Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen

Motion 1989/90:Jo224 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo224

av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen

Konsumtionen i vårt land av trädgårdsprodukter, dvs grönsaker, frukt, bär,
blommor och växter baseras i stort sett till 50 % på i Sverige yrkesmässigt
odlade produkter. Den inhemska odlingen utgör således en mycket viktig
försörjningskälla för folkhushållet och för att säkerställa att vår växtmiljö
byggs upp med ett efter svenska klimatförhållanden anpassat växtmaterial.

Skördeskadeskyddet

Centerpartiet har under många år krävt att ett skördeskadeskydd skulle
komma till stånd även för trädgårdsnäringen. Vi kan nu konstatera att regeringen
låtit utreda frågan och ser fram emot förslag från regeringen om att
ett skördeskadeskydd inrättas.

Svenska trädgårdsprodukter - en trygghet

Vi ställer i dag stora krav på vår egen produktion av grönsaker, frukt och bär
m.m. Vi har en mycket restriktiv syn på användningen av kemikalier och på
hanteringen av dessa i det praktiska produktionsarbetet och vi har en under
senare år långt utvecklad livsmedelskontroll som skall tillförsäkra oss konsumenter
produkter som motsvarar högt ställda krav på smak, fräschhet, näringsinnehåll,
frihet från restkemikalier osv. Genom att vi ställer dessa höga
krav på vår egen produktion har vi också rätt att ställa höga krav på importen.
Trots detta uppvisar importen betydande brister. Under vintern har
bl.a. importförbud utfärdats för spansk paprika som innehållit alltför höga
resthalter av otillåtna bekämpningsmedel. I detta fall har Livsmedelsverket
upptäckt och agerat till skydd för de svenska konsumenterna. Tyvärr har
Livsmedelsverket inte resurser att analysera alla de i olika länder förekommande
bekämpningsmedlen, varför ett importstopp som det som gällt för
paprika inte är ett uttryck för en 100 %-ig säkerhet att vi konsumenter inte
utsätts för oacceptabla bekämpningsmedelsrisker. Snarare är det en tillfällighet
att dessa förhållanden upptäcks då importkontrollen endast utförs som
en stickprovskontroll med mycket låg frekvens. Det är vår bestämda uppfattning
att utan en betydande inhemsk produktion av dessa trädgårdsprodukter
skulle kvaliteten på de importerade produkterna vara väsentligt lägre
än vad vi upplever i dag.

Från centerpartiets sida har vi under flera år till riksdagen påtalat det otili

fredsställande förhållandet att vi tillåter import av trädgårdsprodukter som
är behandlade med i Sverige icke tillåtna medel. Mot bakgrund av den otillräckliga
kontrollverksamhet som i dag sker och den uppenbara risken för att
överskridanden av tillåtna resthalter inträffar i importen, anser vi att riksdagen
på nytt bör pröva frågan om att förbjuda import av trädgårdsprodukter,
om inte dessa åtföljs av intyg från ursprungslandet att produkterna inte behandlats
med kemikalier som vi i Sverige inte har tillåtit registrering av.

Detta yrkande görs inte enbart utifrån den svenska konsumentens situation
utan i lika hög grad gäller detta den svenska trädgårdsodlingens konkurrenssituation
och långsiktiga överlevnadsmöjlighet. Som vi framhållit bedriver
vi i Sverige ett mycket aktivt politiskt arbete för att reducera användningen
av kemikalier i trädgårdsproduktionen liksom inom jordbruksproduktionen
i sin helhet och ett arbete för att så långt möjligt reducera riskerna
med den användning som trots allt bedöms nödvändig. Sverige intar också
internationellt en plats i frontlinjen för detta viktiga miljöarbete.

Såvitt vi också kunnat följa utvecklingen inom trädgårdsodlingen har näringen
hittills på ett positivt sätt deltagit och engagerat sig i den anpassning
av produktionen som politiken på detta område framtvingat. Det är emellertid
uppenbart att detta krävt både investeringar och utökade manuella resursinsatser
till ökade kostnader, vilka inte ännu drabbat våra konkurrentländer.

