Det civila försvaret

Motion 2001/02:Fö256 av Amanda Agestav m.fl. (kd)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 34

Förslag till riksdagsbeslut 35

Inledning 35

Det moderna samhällets sårbarhet 35

Ansvarsprincipen 36

Ledningssystemet 36

Kommunerna 36

Länsstyrelserna 37

En ny säkerhetspolitisk agenda 37

Samhällsviktig infrastruktur 37

Funktionen Ordning och säkerhet 38

Organisationsstruktur 38

Samverkan 39

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samhällets grundförmåga i fred vad gäller säkerheten i el- och telesystemen måste stärkas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att resurser måste avsättas i syfte att skapa god förmåga till krishantering i samtliga kommuner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att länsstyrelserna har resurser att identifiera, förebygga och möta nya hot och sårbarheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en grundläggande analys av de nya hotens konsekvenser för civilbefolkningen och hur civilbefolkningen kan skyddas och engageras för att samhället skall fungera i krissituationer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samhällets beredskap måste ta sin utgångspunkt i de allt otydligare gränserna mellan civila och militära hot.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en kontinuerlig utvärdering och analys av sårbarheten i de samhällsviktiga tekniska infrastruktursystemen utifrån en helhetssyn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kartlägga behovet av det framtida skyddet och bevakningen av samhällsviktig verksamhet.

Inledning

Det civila försvarets förmåga grundas främst på samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet inför olika slags störningar. Det civila försvarets grundförmåga kompletteras genom planeringen av särskilda beredskapsåtgärder. I första hand planeras dessa åtgärder mot bakgrund av ett väpnat angrepp mot landet. Totalförsvarsresurserna ska också utformas så att de kan användas för att bidra till fred och säkerhet i omvärlden och för att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.

Det moderna samhällets sårbarhet

En invasion av svenskt territorium är inte längre det största hotet mot Sverige. Därför har den så kallade anpassningsperioden kunnat förlängas. Till följd av det moderna samhällets sårbarhet betonas istället civila hot och risker. Samhällets ökade användning och beroende av elförsörjning, telekommunikationer och informationsförsörjning innebär att svåra störningar på detta område snabbt kan medföra allvarliga konsekvenser för samhällets funktionsförmåga. Teknisk infrastruktur kan därför i ökad utsträckning bedömas vara gränssättande för det civila försvarets och därmed också totalförsvarets förmåga.

Ju bättre förmåga samhället har att klara fredstida påfrestningar, desto större är möjligheterna att kunna tillgodose de åtgärder som kan behövas vid höjd beredskap. Samhällets grundförmåga i fred måste därför stärkas då sårbarheten inom el- och telesystemen är hög.

Ansvarsprincipen

Det civila försvaret är inte en organisation utan en verksamhet som är uppdelad i arton olika samhällsfunktioner som flera olika aktörer ansvarar för. En viktig grund för planeringen inom det civila försvaret är den så kallade ansvarsprincipen som innebär att den som har ansvar för en verksamhet i fred även ska ha det vid en svår kris.

För närvarande är det civila försvaret indelat i arton samhällsviktiga funktioner, där det för varje funktion finns en funktionsansvarig myndighet utsedd. I Sårbarhets- och säkerhetsutredningens betänkande Säkerhet i en ny tid, som lades fram i maj 2001, föreslås att funktionerna avskaffas och ersätts med samverksansansvar och bevakningsansvar för vissa centrala myndigheter.

Ledningssystemet

Samhället hanterar kriser med hjälp av ett ledningssystem där ledningskedjan kommun–länsstyrelse–regering har stor betydelse. Regeringen har beslutat att ÖCB ska avbryta utplaceringen av ledningsstödsystemet Elvira. Vi anser att det inte är rimligt att utveckla ett helt nytt ledningssystem. Det befintliga systemet går att utveckla.

Kommunerna

I fredstid samordnar kommunerna beredskapsförberedelserna som olika civila organ utför inför kriser och krig. Vid höjd beredskap är det kommunstyrelserna som är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå. Vårt moderna samhälles motståndskraft mot nya typer av hot kräver en god krishanteringsförmåga utmed hela skalan fred–kris–krig. I budgetpropositionen framhålls att det finns regionala och lokala skillnader vad gäller kommunernas förmåga att hantera krisen i fred och under höjd beredskap. Kristdemokraterna anser därför att resurser måste avsättas i syfte att skapa god förmåga till krishantering i samtliga kommuner.

Länsstyrelserna

I fredstid planlägger länsstyrelserna den egna krigs- och krisverksamheten. Vid höjd beredskap är det länsstyrelserna som är högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet. Det innebär att länsstyrelsen leder och samordnar det civila försvaret. Det är viktigt att länsstyrelserna har resurser att identifiera, förebygga och möta nya hot och sårbarheter.

En ny säkerhetspolitisk agenda

Den säkerhetspolitiska dagordningen har ändrats. Den traditionella hotbild vi tidigare kunde se är idag näst intill obefintlig. Efter de avskyvärda terrorangreppen som skedde i New York och Washington den 11 september 2001 är inte världen sig lik. Nu står det civila försvaret inför omfattande utmaningar när det gäller att möta den nya hotbild som präglar omvärlden. Det handlar bland annat om skydd för civilbefolkningen mot terrorangrepp och skydd mot olika typer av IT-angrepp.

