas Mot. 1989/90

efter de lokala behoven i respektive kommun. Fi501

Framtidens ledord blir kvalitet, kunskap och kreativitet. Det innebär att
tiden har passerat socialistiska och kollektivistiska lösningar. Ty kunskap,
kvalitet och kreativitet kräver mångfald och öppenhet inför nytänkande och
nya lösningar. Och de kräver ett samhällsklimat som inte hindrar eller motverkar
nytänkande och enskilda initativ. Detta är oförenligt med socialistiska
lösningar som har just motsatsen som sitt främsta särdrag.

Ekonomisk frihet och enskilt ägande är en förutsättning för välståndets
utveckling. Det är sant i dag, och kommer att bli än mer sant i 1990-talets
Sverige.

Den ekonomiska frihetens och skapandets grundförutsättningar förstärks
i Möjligheternas Sverige.

Stor vikt fästs vid klara och entydiga spelregler och en högt utvecklad
känsla för etik, som respekteras av alla spelets deltagare. Och som respekteras
även av de politiker som har makt att ändra reglerna.

De kollektiva löntagarfonderna avskaffas för att säkra en dynamisk och
öppen ekonomi. Samtidigt sprids ägandet, och möjligheterna till vinstdelning
och delägande förbättras. Utvecklingen mot inlåsning av vinstmedel i
politiskt kontrollerade fonder, vars syfte förändras med det växlande politiska
modet, bryts.

Den kanske viktigaste enskilda insatsen för skapandets klimat och för
ökad frihet är en målmedveten sänkning av det totala skattetrycket. Detta
framstår också allt tydligare som den enda vägen att åstadkomma reallöneökningar
utan att skada konkurrenskraft och samhällsekonomi.

Sverige behöver en politik som förenar en stark respekt för enskilda människors
frihet och integritet med tron på det personliga ansvaret och samhällsgemenskapen
.

Medborgarna måste kunna lita på att världens dyraste offentliga service
fungerar där den bäst behövs och för dem som är i bäst behov av den. I dag
har det offentliga ofta tagit på sig många och skiftande uppgifter och ibland
även iklätt sig oförenliga roller. Följden har blivit alarmerande kvalitetsbrister
på viktiga områden. Det krävs prioriteringar och kvalitetsreformer för
den offentliga sektorn. Stat och kommun måste ha resurser och måste fungera
väl där stat och kommun är viktigast.

I utbildningen läggs tyngdpunkten på kvalitet och kunskaper. Kunskapsförmedlingens
viktigaste förutsättningar - välutbildade lärare, fungerande
lokaler och böcker där kunskaperna står - får en större andel av resurserna.

Skolan förmedlar inte bara användbara kunskaper och färdigheter utan
också viktiga normer och ideal.

Med vår modell av lärlingsutbildning som ett väsentligt element i yrkesutbildningen
ges de unga yrkeskunskaper och kontakt med arbetslivet, vilket
förbättrar deras möjligheter till arbete efter utbildningen.

I vården gör fler enskilda initiativ, framför allt inom öppenvården och för
sjukhemmen, att offentliga resurser frigörs till förstärkningar av den specialiserade
slutna vården.

Äldreomsogen får inte bli en arena för politiska och vårdideologiska mo

6

deväxlingar. En mångfald av omsorgsformer, med varierande lösningar för Mot. 1989/90
upplåtelse och finansiering, får i Möjlighternas Sverige verka sida vid sida. Fi501

Bekämpningen av brott får starkare resurser. Moderata samlingspartiet
har alltid med kraft vänt sig mot termer som bagatellbrott och vardagsbrott,
eftersom dessa antyder att det finns en viss typ av brott som skulle
vara mer normala och som vi får vänja oss vid. Inga brott skall accepteras
eller leda till rutinmässig åtalseftergift. Inga brott är bagateller för dem som
drabbas. Svensk lag skall gälla lika för alla.

Den s k halvtidsfrivgivningen avskaffas utan att straffen kortas och polisen
får ökade resurser. Kampen mot narkotikan står överst på dagordningen.

Samtidigt som det behövs kvalitetsreformer i stat och kommun måste områden
som i dag fjättras i monopol, byråkrati och regleringar frigöras för valmöjligheter
och nytänkande. Det gäller inte minst vården, boendet, omsorgen
om barn och gamla, och utbildningen.

En mångfald av sociala skyddsnät måste kunna växa sig starka. Det handlar
om familjer som får bättre möjligheter att ställa upp för nära som har
problem. Om vänkretsar, kyrkor, föreningar och andra frivilliga nätverk.

Alla dessa nätverk skall kunna växa sig starka. Som komplement till dem
alla skall det finnas ett starkt och fungerande offentligt skyddsnät.

En familjereform och en skattereform, som ger fler familjer möjlighet att
leva på sin lön och rätt att fatta de viktiga besluten och göra de viktiga valen
själva, är en nödvändig förutsättning för den ambitionen.

Frigörelsereformer krävs också av sparandet och ägandet. Fler får chansen
att äga sitt hem och få del i ägandet av ett blomstrande näringsliv. Också
medborgare i vanliga inkomstlägen får råd att spara.

Politiken bygger på långsiktighet och fasthet i efterfrågepolitiken genom
bland annat en lägre ökningstakt i de offentliga utgifterna. Ekonomins
grundläggande problem angrips med utbudsstimulerande åtgärder. Energiförsörjningen
tryggas genom fortsatt användning av den säkra och billiga
energi som våra kärnkraftverk förser Sverige med. Sverige blir en del av
Europa till följd av strategin för en stegvis anslutning till den europeiska gemenskapen.

De konkreta förslag som moderata samlingspartiet lägger fram i skilda
motioner under innevarande allmänna motionsperiod syftar alla till att bereda
väg för detta Möjligheternas Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en målmedveten sänkning av det totala skattetrycket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering och avmonopolisering inom bl.a. vård,
omsorg, utbildning och boende,

1** Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Fi501-504

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om kvalitetsreformer i den offentliga sektorn. Fi501

Stockholm den 11 januari 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Rolf Dahlberg (m)

Gunnar Hökmark (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)
Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)

Sonja Rembo (m)

8