Som en naturlig följd av denna utveckling har trädgårdsodlingens produktionssituation
blivit mer riskfylld och hotfylld med hänsyn till angrepp av
svåra sjukdomar och skadegörare. Under bara den senaste femårsperioden
har ett stort antal nya karantänsskadegörare kommit in i vårt land, och genom
sin motståndskraft mot det begränsade antal bekämpningsmedel som
numer finns att tillgå, blivit ett stort hot i odlingen.

Trädgårdsnäringens konkurrenssituation

Sorn ytterligare en följd av den ovannämnda kostnads- och produktionsutvecklingen
har den svenska trädgårdsodlingens konkurrenssituation försämrats.
För vissa branscher inom näringen är också framtidssituationen mycket
oviss. Exempel på detta är bl.a. odlingen av tomater som nu, under tre efter
varandra följande säsonger, fått vidkännas sjunkande priser i odlarledet.
Samma förhållande har också gällt gurka, vitkål, äpplen och inte minst krukväxter.
Till följd av konkurrenssituationen har trädgårdsnäringen haft en negativ
realvärdetillväxt, mätt i producentledet, de senaste två åren.

Någon särskild kompensation i form av ett utökad tullskydd eller restriktivare
tillämpning av de fytosanitära införselreglerna eller i en särskild finansiell
form har inte givits trädgårdsodlingen för det försämrade konkurrensläget.
Alltjämt gäller det förhållandet att Sverige i jämförelse med flertalet
andra länder har ett mycket lågt importskydd för sin trädgårdsodling. Detta
leder till att marknaden regelbundet utsätts för lågpriskonkurrens föranledd
av vissa exportländers överproduktion, exportbidrag eller mer generellt av
lägre produktionsomkostnader än vad som gäller för den svenska odlingen,
som vi tidigare framhållit.

Under en lång följd av år har till riksdagen framförts yrkanden på att en

Mot. 1989/90

Jo224

11

sådan översyn av trädgårdsnäringens tullskydd görs så att kompensation erhålls
för de stöd- och subventionsordningar som tillämpas av andra länder.
Någon sådan prövning av frågan har emellertid ännu inte skett. I stället har
trädgårdsnäringen, utan att frågan prövats i ett större sammanhang, fått vidkännas
att ensidiga tullättnader gjorts för vissa exportländer som en svensk
gest i de pågående GATT-förhandlingarna. Vi är medvetna om att de pågående
GATT-förhandlingarna inte direkt ger utrymme för att höja tullar,
men vi anser att det för trädgårdsnäringens del är viktigt att de fortsatta förhandlingarna
liksom de inledda EG-EFTA-förhandlingarna inte utmynnar i
att Sverige ensidigt avvecklar skyddet på detta område. Vi menar att riksdagen
som sin mening för regeringen bör klargöra att varje tillfälle bör utnyttjas
för att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för den svenska trädgårdsnäringen.

Fruktodlingen, strukturåtgärder

Genom det beslut som riksdagen fattade hösten 1988 om att ersätta den
kvantitativa importregleringen för äpplen och päron med tullar så förändrades
de svenska producenternas villkor negativt.

Den svenska fruktodlingen är bl.a. av denna orsak i behov av stöd för
strukturåtgärder. Detta gäller inte minst för att klara de röjningsåtgärder
som krävs för ett förnyande av odlingen samt ett stöd för omställning av produktionen.
Omställningen är föranledd av de ändrade importreglerna. Regeringens
förslag ligger fast vid de beslutade 12,5 miljonerna under perioden
1989 till 1990. Vid förra årets behandling av denna fråga i riksdagen föreslog
centerpartiet att ramen för röjningsbidraget skulle sättas till 25 miljoner. Utnyttjandet
och behovet av medel för röjning av äldre fruktodlingar har visat
att de avsatta 12,5 milj., som riksdagen på regeringens förslag beslutat om,
är för lite. Centerpartiet föreslår att riksdagen beslutar ändra ramen till 25
miljoner. Vi förutsätter att medlen används till gamla bestånd för att förbättra
näringens struktur. Det är enligt vår mening också angeläget att Lantbruksstyrelsen
får i uppdrag att göra en utvärdering av hur röjningsbidraget
använts, vilka odlare det är som slutat och hur situationen för fruktodlingen
ser ut.

