Den statliga förvaltningsrevisionen

Motion 1989/90:Fi412 av Lars Tobisson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi412

av Lars Tobisson m.fl. (m)

Den statliga förvaltningsrevisionen

Makten över statsfinanserna tillkommer grundlagsenligt riksdagen. Det är
riksdagen som beslutar om skatt till staten. Riksdagen bestämmer vidare till
vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till angivna
ändamål. Dessa skall användas på det sätt som riksdagen har bestämt. Riksdagen
fastställer också grunderna för förvaltning och förfogande över statens
egendom.

En grundläggande förutsättning för att riksdagens ledamöter i egenskap
av väljarnas förtroendemän skall kunna fullgöra sina grundlagsenliga åligganden
är att riksdagen så långt möjligt ges information om och insyn i den
statliga verksamheten. Detta krav har en särskild tyngd i Sverige som utpräglat
högskatteland och med en mycket omfattande offentlig sektor.

Kontrollmakten

För att fullgöra det nu nämnda ansvaret har riksdagen grundlagsenligt tilldelats
kontrollmakt.

Denna omfattar konstitutionsutskottets konstitutionella prövning, JOämbetets
judiciella granskning samt riksdagens revisorers verksamhet. Det
senare organet skall således följa den statsfinansiella och förvaltningsekonomiska
utvecklingen.

Den konstitutionella kontrollen och JO-ämbetets judiciella kontroll har
setts över vid flera tillfällen. Men riksdagens revisorer och dess verksamhet
har i stort sett behållit den organisation och de verksamhetsformer som beslutades
vid dess tillkomst genom 1809 års regeringsform. Detta är anmärkningsvärt
mot bakgrund av de revolutionerande förändringar som statsförvaltningen
och det allmännas uppgifter undergått sedan dess.

Huvudansvaret för att utveckla och bedriva revision av statens verksamhet
har i stället successivt kommit att få sin tyngdpunkt hos regeringens förvaltningsorgan,
riksrevisionsverket (RRV). Även om detta verk hittills i stort
sett har kunnat arbeta oberoende och självständigt, finns det inga garantier
för att så kommer att ske även i framtiden. Regeringen har i princip rätt att
utnyttja verket på det sätt regeringen finner angeläget utifrån egna utgångspunkter.
Detta kan utläsas både av riksdagsbesluten 1986 och 1987, som tilldelade
RRV nya och vidgade uppgifter, och av RRV:s anslagsäskanden avseende
budgetåret 1988/89.

Mot. 1989/90

Fi412

I 1989/90 års budgetproposition heter det:

Förvaltningsrevisionen bör bättre koordineras med regeringskansliets verksamhetsplanering
samt med den treåriga budgetprocessen.

I bilaga 2 till budgetpropositionen 1990 återfinns en liknande ståndpunkt.

Detta innebär att RRV numera måste ses som ett stabsorgan åt regeringen
och att samarbetet dem emellan ytterligare skall stärkas och utvecklas. I
praktiken blir således RRV:s förvaltningsrevision en politiskt styrd utredningsverksamhet
åt regeringskansliet.

Den nu beskrivna ordningen och utvecklingen mot ett allt starkare regeringsinflytande
avviker kraftigt från den statliga revisionens ställning i de
flesta andra västliga demokratier, där revisionen betraktas som en naturlig
och självklar uppgift för i första hand parlamentet.

Sverige behöver liksom andra demokratiska stater en oberoende och
självständig granskning av den offentliga verksamheten, dess resultat och
välfärdseffekter. Detta gäller ännu mer i dag än tidigare beroende på en
allt svagare finansmakt.

I de senaste årens finansplaner har regeringen regelmässigt sagt sig arbeta
för en förnyelse av den offentliga sektorn. Det är en bra målsättning. Den
överensstämmer med moderata krav som under lång tid framförts i motioner
och i debatten. Resultatet har emellertid varit magert. Detta beror i hög grad
på de brister i den svenska budgetprocessen som påtalas i motion av Lars
Tobisson (m) m.fl. angående finansmakten och budgetprocessen. En av de
mest påfallande bristerna är den svaga kontrollen över utvecklingen av budgetens
inkomster och utgifter samt en bristande uppföljning av det slutliga
budgetutfallet och uppkomna budgetavvikelser.

Ett effektivt förnyelsearbete kan endast åstadkommas om det finns tillgång
till objektiv information och en fristående uppföljning av myndigheternas
verksamhet. Riksdagens revisorer har här en viktig uppgift.

