Den svenska alliansfriheten m.m.

Motion 1992/93:U408 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd)

Oavsett vad vi svenskar tycker så syns resultatet av att vi
lever i en föränderlig värld allt tydligare.Detta är inte odelat
positivt, utan medför t.ex. att vi i takt med att omvärlden
rycker allt närmare oss måste ta ställning i en mängd inte
alltid behagliga frågor. Omvärlden kommer att kräva det av
oss.

Alliansfrihet och neutralitet

I den politiska debatten heter det att Sverige är
alliansfritt i fred och neutralt i krig. Sverige har tidigare valt
att stå utanför. Uppfattningen bygger på en rädsla för
angrepp från yttre fiender och säkert på en allvarlig vilja att
förhindra strider på vårt territorium. Att denna politik varit
framgångsrik bevisas av det faktum att vi lyckats hålla oss
utanför de två världskrig som rasat i vår omedelbara närhet.
Så skrivs i alla fall historien, men detta kan man säga är en
sanning med modifikation. Neutraliteten har som bekant
inte alltid varit trovärdig utan har väl använts som
täckmantel för att hölja in mer eller mindre ljusskygga
transaktioner av både handels- och säkerhetspolitisk natur.
Utlämnandet av baltguldet och den s.k. baltutlämningen är
väl att räkna som två för svensk neutralitetspolitik mindre
hedrande händelser.

Alliansfriheten och neutraliteten kan och bör därför
ifrågasättas. Var och en har rätt att ställa frågan om man kan
behålla något man egentligen inte bryr sig om eller med
andra ord ha normer och regler som man friskt bryter mot
bara tillfället är lämpligt. Det måste bli ett slut på
normhyckleriet -- det är ju inget annat än flagranta exempel
på dubbelmoral, men inte bara det -- dubbla budskap! I ord
är Sverige alliansfritt och neutralt men inte i gärning.

I det nya och demokratiska Europa blir läget ett annat
och Sverige befrias från dubbelmoralens och de dubbla
budskapens hyckleri och kan istället tala klarspråk och så
snabbt som möjligt aktivt ta sitt ansvar för freden i Europa
och resten av världen.

Eftersom Sverige med all sannolikhet kommer att bli
medlem i EG/EU i framtiden bör vi redan nu inrikta oss
säkerhetspolitiskt efter denna strävan. Om vi ger upp
tilltron till den falska alliansfriheten och neutraliteten har
vi möjlighet att omgående öppna en fruktbar försvars- och
säkerhetspolitisk dialog med övriga Europa, -- ett Europa
bestående till övervägande del av länder som offentligt
vågar ta ställning för den demokrati som vi i Sverige så högt
och ljudligt kräver men som vi låter andra försvara åt oss.
Vi skall naturligtvis inte vara främmande för ett
försvarssamarbete med EG/EU utan istället uppmuntra
sådana strävanden vilket även gäller för tankarna om en
stark nordisk försvarsallians som skulle gagna oss både ur
försvars- och försvarsmaterielhänseende. Vi får ej vara
främmande för detta tänkande även om det skulle leda till
en svensk ansökan om medlemskap i NATO.

Försvarsmaterielexport

En öppnare hållning innebär att Sverige måste ompröva
sin försvarsmaterielpolitik och att den svenska
försvarsmaterielindustrin ges förutsättning för ett
långtgående samarbete med Europa och den övriga världen
där demokrati råder.

Den nuvarande tillståndslagstiftningen inom området
bör bytas ut mot en lagstiftning som medför anmälningsplikt
för svenska företag i försvarsmaterielbranschen. En sådan
anmälan skall ske under affärens gång och i samband med
denna ändring skall också bestämmelsen om att svensk
försvarsindustri endast får utveckla vapen som det svenska
försvaret har behov av tas bort. Det räcker med tre punkter
för att hindra missbruk av vapenexport, nämligenvapen
får ej säljas till krigförande land handel med
försvarssmateriel får ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges
säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas förbud
mot handel med land som grovt förbryter sig mot de
mänskliga rättigheterna

Att behålla den rigorösa försvarsmateriellagstiftningen
gentemot de gamla demokratierna i Europa ter sig löjligt.
Vi bör istället utöka vårt handelsutbyte och integrera oss
ytterligare i det pågående europeiska fredsarbetet. Vi bör
aktivare ställa trupp och materiel till FN:s förfogande. Vi
måste alla inse att demokratin och de demokratiska värdena
måste kunna försvaras med vapenmakt varhelst de hotas om
inget annat hjälper. Det går inte längre att på ett trovärdigt
sätt gömma sig bakom fagert tal om alliansfrihet och
neutralitet. I förhållande till demokrati och fred går det inte
att vara neutral -- demokratins tillväxt i världen kräver att
man tar ställning. Demokratin och freden i Europa och
övriga världen kräver ett klart och tydligt ställningstagande,
även av Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör ändra sin hållning
avseende neutraliteten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör ändra sin hållning
avseende alliansfriheten,

3. att riksdagen hos regeringen begär en aktivitetsplan för
hur man aktivt skall arbeta för att ett intensifierat nordiskt
försvarssamarbete kommer till stånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen intensivt bör verka för ett mer fruktsamt och
givande nordiskt försvarsindustrisamarbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen på ett aktivare sätt bör integrera den svenska
säkerhets- och försvarspolitiken i den europeiska
gemenskapen -- EG/EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny inriktning på
försvarsmateriellagstiftningen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
lagstiftning enligt i motionen angiven riktning avseende
försvarsmaterielexporttillstånd,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya
riktlinjer för hur Sverige på ett aktivare sätt kan bidra till att
fred och demokrati främjas, då främst genom FN-insatser
där Sverige på påtagligare sätt skall delta.

Stockholm den 25 januari 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Robert Jousma (nyd)