Trädgårdsnäringens energikostnader

Odling av trädgårdsprodukter i växthus betraktas som en s.k. energiintensiv
produktion. För vissa odlingar utgör energikostnaden ända upp till 25 % av
den totala produktionskostnaden. Till följd härav och av det förhållandet att
många konkurrentländer starkt subventionerar energianvändningen inom
växthusodlingen har den svenska odlingen en konkurrensnackdel.

Det är därför angeläget att lägga om energiförsörjningen även för trädgårdsnäringen.
Forsknings- och utvecklingsarbete måste inriktas på att finna
nya former för bl.a. uppvärmning av växthus.

Rådgivning inom trädgårdsodlingen

Riksdagen har beträffande stöd till trädgårdsodlingen bl.a. framhållit att
detta fortsatt bör ske genom samhällets engagemang i forskning, försök och

Mot. 1989/90

Jo224

12

rådgivning. Detta är en form av stöd som ges trädgårdsodlingen i flertalet
andra och konkurrerande länder. För forsknings- och försöksverksamheten
gäller emellertid det förhållandet att resurserna successivt skurits ner och att
näringen själv förväntas ta ett motsvarande större ansvar för utvecklingsverksamheten.
Alltjämt gäller att trädgårdsproduktion sker i ett stort antal
mindre företag eller i enmansföretag utan möjlighet för det enskilda företaget
att själv bära kostnaderna för denna verksamhet. Den heterogena företagsstrukturen
och dess stora spridning över landet ger heller ingen möjlighet
att på ett kollektivt och konsekvent sätt tillskapa resurser för detta. Inom
trädgårdsodlingen saknas också det kooperativa förädlingsled och den förädlingsindustri
som finns inom exempelvis jordbruket och som har möjlighet
att själv bedriva sådan verksamhet eller har resurser att köpa denna tjänst
av exempelvis Lantbruksuniversitetet.

Samma situation gäller för den statliga rådgivningen till den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen. Även här är företagen för små för att själva kunna bära
en egen rådgivning. Många odlingsinriktningar är också så begränsade att de
inte heller kollektivt har möjlighet att bära en full rådgivningskostnad. För
dessa branscher är det statliga engagemanget en förutsättning för den fortsatta
odlingen. Under senare år har en ökande andel av kostnaden för den
statliga rådgivningen förts över på företagen själva genom att konsultationer
debiteras dessa.

Genom ett beslut av riksmötet hösten 1989 har lantbruksnämnderna överförts
till länsstyrelserna och den statliga rådgivningen för den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen fått nya huvudmannaskap. Den samordning av rådgivningen
på riksplanet som hittills skett genom Lantbruksstyrelsens ledning
och som inneburit att trädgårdsföretag, oavsett var dessa varit belägna i
landet och vilken produktionsinriktning dessa har haft, har haft tillgång till
rådgivningshjälp. Kännetecknande för den hittillsvarande rådgivningen har
varit att rådgivningstjänsterna sammanhållits i tre större arbetsenheter vid
lantbruksnämnderna i Stockholm, Malmö och Göteborg, varvid dessa rådgivningsenheter
haft möjlighet att inrätta specialistfunktioner. Dessa har
också haft ett arbetsområde över flera län. Denna ordning äventyras nu genom
den delegering av huvudmannaskapet som sker till respektive länsstyrelse.
Något närmare direktiv för hur en rikstäckande trädgårdsrådgivning
skall kunna vidmakthållas har riksdagen inte lämnat.

