Den svenska fårnäringen

Motion 1990/91:Jo270 av Annika Åhnberg m.fl. (v)

Den totala produktionen av får- och lammkött i Sverige
uppgår till ungefär 4 500 ton per år. Under 1980-talet har
produktionen minskat, vilket är beklagligt eftersom
fårnäringen i hög grad motsvarar de krav som nu ställs på
det svenska jordbruket.En djurhållning, som uppfyller
högt ställda etiska krav.Den har stor landskapsvårdande
betydelse. Landskapet hålls i hävd genom bete.Den
skapar sysselsättning i glesbygd genom att vara bas för
vidareförädling.Den ger många värdefulla produkter
utöver köttet (ull och lammskinn).Den producerar inte
överskott.Den är en del av vårt kulturarv.Den bedrivs
i Sverige på ett sätt som inte ger upphov till negativa
miljöeffekter.

Hur kan det komma sig att en gren av jordbruksnäringen
som så väl motsvarar de nya målen minskar istället för att
öka i omfattning?

Det finns många skäl. Minskad efterfrågan på
lammskinn här och utomlands. Överskott på andra
köttsorter minskar utrymmet för lammköttet. Inom ramen
för det gamla jordbruksprisregleringssystemet avsattes
mycket lite resurser för att lansera lammköttet. Det behövs
en sådan satsning. Även i övrigt genom
pristilläggskonstruktionen missgynnades fårnäringen. I den
omställningsprocess som nu pågår startar alltså fårnäringen
med vissa handikapp.

Till detta ska läggas det faktum att vi från Island årligen
importerar minst 650 ton lammkött utan införselavgifter.

Risken är nu uppenbar att vi får en fortsatt minskning av
fårnäringen, fastän den uttalade viljan är den motsatta. Det
finns alltså anledning för samhället att inom ramen för
omställningsåtgärderna ytterligare stimulera till ökning av
fårnäringen.

Det behövs framför allt en satsning på marknadsföring.
Genom sin säsongskaraktär finns lammkött sällan i
butikerna. Det får dåligt med utrymme. Det måste beställas
extra o s v. Hanteringen i detaljhandelsledet måste bli
smidigare så att konsumenter som efterfrågar lammkött kan
få tillgång till det. För detta bör anslås 4 miljoner kronor
till marknadsföringsåtgärder. Pengarna skall fördelas efter
samråd med representanter för fårnäringen. Medel ska
kunna användas för att hitta nya vägar producent --
konsument och för att utveckla produktförädling.

Dessutom bör det gränsskydd som nu finns bevaras
under omställningsperiodens inledning och därefter
regleras i takt med vad som beslutas i internationella
förhandlingar om ömsesidiga åtaganden.

Pristillägget på fårkött bör behållas under 1991.

Inom ramen för de medel som anslagits för
omställningsåtgärder och de medel som anlagits i
regionalpolitiskt syfte bör utrymme för dessa åtgärder
skapas.

Vänsterpartiet har i annan motion begärt att riksdagen
anvisar medel för att utvidga lantbruksstyrelsens särskilda
åtgärdsprogram till de delar av övriga landet där särskilda
behov finns. Om riksdagen beslutar i enlighet med detta
förslag så innebär detta också en finansieringsmöjlighet för
att utveckla fårnäringen.

De insatser som skall göras bör samlas i ett program för
utveckling av fårnäringen och resultatet av satsningen bör
sedan redovisas till riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program
för utveckling av den svenska fårnäringen,

2. att riksdagen till utveckling av den svenska fårnäringen
för budgetåret 1991/92 inom ramen för
omställningsåtgärder i jordbruket och regionalpolitiska
anslag anvisar 4 000 000 kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gränsskydd och prisstöd för får
och lammkött.

Stockholm den 25 januari 1991

Annika Åhnberg (v)

Rolf L Nilson (v)

Bengt Hurtig (v)

Viola Claesson (v)

Jan Strömdahl (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

Alexander Chrisopoulos (v)