Den nuvarande utformningen av den statliga revisionen med ett resursstarkt
riksrevisionsverk och ett resurssvagt riksdagens revisorer fyller inte de
nu nämnda kraven. Uppläggningen strider dessutom mot vedertagna
granskningsprinciper, nämligen att den som skall granskas inte skall kunna
styra granskningen.

Det alternativ som moderata samlingspartiet förespråkat under en följd
av år, nämligen en stark och oberoende revision under riksdagen, är nu mer
angeläget än någonsin. Det går inte längre - med de skrivningar som finns i
1990 års budgetproposition - att hävda att RRV är ett oberoende och självständigt
kontrollorgan. Det är därför nödvändigt att riksdagens ansvar för
den statliga förvaltningsrevisionen stärks.

I de senare anförs bl.a.:

... verksamheten under senare år främst syftar till att förse statsmakterna
med underlag för omprövning och omprioritering av den statliga och statligt
finansierade verksamheten. Intresset för att utnyttja förvaltningsrevisionen
i detta arbete visar sig också i regeringens önskemål att i ökad utsträckning
engagera RRV i uppdrag att se över möjligheterna till effektivisering och
besparing inom olika områden.

13

Nya organisationsformer

Revisionens organisation i Danmark kan tas som utgångspunkt för nya organisationsformer.

I Danmark liksom i Sverige väljer riksdagen (folketinget) ett antal revisorer
bland sina ledamöter (statsrevisorer). Dessa statsrevisorer, som alltså är
parlamentariker, fullgör emellertid inte revisionsuppgifter. De utgör i stället
ett revisionsutskott, vars huvuduppgift är att ta emot revisionsrapporter och
svara för att rapporterna blir behandlade och vid behov underställda folketingets
prövning. Själva revisionen genomförs av ett professionellt verk, rigsrevisionen,
under ledning av en rigsrevisor. Detta organ genomför sina revisioner
oberoende och opartiskt och beslutar på eget ämbetsmannaansvar om
innehållet i de revisionsrapporter som avlämnas till statsrevisorerna.

Riksdagens revisorer bör enligt vår uppfattning göras ansvariga för statens
förvaltningsrevision enligt danskt mönster. Detta förutsätter att riksdagens
revisorer erhåller ökade resurser, så att statsförvaltningen kan revideras på
ett heltäckande sätt. Erfarenheter av organisation och resursbehov kan hämtas
från RRV:s nuvarande och tidigare verksamhet. Eventuellt bör resurser
och kompetens överföras från RRV till riksdagens förvaltningsrevision.

Statskontoret är en central förvaltningsmyndighet för rationalisering och
administrativ utveckling. Statskontoret arbetar för att statlig verksamhet
skall bedrivas under god hushållning med tillgängliga resurser. Verkets huvuduppgifter
är att fungera som utredningsorgan åt regeringen samt att ge
vägledning och stöd åt myndigheter i frågor om rationalisering och administrativ
utveckling. Det finns således betydande beröringspunkter mellan
riksrevisionsverket och statskontoret.

Funktions- och resursfördelningen mellan riksdagens revisorer, riksrevisionsverket
och statskontoret bör utformas med utgångspunkten att ansvaret
för statens förvaltningsrevision förläggs till riksdagsrevisorerna.

Översynen av riksdagens revisorer bör leda fram till en ny lag om deras
verksamhet.

Det är angeläget att riksdagen utan dröjsmål föranstaltar om en kraftfull
riksdagens revision av statsverksamheten. Med utgångspunkt från att detta
kan ske utan grundlagsändring och att hithörande frågor har utretts vid flera
tillfällen de senaste decennierna bör förslag härom kunna läggas fram för
riksdagen redan inom ett år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:100 bil. 15
punkt B 4 Riksrevisionsverket och bil. 17 punkt B 2 Riksdagens revisorer
och deras kansli hos regeringen begär förslag till nya organisationsformer
för statens förvaltningsrevision i enlighet med de riktlinjer
som redovisas i motionen.

Mot. 1989/90

Fi412

14

Stockholm den 24 januari 1990
Lars Tobisson (m)

Margit Gennser (m)

Filip Fridolfsson (m)
Margareta Gard (m)

Rune Rydén (m)
Ing-Britt Nygren (m)
Knut Wachtmeister (m)

Mot. 1989/90

Fi412

15