Den offentliga sektorn

Motion 1989/90:Fi732 av Kjell-Arne Welin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi732

av Kjell-Arne Welin (fp)
Den offentliga sektorn

För att bara på några rader sammanfatta årets nådiga lunta ger den en mörk
bild av den svenska ekonomin. Finansministern och hans regering konstaterar
att det krävs en fortsatt stram ekonomisk politik för att vända utvecklingen.
Näringslivet beräknas bli effektivare genom skärpt konkurrens och
mindre regleringar. För den offentliga sektorn gäller att också den måste bli
effektivare - det dock genom en bättre användning av existerande resurser.

Av detta kan man dra många slutsatser, en är att det är lättare att peta
på verksamheter som man inte själv har skapat eller sitter i. En reell bättre
användning av existerande resurser måste i klartext, också för den offentliga
sektorn, innebära att pengarna så långt över huvud taget är möjligt används
i och för de verksamheter de avsetts för och inte holkas ur på vägen av överflödig,
tungrodd och fördyrande administration.

I ett läge där vi t.ex.inte längre kan ge skolbarn egna böcker, måste snåla
med hjälp till handikappade, inte kan ge gamla ett värdigt boende, vårdköer
växer och kommunikationsnät förfaller är det orimligt att centrala myndigheter
och alltför många delnivåer tillåts ta mer och mer av resurserna och i
praktiken stjäla både tid och pengar.

Vi hävdar att så är fallet. Vi menar också att det är resultatet av att vi
alltför sällan omprövar verksamheter som en gång införts, kontrollerar om
de utfallit så som en gång var tänkt, utvecklats åt fel håll, måste anpassas till
nya tiders krav eller över huvud taget längre behövs.

Vi hävdar att en utvärdering och omprövning nu är ett minimikrav. Först
på den listan måste ställas AMS och SÖ, två statliga överstyrelser, som får
fortsätta att styra och ställa fast de inte längre behövs, vare sig på centraleller
mellannivå.

Rätt använda resurser vore här att organisera om verksamheten så att
dessa går direkt till den lägsta nivån, dvs. den som konkret och praktiskt
handhar verksamheten. Baspersonalen kan verksamheten och sitt jobb, de
är kapabla att ta ansvar både för de mål som gäller och de medel de tilldelas
utan den hjälp uppifrån, som i stället blivit både ett produktivitets- och
kreativitetshinder och dessutom kostsamma sådana. Dubbelarbete inte att
förglömma.

Det är inte rakt över möjligt att jämföra näringslivet och den offentliga
sektorn. Men en tankeställare borde onekligen vara de stora besparingar
man i den privata sektorn gör på mindre byråkrati, kortare beslutsvägar och
handläggningstider.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta utreda en kraftig reduktion av AMS centrala
kansli, ']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta utreda en kraftig reduktion av SÖ:s centrala
kansli,2]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att öka effektiviteten i den offentliga sektorn
genom skärpt konkurrens och mindre regleringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att undanröja produktivitetshämmande
mellannivåer i den statliga förvaltningen.

Stockholm den 25 januari 1990

Kjell-Arne Welin (fp)

1 1989/90:A294

2 1989/90:Ub338

gotab 99633, Stockholm 1990

Mot. 1989/90
Fi732