I vår motion till propositionen om den samordnade länsförvaltningen
framhöll vi vikten av att en klar målsättning uttalas för den statliga trädgårdsrådgivningen
och att en särskild översyn av denna beställs av regeringen. Vi
återupprepar detta krav och föreslår att en sådan utredning också prövar att
med statsstöd överföra rådgivningen i näringens egen regi. Betydande samordningsfördelar
skulle därvid kunna uppnås med den rådgivning som inom
näringen byggts upp som komplement till den statliga rådgivningen.

Främjande av trädgårdsnäringen

Sorn det redovisas i propositionen så är efterfrågan av bidrag till trädgårdsnäringens
främjande mycket stor. Det framgår också i propositionen att bidragets
storlek varit oförändrat sedan 1982/83. Tilläggas kan att den träd

Mot. 1989/90

Jo224

13

gårdsnäringsutredning som avgav sitt betänkande 1982, som ett av sina
många förslag, föreslog att detta anslag skulle räknas upp till 2 miljoner i
stället för 900 000, som det var då. Någon sådan höjning av detta bidrag har
alltså inte skett under alla dessa år, vilket är anmärkningsvärt. Nu föreslås
en uppräkning med 300 000 kronor. Det är enligt vår mening alldeles för litet;
det är rimligt att åtminstone nu uppfylla det förslag som utredningen lade
1982. Vi anser att det informationsarbete som görs för den svenska trädgårdsodlingen
är viktigt, och därför föreslår vi att bidraget höjs till 2 miljoner
kronor.

Parlamentarisk utredning

Mot bakgrund av vad vi här redovisat om förhållandena för den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen i landet och den förvärrade konkurrenssituationen
för denna, anser vi det i hög grad motiverat att en ny statlig och parlamentarisk
utredningsgrupp tillsätts för att utforma riktlinjer för den framtida politiken
på detta område. Från centerpartiets sida nöjer vi oss inte med att, som
tidigare år, enbart begära en utvärdering av den hittills förda trädgårdspolitiken
utan anser att omständigheterna nu kräver att ett mer omfattande och
framåtsyftande utredningsarbete görs. Ett väsentligt skäl till detta är de förhandlingar
som nu sker inom GATT och mellan EFTA och EG. För trädgårdsnäringen
måste man förutsätta att resultatet av dessa kommer att ställa
näringen i en helt ny och öppnare konkurrenssituation. Det är också nödvändigt
att ett utredningsarbete kan inledas omgående och löpa parallellt med
dessa förhandlingar för att eventuella åtgärder också skall kunna sättas in
snabbt men också för att kunna lämna underlag för förhandlingsarbetet exempelvis
i fråga om nödvändiga övergångs- och anpassningsbestämmelser
för näringen.

Det finns också anledning att i ljuset av den nya jordbruks- och livsmedelspolitiken,
vilken kommer att få återverkningar på trädgårdsodlingens område,
se över näringens situation på detta sätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om förbud mot import av trädgårdsprodukter som odlats
på ett i Sverige ej tillåtet sätt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att skydda svensk trädgårdsodling mot
sjukdomar och skadegörare, som kan komma med importerade produkter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att skapa likvärdiga konkurrensvillkor
för den svenska trädgårdsodlingen,

4. att riksdagen begär att regeringen i anslutning till förverkligandet
av den nya länsförvaltningen skall göra en översyn av den statliga
rådgivningen till trädgårdsnäringen i enlighet med vad som anförts i
motionen,

Mot. 1989/90

Jo224

14

5. att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk
utredning för att utforma en ny trädgårdsnäringspolitik i enlighet
med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att ramen för röjningsstödet till fruktodlingen
skall höjas till 3,2 milj. kr. under budgetåret 1990/91 och höjning
av ramanslaget till totalt 25 milj. kr. och ytterligare 0,8 milj. kr.
skall anvisas till främjande av trädgårdsnäringen, dvs. totalt 17 milj.
kr. till anslaget B 6. Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering
m.m.

Stockholm den 25 januari 1990
Karl Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Stina Gustavsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)

Karin Starrin (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Göran Engström (c)

Mot. 1989/90

Jo224

15

gotab 99974, Stockholm 1990