Den sociala ekonomins möjligheter

Motion 1997/98:N303 av Lennart Brunander m.fl. (c, kd, mp)

I den allmänna debatten hävdar allt fler att en ökad satsning på den så kallade sociala ekonomin skulle bidra till att lösa en rad samhälleliga problem, främst vad gäller försämringar inom den offentliga sektorn och sysselsättningen.

En rad riksdagsmotioner under de senaste åren har också krävt reformer för att påskynda utvecklingen i denna riktning. Främst har förslagen gällt förändrade skatteregler som skulle öka medborgarnas möjligheter att ta egna initiativ för att tillgodose de behov som den offentliga sektorn inte längre mäktar med och som marknaden inte efterfrågar till rådande priser.

Även om en viss utveckling av den sociala ekonomin ägt rum, har vi mycket långt kvar innan den spelar samma roll som den i dag spelar i Tyskland, Italien, Frankrike och Danmark.

Vilka faktorer i den svenska ekonomiska och politiska strukturen är det som hindrar en utveckling mot en social ekonomi, som skulle kunna bli ett komplement till den offentliga och privata sektorn?

Bevisligen är den sociala ekonomin framgångsrik i många delar av Europa. Som exempel kan nämnas att Emilia i Italien, Barcelona i Spanien och Baden Württemberg i Tyskland tillhör de regioner som har den lägsta arbetslösheten i Europa. Detta mycket tack vare sin väl fungerande sociala ekonomi och samarbetskultur. Den sociala ekonomin är framförallt framgångsrik i kunskaps- och tjänsteproduktionen, där människor i mindre utsträckning än kapital utgör den begränsande faktorn.

Bevisligen skulle institutionella innovationer behövas i dagens Sverige, nu när den offentliga sektorn brottas med stora ekonomiska problem och marknadsekonomin inte visar sig vara helt perfekt. Antalet småföretag borde också kunna öka om ett samverkansklimat kunde skapas. Ungefär så som det fungerar i Gnosjö, som i många avseenden liknar det i t.ex. Baden Württemberg.

Obekantskapen med själva begreppet social ekonomi bidrar sannolikt till myndigheternas bristande förmåga att stimulera utvecklingen. Inom EU:s institutioner och i många medlemsländer är benämningen social ekonomi vedertagen. Inom kommissionen finns t.o.m. en särskild enhet för social ekonomi under DG XXIII. I Sverige talar vi ibland om det civila samhället, den ideella sektorn, brukarmedverkan eller nykooperation. Logiken och en samlad koncentration till konkreta åtgärder störs också av att den sociala ekonomin definitionsmässigt (europeisk norm) innefattar allt från människor i en glesbygd som gått samman kring en bestämd uppgift till ömsesidiga försäkringsbolag och banker med mångmiljarder i omslutning.

Uppenbarligen krävs bättre information om vad som innefattas i begreppet social ekonomi, vilken inspiration man kan hämta från andra europeiska länder och det samhällsekonomiska resultat man kan uppnå med institutioner av detta slag.

Vi anser också att om statsmakterna med framgång vill påskynda utvecklingen av den sociala sektorn, måste olika åtgärder samordnas med de åtgärder man gör för näringslivet i övrigt. De skattetekniska och näringspolitiska förändringar som krävs för att t.ex. underlätta verksamheten för småföretag gäller också för nykooperativ verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att främja den sociala ekonomin i Sverige.

Stockholm den 6 oktober 1997
Lennart Brunander (c)
Inger Davidson (kd)	Ronny Korsberg (mp)

Gotab, Stockholm 2002