Kristdemokraterna kräver en grundläggande analys av de nya hotens konsekvenser för civilbefolkningen och hur civilbefolkningen kan skyddas och engageras för att samhället skall fungera vid krissituationer. Den offentliga sektorns funktioner måste belysas i det arbetet, dvs. sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg liksom samhällets försörjningsberedskap.

Terrordåden i USA visar på ett skrämmande sätt den osäkerhet som de nya hoten medför. Genom att undvika en motståndares starka sidor kan en angripare istället utnyttja egna möjliga starka sidor och helt oväntade metoder för att söka nå framgång.

Hur kan Sverige försvara sig och förhindra ett angrepp från en aktör som väljer ett annat slagfält än det militära? Samhällets beredskap måste nu ta sin utgångspunkt i de allt suddigare gränserna mellan civila och militära hot och kunna möta terrorattacker där okonventionella metoder och vapen används.

Samhällsviktig infrastruktur

El, tele och data tillhör kategorin samhällsviktig infrastruktur. Gränsdragningarna dem emellan kan vara svåra att göra. Det blir därför allt nödvändigare att betrakta den samhällsviktiga tekniska infrastrukturen från ett helhetsperspektiv vad gäller såväl ansvarsfördelning som kontroll av systemen.

Det behövs en kontinuerlig utvärdering och analys av sårbarheten i de samhällsviktiga tekniska infrastruktursystemen utifrån en helhetssyn, vilket bör ges regeringen till känna.

Funktionen Ordning och säkerhet

Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Målet för funktionen är att under höjd beredskap snabbt kunna ge skydd åt totalförsvarsviktiga anläggningar, kunna upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället och kunna lämna allmänheten skydd och hjälp.

Regeringen bedömer att Rikspolisstyrelsen (RPS) kommer att klara målet att utbilda 1500 totalförsvarspliktiga till den särskilda beredskapspolisorganisationen vid utgången av år 2001.

En ändring i förordningen om beredskapspolisen har inneburit att polisen har möjlighet att tillföra beredskapspolismän vid polismyndigheterna även i fred förutsatt att de ingått avtal med RPS.

Mot bakgrund av att det finns behov av bevakning och skydd av vitala anläggningar och civila objekt samt att beredskapspolisorganisationens förmåga att fullgöra sina uppgifter är beroende av ledningsförmåga från skyddat utrymme bör en funktionsgenomgång göras. Hotbildsförändringar och den ökande sårbarheten i det fredstida samhället vad gäller elförsörjning, telekommunikationer och datasystem visar på nödvändigheten av att kartlägga behovet av det framtida skyddet och bevakningen av samhällsviktig verksamhet.

Organisationsstruktur

Kristdemokraterna välkomnar den nyss lagda sårbarhetsutredningens förslag om inrättandet av en planeringsmyndighet som kan samordna gemensamma frågor och lämna stöd åt hela det nationella krishanteringssystemet. Planeringsmyndigheten bör kunna vara en motor i förnyelsearbetet och kommer att spela en viktig roll för samordning inom det civila försvaret och hålla samman och utveckla planeringsprocessen.

Kristdemokraterna anser att det är av stor vikt att regeringen så snart som möjligt återkommer till riksdagen med förslag på inrättandet av en planeringsmyndighet och förbättrad IT-säkerhet.

En ny organisationsstruktur för krishantering måste klara förändringar i hotbilden på längre sikt. Både Försvarsmakten och myndigheter med uppgifter inom det civila försvaret skall på fem års sikt, efter anpassning, kunna motstå mera omfattande väpnade angrepp.

Det finns ett behov av samverkan och samordning samt behov av att bredda inslaget av sektorsövergripande utbildnings- och övningsverksamhet. Ett bra exempel på detta är den nyss genomförda övningen Barents Rescue.

Samverkan

I en krissituation är det viktigt att det finns en samverkan i hela krishanteringskedjan regering–länsstyrelse–kommunstyrelse. Samverkan med andra aktörer, bland annat frivilligorganisationerna och samfunden, är också av stor betydelse för de enskilda människorna i det område där krisen inträffar. Vi är i mångt och mycket beroende av den tekniska infrastrukturen men även av andra värden. Människan kan inte leva av bröd allena. Upprättandet av krisgrupper för människor är ett arbete som sker och bör ske lokalt. Detta är ett arbete som har stor betydelse för enskilda människor. Människors behov av värdegemenskaper är något som ofta förstärks i en krissituation. På många håll i vårt land fungerar detta på ett mycket tillfredsställande sätt, men på andra håll behövs förstärkningar på detta område.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 28 september 2001
Amanda Agestav (kd)
Jan Erik Ågren (kd)	Margareta Viklund (kd)
Åke Carnerö (kd)	Holger Gustafsson (kd)
Fanny Rizell (kd)	Erling Wälivaara (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Mats Odell (kd)
Inger Strömbom (kd)	Ulf Björklund (kd)
Ingvar Svensson (kd)